Blandningen mellan maskin och människa, människan förstärkt av elektronik, mekanik etc är en vanlig företeelse i science-fiction. Det finns sådant som mechas, stridsrobotar och det finns cyborger. De sistnämnda finns även i verkligheten. Kanske inte lika snygga och fräck som i filmer, serier och böcker om framtiden. Men de finns.
Claudia Mitchell är ett exempel, en före detta militär som råkade ut för en svår olycka och blev av med sin ena arm. Hon har fått en mekanisk arm som ersättning.
Neil Harbisson
Den färgblinde artisten och konstnären Neil Harbisson kan idag se, eller uppleva kanske är det bästa uttrycket, fler färger än andra människor på grund av ett elektroniskt öga.
Professor Stephen Hawking har ALS och är mycket svårt handikappad. Han kan ändå kommunicera med omvärlden med hjälp av en speech syntheziser och en dator kopplad till rullstolen.
En annan professor, Kevin Warwick, använder sig själv som försöksdjur för olika cybernetiska exeperiment. Han är professor just i cybernetik.
Jens Naumann
Jens Naumann har för sin del fått syn med helt artificiella medel. Han har elektroniska ögon kopplade direkt till hjärnan.
Ytterligare en cyborg var Matthew Nagle som blev rörelsehindrad efter överfall. Han kommunicerar efter det med omvärlden med hjälp av ett chip i huvudet.
Elektrikern Jesse Sullivan fick år 2001 en kraftig elektrisk stöt. Brännskadorna han fick ledde till amputation av armarna. Som ersättning fick han protesarm. Nigel Ackland är en annan person som fått en konstgjord arm.
Vidare finns författaren Michael Chorost som har gått från helt hörselskadad till hörande med med hjälp av ett implantat.
Tänk dessutom på alla människor med konstgjorda höfter eller andra konstgjorda kroppsdelar. De är på sätt och vis också cyborger, om än inte lika avancerade som de som beskrivits ovan.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Cyborg, Neil Harbisson, Claudia Mitchell, Stephen Hawking, Kevin Warwick, Matthew Nagle, Jens Naumann, Jesse Sullivan, Michael Chorost, Science Fiction, Samhälle