Svensk fantastik, dvs skräck, fantasy och science fiction är relativ ovanligt. Svensk science-fiction är mycket ovanlig. Men trots det finns det ganska många exempel på svensk science-fiction, både etablerade vanliga skönlitterära författare och mer specialiserade SF-författare. När det gäller de senare finns det väldigt lite som jag tycker är bra.
Men när det gäller vetenskapliga författare och skönlitterär författare finns det några som sticker ut. Det är Peter Nilson, som mest har skrivit vetenskaplig litteratur, med bl.a. Arken, Rymdväktaren och Nyaga, några av de bästa svenska SF-böckerna som finns. En annan som sticker ut är Per Wahlöö som skrivit ett par mycket bra böcker, Mord på 31:a våningen och Stålsprånget. Även P.C. Jersild med böcker som Djurdoktorn, En levande själ och Efter floden är värd att nämna.
I nutid finns dessutom en författare som skrivit ett antal SF-böcker som enligt personer jag känner ska vara väldigt bra. Det är Lars Wilderäng med Stjärnklart, Stjärndamm och Stjärnfall. Det är också böcker som till stor del handlar om Göteborg och Göteborgsområdet av en författare som lever i Göteborg. Böckerna handlar ett samhälle där elförsörjning, livsmedelsdistribution, media med mera slås ut och hur människor reagerar på det. Wilderäng är också samhällsdebattör och driver en mycket läst blogg, Cornucopia.
Från Göteborg har vi också Karin Boye med den mycket välkända Kallocain.
Flyttar vi oss till fantasy och skäck har vi Pål Eggert som romandebuterade med fantasyboken Ars moriendi 1998. Hans andra roman, De döda fruktar födelsen, gavs ut av Järnringen 2010 och hans tredje roman Borde vara död gavs ut på Styxx Fantasy 2013. I år har Dödfödd utkommit på förlaget Swedish Zombie. Förutom författarskapet har Pål Eggert arbetat med missbrukare och andra som tidigare varit hemlösa. Han bor i Göteborg.
Det är ungefär det jag kan hitta i Göteborg med utvidgar vi författarbegreppet lite kan vi inkludera de som skriver för rollspel av olika slag. Då har vi exempelvis SF-lajvet Monitor Celestra som ägde rum i Göteborg och de som skrev för detta (om nu någon av dem var göteborgare) och de som skrivit för SF-lajven The Solution och Do Androids Dream varav Simon Svensson och Anna-Lisa Muckas Gustavsson är från Göteborg. I det senare lajvet var även Carl Nordblom inblandad och han har skrivit i andra sammanhang. Just nu håller teamet bakom Do Androids Dream på med att förbereda ytterligare ett lajv som kan klassas som SF, Echo Chamber.
Det finn säkert en massa fantasy-lajv med koppling till Göteborg som jag inte har koll på och därmed troligen också författare till dem i Göteborg. Det får jag skriva om nån annan gång.
(4 / 5) 
(3 / 5) Den sista filmen med hela originalensemblen från Star Trek-serien och de fem första filmerna. Klart bättre än sin föregångare 
Min favoritlista ser med andra ord ganska annorlunda ut än Obamas. Den är klart mörkare och smutsigare. Hjältarna är ofta antihjältar. Och det räcker inte med att vara god. Det går åt helvete då också. Men även från helvetesläget kan det bli bra. Saker går att lösa. Det finns hopp. Det är kanske vad min lista avspeglar. Undergångsfilmer med hopp.
(2 / 5) Jupiter Ascending är en överlastad film i samma anda som Flash Gordon och Dune. Fast bättre men utan bra skådespelare. Det är för mycket, hysteriskt, förstås inte trovärdigt, inte ens för en SF-nörd.
En bok som jag tycker verkar intressant är Ancestral Machines av Michael Cobley. Det är en fristående roman som utspelar sig i samma universum som serien Humanity’s Fire.
Halo 4: Forward unto Dawn, 1
Mad Max, 3