NO-A – en mänsklig robot

”No – A” , a CGI Animated Short Film Directed by Liam Murphy. The world is a desolate, unforgiving place in this action sci-fi with a surprising amount of heart. We follow NO-A (Noah), as he attempts to rescue Aixa, the young woman that created him. In his desperate attempt to save her, he must face an unknown enemy force and fight to keep them both alive.

[imdbltid]4817826[/imdbltid]

Credits
————
Liam Murphy: Director
Andrew Finley: VFX Supervisor
Mathew Benson: FX Lead
Michelle Gao: Lighting
Matt Karan: Compositing Lead
Dayna Kelly: Texturing Lead
Raed AlAmoudi: Character Art Lead
Kevin Herjono: Lighting
Will Cavanagh: Piperline
Kevin Herjono: Lighting
Harsh Agrawal: Pipeline
Xeon Xai: Executive Producer
Chloe Mortensen: Producer

Reavers – från Shatterzone till The 100

Som jag skrivit tidigare är de Reavers som finns i Firefly inget annat än moderna zombier i rymden. Jag trodde då att Reavers var en uppfinning i Firefly inspirerade av zombie-flmer och postapokalyptiska filmer som utspelar sig på jorden. Det är sannolikt ett felaktigt antagande då Reavers finns i rollspelet Shatterzone från 1993 där de beskrivs nästan på exakt samma sätt som i Firefly. Det verkar sannolikt att de Reavers som finns i Shatterzone påverkat utformningen av Reavers i Firefly.

I Shatterzone från 1993 beskrivs Reavers som extremt våldsamma humanoida aliens som om de inte finner några yttre fiender slåss inbördes. Deras ursprung och bakgrund beskrivs inte.

I Firefly har Reavers skapats genom ett kemiskt experiment som inte blev så som myndigheterna tänkt sig och som de sedan försökt dölja. Men Reavers lyckades från planeten ta  sig ut i rymden för att terrorisera andra människor. De mördar, slaktar och äter andra människor utan några som helst reflektioner och eftertankar. De är extremt våldsamma och påminner enormt mycket om zombies i zombiefilmer eller Reavers i Shatterzone.

Reavers

Reavers finns också i filmen Ghosts of Mars även om de inte kallas så. Där är de människor som blir besatta av en slags levande organismer i from av ett rött damm, sannolikt resterna av ursprungsbefolkningen på Mars som inte gillar att andra kommit dit. När människor blir besatta av dessa organismer blir de extremt våldsamma och hela deras beteende är exakt som Reavers i Firefly.

Även i The 100 är Reapers som de kallas där resultatet av medicinska experiment. Överlevande människor som hållit sig undan radioaktiviteten inuti ett berg (Mountain Men) har skapat en drog som förvandlar de människor som överlevt och anpassat sig till hög radioaktivietet på ytan (Grounders) till extremt våldsamma kannibaler utan tankar eller annat syfte än att mörda och slakta samt få tag på drogen igen. Vilket de gör genom att leverera fångade Grounders till människorna i berget. Grounders som sen kan förvandlas till Reapers eller användas för att säkra överlevnaden för människorna i berget.

Även i Star Trek-universat förekommer Reavers, detta i spelet Star Trek: Voyager: Elite Force. Där är de skapade genom genom ett massivt genetiskt experiment.  De kan ha olika genetiskt ursprung och komma från vilken art som helst. Utseendemässigt påminner de om Wraith i Stargate Atlantis. En vampyrras som skapades av mänsklighetens föregångare, Lanteans (Ancestors).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Obehaglig Ex Machina

3 out of 5 stars (3 / 5) Tidigare har jag skrivit att det var märkligt att filmen Ex Machina med Alicia Vikander i en av huvudrollerna inte gick upp på svenska biografer.

Efter att ha sett filmen förstår jag varför. Den är nämligen obehaglig och lätt klaustrofobisk nästan hela tiden. Det är en bra gjord film om artificiell intelligens och problem kring det. Vidare om datanördar och deras begränsade sociala kompetens. Problemet med filmen är det obehag den väcker. Utnyttjande av allt och alla, lurendrejeri och lögner går som en rödtråd genom nästan alla personer och robotars handlingar och tankar. Det är vackert och bra skådespelarprestationer, men obehagligt att se. En modern och obehaglig Frankenstein’s monster. Filmen har fått mycket bra recensioner, men det säger nog mer om recensenterna än om filmen i sig.

Det är uppenbart att filmen skulle blivit en flopp på bio. De flesta människor vill inte se obehagliga filmer med obehagliga och olyckliga slut som dessutom lämnar en hel del öppet.

[imdblt]Ex Machina[/imdblt]

Mer: FF, GR, KB, MZ, MrF, Onyanserat, Sydsv, VS, Atlantic, CC, KCS, BF,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Mockingjay del 1 är en ständig väntan

Mockingjay3 out of 5 stars (3 / 5) Samtidigt som Mockingjay del 2 går upp på bio såg jag del 1 på Netflix. Det finns klara problem med filmen, den känns som en evig väntan utan att något någonsin händer. Räddningen är de eminenta skådespelarinsatserna från bl.a. Jennifer Lawrence, Julianne Moore, Philip Seymour Hoffman och Donald Sutherland. Filmen innehåller dock förvånansvärt lite action i jämförelse med The Hunger Games och Catching Fire.

Jag har också svårt för det messianska frälsarbudskapet kring Katniss Everdeen. Något som hon motvilligt tar på sig. Precis som Jesus för den delen. Jag tror inga revolutioner kan byggas på det sättet. Symboler är bra, frälsare fungerar sällan som förändrare och sällan som inspiratörer till förändring. Det var Paulus och hans medarbetare som förändrade världen när de byggde upp den kristna kyrkan, inte Jesus. Katniss Everdeen som Mockingjay och Messiassymbol känns inte trovärdig. Nåt kollektivt, folkligt uppror ser jag egentligen inte något spår av i filmen. Det ska vara något som enligt uppgift kännetecknar böckerna (som jag inte läst), men jag undrar faktiskt över det då ingen av filmerna visat på nåt sånt.

Jag tror dock att de två Mockingjayfilmerna hade vunnit på att vara en film. Nu har jag inte sett del 2, men del 1 är i stort sett bara en väntan på att något ska hända och det händer vad jag förstår i del 2.

[imdbltid]1951265[/imdbltid]

Mer: AB, ArbB, EX, GP, HD, KA, KP, SVT, MZ, NG, Onyanserat, Russin, SR, SVD, UNT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Interstellar – ett sömnpiller

2 out of 5 stars (2 / 5) Såg på den evighetslånga SF-filmen Interstellar häromdagen. En film som fått bra recensioner i vanlig media, sämre recensioner på bloggar och i social media. De som röstat på Rotten Tomatoes och IMDB har i hög grad uppskattat filmen.  Det är en film med bra skådespelare som jag gillar såsom Matthew McConaughey och Anne Hathaway.

Filmen börjar rätt bra, torka och fattigdom har brett ut sig. Mystiska saker händer. Den tar upp viktiga och angelägna frågeställningar och ställer filosofiska spörsmål om livet, dess mening och utveckling.  Samt tar upp problemen med rymdresor, förhållandet till tiden och de följder som detta får för alla inblandade. I slutändan ger filmen ändå lite hopp trots att det mesta går åt helvete. Det är som gjort för att bli intressant, men det lyckas inte.

Filmen är faktiskt ett sömnpiller och jag hade svårt att se den till slutet.  Hade det inte varit för Hathaway och McConaughey hade den fått en stjärna. Nu får den två stjärnor. Jag kan förstå varför många kritiker gillar filmen, men för mig saknade den det som jag tycker gör filmer mycket sevärda. Rimlig action samt kärlek och romantik som fungerar. Inte ens filosofiskt känner jag att den fungerar. Det blir bara tråkigt. Filmen är ett klart misslyckande ur regi och producentsynpunkt.

[imdblt]Interstellar[/imdblt]

Mer: Wikipedia, RT, Sun Times, About, RipItUp, Weekly, AB, Ciné, Ergo, EX, FF, FT, GP, HD, KulturB, SVT, MZ, NG, Onyanserat, RussinSVD, TRTT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Robotar behöver regler att hålla sig till

Vi måste skapa säkra regler när artificiell intelligens utvecklas. System av robotar eller intelligenta programvaror måste ha inbyggda bevakningssystem som ser till att delarna, de så kallade agenterna, bara gör det de har tillåtelse till. Det menar forskare i Gävle som jobbar med att reglera agenternas beteende.

Människan ska fortsätta att utveckla maskinerna och hålla dem i vår tjänst, men robotarna behöver regler att hålla sig till, säger Magnus Hjelmblom, forskare vid Högskolan i Gävle.

Utvecklare av system av robotar eller intelligenta programvaror har mängder av saker att ta hänsyn till. Bland annat krävs det vissa regler och ett inbyggt system för bevakning av att delarna, de så kallade agenterna, bara gör det de har tillåtelse att göra.

Utgår från algebra

– Min forskning handlar om att reglera agenternas beteende med hjälp av det jag kallar normer, vilket innefattar såväl oskrivna regler som formella regelsystem och lagar, säger Magnus Hjelmblom.

Det nya är att Magnus utgått från algebra och inte från logik som är det vanliga, och gjort det till ett instrument för att verkligen reglera beteendet på körbara system.

– Det är ett lite nytt angreppssätt och jag har utvecklat det från ett teoretiskt begrepp till något som är praktiskt användbart.

Visat att man kan skapa normer som är meningsfulla och som ger ett vettigt resultat. Algebraiska metoder är matematik i grunden och lämpar sig ofta väldigt väl för bearbetning på dator.

– Jag har utvecklat ett ramverk för att någon annan sedan ska kunna skapa en specifik applikation. För att exemplifiera så har jag också utvecklat ett antal konkreta program/applikationer som illusterar hur detta ramverk fungerar och används.

Simulerar evolutionen

I ett av exemplen används en så kallad genetisk algoritm, som simulerar evolution för att utveckla något som bättre och bättre löser ett problem. Detta kan man göra dels genom att låta agenternas beteende styras dels av en enkel funktion som talar om vad agenterna vill göra och ett normativt system som talar om vad de får och inte får göra.

– Detta i kombination kan ge ganska kraftfull problemlösningsförmåga.

Maskiner får mer och mer att säga till om och blir mer och mer avancerade. Maskiner tar över allt mer av människans arbete exempelvis inom vården. Det är lätt att förstå vikten av att sådana maskiner har försetts med klara regler för vad de får och inte får göra.

Människan måste behålla kontrollen

– Så det blir så klart intressant att fundera på hur man kan reglera dessa artificiella agenters beteende.

– Maskiner är bra på många sätt och dem ska vi använda för att hjälpa oss. Men det är vi människor som ska fatta de avgörande besluten. Och vi ska utveckla bra hjälpmedel för beslutsfattare så att vi kan säkerställa att besluten blir så bra och rationella som möjligt.

Anarres/Högskolan i Gävle

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Stellaris – strategispel i rymden

Paradox Development Studio, skaparna av Crusader Kings och Europa Universalis har också gjort Stellaris, ett strategispel med utforskning av rymden som spelets centrala tema.

Med ett enormt utbud av främmande raser och framväxande berättande är Stellaris ett strategispel som belönar interstellär utforskning, upptäcktsresor, interaktion med främmande arter. Det hävdar i alla fall Paradox.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Har astronomerna hittat en Dyson-sfär?

Rymdteleskopet Kepler söker igenom universum på jakt efter planeter runt andra stjärnor än vår sol. Framförallt används Keplertelskopet till att leta efter jordlika planeter. Under detta sökande har det gjorts en mycket märklig upptäckt kring stjärnan KIC 8462852, en stjärna som är ganska lik solen, men något mindre massiv. Det som hittats kan nämligen vara en enorm struktur, en så kallad Dyson-sfär.

Det finns också en naturligt förklaring till de fenomen och störningar som kan uppfattas med anledningen av den observerade himlakroppen runt KIC 8462852:

Det bisarra är att ljuset som observerats från KIC 8462852 har vid flera tillfällen varierat med mer än 10%. Men mer intressant är att storleksordningen på variationerna och hur ofta de uppstår verkar vara helt slumpat. Man har uteslutit möjligheterna att det är något fel i datan eller Kepler som orsakat detta bisarra beteende. En stoftskiva är också uteslutet på grund av att man i så fall borde observera mer infrarött ljus från stjärnan.

En av de kvarvarande teorierna är att en närliggande dvärgstjärna har stört systemets motsvarighet till solsystemets Oorts kometmoln så att mängder av kometer ligger skymmer stjärnan. Problemet är att det är svårt att förklara hur de kan skymma så mycket som 20% av stjärnans ljus, men det är fortfarande möjligt.

Den enda andra möjligheten som forskarn så här långt kommit upp med är att det handlar om en Dyson-sfär, dvs en enorm skapad konstruktion:

Jason Wright, astronom vid Penn State och förstaförfattarna till den andra artikeln som fokuserar på onaturliga och okända förklaringen till resultaten, kommenterar upptäckten.

– Utomjordiskt liv borde alltid vara den allra sista hypotesen som vi överväger, men detta ser ändå ut som något som en utomjordisk civilisation skulle kunna bygga.

Tabetha Boyajian arbetar nu tillsammans med Jason Wright och Andrew Siemion, chefen för SETI Research Center vid University of California, för att få observera med ett stort radioteleskop för att söka efter radiosignaler från KIC 8462852 som kan associeras med teknologisk aktivitet. En efter en kommer alternativ att uteslutas och förhoppningsvis får vi ett svar på vad som orsakar dessa mystiska ljusvariationer.

Dysonsfär är något, en så kallad megastruktur, som först beskrevs inom science-fiction men som vetenskapligt behandlades av Freeman Dyson varefter det blev vanligt i science-fiction:

A Dyson sphere is a hypothetical megastructure that completely encompasses a star and captures most or all of its power output. The concept was first described by Olaf Stapledon in his science fiction novel, Star Maker (1937), and later popularized by Freeman Dyson in his 1960 paper, ”Search for Artificial Stellar Sources of Infrared Radiation”.[1] Dyson speculated that such structures would be the logical consequence of the escalating energy needs of a technological civilization and would be a necessity for its long-term survival. He proposed that searching for such structures could lead to the detection of advanced, intelligent extraterrestrial life. Different types of Dyson spheres and their energy-harvesting ability would correspond to levels of technological advancement on the Kardashev scale.

Nu är det väl i och för sig inte sannolikt att en Dyson-sfär hittats, men det vore onekligen spännande om det faktisk var så.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Märkligt att filmen Ex Machina inte går upp på svenska biografer

Ex Machina är en SF-film med en svensk huvudrollsinnehavare, Alicia Vikander. Filmen har höga betyg på filmsajter och i recensioner. Trots det kommer filmen inte att gå upp på svenska biografer. Det är onekligen märkligt.

Filmen hade brittisk biopremiär den 21 januari 2015, och amerikansk premiär den 10 april samma år. I Sverige kommer filmen istället släppas direkt på DVD. Orsaken till detta är enligt SF:

I ett mejl från SF Bio meddelar pressansvarige att: Orsaken till att den inte går upp på bio är en sammanlagd bedömning baserad bland annat på filmens kvalitet och potential för att hålla för en biografvisning.

24-årige Caleb, begåvad dataprogrammerare, vinner första priset i en tävling på arbetsplatsen om att tillbringa en vecka i en avsides belägen lyxvilla. Villan ägs av företagets grundare, Nathan, som även bor och arbetar där. På plats möter han ett projekt som Nathan uppfunnit – en vacker kvinnlig robot – och inser att även han är del i ett experiment. Ex Machina är författaren Alex Garlands regidebut.

[imdblt]Ex Machina[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Merovingen Nights – delat universum som är del av ett större

C.J. Cherryh är en SF-författare som jag gillar. Hon är mycket bra på att skapa trovärdiga intelligenta arter som kommer från andra planeter osh stjärnsystem. Dessutom är hon bra på att framställda dem på ett begripligt sätt och göra berättelserna om deras mellanhavanden med andra intelligenta varelser eller med människor trovärdiga. Mina favoritböcker är de tre böckerna om de kringvandrande Mri, eller ska vi säga kringresande som drar från planet till planet och förstör dem. Eller. Är det nån som förföljer dem och förstör planeterna. Böckerna är en trilogi, The Faded Sun: Kesrith (1978), The Faded Sun: Shon’Jir (1978) och The Faded Sun: Kutath (1979) – The Faded Sun Trilogy (UK, 1987 and US, 2000).

Det finns också uppenbara referenser mellan dessa böcker och en annan bra SF-bok från 1970-talet, nämligen Dune. För en läsare idag kanske böckerna också påminner oss om konflikterna i Mellanöstern och om att vi är på väg att delvis förstöra vår egen planset.

Angel with a SwordUnder samma historiska period i C.J. Cherryhs Alliance-Union Universum utspelar sig också berättelserna om Merovingen Nights. Dessa berättelser är een del av sitt universum som Cherryh öppnat upp för andra författare att skriva om. I huvudsak är det kvinnor som skrivit berättelser som ingår i böckerna om Merovingen Nights. Det är författare som Lynn Abbey, Nancy Asire, Robert Lynn Asprin, Leslie Fish, Mercedes Lackey, Chris Morris, Janet Morris, Roberta Rogow och Bradley H. Sinor. Flera av dem är också politiska aktivister vilket gör det lite extra intressant även om de kanske inte har samma uppfattningar som jag har i många frågor. Leslie Fish är anhängare av de US-amerikanska vapenlagarna och libertarian, Janet Morris är rådgivare till den US-amerikanska militären. De verkar båda ha varit radikalare som unga på 1970-talet dock och det gäller även de andra nämnda författarna. Just böckerna om Merovingen Nights har jag inte läst, men misstänker att också de är bra böcker liksom de flesta av Cherryhs egna böcker som jag läst.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inlägg om andra delade universum: Isaac Asimovs Robot & Foundation, Larry Nivens Known Space, Anne McCaffreys Federated Sentient Planets,

McCaffreys delade universum

Anne McCaffrey har skrivit den mycket populära serien av romaner och berättelser om planeten Pern. Historierna framstår på ytan främst som fantasyberättelser då det på planeten finns drakar med telepatiska förmågor. Men samtidigt är det SF då planeten Pern koloniserats av människor som rest från Jorden. Drakarnas telepatiska egenskaper är skapade genom att de förändrats genetiskt av de tidiga kolonisterna. Med tiden har de tekniska och biologiska kunskaperna gått förlorade på Pern och samhället utvecklats till något som påminner om medeltiden på Jorden. Som bakgrund i Pern-böckerna finns ett universum som har namn efter den ledande interstellära statsbildningen, Federated Sentient Planets (FSP). Pern är dock inte medlem i Federationen.

Anne McCaffrey har också skrivit andra böcker som utspelar sig i samma universum och som är att betrakta mer typisk science fiction. Framförallt gäller det böckerna om så kallade brainships i den serie som kallas Brain & Brawn Ships men även en del andra bokserier utspelar sig i samma universum.

De bokserier där Anne McCaffrey låtit andra författare skriva berättelser i innefattar Pern-böckerna och Brain & Brawn Ship-böckerna. När det gäller Pern är det än så länge bara sonen Todd McCaffrey som skrivit böcker som handlar om planeten Pern men när det gäller böcker om brainships så är det flera författare som skrivit böcker ihop med Anne McCaffrey. Dessa författare är Margaret Ball, Mercedes Lackey, S.M. Stirling och Jody Lynn Nye. De två sistnämnda har också skrivit var sin egen roman. Jody Lynn Nye har också skrivit böcker till spel som utspelar sig på Pern liksom böcker ihop med Anne McCaffrey om Pern-världen.

Federated Sentient Planets är ett mycket outvecklat universum utan detaljer och djup. Det används bara som en bakgrund i Pern-böckerna men spelar en större roll i böckerna om barinships liksom i den serie böcker som kallas Ireta-serien, vilket är en serie barnböcker om en dinosaurplanet och om rymdpirater.

De olika serierna har i allmänhet i stort sett inget samband med varandra förutom att de utspelar sig mot en bakgrund av vad som verkar vara samma universum. Anne McCaffrey själv tycks inte ha betraktat de olika serierna som om de utspelade sig i samma universum.

De enda av böckerna i de bokserier som här nämns jag läst är Brain & Brawn Ships-böckerna. Det är ganska alldaglig och slätstruken SF som tiden och världen utveckling delvis gjort inaktuella och därmed mindre läsvärda. Jag är för den skull inte beredd att hålla med om den postmoderna identitetspolitiska kritik som framförts mot böckerna från funkisaktivister (aktivister som arbetar med funktionshindrades rättigheter:

In a 2010 essay, ”The Future Imperfect”, published in Redstone Science Fiction, disability rights advocate Sarah Einstein criticizes the Brain & Brawn Ship series — as a stand-in for science fiction in general — for its use of disability. Regarding one novel in the series, The Ship Who Searched (1992) by McCaffrey and Mercedes Lackey, Einstein observes that in fact we have

”many more technological wonders than McCaffrey had imagined. The protagonists in the story would have been much helped, for instance, by a secure communications channel and a GPS system, both of which I have in my battered old car. But most of all, the heroine of this book would have been helped by a future shaped by the actions of today’s disability activists. Because, at its heart, this series of books tells the story of the enslavement of extremely promising children who have the bad luck to be born—or in this one case alone, become—disabled.”

Även förslavandet av funktionshindrade kan vara underlag för bra och helt okej böcker. I berättelser måste även en dålg utveckling kunna beskrivas utan att böcker för den skull döms ut. Men helt klart är att dagens teknologi inneburit att böckernas framtidsvision aldrig kommer att kunna bli verklighet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Known Space – läsvärt på grund av kzinti

Known Space är ett delat universum som från början skapades av Larry Niven. De flesta av hans böcker och noveller utspelar sig i Known Space och en mängd andra författare har också skrivit böcker som handlar om händelser i Known Space. Niven har bara öppnat upp en speciell historisk period för de andra författarna. Det rör sig om krigen mellan de främmande intelligenta kattlika kzinti och människorna. Genom detta har kzinti förmodligen blivit bäst beskrivna och mest utvecklade utomjordingar. Därmed också kanske de mest intressanta utomjordingarna som beskrivits i Science-Fiction.  Kanske kan vissa utomjordingar i rollspelet Traveller och cylonerna (cylons) i Battlestar Galactica tävla om den utnämningen.

Kzinti

Larry Nivens bästa egna  böcker är dock kanske  inte de böcker som utspelar sig under kriget mellan kzinti och människor. Istället är det böckerna som handlar om Ringvärlden (Ringworld) som är de mest kända och de som anses vara bäst. Det handlar inte om några radikala böcker. Niven har en ganska konservativ, för att inte säga reaktionär samhällssyn. Utifrån det är inte hans böcker så läsvärda utan det är de på grund av att han prövar många intressanta tekniska, biologiska och sociala koncept. En del av dem är också riktigt spännande. Som thrillers eller deckare. Detta gäller också många andra författares berättelser som kzinti. Det senare är förstås också en följd av att de handlar om krig, dess orsaker, följder och konsekvenser.  Personligen anser jag dock att serien böcker om krigen mellan människor och Kzinti är de mest läsvärda. Kanske på grund av det inte bara är Niven som skrivit dem.

Noterbart är att även de flesta av de andra författare som vid sidan av Niven som skrivit böcker som berör kriget mellan kzinti och människor, Man-Kzin Wars, är konservativa författare. De som skrivit böcker och noveller om Man-Kzin Wars är S.M. Stirling, Jerry Pournelle, Poul Anderson, Dean Ing, Donald Kingsbury, Greg Bear, Thomas T Thomas, Warren W. James, Mark. O Martin, Gregory Benfrod, Hal Colebatch, Paul Chafe, Jean Lamb, Matthew Joseph Harrington, Jessica Q. Fox, Jane Lindskold, Charles E. Gannon, Alex Hernandez och David Bartell.

Flera av dessa författare har också skrivit böcker som utspelar sig i ett annat delat universum, några som Donald Kingsbury, Greg Bear och Gregory Benford för Asimovs Stiftelse-universum och i egna universum som dock sällan är delade universum.

Författare som skrivit mycket för delade universum är bl.a. Jerry Pournelle (vars universum, CoDominium också är ett delat universum med bland annat Larry Niven som en av författarna), Greg Bear (förutom Known Space också Star Trek, Halo och Star Wars) och S.M. Stirling som också berättelser som utspelar sig i CoDominium-universat, i Anne McCaffreys Federated Sentient Planets, David Webers Honorverse och Babylon 5-universat.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Stiftelsen – Asimovs delade universum

Stiftelsen/FoundationIsaac Asimov är en av världens mest produktiva författare av alla kategorier. Han har skrivit skönlitterära böcker i stort sett alla genrer som finns samt en mängd fackböcker.

Han mest kända skapelse är nog ändå den framtidshistoria han skapade genom sina Stiftelsetrilogin (Foundation trilogy). Från början var det bara tre böcker med en viss koppling till tre andra böcker som handlade om samma universum men i en helt annan tid. Böcker som kallas Imperieserien.

Inget samband fanns mellan hans Stiftelse- och Imperieböcker och hans böcker om robotar, böcker där han skapade robotikens tre lagar såväl som ordet robotik (robotics).

På 1980-talet skrev Isaac Asimov till slut ett antal böcker som kopplade samman Robot- och Stiftelseserierna så att de utspelar sig i samma universum. Så långt var det också bara han som skrivit böcker för detta universum. Men i slutet av sitt liv tillät Asimov att andra författare skrev böcker som utspelade sig i hans universum. Precis som hans egna nyare böcker så fyllde de nya böckerna av andra författare ut hål och löste motsättningar i hans framtidshistoria men utvecklade egentligen inte det hela vidare. Efter hans död har hans arvtagare tillåtit ytterligare författare att skriva för det universum som skapats av Asimov.

Så skapades till slut ett delat universum (shared universe) som genom att det skapats av en person som skrivit en mängd böcker och korta berättelse om och för att hålla ihop det hela blivit ganska sammanhållet och enhetligt. Författarna som skriver böcker placerade i Stiftelse-universat vet vad de ska och måste hålla sig till. Sådant som psykohistoria, robotikens tre lagar, en redan utlagd historielinje som bara behöver fyllas ut osv.

De författare (förutom Asimov) som skrivit romaner eller noveller som handlar om Stiftelse-universat är Robert Silverberg, Hal Clement, Poul Anderson, Orson Scott Card, Harry Harrison, Mike Resnick, Sheila Finch, Pamela Sargent, Robert Scheckley, Harry Turtledove, George Zebrowski, Roger Macbride Allen, Mark W. Tiedemann, Alexander C. Irvine, Mickey Zucker Reichert, Gregory Benford, Greg Bear, David Brin, Michael P. Kube-McDowell, Mike McQuay, William F. Wu, Arthur Byron, Rob Chilson, Stephen leigh, Cordell Scotten, Robert Thurston, Jerry Oltion och Bruce Bethke. En ganska lång lista med end el mycket kända författare och en del ganska okända.

Att så många skrivit böcker och noveller i stiftelseuniversat visar på den respekt Asimov åtnjutit och efter sin död fortfarande åtnjuter bland SF-författare och SF-fans. Asimov har kanske inte skrivit de mest spännande SF-böcker som finns , men utan Asimov vore science-fictiongenren sannolikt inte likadan som den idag är. Hans framtidshistoria är också den mest genomtänkat och omfattande som skapats. Den lämpar sig för andra författare att skriva i och ger utrymme till att utforska en mängd olika frågeställningar kring människa och maskin, kring rymden och rymdresor. Böckerna av Gregory Benford, Greg Bear, David Brin, Roger Macbride Allen och Mark W. Tiedemann anser jag vara klart bättre skrivna, mer lättlästa och mer spännande än Isaac Asimovs egna böcker.

The Best Isaac Asimov Books

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Delade universum – gemensamma universum

Shared universe som det heter på engelska, är skapade universa som delas av flera. En mängd olika författare, filmare, företag etc kan vara inblandade i skapandet av händelser, karaktärer och annat i det delade universat eller gemensamma universat. Det är mycket vanligt inom science-fiction och fantasy, men mindre vanligt i andra typer av romanförfattande även om det undantagsvis förekommer.

Välkända gemensamma universum är TV- och filmuniversa som Battlestar Galactica, Doctor Who, Stargate, Star Wars och Stark Trek. Andra välkända gemensamma/delade universum inom science fiction är Dune UniverseKnown Space, CoDominium, Asimov’s Foundation & Robots, Federated Sentient Planets (Brain & Brawn Ships), Warhammer 40K och Isaac’s UniverseDelade världar i fantasy inkluderar Federated Sentient Planets (Dragonriders of Pern), Witch World och Drifting Isle Chronicles etc.

Dessutom fungerar många spelvärldar som delade universa, exempel på detta är Eberrron och Warhammer inom fantasy-genren, Warhammer 40K, Traveller, Stardrive och slutligan har vi de japanska mecha-seierna med filmer, anime, manga, spel och mycket mer. Exempel på sådana gemensamma världar är Battletech/Mechwarrior, Macross II, Mekton och Armored Troopers Votoms.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Fury Road – The Road Warrior på steroider

Mad Max: Fury Road4 out of 5 stars (4 / 5)

Mad Max: Fury Road är som The Road Warrior. Mad Max är inte centrum i huvudstoryn utan ramlar in i en story där andra spelar huvudrollen. Så är det i Road Warrior, men än mer i Fury Road. Fast på steroider. Där Road Warrior hade bilar, har Fury Road jättebilar, där Road Warrior hade Humungus har Fury Road tre galna diktatorer av kolossalfomat och där Road Warrior hade en rejäl biljakt har Fury Road två. I själva verket är Fury Road en ren biljaktsfilm i ett övergivet, torrt och förstört landskap.

Det som kan sägas vara problematiskt och negativt med filmen är att regissören tagit i lite för mycket, bilarna är enorma och det tycks finnas obegränsat med bensin (I en värld där det ska råda brist på bensin). Storskurkarna är groteska och galnare än galna. Det blir liksom lite för mycket av det goda.

Men samtidigt har filmen kvinnliga ledare där Road Warrior hade kvinnliga krigare. Det finns persomer somd et går att känna med och identifiera sig med som Imperator Furiosa.  En roll som spelas av Charlize Theron på ett utmärkt. Den klart bästa skådespelarinsatsen. Vad som är bra är också att även om det verkar hopplöst så finns det hopp. Post-apokalyptiska filmer utan hopp är bland det mest deprimerande som finns. Mänskligheten (och vi tittare) behöver hopp. Annars går det inte att leva.

Fury Road är alltså en biljaktfilm med hopp, kvinnligt uppror, en riktigt bra skådespelarprestation, omåttlighet och våldsam action. Det är faktiskt riktigt bra. Det går förvånansvärt nog att leva sig med i filmen. En bra film med som är uppkallad efter Mad Max, men där titelfiguren faktiskt inte är den egentliga huvudpersonen och storyn definitivt inte handlar om honom.

[imdblt]Mad Max: Fury Road[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Första synliga exoplaneten – Pegasi 51 b

Astronomer har hittills hittat nästan 2 000 så kallade exoplaneter. Planeter som cirkulerar kring andra stjärnor än vår sol. Sökmetoden har främst varit att mäta ljusförändringar från en stjärna som uppstår när en himlakropp rör sig över stjärnans yta. Men nu har astronomer för första gången kunnat registrera en exoplanets spektrum i reflekterat synligt ljus.

51 Pegasi b
Astronomer har använt planetjägaren HARPS vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile för att för första gången registrera en exoplanets spektrum i reflekterat, synligt ljus. Dessa observationer avslöjade nya egenskaper hos en berömd exoplanet: 51 Pegasi b var den första som upptäcktes runt en normal stjärna. Resultaten lovar en spännande framtid för den här tekniken, framförallt med intåget av nästa generations instrument, som till exempel ESPRESSO på VLT, och framtida teleskop såsom E-ELT.

Exoplaneten 51 Pegasi b [1] ligger cirka 50 ljusår bort från jorden i stjärnbilden Pegasus. Den upptäcktes 1995 och kommer för alltid att bli ihågkommen som den första bekräftade exoplaneten som upptäcktes gå i bana runt en normal, solliknande stjärna [2]. Den anses också vara urtypen av en het Jupiter – en klass av planeter som vi nu vet är vanliga. Dessa planeter har storlek och massa liknande Jupiters, men kretsar mycket närmare sina värdstjärnor.

Sedan denna milstolpe har mer än 1900 exoplaneter i 1200 planetsystem bekräftats. Men lagom till tjugoårsdagen av denna upptäckt återvänder 51 Pegasi b återigen till rampljuset för ytterligare ett framsteg i exoplanetstudier.

Forskargruppen bakom den nya upptäckten leds av Jorge Martins, astronom vid Institutet för astrofysik och rymdvetenskap (IA) och Portos universitet i Portugal och för närvarande doktorand vid ESO i Chile. Forskarna använde instrumentet HARPSESO:s 3.6-meterteleskop vid La Sillaobservatoriet i Chile.

Den just nu mest använda metoden för att undersöka en exoplanets atmosfär är genom att observera värdstjärnans spektrum när det filtreras genom planetens atmosfär när den passerar framför stjärnan – metoden kallas transmissionsspektroskopi. Ett alternativ till detta är att observera systemet när stjärnan passerar framför planeten, vilket huvudsakligen ger information om exoplanetens temperatur.

Med denna nya metod behöver man inte hitta en planet som passerar framför sin värdstjärna sett från jorden. Därmed kan metoden användas för att studera många fler exoplaneter. Det gör det möjligt att direkt observera planetens spektrum i synligt ljus, vilket innebär att man kan studera egenskaper hos planeten som man inte kommer åt med andra metoder.

Värdstjärnans spektrum används som en mall i en sökning i mätningarna efter en liknande signatur av stjärnljus som reflekterats från planeten när den går i sin bana runt stjärnan. Detta är en ytterst svår uppgift eftersom en planet lyserotroligt mycket svagare i jämförelse med sin bländande värdstjärna.

Signalerna från planeten översvämmas lätt av andra små störningar och källor till brus i mätningarna [3]. Att den nya metoden ändå kunnat framgångsrikt användas med HARPS’ observationer av 51 Pegasi b ger ett värdefullt bevis på att den har framtiden för sig.

– En observationsmetod av den här typen är vetenskapligt väldigt viktig. Den gör det möjligt för oss att bestämma bådeplanetens massa och inklinationen på dess bana, vilka i sin tur är grundkrav för att vi ska kunna förstå systemet bättre. Det gör det också möjligt att uppskatta planetens reflektivitet, eller albedo, vilket kan användas för att dra slutsatser om sammansättningen av både planetens yta och dess atmosfär, förklarar Jorge Martins.

Forskarna fann att 51 Pegasi b är drygt hälften så tung som Jupiter och går i en bana som lutar med cirka nio graderjämfört med siktlinjen mot jorden [4]. Planeten verkar också vara större i diameter än Jupiter och har en hög reflektivitet. Dessa är typiska egenskaper för en het Jupiter som kretsar väldigt nära sin värdstjärna och som utsätts för intensivt stjärnljus.

HARPS var avgörande för forskargruppens arbete, men att detta resultaten kunde uppnås redan med ESO:s 3.6-meterteleskop är goda nyheter för astronomer. Teleskopet har relativt begränsade förutsättningar att kunna tillämpa den nya metoden, och kommer att överträffas av betydligt mer avancerade instrument på större teleskop, såsom ESO:s Very Large Telescope och det framtida European Extremely Large Telescope [5].

Nuno Santos, också astronom vid IA och vid Portos universitet, är medförfattare till den nya artikeln.

– Vi väntar nu ivrigt på första ljuset från spektrografen ESPRESSO vid VLT så att vi kan utföra mer detaljerade studier av denna och andra planetsystem, avslutar han.

Anarres/ESO

Noter
[1] Både 51 Pegasi b och dess värdstjärna 51 Pegasi är några av objekten som är tillgängliga för att namnges av allmänheten i IAU:s tävling NameExoWorlds.
[2] Tidigare upptäcktes två planeter som kretsar i de mer extrema miljöerna omkring en pulsar.
[3] Utmaningen kan jämföras med att försöka studera det svaga ljuset som reflekteras från en liten insekt som flyger runt en avlägsen men mycket ljusstark lampa.
[4] Detta betyder att planeten går i en bana som nästan korsar siktlinjen mot jorden, men den kommer inte tillräckligt nära den för att planeten ska kunna ses passera framför värdstjärnan.
[5] Instrument som ESPRESSO på VLT, och längre framåt andra mer kraftfulla instrument vid mycket större teleskop som till exempel E-ELT, kommer ge väsentliga förbättringar i både precision och känslighet. Detta hjälper vid upptäckten av små exoplaneter och samtidigt ger mer detaljerad kunskap om planeter som liknar 51 Pegasi b.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Efter en del om och men så ska Blomkamp göra Alien-film

Första offentliggjorde Neill Blomkamp att han arbetat på en ny Alien-film men inte längre gjorde det. Han släppte ut en del skisser och annat han gjort för en uppföljning. Sen blev det till slut klart att han skulle göra en film likförbannat.

Sigourney Weaver Ripley

Det verkar som om filmen ska bli en fortsättningen på Aliens (tvåan) och att den ska utepsla sig i en annan tidslinje än Alien 3 och Alien Resurrection. Korpral Hicks ska sannolikt vara med i den nya filmen och som jag ser det finns det förutsättningar för att det kan bli en bra film.

Intresset är stort för en ny Alien-film och det finns människor som gjort egna Trailers för en kommande Alien-film av Neill Blomkamp. De har dock sannolikt mycket lite med den kommande filmen att göra.

Neill Blomkamp har tidigare gjort SF-filmerna District 9, Elysium och Chappie.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Neill Blomkamp – en bra film och några sådär

Den sydafrikanske regissören Neill Blomkamp har gjort en riktigt bra SF-film och ett par någorlunda bra SF-filmer. Den riktigt bra är District 9 och de någorlunda är Elysium och Chappie. Den senare har jag inte sett själv, men de recensioner jag läst ger filmen godkänt. Ingen recensent ger det dock nåt bättre betyg och den verkar ärligt sagt lite småtrist.

Jag kan för övrigt tänka mig att Blomkamp faktiskt kan göra en bra Alien-film. För det verkar som om han faktiskt ska få regissera en film i det SF-universat.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,