H.A.V.E.N

H.A.V.E.N is a short film about a man who works on the planet Helmar and is a Radiation beacon repair man. He’s just doing his normal job when he finds a beacon out past the restriction zone.

Dark Pulse Productions.

”Pleiadian planet atmosphere” by Torrey Desmond Rogers

[imdbltid]3591320[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Wanderers

Wanderers – a short film by Erik Wernquist from Erik Wernquist on Vimeo.

Wanderers är en vision av mänsklighetens expansion i solsystemet, baserat på vetenskapliga idéer och föreställningar om vad vår framtid i rymden kan se ut, om det någonsin händer.

Platserna som skildras i filmen är digitala återgivningar av faktiska platser i solsystemet, byggda från riktiga foton och kartdata där tillgängliga.

Utan någon uppenbar berättelse, annat än vad du kan fylla i själv, är idén om filmen i första hand för att visa en glimt av den fantastiska och vackra naturen som omger oss på våra grann världar – och framför allt, hur det kan tyckas oss om vi var där.

[imdbltid]4075578[/imdbltid]

Intressant?
Mer: Sploid, Adafruit, The Verge, SpaceRef, Lindenfors, Videosift, Infinispace,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

The Archiver

En kortfilm av Thomas Obrecht (Layout / Skinning / Animation / Organic Modeling – torecht@artfx.fr), Guillaume Berthoumieu (Modeling / Texturing / Matte Painting / Lighting / Rendering / Compositing – gberthoumieu@artfx.fr) and Marc Menneglier (Modeling / Texturing / Shading / Fx / Lighting / Rendering / Compositing – mmenneglier@artfx.fr). Freelancers: Ellion Tesserrud, Adrien Vegler, Astien Muller, Arnaud Lamoureux, Remi Julien. Music by Rurelien Marini (www.studio2c.fr). Voices by: Jean-Francois Moran (www.jeanvoixgrave.com). Sound FX & Mixing by Stephane Dudzinski (www.sd-music-creation.com).

Thanks to Art FX Pedagogic Staff. Produced at ARTFX 2010-2011 www.artfx.fr
Brice Lehmann, Alexandre Lemaire, Leo Nata

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

The 100 – förstörd jord och ungdomsbrottslingar

4 out of 5 stars (4 / 5)Jorden har blivit förstörd så att människor inte längre kan leva där. Ett vanlig scenario för science-fiction-filmer och -TV-serier. De andra vanliga är invasion från utomjordingar och utforskning av rymden. Sen finns förstås även annat. TV-serier med förstörelse som tema inkluderar Revolution och Jericho. Filmer inkluderar den aktuella Interstellar.  I The 100 är jorden förstörd av kärnvapenkrig och en begränsad mängd människor överlever på en rymdstation som dock börjat få tekniska problem och inte kommer att vara beboelig så länge till.

Beslutet blir att skicka 100 ungdomsbrottslingar till jorden för att se att det går att överleva där. Det normala straffet på rymdstationen är döden. Det är inte bar ett straff utan fungerar också för att hålla nere befolkningen vilket är nödvändigt då stationen bara kan härbärgera ett begränsat antal människor. Rymdstationen är ett tydligt klassamhälle och det avspeglas också bland ungdomarna när de hamnar på jorden.

Till en början känns det lite märkligt att alla är så unga, men allteftersom första säsongen går tar historien om de vuxna på rymdstationen större utrymme. Efter några relativt svaga förstaavsnitt tar si historien och blir allt mer intressant då det visar sig att det finns överlevare på jorden. Med tiden ska det visa sig att det finns flera olika grupper av överlevare som anpassat sig på olika sätt, eller i ett fall inte anpassat sig alls, utan levt instängda, isolerade och livrädda. Denna grupp överlevare känns inte riktigt trovärdig så här långt, men det kanske blir bättre i säsong 2 som jag ännu inte sett. Inte heller gillar jag att de placerat ”Reavers” i serien, människor som förfallit till kannibalism och brutalitet med just brutalitet som enda syfte till våldsamheterna. Det förefaller faktiskt helt onödigt med denna hord av ”zombies” som lever i underjorden.

I slutet av första säsongen måste jag säga att jag gillar serien. Kanske för att det också finns en hel del romantik i den, något oundvikligt i en serie om unga människor. Och som jag gillar. I enlighet med tidsandan så är den viktigaste ledaren för de unga en kvinna och ett par av de viktigaste på rymdstationen är kvinnor. Dessutom är den lokala ledaren för de som överlevt på jordens yta, kallade ”grounders” också en ung kvinna. Andra TV-serier och filmer som också har unga kvinnor i ledarpositioner är Revolution och förstås The Hunger Games.

Upplägget i serien gör det möjligt att behandla frågor som jämställdhet, rasism och jämlikhet med relativ enkelhet och på ett naturligt sätt. Hoppas de tar tillvara på detta på ett vettigt sätt. Tycker det är en bättre serie med ett bättre upplägg och bakgrundshistoria än Revolution.

[imdbltid]2661044[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Revolution: Om att klara sig utan elektricitet

3 out of 5 stars (3 / 5) I TV-serien Revolution slås all elektricitet ut och livet på jorden kasta ut i kaos. Med inbördeskrig i USA som följd. Hur det går i resten av världen vet vi inte, men sannolikt går det mycket bättre i de många länder där elektricitet inte spelar lika stor roll som i den rika västvärlden. Storyn centreras på en familj och hur de klarar sig igenom problemen.

Revolution

Huvudpersonen är i kölvattnet efter The Hunger Games, en ung kvinna, annars påminner problembilden egentligen en hel del om TV-serien Jericho, även om den senare har fungerande elektricitet. I alla fall emellanåt. Elbrist och bensinbrist är centralt för historien som berättas Jericho men det är kärnvapen och företagens girighet som ödelagt jorden. I Revolution är elbristen det helt centrala och anledningen till att livet på jorden kraschar. Inget elektriskt fungerar.

Det är faktiskt riktigt bra emellanåt. Serien är en slags återvändande till Vilda Västern och det US-amerikanska inbördeskriget. Spännande, men tyvärr finns det bara två säsonger så serien har inget naturligt slut. Den lades ner av NBC grund av höga produktionskostnader och begränsad mängd tittare under säsong 2. Slutet av säsong 2 bäddar för en intressant fortsättning. En fortsättning som inte finns. Nedläggning i förtid drabbar många SF-serier, förutom Revolution kan vi nämna brittiska Outcasts, den lite barnsliga Terra Nova och kultserien Firefly. Fast Firefly kunde ju fansen se till avsluta genom att bidra till att skapa en fin film, Serenity.

Serien har dock de vanliga problemen med US-amerikanska serier. Ologiska handlingar, personer som tar helt onödiga risker och den extrema fixeringen på hjältar.

[imdbltid]2070791[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Interstellar

Interstellar är en amerikansk science fiction-film om en grupp forskare som via ett maskhål ger sig ut på en interstellär resa. Christopher Nolan har skrivit manus, regisserat och producerat filmen som är baserad på teorier om gravitationsfält, maskhål med mera.

I en dystopisk framtid är livet på jorden hotat av klimatförändringar. Ständiga dammstormar gör att grödorna slår fel, all mat håller på att ta slut och en ständig försämring av luftkvaliteten. Jorden är bortom all räddning, men det finns en annan lösning: En grupp forskare och upptäcktsresande planerar att hitta en ny värld i en annan galax genom att färdas genom ett nyupptäckt maskhål nära Saturnus för att rädda mänskligheten. Cooper, en bonde som tidigare har varit testpilot hos NASA, blir utvald att genomföra uppdraget tillsammans med Dr. Amelia Brand, fysikern Romilly, geografen Doyle och robotarna TARS och CASE.

Nån gång framöver kommer det också en recension av filmen.

[imdbltid]0816692[/imdbltid]

Media: AB, Ciné, EX, GP, HD, KP, KB, SVT, Metro, MZ, MrF, NG, Onyans, SR, SvD, Syd, TR, TT, UT, UNT, Via, VS,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Stiftelsetrilogin som TV-serie?

Stiftelsetrilogin är några av de mest kända SF-böckerna som finns. Skrivna av Isaac Asimov och i likhet med många andra böcker av samme författare lite tröglästa och stela är de ändå ett måste för alla läsare av science-fiction. De är nästan arketypen för rymdopera, dvs historier som storskalig utveckling, rymdresor och rymdimperier. Från början tre böcker, numera många mer plus att böckerna om Stiftelsen också hör samman med en annan bokserie av Asimov, böckerna om robotar, den så kallade robotserien. Numera finns det dessutom en mängd böcker av andra författare som utspelar sig i samma universum.

Foundation, Stiftelsen

Rätten att gör en TV-serie av Stiftelsetrilogin har nyligen köpts av HBO och det kan säkert bli en hyfsat bra serie. Svår att göra dock. Tillsammans spänner böckerna över många tusentals år och hjältarna i en bok är inte samma som i den förra. Nån Game Of Thrones i rymden är det följaktligen inte, vilket Clas Svahn DN påstår och jag har aldrig ens sett den jämförelsen tidigare. Utan det verkar vara nåt HBO hittat på för att skapa intresse.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Catching Fire – upprepning utan klasskamp i sikte

3 out of 5 stars (3 / 5)

Idag har den tredje delen av filmserien som bygger på Suzanne Collins böcker om Hunger Games premiär i Sverige. The Hunger Games: Mockingjay, part1. Efter som jag ser filmer på Netflix och TV, nästan aldrig på strömmade piratsajter eller på bio, har jag precis sett del två i filmserien, The Hunger Games: Catching Fire. När jag skrev recensionen av första filmen och hävdade att ingen klasskamp fanns att se, vilket folk hävdat var fallet, sa de att jag bara behövde vänta till andra delen. Men det finns ingen klasskamp i den heller. Inte ens en antydan. Däremot en hel del förtryck och märkligt agerande. Fixering vid en ”hjälte” är egentligen orimligt och osund. Om det verkligen blir en revolution nånstans är det inte så vanligt med ”hjältar” av Katniss Everdeens typ eller hjältar av nån sort faktiskt.

The Hunger Games: Catching Fire

Andra filmen är en upprepning av den första. Men kanske mer samarbete bland de som hamnar på arenan. Mer kollektivt, men knappast klasskamp. Ledarna bakom kulisserna känns inte speciellt trovärdiga och det hela blir faktiskt lite tråkigt och oengagerande. Snyggt är det dock och jag tycker Jennifer Lawrence såväl som Donald Sutherland gör bra rollprestationer. I mitt tycke en sämre film än den första. Dessutom utan klasskamp igen. Jag har svårt att se varför dessa filmer är så populära. Kanske är det så att böckerna är bättre och mer engagerande. Kanske är det så att den som läst böckerna har större utbyte av filmerna. Kanske måste den som ser filmerna vara ung för att uppskatta dem till fullo. Oavsett vilket så känns Catching Fire lite trött och inte alls lika intressant som den första filmen.

[imdbltid]1951264[/imdbltid]

Intressant?
Mer: AB,  EX, FE, FF, GP, HD, KA, KP, KB, SVT, Metro, MZ, MrF, NG, SR, SvD, Syd, TT, UNT, Via, VS
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant film om genmanipulation

Gattaca4 out of 5 stars (4 / 5)

Gattaca, en film om en framtid där bara människor som är genmanipulerade och framställda på konstgjord väg har makt och kan få krävande intellektuella och betydelsefulla jobb. De människor som fötts utan genetisk manipulering och tillkommit på naturligt sätt är dömda till ett liv som arbetare och fattiga. Filmen handlar om en person som inte accepterar detta, hur han tar sig in i eliten och blir uttagen till en rymdresa. Kärlek och komplikationer följer. Filmens handling är intressant och tankeväckande. Det är bra gjort. Ethan Hawke, Jude Law och Uma Thurman spelar alla bra.

Samtidigt bygger huvudpersonens möjligheter att ta sig upp i samhället på en logisk lucka. Han köper nämligen sina identitet från en genetiskt perfekt människa som skadats i en trafikolycka. Problemet är att det i ett samhälle med så avancerade genetisk kunskap som det handlar om naturligtvis inte skulle vara ett problem att återställa honom i fullgott skick. Dvs de skulle  i praktiken finnas mycket få som var beredda att sälja sin identitet till nån annan.

Men oavsett denna logisk lucka är filmen en tankeväckande historia om vart genetisk manipulering och genetisk ingenjörskonst eventuellt kan leda. Till ett samhälle som inte är så kul. Ett samhälle som inte är så bra. Ett elitistiskt fascisiskt samhälle.

[imdblt]Gattaca[/imdblt]

Intressant?
Mer: Filmforum, Nöjesguiden, RT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

NASA testar flygande tefat

NASA har testat en rymdfarkost som ser ut som flygande tefat. Testen var i stort sett lyckad och det mesta tycks ha fungerat enligt planerna. Dock inte det sista steget i landningen då en fallskärm skulle ha vecklats ut.

Anledningen till testerna är att man vill se hur de farkoster som behövs för att landa på Mars kan utformas:

Ett av de mest grundläggande problemen som Nasa kämpar med när det gäller bemannade Mars-resor är att med dagens teknik kan man bara landa farkoster som maximalt väger 1,5 ton. Det är en bra bit under de 20-30 ton som anses som minimumvikten för ett rymdskepp som ska bära människor.

För att få upp siffran behövs bland annat effektivare sätt att bromsa och LDSD:n ska bland annat testa en ny typ av fallskärm och en uppblåsbar kevlar-ring som är konstruerad för att kunna bromsa hastigheten på ett rymdskepp som går in för landning på den röda planeten.

Ett av nyckelmomenten som kan gå fel är om fallskärmen, som också är tillverkad av kevlar och nylon, börjar smälta under återfärden till marken förklarar Ian Clark, som är en av de huvudansvariga för utvecklingen av ”tefatet”.

Det handlar alltså inte om att den farkostprototyp som testas ska genomföra några intergalaktiska resor, inga resor till andra stjärnsystem, utan om resor i det egna solsystemet. Kanske kommer en sån farkost att se ut som den testade, kanske på nåt annat sätt. För de längre resorna får vi dock nöja oss med att rymdskeppen böjer rumtiden. Inge flygande tefat där inte.

Meningen är att NASA ska genomföra fler tester med försöksfarkosten.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nya fantasynoveller från Mix förlag

Den 17:e juni släppte MIX förlag två fantasynoveller – en av välkände Henrik Larsson, Eldmakerskan, och en av vinnaren i Science Fiction bokhandelns och Mix Förlags novelltävling 2013 – KG Johansson, Våldets förbund. Dessutom gav de ut tre science fiction-noveller, Oskar Källners Tills tiden skiljer oss åt, Andreas Blombergs Ursprung 357, Johan Fricks Kepler Boulevard och Kadi Viks Biogruvan.

Mix Förlag

Henrik Larsson – Eldmakerskan

Genom det varma och fuktiga Sjölandet närmar sig två tiggarklädda vandrande staden Blöte där den årliga midsommarfestivalen hålls. Med sig har de en order från kungen – att döda drottningens unge älskare. Det ska bli Sildas sista prövning innan hon blir en äkta eldmakerska. Men allt är inte vad det ser ut och vara …

Henrik Larssons fantasynoveller rör sig i utkanten av samma värld som han skriver om i sin trilogi ”Blodsarvet” som hyllas av fantasyfans.  

KG Johansson – Våldets förbund

”Med svärdet från en svärdfisk drypande av deras blod mördar jag min väg upp till nästa våning i Arkens smutsiga monsterkropp. Här nere i mörkret hos oss fiskare finns bara våld, värk och för tidiga dödar – vi har fått nog. Vad som berättas idag om Noa och hans ark stämmer inte. Det här är den sanna historien.”

Våldets förbund är en brutal historia som kastar ett nytt, rått ljus över historien om Noas Ark. En berättelse om ett blodigt uppror som omges av orättvisor och fiskstank. KG Johansson, vinnare av MIX novelltävling, ger liksom filmen Noah en alternativ bild av legenden om tiden när jättar och änglar fortfarande gick på jorden.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Rymdskepp som böjer rumtiden i verkligheten?

Rymdskepp som böjer rumtiden finns i hippieepokens mest lästa och spridda SF-bok, Frank Herberts Dune. Det är ett sätt att färdas snabbare än ljuset och att göra interstellära och intergalaktiska rymdfärder möjliga. I alla fall inom SF och i NASA:s teorier. Kanske funkar också Star Treks warpdrive på samma sätt.

Det vanligaste inom science fiction är annars konstgjorda maskhål som ett sätt att färdas snabbare än ljuset.. Stargate, Farscape och flera andra serier har detta transportsätt.

Sen 2010 tycks i all fall forskare på NASA ha funderat över hur ett rymdskepp som kan böja rumtiden kan konstrueras och nu har en konstnär tagit fram bilder på hur ett sådant rymdskepp skulle kunna se ut.  Verklighet? Knappast. Inte under mitt liv i alla fall. Är det sannolikt att människan nånsin kommer att kunna konstruera nåt sånt här skepp? Troligen inte. Men det vore häftigt.

IXS Enterprise (IXS-110)

IXS Enterprise (IXS-110)

IXS Enterprise (IXS-110)

IXS Enterprise (IXS-110)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant om robotar och framtidens samhälle i ETC

Senaste ETC-Helg har en rad artiklar om robotar och framtidens samhälle. De som finns på nätet är alla mycket intressanta. Det handlar om feminism, teknik och robotar, en Robyn-robot och mycket annat. En artikel av Johan Ehrenberg menar att robotisering kräver ett annat samhälle. Socialism.

Även om Johan Ehrenberg överdriver i vissa hänseenden har han säkert rätt när han påstår att ett robotiserat samhälle kräver socialism och att klassklyftor motverkar utvecklingen:

Nu kommer robotrevolutionen. Den beror på teknisk mognad, den digitala tekniken gör smarta maskiner möjliga. Ny nanoteknologi gör produktionsprocesserna annorlunda, plötsligt kan maskiner växa och förändras, intelligenta datorer gör att de kan lära sig nytt och det är inte långt borta tills robotar gör barn, det vill säga nya robotar och programmerar om sig själva.

Människan får snart en ny vän, en ny varelse att umgås med, gräla på och utvecklas med.

Våra barnbarn kommer dansa med robotar och självklart kan intelligenta varelser lära sig att älska varandra. Men inte under nuvarande ekonomiska ordning. Robotarna är nämligen ett hot så länge vi har en värld där några få äger, där inkomstklyftorna ökar och där fattigdom handlar om att man inte får vara med som kreativ kraft i samhället. Robotar och arbetslöshet kan inte gå hand i hand. Då slås samhället sönder. Och för den delen robotarna.
[…]
De ekonomiska konsekvenserna av ett verkligt robotsamhälle är enorma. Så länge roboten kör din bil eller rensar ditt avlopp eller lagar din mat är det nog inget problem. Men när roboten tar ditt jobb krävs en samhällsförändring. För att inte ekonomin ska självdö i lånebubblor till konsumenter som inte får jobba, eller dö i en hysterisk klassklyfta mellan de som äger och de som inte ens längre har jobb, måste hela samhällets ägande förändras. Det går inte att utveckla robotsamhället utan någon typ av socialism. Alla måste ha samma rätt att leva, utvecklas, upptäcka och känna trygghet. Och i takt med att robotarna utvecklas kommer dessutom ägandet minska som makt över produktionsmedlen.
[…]
De stora tekniksprången i människans historia kommer från stora gemensamma investeringar. Offentlig sektor (antingen militär eller civil) är grunden för den mesta grundforskning och ny teknik. Datorer, internet, robotar… allt föds ut skattemedel från början. Lönekampen tvingar samtidigt kapitalägarna att effektivisera produktionen. Ny teknik hoppade från flygplanet Drakens radarsystem, och blev mobiler som blev del i ett giganät och nu sitter du i soffan och streamar fotbollsmatchen från andra sidan jorden och du kanske tror att det är privat entreprenörskap som ligger bakom vardagens förändring. Jag påstår att det kommer från människans skaparkraft och att ägandeformen idag hindrar mer än den befriar. För när roboten befriar människor från jobb de inte vill ha kommer den självklart också ta bort ägarens jobb.

Så vad återstår för dig att göra? Leva livet kanske? Tanken att meningen med livet skulle vara försörjning via jobb är ju absurd, meningen är gemenskap, att lära nytt, att älska nyfikenhet och förändring. Men varför skulle vi behöva organisera det som jobb? Det återstår bara ett stort problem med robotsamhället, ett problem som vi inte löst och faktiskt nästan aldrig diskuterat. Vad gör vi när robotarna inte längre vill jobba? Intelligenta maskiner kommer ju inte nöja sig med att sköta tvätten. De vill lära, diskutera och tänka som vi. Intelligens i maskiner gör dem till varelser vi kommer få samma problem med som med oss själva.

Precis som Johan Ehrenberg är jag inte oroad av en sådan utveckling. Den dagen vi inte längre behöver arbeta för vår försörjning utan kan låta maskiner arbeta är en bra dag. Mer Iain Banks än Terminator helt klart.  Men en sådan utveckling kräver ett annat samhälle. Ett samhälle utan klassklyftor.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Konstgjord stjärna?

Forskare vid Lawrence Livermore-laboratoriet i Kalifornien har efter två års misslyckade försök nu till slut lyckats utvinna mer energi genom fusion än vad som krävdes för att själva fusionsprocessen. Fast egentligen inte ändå. För räknas den laserstrålning som krävdes med i kalkylen så gick det åt mer energi för att starta processen än vad processen gav.

The metallic case (called a hohlraum) which holds the fuel capsule for NIF experiments. Lasers targeted on the outside of the holraum generate x-rays which bombard the fuel capsule filled with hydrogen isotopes within. Image courtesy LLNL.

Om det hela skulle kunna utföras i större skala skulle det kanske vara en annan fråga, för själva fusionsprocess, förutom startgnistan i form av laser gav ett överskott av energi. Ett steg framåt är det i alla fall:

”This is a very promising result,” said Dr. Peter J. K. (Jeff) Wisoff, acting principal associate director of NIF and Photon Science at LLNL. ”This experimental approach has produced results which align very well with our computer models; we’re still a long way from achieving a positive overall energy yield, but we know where we are on the map.”

The NIF facility, which has an annual budget of $329 million, was designed to study the dynamics of nuclear explosions for the National Nuclear Security Administration and to test the integrity of the country’s nuclear stockpile through simulations rather than exploding weapons. It uses 192 precisely targeted lasers with a peak power output of 500 trillion watts to heat up a small gold cylinder to millions of degrees. This produces X-rays which bombard a small spherical plastic shell filled with deuterium and tritium (hydrogen isotopes), causing some of the atoms to fuse and give off energy.

Because of the indirect means by which the energy of the lasers is transferred to the hydrogen, only a fraction of the lasers’ total output is imparted to the fuel. However, relative to the portion of the energy which was transferred, the fuel in these experiments gave off as much as 1.7 times more energy than it had taken in.

”We’re like the Wright Brothers of fusion power,” said Wisoff. ”At this point we have basically demonstrated that it can be done. We’re a long way from achieving sustained flight, but we’ve shown that we can get the air, so to speak.”

Fusion är den process som får stjärnorna att lysa genom att vätets atomkärnor slår sig samman för att bilda heliumkärnor. Då alstras oerhörda mängder energi. Lyckas man utnyttja vätet på liknande sätt här på jorden skulle energin räcka i tusentals år.

Experimentet som genomfördes på Lawrence Livermore-institutet kan alltså sägas ha inneburit att forskarna skapade en mini-stjärna. Uppförstorat och under kontroll skulle detta i så fall i framtiden kunna innebära nästan obegränsade energiresurser på jorden och möjlighet att skapa konstgjorda stjärnsystem och megastructures av olika slag som bland annat kan hittas i böckerna om The Culture.

En något kortare version av detta inlägg har jag publicerat på min nyhetsblogg.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

Biomech – Giger och Alien-filmerna

Biomech är i SF-världen och konstvärlden bland annat en förkortning av Biomechanical Art. Den mest kände företrädaren för stilen är den alldeles nyss avlidne H.R. Giger (1940-2014). Kanske går det att säga att Giger var den som skapade konstformen och de biomekaniska uttrycken inom konsten genom sitt arbete med Alien-filmerna.  De två första i serien håller jag fortfarande som några av de allra bästa SF-filmerna som gjorts.

Space Jockey

Space Jockey från filmen Alien.

Biomech verkar vara speciellt vanligt inom tatueringsvärlden där populariteten dock tycks ha varit störst på 1990-talet. Andra konstnärer inom genren verkar mycket starkt påverkade av Giger.

Locutus

Locutus, en Borg-entitet i Star Trek. Den assmilierade Jen-Luc Picard

 

Men Giger och Alien-filmerna var knappast först vad det gäller biomekaniska varelser. I Ray Bradburys Fahrenheit 451 måste nog hundarna som jagar böcker och bokägare anses vara biomekaniska skapelser liksom senare också många Borg-entiteter i Star Trek. Giger själv tycks till viss del ha varit inspirerad av H.P. Lovecraft. Ray Badbury har ju också beskrivit en man med levande tatueringar i Den Illustrerade mannen. En av de bästa SF-böcker som finns. Något som ju kanske också kan anses ha vissa beröringpsunkter med BioMech med tanke på hur vanlig konstformen har varit inom tatueringsvärlden.

Biomekanisk jakthund

Biomekanisk jakthund (hunter-killer)

När de invaderande utomjordingarna i Falling Skies förslavar människor så sker det genom att barn och ungdomar förvandlas till en slags biomekaniska varelser för att nämna en nutida användning av biomech inom science-fiction vid sidan av Alien-filmer som Prometheus och i spelvärlden Warhammer 40K där vi nog kan säga att det finns rätt mycket biomech.

Cyborger finns i många fler SF-sammanhang är också biomekaniska varelser men de har väldigt lite med konstgenren biomech att göra. Borg-entiteter som de assimilerade människorna i Star Trek kan också sägas vara en sorts cyborger.

De levande skeppen i Farscape är helt klart biomekaniska varelser, men hur är det med orbitaler, skepp och andra intelligenta maskiner i Culture-universat skapat av Iain M Banks?

Biomekanisk bakgrund

Biomekanisk bakgrund

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kzinti – bland de bästa utomjordingarna

Kzinti (Kzin i singular) är sannolikt en av de bästa utomjordisk raser eller civilisationer som skapats inom Space Opera. Skapare är författaren Larry Niven, som dock i mångt och mycket är ganska reaktionär. Något som delvis syns i hans böcker. Böckerna som handlar om Kzinti är dock inte några av Larry Nivens bästa, det är istället böckerna om Ringworld och de två böckerna om Moties (Mote in God’s Eye och The Gripping Hand). De senare har Niven skrivit ihop med än mer reaktionär författare, Jerry Pournelle.

Kzin

Trots att Niven och Pournelle är rätt så högervridna så gillar jag många av deras böcker, som ni förstår gillar jag speciellt Ringworld-böckerna och böckerna om Mote in God’s Eye. Inte i någon av dem spelar Kzinti någon större roll. Inte heller är det Larry Niven som utvecklat Kzinti som intelligenta varelser och ras, utan författare som skrivit böcker som utspelar sig i det universum som Larry Niven skapat och som går under namnet Known Space. Det mesta som är skrivet om Kzinti är noveller, en del av senare sammansatta till romaner:

Man-Kzin anthologies

The Man-Kzin Wars (1988, Larry Niven, Poul Anderson, Dean Ing)
Man-Kzin Wars II (1989, Dean Ing, Jerry Pournelle and S.M. Stirling)
Man-Kzin Wars III (1990, Larry Niven, Poul Anderson, Jerry Pournelle and S.M. Stirling)
Man-Kzin Wars IV (1991, Donald Kingsbury, Greg Bear and S.M. Stirling)
Man-Kzin Wars V (1992, Thomas T. Thomas, Jerry Pournelle and S.M. Stirling)
Man-Kzin Wars VI (1994, Donald Kingsbury, Mark O. Martin and Gregory Benford)
Man-Kzin Wars VII (1995, Hal Colebatch, Paul Chafe, Mark O. Martin and Gregory Benford)
Man-Kzin Wars VIII: Choosing Names (1998, Larry Niven, Hal Colebatch, Jean Lamb, Paul Chafe and Warren W. James)
The Best of All Possible Wars: The Best of the Man-Kzin Wars (1998)
Man-Kzin Wars IX (2002, Larry Niven, Poul Anderson, Hal Colebatch, Paul Chafe)
Man-Kzin Wars X: The Wunder War (2003, Hal Colebatch)
Man-Kzin Wars XI (2005, Larry Niven, Hal Colebatch and Matthew Joseph Harrington)
Man-Kzin Wars XII (2009, Paul Chafe, Hal Colebatch and Matthew Joseph Harrington)
Man-Kzin Wars XIII (2012, Hal Colebatch, Jessica Q. Fox, Jane Lindskold, Charles E. Gannon, Alex Hernandez and David Bartell)
Man-Kzin Wars XIV (2013, Hal Colebatch, Jessica Q. Fox, Matthew Joseph Harrington, Alex Hernandez)

Man-Kzin novels

Cathouse: A Novel of the Man Kzin-Wars (1990 Dean Ing)
The Children’s Hour: A Novel of the Man-Kzin Wars (1991, Jerry Pournelle and S. M. Stirling)
Inconstant Star (1991, Poul Anderson)
A Darker Geometry (1996, Mark O. Martin and Gregory Benford)
The Houses of the Kzinti (2002, Dean Ing, Jerry Pournelle, S. M. Stirling)
Destiny’s Forge: A Man-Kzin Wars Novel (2007, Paul Chafe)
Treasure Planet (2013, Hal Colebatch & Jessica Q. Fox)

Other collections

Centaurus: the best of Australian science fiction (1999, The Colonel’s Tiger by Hal Colebatch)
The Space Opera Renaissance (2006, The Survivor by Donald Kingsbury)

Other books

Annals of the Man-Kzin-Wars: An Unofficial Companion Guide (Alan Michaud?, 2001)

Kzinti är dock allt annat än en sympatisk ras och antalet individer som är sympatiska är väldigt får. Det är en extrem macho-kultur där kvinnor är slavar och har gjorts dumma i huvet genom genteknik och avel kontrollerad av män för att skapa undergivna och ointelligenta kvinnor. Kanske en dröm för mäns om Niven och Pournella, vad vet jag, men en mardröm frö all andra. Skulle Kzinti få makten så handlar det om att det blir ett helvete för alla vid sidan av de dominerande männen.  Ett osympatiskt mardrömssamhälle där krig är något ständigt pågående. Men storheten hos Kzinti är kanske just detta, de är mänskliga men vedervärdiga, de ser ut som jättekatter (okej tigrar) men är helt jävla beräknande, oberäkneliga, aggressiva och våldsamma. Det är nästan förvånande att så många böcker har kunnat skrivas där Kzinti har en viktig roll. Sen finns det minoritetsgrupper inom Kzinti där kvinnor inte är slavar. De lever på undanskymda planeter, men blir mer framträdande efter hand.

Kzinti som ras har blivit så framgångsrik att de adopterats och anpassats också till Star Trek och Starfleet Universe (som i sin tur är en anpassning av Star Trek). Kattlika aliens är rätt så populärt i SF-litteratur och SF-spel. Finns exempelvis också i rollspelet Traveller där de har en framträdande position och i några av CJ. Cherryhs böcker om en del av Alliance-Union-universat för att nämna några.

Till slut. En liten varning. Kvaliteten på novellerna kan variera kraftigt. En del av de mer okända författarna är inte alltid så bra.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,