Utomjordiska platser 2

Ovanstående landskap ser ut som om det är taget från filmen Avatar. Men det är från verklighetens Kina. Från Zhangjiajie National Forest Park. Nedanstående bild är också därifrån.

Zhangjiajie

Och från filmen Planet of the Apes, gjord 1968, kommer nedanstående bild.

Men den är också från verkligheten. Lac Abbé i Afarland på gränsen mellan Djibouti och Eitiopien. Nedanstående foto är från en dalgång i Atacamaöknen i Chile som heter Valle de la Luna (Måndalen), en dalgång som kanske lika gärna skulle kunna finnas på månen.

Valley of the Moon

Atacamaöknen ser bitvis ut som Mars och används ofta när scener som ska utspela sig på mars spelas in.

Atacama

Sen en bild från Badlands National Park i USA.

Badlands South Dakota

Den sista bilden, nedan, är på Champagnepoolen, Wai-O-Tapu, Nya Zeeland.

Champagnepoolen Wai-O-Tapu

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Ekologi och science-fiction

Science fiction är naturligtvis lämplig för att diskutera, fundera över och analysera miljöproblem liksom ekologiska problem. Den första SF-roman som tog upp sådant och där det var en viktig del av handling och skeenden var förmodligen Frank Herberts Dune från 1965.

The Word for World is ForestAndra tidiga exempel inkluderar Ursula K. Le Guins The Word for World is Forest från 1972 och The Dispossed från 1974, John Brunners Stand on Zanzibar från 1968. En del menar dock att Earth Abides från 1949, skriven av George R. Stewart var den allra första. Här i Norden har vi tidiga böcker som Knut Faldbakkens Oår, Aftonlandet från 1977 och PC. Jersilds Efter floden från 1982.

Tidiga SF-filmer med eko-teman är förstås Mad Max från 1979 och Mad Max 2, The Road Warrior, från 1981 liksom Soylent Green från 1973, Logan’s Run (Flykten från framtiden) från 1976.

Avatar

Nuförtiden är ekologiska frågeställningar legio inom SF. En stor del av alla SF-filmer liksom många böckertar upp det på olika sätt. I själva verket kryllar det av böcker, och av filmer som ta upp ekologi, miljö, miljöförstöring, ekologiska katastrofer (ett exempel är Avatar), det förekommer i avsnitt i de flesta SF-tvserier osv.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mecha i SF och verkligheten

Tidningen Techworld har en rolig artikelserie om olika science-fictionföreteelser sett med verklighetens ögon. Om de är tekniskt möjliga eller inte. Mest handlar det om krig och vapen. Det mesta är förstås inte möjligt, men mechas (exoskelett), cyborger och stridsobotar är enligt Techworld helt överlägsna människan. Förutsatt att människan inte styr maskinen, roboten, mechan, cyborgen, stridsroboten, utan att den styr sig själv, alltså. Mechas är uppenbarligen nåt som skribenten Jörgen Städje i Techworld dock verkar tro lite på. Om energiförsörjningen kan ordnas alltså:

Väldigt många sci-fi-skildrare har kommit på tanken att stoppa in människan i en stridsrobot som gör henne starkare, snabbare och tålig mot kväljande atmosfär. Med lämpliga kameror kan robotföraren också se andra våglängder, som värme och röntgen. Roboten kan lämpligen bestyckas med en dröse målsökande missiler, extra tunga Gatlingkulsprutor med mera, och vips har vi en fulländad stridsmaskin.

Och här har vi också ett sci-fi-ämne som sannolikt kommer att gå i uppfyllelse inom inte allt för många år.

I alla fall så länge batterierna räcker. Ingenstans har jag i någon film kunnat se hur robotkrigföringen krävt att någon måste dra igång en dieselgenerator först. Det är tydligen batterier och svirrande servomotorer som gäller. Man kan ju tänka sig att sådana där handtagsstora enmegawatts fusionskraftverk förstås, som jag pratat om tidigare. Då är allt löst på ett enkelt sätt.

Olika varianter av cyborger, mecha, stridsrobotar etc finns i en mängd olika science-fictionvärldar som Robocop,  District 9, Avatar, Warhammer 40K, Mobile Suit Gundam, Robotech, Armored Trooper Votoms, Macross, Battletech (Mechwarrior) och många många fler. Ofta förekommer Mecha i japanska filmer och serier, medan cyborger är mera US-amerikanskt.

Mecha

Mecha in blue av LordHannu

I verkligheten förekommer väldigt få mecha (även om det är på gång), medan cyborg delvis är något som i praktiken redan finns. Konstgjorda ersättningskroppsdelar blir ju allt vanligare. Men inga förbättrade och förstärkta människor som förvandlats till stridsmaskiner finns förstås ännu. Även om det teoretiskt tycks kunna bli möjligt inom en inte alltför avlägsen framtid. Men även om alla SF-idéer om vapen, mechas, robotar och liknande inte fungerar i verkligheten så kan de ju vara bra SF. Det gäller väl att resonera som religiösa gör Allt går inte att förstå och saker kan fungera utan att de logiskt kan förklaras. Men då får vi också skita i vad Lena Andersson i DN säger. Fast det vill vi väl inte, eller?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fler Avatar-filmer på gång

NeytiriFilmbolaget Fox har för avsikt att producera ytterligare tre filmer om Na’vi och deras planet Pandora. Uppföljare till filmen Avatar. Indianer och vita i rymden. Alla tre filmerna ska spelas in på samma gång gång under nästa år. Avatar 2 beräknas få premiär i december 2016. Dessutom ska det produceras ett antal böcker om Pandora och Na’vi. Böckerna ska skrivas av Steven Charles Gould.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Stora SF-regissörer

För mig är de viktigaste och största moderna SF-regissörerna James Cameron, John Carpenter och Ridley Scott. Syskonen Wachowski skulle också kunna räknas dit även om de bara gjort en enda film som platsar bland de bästa SF-filmerna. Även Jean Pierre Jeunet och Joss Whedon platsar i gänget som jag ser det.

John Carpenter, född i USA 1948, har gjort kultfilmen Dark Star (1974), Flykten från New York (1981), The Thing (1982), Starman (1984), They Live (1988), Den osynlige mannen (1992), Flykten från L.A. (1996), Ghosts of Mars (2001). Den sistnämnda filmen fick dålig kritik, men jag tycker nog, efter att precis ha sett den, den är bättre än sitt rykte. They Live är också en kultrulle med kollektiv kamp och arbetarklasshjälte. Dessutom ska den ha inspirerat PC-spels-karaktären Duke Nukem. The Thing är för sin del en nyinspelning av en filmklassiker från 1951 som löst bygger på en historia av John W. Campbell Jr med titeln Who Goes There? Utöver det har Carpenter gjort ett antal zombie- och vampyrfilmer.

James CameronMin favorit är annars James Cameron då han gjort några av mina favoritfilmer inom Science Fiction, nämligen Aliens (1986), Terminator 2 (1991) och Avatar (2009). Utöver det har han bland annat gjort den grymma och bra klassikern Terminator (1984), The Abyss (Avgrunden, 1989), kortfilmen Xenogenesis (1978), och skrivit TV-serierna Dark Angels (2000-2002) och Terminator: The Sarah Connor Chronicles (2008-2009). Den sistnämnda serien är faktiskt rätt bra och har Lena Headey i huvudrollen som Sarah Connor. Hon är också känd för att spela Cersei Lannister i Game of Thrones. För Dark Angels var han även producent.

Ridley Scott har för sin del gjort två av de bästa SF-filmerna genom tiderna, Alien (1979) och Blade Runner (1982). Dessutom har han regisserat  Prometheus (2012) och varit producent för TV-serien The Andromeda Strain (2008-). Syskonen Wachowski är för sin del kända för Matrix-trilogin, The Matrix (1999), The Matrix Reloaded (2003) och The Matrix Revolutions (2003). Dessutom V för Vendetta (2005) och den nya filmen Cloud Atlas (2013). Den senare tillsammans med Tom Tykwer.

Jean Pierre Jeunet är inte lika känd som de andra jag hittills nämnt. Men han har gjort den finurliga SF-filmen Delikatessen (1991) tillsammans med Marc Caro och den enligt mig underskattade fjärde Alien-filmen, Alien Resurrection (1997). Dessutom har han regisserat fantasyfilmen De förlorade barnens stad (1995), också den ihop med Marc Caro. Marco Caro var också serietecknare i den franska tidskriften Métal Hurlant.

Så till Joss Whedon som gjort den mycket bra TV-serien Firefly (2002-2003) och skrivit filmerna Serenity (2005) och Alien Resurrection (1997). Dessutom har han skrivit och regisserat de kända vampyr-TV-serierna Buffy och vampyrerna (1996-2003) samt Angel (1999-2004) och SF-filmen Titan A.E. (2000).

De välkända regissörerna Steven Spielberg och George Lucas tillhör inte mina favoriter även om de regisserat en rad SF-filmer.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om James Cameron, John Carpenter, Jean-Pierre Jeunet, Joss Whedon, Dark Star, They Live, The Thing, Aliens, Terminator, Terminator 2, Sarah Connor Chronicles, Avatar, Ridley Scott, Blade Runner, Alien, Andy Wachowski, Lana Wachowski, Larry Wachowski, Matrix, Cloud Atlas, Alien Resurrection, Delikatessen, Firefly, Serenity, Film, Science-Fiction

Avatar – indianer och vita i rymden

4 out of 5 stars (4 / 5) Filmen Avatar är på ytan en science-fictionfilm. Men i verkligheten är det en klassisk film om de vitas erövring av den US-amerikanska västern plus civilisationskritik, kritik av US-amerikansk imperialism och kritik mot plundring av naturresurser.

Avatar utspelar sig på planeten Pandora (egentligen en måne runt en planet i solsystemet Alpha Centauri A), där det bor en inhemsk art humanoider, Na’vi. De lever i harmoni med naturen och planeten. Deras samhälle och värld är en slags Gaia, en tänkande värld där allt är en del av samma organism och där världen själv är guden, Eywa. Likheten mellan na’vi och indianer är tydlig, kopplingen mellan folk och natur, människa och natur påminner om många indianers syn på naturen och människan.

Neytiri och jakesully

Det är en film som i sitt upplägg nästan exakt är samma film som Dansar med vargar. Skadad soldat kommer till utpost, skadad soldat överges ensam och måste umgås med ”vildarna” som visar sig vara oerhört civiliserade. Soldaten blir förälskad i en kvinna ur ursprungsbefolkningen, han blir upptagen i stammen, byter sida, blir tillfångatagen, rymmer, deltar i motståndet mot inkräktarna. Skillnaden är att i Dansar med vargar så är indianerna förlorare, i Avatar är na’vi vinnare. Så långt. När den gamle hövdingen uppgivet säger att det vita kommer att fortsätta komma och det går inte så säger jakesully (soldaten, hjälten till avatar) i Avatar att man kan stoppa dem genom att kämpa mot dem. SF-formatet möjliggör ett lyckligt slut. Ett lyckligt slut som inte fanns i verkligheten och inte finns i Dansar med vargar. Fast Dansar med vargar är en bättre film.

Men kanske kommer människorna ändå tillbaks? Uppföljare är på gång. Det är inte slut än alltså. Och kanske blir det inte så lyckligt i slutändan.

Givet att man accepterar de förutsättningar som SF-formatet innebär så tycker jag filmen var spännande och romantisk. En kombination jag gillar. Det är trovärdigt att na’vi nästan blir besegrade då de har primitiva vapen som pilbågar, spjut och slungor och strider mot en högteknologisk motståndare som kan färdas genom rymden. En civilisation med mechas, rymdskepp, avatarer, helikoptrar, moderna skjutvapen osv. Dessutom ett folk, människor, som är desperata då de har förstört sin egen planet som är döende. Men det är också trovärdigt att samma högteknologiska civilisation inte har en chans mot naturen, planeten i sig. En vacker film, en film om indianer och vita på en annan planet.

Själva Gaia-hypotesen förekommer för övrigt i många SF-historier. Planeten Pandora påminner i mångt och mycket om planet Midworld i Alan Dean Fosters böcker Midworld och Mid-Flinx. I Isaac Asimovs böcker Foundation’s Edge och Foundation & Earth förekommer en planet med namnet Gaia där planeten har intelligens, i  Lovelock  av Orson Scott Card & Kathryn H. Kidd används hypotesen liksom i Helliconia-trilogin av Brian W. Aldiss för att nämna några.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2012.

Intressant?
Mer: Avatar-Wiki, GPSVDGuardian1234Empire OnlineColliderDN12Simonsblogg,
Läs även andra bloggares åsikter om