Äkta människor – en bättre serie än förväntat

Bea4 out of 5 stars (4 / 5) Det är dags för en andra säsong av den svenska SF-serien om de människoliknande robotorna, hubotarna. Som ju egentligen är det som i SF-litteraturen kallats för androider.

Första säsongen av Äkta människor var i slutändan betydligt bättre än vad jag trodde från början. Engagerande, spännande och nyskapande kring relationerna mellan människor och hubotar/androider/robotar. Samma saker som utforskas i det som nog är världen bästa SF-tv-serie, Battlestar Galactica.

Fast i Äkta människor görs det i vår värld, inte i rymden. På jorden, på ytan här och nu. Det handlar om rasism, främlingsfientlighet, våld, terrorism, oetiska experiment osv. Samtidigt var serien en deckare. Med personer, förlåt hubotar, som är lite som Saga Norén i Bron. Ändå trovärdigare än hon. Ärligt sagt var första säsongen Äkta människor trovärdigare än Bron, trots förekomsten av androider, av robotar. Till och med som poliser är hubotarna trovärdigare än Brons mänskliga hubotvariant (som grovt överdrev och felrepresenterade aspergerpersoners problem att förstå andra människors känslor).

Jag ser fram mot att följa andra säsongen av Äkta människor. Med tanke på första säsongen så borde det kunna bli bra även denna gång. Och återkommer med en kort blänkare om första avsnittet.

[imdbltid]2180271[/imdbltid]

Intressant?
Mer: Robotnyheter, Headweb, GP, Onyanserat,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag har fått min politiska skolning från SF-litteratur

Så brukar jag ibland säga till min kamrater i Socialistiska Partiet bland anarkister och i andra vänstergrupper när dom undrar varför jag resonerar så ovant, bakvänt och underligt. Ibland med argument som gör LeninMarx och Trotskij till nåt slags inkarnerade gudar. En hållning till de marxistiska klassikerna som jag inte kan förstå.

Påståendet är naturligtvis inte sant. Jag har förstås mängder med annan politisk skolning och framförallt erfarenhet. Men sant är att jag läser enorma mängder böcker, främst science-fiction och deckare, men även en hel del faktaböcker om historia (speciellt om andra världskriget och medeltiden) och politik.

Bland SF-litteraturen gillar jag numera space opera mest. Främst kanske politiskt radikal sådan som den som skrivs av Iain Banks och Ken Mcleod. Men jag är också en älskare av romantisk space-opera som en som skrivs av Lois McMaster Bujold eller CJ Cherryh. Andra författare som jag läst det mesta i SF-väg av är Nancy KressAnne McCaffrey och Ursula K. LeGuin. Det är förresten noterbart att de flesta SF-författare jag läser är kvinnliga. I modern SF-litteratur är det verkligen så att könen har jämställda roller. I alla fall i det jag läser. Jag läser i stort set bara amerikanska och brittiska författare på engelska. Det finns väldigt lite översatt till svenska och ännu mindre översatt SF från andra språk. Förresten tror jag att en överväldigande majoritet av existerande SF-författare är engelsk-språkiga. Så bland min sommarläsning finns det en och annan SF-bok likaväl som en och annan deckare.

När det gäller deckare är jag mest förtjust i hårdkokta amerikanska deckare eller polisdeckare. Det kan vara klassiska författare som Dashiell Hammet (ex. Red Harvest), Raymond Chandler (ex. The Big Sleep) Chester Himes (The Real Cool Killers) och James M. Cain (Postman Never Rings Twice) eller moderna som James Lee Burke (ex. The Neon Rain), James Crumley (The Wrong Case), Robert B. Parker (A Catskill Eagle) eller Charles Willeford (Sideswipe) när det gäller den hårdkokta skolan. Eller Ed McBainSjöwall & Wahlöö och William J. Caunitz när det gäller polisdeckare. Några sådana böcker finns också i min sommarläsningssamling. Bland deckarförfattarna jag läser finns som ni ser inte så många kvinnor, men jag läser allt av Sue Grafton och Sara Paretsky.

Inlägget tidigare publicerat på Svensson-bloggen, år 2007.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,