Svensk fantasylitteratur

Fantasy

Fantasy kan egentligen sägas vara en paradgren inom svensk litteratur. Det är bara det att ingen tänker på det som fantasy, men de flesta fornnordiska sagor är fantasy och en stor del av de många senare sagor som finns är också fantasy. Mycket av barnlitteraturen är egentligen fantasy osv. Astrid Lindgren är en klassisk fantasyförfattare med böcker som Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter och Mio min Mio, men även en del andra böcker innehåller vad som måste kallas fantasyelement. Pysslingar, flygande farbröder och annat.

De flesta menar dock att svensk fantasy lever i skymundan. Men det menar jag beror på att man identifiera fantasy på ett felaktigt sätt. Man glömmer den bort de fornnordiska sagorna och all barnlitteratur som finns och som är fantasy. Modern svenskspråkig originalfantasy för vuxna kan man nog däremot hävda att den lever i skymundan:

Medan fantasy utomlands står bakom några av de senaste årens största försäljningsframgångar, har svensk fantasy länge levt en ganska undanskymd tillvaro, åtminstone om man talar om den som är skriven för äldre målgrupper. För bortser man från framgångsrika ungdomsböcker som Cirkeln, så har de svenska fantasyförfattarna till stor del varit hänvisade till små förlag, utan några marknadsföringsresurser att tala om.

[…]

Cecilia Wennerström insåg snabbt att det hon kallade fantasy skilde sig från vad som allmänt ansågs tillhöra genren. Maria Gripe låg för henne närmare till hands än fältslag och hjältar med dubbelfattade svärd. Hon slogs också av hur avskräckande själva genrebeteckningen verkade i den övriga bokbranschen, där man slentrianmässigt tycktes likställa all fantasy med ungdomslitteratur.
– Det är lite lustigt. För egentligen stämmer det inte att det inte ges ut fantasy i Sverige. Det är bara det att de stora förlagen nästan aldrig kallar det för fantasy. De vill inte ha den genrestämpeln. I synnerhet inte om det är vuxenböcker, säger hon.
– Själv ger jag helst ut böcker för vuxna. Men även dessa böcker brukar hamna på barn- och ungdomshyllorna.

Delvis tror hon att detta beror på gamla fördomar. Precis som att science fiction från början associerades med kiosklitteratur, förknippas fantasy för väldigt många med rollspel, dataspel och så kallad sword and sorcery, den typ av hjälte-fantasy som främst drar tankarna till Conan Barbaren.
– Men jag tror inte att det är förlagens fel. De har nog egentligen inget emot fantasy och science fiction. Nej, tyvärr tror jag att det är de svenska läsarna som inte gillar det. När jag har försökt sälja in mina böcker till olika bokhandlar får jag alltid svaret: ”Nej, folk köper inte fantasy. Sånt får du sälja in till SF-bokhandeln”, berättar hon.

Det finns dessutom en del vuxenfantasy som inte kallas för fantasy:

– Eller det som kallas urban fantasy, det ligger ganska nära verkligheten, ofta med inslag av socialrealism. Lite som dagens deckare fast med övernaturliga inslag, och för vuxna läsare.
Till skillnad från många andra tvivlar hon inte på att det finns en stor marknad för svensk vuxenfantasy. Hon nämner böcker som Historikern av Elizabeth Kostova, Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke och Alla själars natt av Deborah Harkness. Alla är enligt henne exempel på storsäljande fantasy som kommit ut i Sverige, men som inte lyfts fram som just fantasy.
– På ett sätt är det ju positivt att en fantasyroman kan ses som vilken roman som helst. Men samtidigt tror jag att fler skulle hitta sådant de gillade om genren faktiskt fick stå under sitt rätta namn. För idag läser många fantasy utan att veta om det, säger hon.

Förutom Astrid Lindgren och de i citaten nämnda författarna Maria Gripe och Cecilia Wennerström finns dessutom författare som Viktor AlgrenAnna BlixtPål Eggert, Sara Bergmark ElfgrenSaga Borg (tidigare Teo Troy, författarkollektiv), Sven Bergersjö, Karolina Bjällerstedt Mickos, Christina Brönnestam, Inger Edelfeldt, Aengeln Englund, Mia FranckErik Granström, Johanne Hildebrandt, Göran Holmqvist, Dan Hörning, Per Jorner, Niklas Krog, Oskar Källner, Tobias Landström, Henrik Larsson, Kristoffer Leandoer, Eric Leijonhufvud, Dénis Lindbohm, Sam J. LundwallMattias LönneboMaud MangoldBertil Mårtensson, Moni Nilsson-Brännström, Lotta OlivecronaAndreas Roman, Göran Sahlén, Jo Salmson (Catharina Wrååk), Mats Strandberg, Sven Christer SwahnKarin Tidbeck och Gull Åkerblom.

Många av fantasyförfattarna omnämns på sajten Catahaya (en del av länkarna här ovan är dit), exempelvis Bertil Mårtensson och Andreas Roman. Presentationerna har dock i flera fall några år på nacken.

Flera författare har skrivit många böcker och några har egna hemsidor, som exempelvis Sara Bergmark Elfgren, Saga BorgPål EggertNiklas KrogDan HörningErik GranströmMattias LönneboNene OrmesMats Strandberg, Karin TidbeckSara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har dessutom en engelskspråkig hemsida om Engelsforsböckerna.

En del har också recenserats på flera bloggar och internetsajter som exempelvis Dan Hörning vars bok Stormens vandrare har recenserats av Martin Ackerfors, Torbjörn Granström i Ergo, Viktor AlgrenAnna Blixt, Pål Eggert och Bertil Mårtensson recenserade på sajten Feuerzeug som har mängder recensioner utöver de länkade. Både av svenska och utländska fantasyböcker.

Åter andra finns intervjuade såsom Christina Brönnestam, Erik Granström på sajten Catahaya Niklas KrogFantasybloggen och Nene Ormes på Malmö stads hemsida.

Många svenska fantasyböcker har getts ut av rollspelsföretag som Neogames och på författarnas egna förlag liksom på förlag specialiserade på skräck och fantasy som Styxx i Göteborg, Järnringen (förlaget är nerlagt) och Undrentide.

Det är möjligt att svensk fantasy kan sägas leva i skymundan, men en ska är säker. Det finns många som skriver fantasy så uppenbarligen finns det en publik för fantasylitteratur skriven på svenska. Mycket mer än jag som inte läser fantasy kunde tänka mig. Förutom det jag nämnde i inledningen så finns det även en del mycket välkända äldre svenska författare som skrivit fantasy:

Det första verk på svenska som kommer i närheten av fantasy är Per Daniel Amadeus Atterboms versepos Lycksalighetens ö som publicerades mellan åren 1824 och 1827. 1835 kom Carl Jonas Love Almquists versepos Arthurs jakt som också kan räknas till ett verk som tangerat fantasy som genre.

Även Viktor Rydberg var inne och tassade på fantasyns utmarker när han 1848 lät trycka följetongen Vampyren. Dessutom var stora delar av Selma Lagerlöfs produktion fylld av fantastiska inslag, även om det bara är i ett fåtal romaner som det fantastiska blir en viktigt ingrediens för handlingen; En herrgårdssägen (1899, som förövrigt blev till opera 2004; komponerad av Lars-Åke Frankeblom med libretto av Lasse Zilliacus), Herr Arnes penningar (1903), Nils Holgerssons underbara resa (1906-1907) och Körkarlen (1912).

[…]

Sven Delblanc har skrivit en roman som tangerar fantasy-genren; Gunnar Emanuel, en bok som handlar om tidsförskjutning. Men även Kerstin Ekman (Rövarna i Skuleskogen), Mare Kandre (Quinnan och Dr. Dreuf) och Anna-Karin Palm (Faunen) är alla författare som åtminstone nosat på fantasyn.

Läs mer: DN1, 2SVD, AB, Tonårsboken, Mythotopes, Debutantbloggen, Bokdjungeln

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svensk science fiction

Karin BoyeSvenskspråkig science-fiction och fantasy är inte speciellt välkänd. Det har dock genom åren förekommit en del författare i dessa genrer och ett antal mainstreamförfattare har skrivit böcker som tillhör genren. Till de senare hör Harry Martinsson som skrivit Aniara, Karin Boye med den mycket välkända Kallocain, P.C. Jersild med böcker som exempelvis DjurdoktornEn levande själ och Efter floden, Per Wahlöö med Mord på 31:a våningen och StålsprångetIvar Lo-Johansson med Elektra: Kvinna år 2070, Hans Alfredson med Attentatet i Pålsjö skog, Lars Gustafsson med bl.a. Det sällsamma djuret från norr, Steve Sem-Sandberg med Sländornas världSökare i dödsskuggan, Menageriet och novellsamlingen Vilse . Pär Lagerkvist, P O Enquist, Jan Guillou med Gudarnas Berg och Per Rådström. I allmänhet har det i dessa fall handlat om dystopier. Forskare menar också att svenska författare faktiskt påverkat den internationella SF-romanen. Aniara har också resulterat i en opera och det förekommer planer på en filmatisering av Kallocain.

Bland författare som främst har skrivit och skriver science-fiction och fantasy återfinns Otto WittClaes Lundin, Vladimir SemitjovDénis LindbohmSam J. Lundwall, Bertil Mårtensson, Peter Nilson (har dock mest skrivit vetenskaplig litteratur) med bl.a. Arken, Rymdväktaren och Nyaga, Sven-Christer Swahn och Lars Jakobson.

Förutom den redan nämnde Lars Jakobsson återfinns fler nutida svenska författare bland dem som skriver eller skrivit SF och fantasy. En är Jerker Virdborg som skrivit Kall feber som är influerad av Kallocain och Staden och lågorna. Vidare Eskil Block med Kvinnoplaneten, Gunnar Gällmo, George Johansson och K.G. Johansson med Chimärerna och Googolplex.

Andra författare som skrivit SF och Fantasy inkluderar Bertil Cleve, Börje Crona, Sture Lönnerstrand, Olof Möller, Eugen Semitjov (son till Vladimir Semitjov)

Peter Nilsons två böcker Rymdväktaren och Nyaga tillhör enligt mig det bästa som skrivits på svenska i sciencefictiongenren tillsammans med P.C. Jersilds och Per Wahlöös SF-böcker. De senare förbises alltför ofta när det skrivs om svensk sciencefiction men borde läsas av alla intresserade. Samtidigt måste jag också nämna att jag inte läst speciellt mycket svensk SF så mitt tyckande i frågan får tas med en nypa salt.

Utanför böckernas värld förekommer ett antal svenska TV-serier för vuxna som är SF, Ålder okändSvenska Slut och Äkta människor som jag skrivit om tidigare. Humorserien Kenny Starfighter kan väl anses vara ytterligare en även om jag nog uppfattat den som avsedd för barn. Dessutom några serier för barn, Galaxer i mina braxer, Vintergatan 5a, Vintergatan 5bVintergatanTillbaka till Vintergatan, Vid Vintergatans slut, Pax jordiska äventyr, Volrammos och Vägen till Gyllenblå.

Om Kenny Starfighter finns också en film, Kenny Begins. Andra svenska SF-filmer är komedin Blinka lilla stjärna, Gladiatorerna, barnfilmen Gröna gubbar från Y.R., Kraftwerk 3714, Kunskapens pris, den animerade filmen Metropia, Monismanien, kortfilmen Ned$kärning, Res aldrig på enkel biljett, Rymdinvasion i Lappland, Sektor 236 – Tors vrede och Sommarens tolv månader.

En film som är gjord i Sverige men kanske ändå inte kan kallas svensk är Triers Melancholia. Detta blev mycket kortfattat om filmerna och jag ämnar därför återkomma till SF-filmerna och TV-serierna samt deras regissörer med mera.

Efter denna genomgång så kan man nog säga att det finns mycket mer svensk sciencefiction än vad människor i allmänhet är medvetna om.

Till svensk fantasy och fantasyförfattare ska jag också återkomma i ett annat inlägg då de numera blivit rätt så vanliga även om också de i allmänhet är rätt okända. Med ett undantag förstås. Astrid Lindgren.

Läs mer: AB, Bonniers1, 2UNT, SVD1, 2, 3HD, SR, ArbB, Sydsvenskan, DN1, 2Svensson-galaxen, Bokmaffian, Google, Den svenska Argus, Beroende av böcker, Feuerzeug, Ackerfors, Politisk Filosofi, Drömmarnas Berg, Wastelandz, Maskinskrift, Goodreads,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,