Obama gillar tråkiga SF-filmer

Läste en artikel i ETC om SF-filmer som Barack Obama gillar. Det är mest ganska tråkiga mainstream-filmer och TV-serier, däribland den idag nästan helt osebara ursprungliga Star Trek-teveserien. Men de har alla utom Blade Runner ett budskap om att allt går att lösa bara vi är goda. Goda filmer med goda hjältar. ETC tycker Obama kan ursäktas vad det gäller hans listan på SF-favoriter. Det tycker jag också.

Obamas SF-filmfavoriter

2001: Ett rymdäventyr (1968)
The Martian (2015)
Blade Runner (1982)
Cosmos (1980)
Star Trek (1966–1969)
The Matrix (1999)
Star Wars (1977)
Närkontakt av tredje graden (1977)

ETC anser att hans val av 2001: Ett rymdäventyr (1968) är ett bra val. Det tycker inte jag, det är en erbarmligt tråkig film som jag knappt orkade se färdigt. Undervisningstv-serien Cosmos har jag ingen aning om vad det är och The Martian har jag inte sett.

Av de övriga filmerna platsar Blade Runner och The Matrix också på topplista med övriga lämnar jag därhän även om hippiefilmen Närkontakt av tredje graden har en hel del charm. När det gäller Matrix håller jag skribenten i ETC om att filmen inte åldrats väl. Den bästa Star Warsfilmen är utan tvekan The Empire Strikes Back och inte den första filmen som Obama gillar men inte heller ESB platsar på min topplista och det gör heller inte de nya Star Trek-filmerna som dock är det bästa som gjorts i det universat.

AliensMin favoritlista ser med andra ord ganska annorlunda ut än Obamas. Den är klart mörkare och smutsigare. Hjältarna är ofta antihjältar. Och det räcker inte med att vara god. Det går åt helvete då också. Men även från helvetesläget kan det bli bra. Saker går att lösa. Det finns hopp. Det är kanske vad min lista avspeglar. Undergångsfilmer med hopp.

Mina favoritfilmer inom SF-genren

Aliens (1986)
Battlestar Galactica (2004-2009)
Firefly (2002-2003)
Blade Runner (1982)
Equilibrium (2002), i Sverige känd som Cubic
Gattaca (1997)
The Matrix (1999)
Alien (1979)

Det var 8 filmer. Utöver det gillar jag också V for Vendetta (2005), Terminator 2 (1992), The Thing (1982). Den sistnämnda filmen finns också i en äldre version och i en nyare version från 2011. De är inte lika bra.

Jag vill också understryka att när det gäller Aliens är den längre versionen som kallas directors cut mycket bättre än bioversionen. Också Blade Runners directors cut-version är bättre än den ursprungliga bioversionen som hade ett alltför tillrättalagt slut.

När det gäller TV-serier står Battlestar Galactica i en klass för sig och Firefly hade kanske kunnat hamna på samma nivå om serien fått fortsätt. Battlestar Galactica har allt, klasskamp, feminism, starka kvinnor, religionskrig, apokalyps, sönderfall, falsk historieskrivning, livslögner, kärlek, Bob Dylan, Jimi Hendrix, fantastik, robotar, en förklaringar till varför det finns änglar, vilka de är och hur vi människor hamnade på jorden. Berättat i actiontempo och med inbäddade kärlekshistorier. Bara bäst helt enkelt.

Aliens är den överlägset bästa actionfilmen som finns i SF-genren. Kvinnlig hjälte, fantastiskt rapp dialog och läskigt många monster, korrumperade storföretag, kolonialism med mera. Föregångaren Alien är en av filmhistoriens bäst gjorda skräckfilmer med det ultimata rymdmonstret som egentlig huvudperson. Gastkramande. Dessutom med klassperspektiv och kvinnoperspektiv.

Equilibrium är en kraftigt underskattad film om ett totalitärt samhälle och motstånd. Snyggt gjord med en estetik som hämtad från nazi-Tyskland och lika obehaglig.

Den slutgiltiga underdog-serien är förstås Firefly. Om hur förlorarna överlever i den nya världen under en förtryckande storebrorsregim. I serien ingår förstås också filmen Serenity (2005) som ju är ett måste för att historielinjen ska kunna få ett avslut.

Gattaca kan för sin del sägas vara den bästa filmen i en genre med filmer om genetisk manipulation, surrogatmänniskor och liknande. andra filmer och serier med liknande tema är den nu aktuella HBO-serien Westworld (som efter tre avsnitt börjar arta sig och nog fan kommer det att skita sig) och The Island (2005) och Surrogates (2009). Det finns naturligvis också kopplingar till Blade Runner och kanske på ett visst sätt också till The Matrix.

[imdblt]Battlestar Galactica[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Snyggt, bra och intressant – en SF-film som är nåt att ha

4 out of 5 stars (4 / 5) EquilibriumEquilibrium är en SF-film som är intressant. En film om en framtid där människor drogats till att inte känna känslor. För att skapa ett samhälle utan krig. Det har dock också inneburit att ett samhälle där kärlek också saknas. Ett samhälle utan passion, utan glädje, utan rädslor, utan hopp, utan liv. Grått och trist. Själsligt dött. De som vägrar ta drogen förföljs och dödas. Det har alltså också blivit ett fascistiskt samhälle, med riktat organiserats våld mot de som avviker.  Ett samhälle av samma typ som i V för Vendetta. Fast skapat på ett annat sätt.

I Equilibrium så finns det enstaka oberoende dissidenter. Men det finns också en organiserad motståndsrörelse. Kollektiv kamp. Det skiljer sig därvidlag från filmer som Elysium och District 9. Också från V för Vendetta där en ideologi om att folk kan väckas genom enstaka terrordåd spelar stor roll. Inte så att enskilda inte spelar nån roll, även enskilda initiativ är nödvändiga för förändring. Det finns också sådana i Equilibrium. Och hjälten är ju en övermänniskotyp vilket kanske inte egentligen är så trovärdigt. men det funkar. Han väljer sida. Han blir frivilligt motståndsman. Han väljer känslorna framför det kalla. Eller? Men det viktiga är ändå att motståndet är organiserat.

Berlins olympiastadion

Berlins olympiastadion från 1936

Filmen har en nazianstruken framtoning i det visuella och är cool sedd ur det perspektivet. Filmad i olika miljöer i Berlin och i det före detta DDR. Miljöer från nazitiden. Filmat i Mussolinis fascistiska modellstad EUR. Kanske inte lika spännande och fängslande som V för Vendetta, men den är vad det gäller budskapet bättre. Ett samhälle utan kärlek är inte värt att leva i. Men ett samhälle med kärlek innebär också ett samhälle med hat. Det onda är en del av det goda. Utan känslor död. Med känslor, både gott och ont. Ingen lycka utan olycka. För att största en diktatur, för att kämpa mot fascism går det inte att vara ensam, det krävs samarbete med andra.

Filmen har självklart och som vanligt i SF lånat från andra SF-berättelser, 1984, bokbrännandet i Fahrenheit 451, neddrogandet av människor från Du sköna nya värld. Osv. Det är det vanliga inom SF och alltså inte nåt som med nödvändighet gör filmen dålig. Kan förstås innebära det. Men, i detta fall är det bra. Equilibrium är en actionfilm med hjärna. Totalt sett den bästa av de SF-filmer jag de senaste dagarna recenserat. Med viss konkurrens från District 9. Men inte i samma klass som Aliens, Alien och Blade Runner.

Sean Bean spelar är med i filmen. Hans karaktär dör förstås ganska snabbt. Det är ju vad han är bäst på i filmer och TV-serier. Eddard Stark i Game of Thrones. Boromir i Sagan om ringen. Mer behöver inte sägas.

Avslutningsvis är det obegripligt att den fått namnet Cubic i Sverige. Ett ord som inte är svenskt vilket däremot originalnamnet på filmen är. Ekvilibrium. Ett svenskt ord som dessutom har med filmen att göra. Det engelska ordet Cubic har noll relation till filmen.

[imdblt]Equilibrium[/imdblt]

Intressant?
Mer: RT, Empire, NDOF, To the Gulag,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,