Vogonernas fortsatta motorvägsbygge

Svenska Dagbladet tycks ha relativt goda förbindelser med högre makter. Det märks bland annat i deras ofta mycket förvirrade ledare. Förklaringen till att de är obegripliga är alltså att de är inspirerade av vogonerna (högre makter alltså) och deras tänkande. Ett tänkande som i sin förvirring inte står Pol Pot eller familjen Kim långt efter. Och snart får de värre konsekvenser för mänskligheten än Pol Pots terrorregim. När den intergalaktiska motorvägenbyggs så utplånas hela mänskligheten.

Svenska Dagbladet fortsätter sin rapportering om hur detta ska gå till. Nu funderar uppenbarligen vogonerna på att döda oss innan de spränger jorden i luften för att ge plats åt motorvägen. Detta genom att pricka vårt lilla klot med en asteroid. Eftersom det nu inte ska ske förrän 2182 har de dock gett ordentligt med tid för att försöka ta livet av oss själva innan. Genom klimatkatastrof, kärnvapenkrig, terroristnoja eller på nåt annat fantasifullt sätt som bara människor kan komma på. Exempelvis genom att förvägra människor rätten till vatten som den borgerliga svenska regeringen och Nestlés ledning (fast det där var nog inte ens sant, vogonernas inflytande i och över svensk media är större än vad vi trott) tydligen vill, eller?

Ursprungligen publicerad på bloggen Svensson. Något ändrad i och med denna publicering.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ,,

Källa: Douglas Adams, Liftarens guide till galaxen

Ärligt sagt: Det är onekligen lite löjligt att försöka skrämma upp folk med en asteroid som kanske, eventuellt och möjligen kan träffa jorden år 2182. Vi har väl mer närliggande och allvarliga problem att ta i itu med. Problem som verkligen existerar. Svält, fattigdom, ojämlikhet, ojämställdhet, klimatkris osv. Eller regeringar som uppenbart inspireras av vogonerna, eller är det av mer jordiska förebilder

2010: Första rapporten om vogonernas motorvägsbygge

Prostetnic Vogon Jeltz

Prostetnic Vogon Jeltz

Termosfären runt jorden har tydligen krympt kraftigt och forskarna vet inte varför. Inte enligt vad media uppger i alla fall. Men jag vet, via mycket välunderrättade och välplacerade källor vad det handlar om. Enligt källorna så är det nämligen vogonerna som håller på med förberedelsearbete inför byggandet av en intergalaktisk motorväg och jorden råkar tyvärr ligga i vägen för denna.  En krympning av termosfären är bara det första steget i vogonernas arbete med detta jättelika intergalaktiska infrastrukturprojekt.

Forskarna menar att det inte är nån fara för det hela kommer inte att påverka vädret eller klimatet. Men då bortser dom helt uppenbat från vad som verkligen är på gång. Ett intergalaktiskt vägarbete som kommer att utplåna planeten Jorden.

Ursprungligen publicerat på bloggen Svensson.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ,,

Källa: Douglas Adams, Liftarens guide till galaxen

De har ”försvunnit” in i fantasy-böckerna

Troll, Tuvstarr, John BauerSagofigurerna, spökena, knytten ta försvunnit in i fantasy-böckerna, skräckböckerna- och filmerna. In i SF-litteraturen och SF-filmerna. In i rollspelens värld. Med lajv, brädspel etc. Där finns de alla, vättarna, tomtarna, alverna, älvorna, vampyrerna, varulvarna. Så de har egentligen inte försvunnit. Bara flyttat på sig. När vi inte längre skräms av vår omgivning låter vi oss kittlas och skrämmas av filmer, böcker och spel.

Men folkslivsforskaren Ebbe Schön har inte riktigt hängt med i denna utveckling tror jag (fast han har verkar dock ha viss kännedom om dagens läge). Oknytten som han sägerGengångare, monster, vampyrer och zombies. I fantasy-böckerna lever de. Drakarnagriparna och alla de andra sagoväsen som folktron i världens många länder skapat.

De lever vidare i annan form, som en slags kultur, ibland subkultur. Men alltid där. De lever och frodas i människans fantasi. Trots att det inte alltid är så mörkt i verkligheten, så är det ofta mörkt i böckernas, spelens och filmernas SF- eller fantasy-världar.

Och kanske blir de mer levande nu, när en SF-författare fått nobelpriset.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2007.

Läs mer: Kindred SocietyFantasyLajvRollspelSF
Borgarmedia: AB
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Kultureliten dömer ut SF

Jag läser hos Erik Berg på bloggen Approximation att när delar den svenska kultureliten diskuterade Doris Lessing i radioprogrammet Kulturnytt så dömde man ut SF-litteraturen och specifikt Doris Lessings Shikasta-böcker med svepande formuleringar som ”just de böckerna” inte hade ”några större litterära kvalitéer” eftersom det är svårt att ”göra något bra av science fiction”.

Men ingen av de som uttalade sig hade läst Shikasta-böckerna! Vilket förakt! Vilken nonchalans!

Har de som uttalde sig överhuvudtaget läst nån science fiction överhuvudtaget. Förmodligen inte. Litterära kvalitéer? Det är klart att det finns litterär kvalitet i SF-böcker också. Liksom spänning. En annan litterär kvalitet som många människor gillar. Men som kanske inte anses vara det av finkulturella tyckare. Har de läst Iain Banks? Har de läst Ursula K. LeGuin? Eller nån annan av de högkvalitativa och bra författare som skriver SF-böcker. Harlan Ellison, JG Ballard, Alastair Reynolds, Greg Bear, Kristin Kathryn Rusch?

Är de medvetna om att väldigt många SF-författare är kvinnor? Att SF-litteraturen lämpar sig väldigt väl för att diskutera jämställdhet mellan könen, alternativa samhällsformer, jämlikhetsfrågor etc. Just därför att man inte behöver ta hänsyn till det existerande. Detta faktum gör att man lättare kan fundera i andra banor än de vanliga.

Läs dock Jonas Thente i DN. Hans skriver bra om SF, Kulturmaffian och Doris Lessing.

Kanske får vi med nobelpriset till en SF-författare äntligen ett erkännande av SF-litteraturen i Sverige. Kanske kommer mer SF nu att översättas. Man kan alltid hoppas.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2007.

Intressant?
Andra bloggar om: 

Doris Lessing – SF-författaren

Doris Lessing

2007 gick, för en gångs skull, nobelpriset till en författare som jag läst och uppskattat mycket. Jag har läst både vanliga romaner och romaner som hör hemma i SF-genren. För mig är hon faktiskt främst en Science Fiction-författare. Även om de flesta av hennes böcker inte är SF.

Hennes SF-böcker kallas med ett gemensamt namn, Canopus In Argos: Archives (eller på svenska: Canopus i Argo – ur arkiven). Det är en serie med som hanterar det stora. Det är Space Opera med tonvikt på utveckling, människans litenhet. Det utopi och dystopi i Ursula K. Le Guins anda, eller om det är tvärtom. Intressanta böcker, men lite träigt skrivna. Och det kanske är Doris Lessings största svaghet. Hennes böcker kan ibland bli lite sega och småtråkiga.

SF-serien består av fem böcker:
Shikasta
The Marriages Between Zones Three, Four and Five
The Sirian Experiments
The Making of the Representative for Planet 8
The Sentimental Agents

Jag har läst dem alla och tycker att bok nr1, Shikasta och bok nr 3, The Sirian Experiments är de bästa i serien.

Och äntligen ett nobelpris till en författare jag gillar.

Ursprungligen postat på Svensson-bloggen år 2007.

Intressant?
Andra bloggar om: 

Jag har fått min politiska skolning från SF-litteratur

Så brukar jag ibland säga till min kamrater i Socialistiska Partiet bland anarkister och i andra vänstergrupper när dom undrar varför jag resonerar så ovant, bakvänt och underligt. Ibland med argument som gör LeninMarx och Trotskij till nåt slags inkarnerade gudar. En hållning till de marxistiska klassikerna som jag inte kan förstå.

Påståendet är naturligtvis inte sant. Jag har förstås mängder med annan politisk skolning och framförallt erfarenhet. Men sant är att jag läser enorma mängder böcker, främst science-fiction och deckare, men även en hel del faktaböcker om historia (speciellt om andra världskriget och medeltiden) och politik.

Bland SF-litteraturen gillar jag numera space opera mest. Främst kanske politiskt radikal sådan som den som skrivs av Iain Banks och Ken Mcleod. Men jag är också en älskare av romantisk space-opera som en som skrivs av Lois McMaster Bujold eller CJ Cherryh. Andra författare som jag läst det mesta i SF-väg av är Nancy KressAnne McCaffrey och Ursula K. LeGuin. Det är förresten noterbart att de flesta SF-författare jag läser är kvinnliga. I modern SF-litteratur är det verkligen så att könen har jämställda roller. I alla fall i det jag läser. Jag läser i stort set bara amerikanska och brittiska författare på engelska. Det finns väldigt lite översatt till svenska och ännu mindre översatt SF från andra språk. Förresten tror jag att en överväldigande majoritet av existerande SF-författare är engelsk-språkiga. Så bland min sommarläsning finns det en och annan SF-bok likaväl som en och annan deckare.

När det gäller deckare är jag mest förtjust i hårdkokta amerikanska deckare eller polisdeckare. Det kan vara klassiska författare som Dashiell Hammet (ex. Red Harvest), Raymond Chandler (ex. The Big Sleep) Chester Himes (The Real Cool Killers) och James M. Cain (Postman Never Rings Twice) eller moderna som James Lee Burke (ex. The Neon Rain), James Crumley (The Wrong Case), Robert B. Parker (A Catskill Eagle) eller Charles Willeford (Sideswipe) när det gäller den hårdkokta skolan. Eller Ed McBainSjöwall & Wahlöö och William J. Caunitz när det gäller polisdeckare. Några sådana böcker finns också i min sommarläsningssamling. Bland deckarförfattarna jag läser finns som ni ser inte så många kvinnor, men jag läser allt av Sue Grafton och Sara Paretsky.

Inlägget tidigare publicerat på Svensson-bloggen, år 2007.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,