Lost in Space – inget vidare som film

Lost in Space2 out of 5 stars (2 / 5) En film som gjordes på basis av historien i TV-serien Lost in Space som sändes åren 1965-68 av CBS. Historien fokuserar på familjen Robinson som ska utforska en planet där människor kan tänkas bosätta sig. Jorden är förstörd av miljöföroreningar och behöver evakueras. På grund av sabotage hamnar familjen Robinson många ljusår fel och ihop med sabotören som av misstag också hamnar på rymdskeppet.

Det är möjligt att TV-serien var bra (sannolikt inte, SF från 1960-talet tenderar att vara rätt kasst), filmen är det i alla fall inte. En historia som inte fungerar riktigt, i alla fall inte i filmformat, och William Hurt som huvudrollsinnehavare borgar inte för nån större upplevelse. Hurt måste vara en av världshistoriens träigaste skådespelare. Gary Oldman som skurken är bättre även om han delvis spelar samma roll The Fifth Element som kom samma år. Vilket funkar bra i en film med komiskt anslag som The Fifth Element, men mindre bra i Lost in Space.

[imdbltid]0120738[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

SF i verkligheten: Strålvapen – laservapen

I science-fiction är strålvapen, laservapen, energivapen vanligt. Det är standard i många SF-serier:

A very early example of a raygun is the Heat-Ray featured in H. G. Wells’ novel The War of the Worlds (1898). Science fiction during the 1920s described death rays. Early science fiction often described or depicted raygun beams making bright light and loud noise like lightning or large electric arcsNikola Tesla’s attempts at developing directed-energy weapons encouraged the imagination of many writers.

Soon after the invention of lasers during 1960, such devices became briefly fashionable as a directed-energy weapon for science fiction stories. For instance, characters of the Lost in Space TV series (1965–1968) and of the Star Trek pilot episode ”The Cage” (1964) carried handheld laser weapons.

By the late 1960s and 1970s, as the laser’s limits as a weapon became evident, rayguns were dubbed ”phasers” (for Star Trek), ”blasters” (Star Wars), ”pulse rifles”, ”plasma rifles” and so forth.

In his book Physics of the Impossible Michio Kaku used gamma ray bursts as an evidence to illustrate that extremely powerful rayguns like the one used to destroy a planet on Death Star in the Star Wars franchise do not violate known physical laws and theories. He further analyses the problem of rayguns’ power sources.

Nu är det på väg att användas i verkligheten, i form av Laser Weapons System (LWS):

Laserpistoler är fortfarande på science fiction, men den amerikanska flottan är inställd på att installera sin nya LWS (Laser Weapon System) på fartyg i Persiska viken för att slåss mot fienders drönare och fartyg.

LWS (eller LaWS) är en typ av energivapen, närmare bestämt partikelstrålevapen. Andra energivapen är soniska vapen och mikrovågsvapen. I år kommer det första US-amerikanska fartyget att utrustas med LWS. Det handlar om USS Ponce. Redan 2013 testades dock vapensystemet ombord på fartyg.

Laser Weapon System

Laser Weapon System (LaWS) – KTM prototyp.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,