Interstellar – ett sömnpiller

2 out of 5 stars (2 / 5) Såg på den evighetslånga SF-filmen Interstellar häromdagen. En film som fått bra recensioner i vanlig media, sämre recensioner på bloggar och i social media. De som röstat på Rotten Tomatoes och IMDB har i hög grad uppskattat filmen.  Det är en film med bra skådespelare som jag gillar såsom Matthew McConaughey och Anne Hathaway.

Filmen börjar rätt bra, torka och fattigdom har brett ut sig. Mystiska saker händer. Den tar upp viktiga och angelägna frågeställningar och ställer filosofiska spörsmål om livet, dess mening och utveckling.  Samt tar upp problemen med rymdresor, förhållandet till tiden och de följder som detta får för alla inblandade. I slutändan ger filmen ändå lite hopp trots att det mesta går åt helvete. Det är som gjort för att bli intressant, men det lyckas inte.

Filmen är faktiskt ett sömnpiller och jag hade svårt att se den till slutet.  Hade det inte varit för Hathaway och McConaughey hade den fått en stjärna. Nu får den två stjärnor. Jag kan förstå varför många kritiker gillar filmen, men för mig saknade den det som jag tycker gör filmer mycket sevärda. Rimlig action samt kärlek och romantik som fungerar. Inte ens filosofiskt känner jag att den fungerar. Det blir bara tråkigt. Filmen är ett klart misslyckande ur regi och producentsynpunkt.

[imdblt]Interstellar[/imdblt]

Mer: Wikipedia, RT, Sun Times, About, RipItUp, Weekly, AB, Ciné, Ergo, EX, FF, FT, GP, HD, KulturB, SVT, MZ, NG, Onyanserat, RussinSVD, TRTT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Om vi inte kan resa kanske vi kan teleportera oss

Att resa genom världsrymden är i praktiken fysiskt omöjligt om vi inte kommer på nåt nytt alternativt att fysikens lagar som vi känner dem faktiskt inte stämmer. Därför kanske teleportering, flitigt använt i Star Trek, kanske kan vara ett alternativ. Teleportering i science fiction finns enligt Jörgen Städje av två grundläggande typer, en där hela personen faktiskt skickas fysiskt genom ett maskhål (ex filmen Contact), den andra metoden är att personen kopieras.

Teleportering Star Trek

Teleportering Star Trek

Maskhålsteknologin som den används i Stargate kräver att det finns teknisk utrustning i bägge ändar, medan den typ teleportering över kortare avstånd som finns i Star Trek inte kräver utrustning i bägge ändar. Det gör inte heller den mer långväga maskhålsteknologin i filmen Contact eller TV-serien Farscape.

Sannolikt är inte teleportering av så komplexa strukturer som människor möjligt på något sätt, även om kvantteleportering av fotoner fungerar i verkligheten. Teleportering av komplexa strukturer skulle sannolikt sluta illa:

Om en person ska kunna transporteras måste transportmaskinen kunna peka ut var kroppens 10^28 atomer befinner sig med otrolig precision. Det handlar om atomdiametrar.

Maskinen ska sedan sända den informationen till mottagaren, där kroppen ska rekonstrueras med samma höga precision. Skulle en molekyl hamna bara en hundradels millimeter fel, eller om jonisationstillståndet blev fel, skulle personen drabbas av allvarliga neurologiska eller psykologiska störningar, eller tvärdö för att en nyttig molekyl råkat förvandlas till gift.

 

En atomdiameter hos väte är cirka 1 ångström (100 pm) i diameter. Ska den kunna placeras rätt i en kropp som är 1 meter eller 10^10 ångström, gärna med en noggrannhet på 0,1 ångström måste koordinaten uttryckas med 33 värdesiffror. Med 10^28 atomer blir det 10^39 byte, eller en peta-yottabyte. Det går inte ens att tänka sig.

I andra änden av förbindelsen ska atomerna dessutom nytillverkas. Eftersom energi och materia inte kan skapas ur intet, åtgår väldiga mängder energi. Jag föreslår att vi undviker att tänka på hur mycket, för det förtar hela nöjet.

Kopieringsteleportering skulle dessutom få lite märkliga och besvärliga konsekvenser. Samhället som vi känner det kommer sannolikt att försvinna. Mat och resurser av alla de slag blir inga problem:

Möjligheten att kopiera mat kommer förmodligen göra att allt jordbruk avstannar – kan man kopiera mat finns inget egentligt behov av att arbeta. Det kommer att växa upp fabriker som massteleporterar mat enligt kt-metoden, och skulle man behöva en teleportör till, så teleporterar man bara fram en med kt.

Mottagarna kan placeras ut där maten behövs bäst, alltså mitt i stora befolkningscentra, eller i ”snabbköp” tänkte jag skriva, men ett bättre ord är kanske avhämtningsställe, eftersom maten inte kostar något. Men det resonemanget gäller bara tills var och en har en teleportör hemma.

Teleportering har den fördelen att ingen längre behöver kriga för att få mat eller rikedomar, men å andra sidan kommer pengar inte att vara något värda efter ett tag. Det enda som är värt något är teleportörerna. Det blir alltså kring tillgången till dessa som de framtida krigen kommer att stå.

Eftersom ingen behöver arbeta för att få pengar för att få mat, bortfaller behovet av en stat som samlar in skatt för att förse en regering och ett försvar med medel för att kunna arbeta. Allt behov av distribution och logistik bortfaller.

Men det hela fungerar nog inte. Det skulle kräva alltför mycket energi att kopiera materia genom teleportering, om det nu mot förmodan vore tekniskt möjligt. Så troligen ingen teleportering, troligen inga resor genom maskhål eller några kopior. teleportering är således inget alternativ till andra icke-existerande transportformer som rymdvikning och överljusdrift.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Inte kan vi åka till främmande stjärnsystem

Om människan inte uppfinner några nya metoder för att driva raketer och rymdfarkoster lär alla typer av transporter till avlägsna planeter i solsystemet och till främmande solsystem förbli science-fiction och drömmar. Det finns dock diskussioner ett framdrivningssystem som skulle innebära att restiden till Alpha Centauri skulle bli 50 år:

Skeppet avses väga 50 000 ton, gå med 12 procent av ljushastigheten och ta 50 år på sig att komma till Alpha Centauri. Sådana restider är smällar man få ta på människans väg ut i universum.

Det behövs en helt enorm energikälla, men låt inte det hindra dina vidare tankegångar. För att bara få upp ett ton massa i en tiondel av ljusets hastighet krävs dryga 10^17 joule eller mer än 100 miljarder kilowattimmar.
Tanken är att man ska ha med sig små piller av fruset helium-3 och tungt väte, deuterium, som man tänder i mitten av motorn.

Resultatet blir en fusionsreaktion med väte och helium som avgaser, som blåser ut ur mynningen och skjuter skeppet åt andra hållet. Reaktioner av ungefär motsvarande slag, fast med enbart fruset väte, har redan genomförts i National Ignition Facility i Livermore, Kalifornien.

Projekt Daedalus

50 år till närmaste stjärnan alltså. Men det skulle ändå inte möjliggöra för människan att åka dit. För ingen människa skulle kunna överleva 50 år i rymden. Så även om nya transportsätt, bränslen, framdrivningsmekanisner etc kan uppfinnas så räcker inte det:

Rymden är inte något trevligt ställe att visats för den ynkliga människan. Soleruptioner, eller andra stjärnors dito, kastar ut ofattbara mängder laddade partiklar, främst protoner och elektroner, i rymden. De far iväg i hastigheter kring 400 kilometer per sekund och kan åstadkomma väldig skada om de träffar ett rymdskepp, en satellit eller en människa.

Omedelbart föreställer man sig att bygga ett yttre skydd av någon tung metall, eller en metall som är bra på att absorbera heta elektroner, till exempel tantal. Men det blir tungt och dyrt att frakta och man kan inte ha någon annan nytta av metallen.

Det mesta tyder dock på att det inte går att skydda människor på färd genom rymden och att det måste till transportmetoder som innebär att det går att färdas snabbare än ljuset för att ordentliga rymdfärder ska vara möjliga. Att vika rymden som i Dune, warpmotorer som i Star Trek, konstgjorda maskhål som i Stargate eller nåt annat fanstasifullt är helt enkelt det som behövs.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,