Fantastik från och om Göteborg

Svensk fantastik, dvs skräck, fantasy och science fiction är relativ ovanligt. Svensk science-fiction är mycket ovanlig. Men trots det finns det ganska många exempel på svensk science-fiction, både etablerade vanliga skönlitterära författare och mer specialiserade SF-författare. När det gäller de senare finns det väldigt lite som jag tycker är bra.

Men när det gäller vetenskapliga författare och skönlitterär författare finns det några som sticker ut. Det är Peter Nilson, som mest har skrivit vetenskaplig litteratur, med bl.a. Arken, Rymdväktaren och Nyaga, några av de bästa svenska SF-böckerna som finns. En annan som sticker ut är Per Wahlöö som skrivit ett par mycket bra böcker, Mord på 31:a våningen och Stålsprånget. Även P.C. Jersild med böcker som DjurdoktornEn levande själ och Efter floden är värd att nämna.

Lars Wilderäng

Lars Wilderäng

I nutid finns dessutom en författare som skrivit ett antal SF-böcker som enligt personer jag känner ska vara väldigt bra. Det är Lars Wilderäng med Stjärnklart, Stjärndamm och Stjärnfall. Det är också böcker som till stor del handlar om Göteborg och Göteborgsområdet av en författare som lever i Göteborg. Böckerna handlar ett samhälle där elförsörjning, livsmedelsdistribution, media med mera slås ut och hur människor reagerar på det. Wilderäng är också samhällsdebattör och driver en mycket läst blogg, Cornucopia.

Från Göteborg har vi också Karin Boye med den mycket välkända Kallocain

Pål Eggert

Pål Eggert

Flyttar vi oss till fantasy och skäck har vi Pål Eggert som romandebuterade med fantasyboken Ars moriendi 1998. Hans andra roman, De döda fruktar födelsen, gavs ut av Järnringen 2010 och hans tredje roman Borde vara död gavs ut på Styxx Fantasy 2013. I år har Dödfödd utkommit på förlaget Swedish Zombie. Förutom författarskapet har Pål Eggert arbetat med missbrukare och andra som tidigare varit hemlösa. Han bor i Göteborg.

Det är ungefär det jag kan hitta i Göteborg med utvidgar vi författarbegreppet lite kan vi inkludera de som skriver för rollspel av olika slag. Då har vi exempelvis SF-lajvet Monitor Celestra som ägde rum i Göteborg och de som skrev för detta (om nu någon av dem var göteborgare) och de som skrivit för SF-lajven The Solution och Do Androids Dream varav Simon Svensson och Anna-Lisa Muckas Gustavsson är från Göteborg. I det senare lajvet var även Carl Nordblom inblandad och han har skrivit i andra sammanhang. Just nu håller teamet bakom Do Androids Dream på med att förbereda ytterligare ett lajv som kan klassas som SF, Echo Chamber.

Det finn säkert en massa fantasy-lajv med koppling till Göteborg som jag inte har koll på och därmed troligen också författare till dem i Göteborg. Det får jag skriva om nån annan gång.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Svensk fantasylitteratur

Fantasy

Fantasy kan egentligen sägas vara en paradgren inom svensk litteratur. Det är bara det att ingen tänker på det som fantasy, men de flesta fornnordiska sagor är fantasy och en stor del av de många senare sagor som finns är också fantasy. Mycket av barnlitteraturen är egentligen fantasy osv. Astrid Lindgren är en klassisk fantasyförfattare med böcker som Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter och Mio min Mio, men även en del andra böcker innehåller vad som måste kallas fantasyelement. Pysslingar, flygande farbröder och annat.

De flesta menar dock att svensk fantasy lever i skymundan. Men det menar jag beror på att man identifiera fantasy på ett felaktigt sätt. Man glömmer den bort de fornnordiska sagorna och all barnlitteratur som finns och som är fantasy. Modern svenskspråkig originalfantasy för vuxna kan man nog däremot hävda att den lever i skymundan:

Medan fantasy utomlands står bakom några av de senaste årens största försäljningsframgångar, har svensk fantasy länge levt en ganska undanskymd tillvaro, åtminstone om man talar om den som är skriven för äldre målgrupper. För bortser man från framgångsrika ungdomsböcker som Cirkeln, så har de svenska fantasyförfattarna till stor del varit hänvisade till små förlag, utan några marknadsföringsresurser att tala om.

[…]

Cecilia Wennerström insåg snabbt att det hon kallade fantasy skilde sig från vad som allmänt ansågs tillhöra genren. Maria Gripe låg för henne närmare till hands än fältslag och hjältar med dubbelfattade svärd. Hon slogs också av hur avskräckande själva genrebeteckningen verkade i den övriga bokbranschen, där man slentrianmässigt tycktes likställa all fantasy med ungdomslitteratur.
– Det är lite lustigt. För egentligen stämmer det inte att det inte ges ut fantasy i Sverige. Det är bara det att de stora förlagen nästan aldrig kallar det för fantasy. De vill inte ha den genrestämpeln. I synnerhet inte om det är vuxenböcker, säger hon.
– Själv ger jag helst ut böcker för vuxna. Men även dessa böcker brukar hamna på barn- och ungdomshyllorna.

Delvis tror hon att detta beror på gamla fördomar. Precis som att science fiction från början associerades med kiosklitteratur, förknippas fantasy för väldigt många med rollspel, dataspel och så kallad sword and sorcery, den typ av hjälte-fantasy som främst drar tankarna till Conan Barbaren.
– Men jag tror inte att det är förlagens fel. De har nog egentligen inget emot fantasy och science fiction. Nej, tyvärr tror jag att det är de svenska läsarna som inte gillar det. När jag har försökt sälja in mina böcker till olika bokhandlar får jag alltid svaret: ”Nej, folk köper inte fantasy. Sånt får du sälja in till SF-bokhandeln”, berättar hon.

Det finns dessutom en del vuxenfantasy som inte kallas för fantasy:

– Eller det som kallas urban fantasy, det ligger ganska nära verkligheten, ofta med inslag av socialrealism. Lite som dagens deckare fast med övernaturliga inslag, och för vuxna läsare.
Till skillnad från många andra tvivlar hon inte på att det finns en stor marknad för svensk vuxenfantasy. Hon nämner böcker som Historikern av Elizabeth Kostova, Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke och Alla själars natt av Deborah Harkness. Alla är enligt henne exempel på storsäljande fantasy som kommit ut i Sverige, men som inte lyfts fram som just fantasy.
– På ett sätt är det ju positivt att en fantasyroman kan ses som vilken roman som helst. Men samtidigt tror jag att fler skulle hitta sådant de gillade om genren faktiskt fick stå under sitt rätta namn. För idag läser många fantasy utan att veta om det, säger hon.

Förutom Astrid Lindgren och de i citaten nämnda författarna Maria Gripe och Cecilia Wennerström finns dessutom författare som Viktor AlgrenAnna BlixtPål Eggert, Sara Bergmark ElfgrenSaga Borg (tidigare Teo Troy, författarkollektiv), Sven Bergersjö, Karolina Bjällerstedt Mickos, Christina Brönnestam, Inger Edelfeldt, Aengeln Englund, Mia FranckErik Granström, Johanne Hildebrandt, Göran Holmqvist, Dan Hörning, Per Jorner, Niklas Krog, Oskar Källner, Tobias Landström, Henrik Larsson, Kristoffer Leandoer, Eric Leijonhufvud, Dénis Lindbohm, Sam J. LundwallMattias LönneboMaud MangoldBertil Mårtensson, Moni Nilsson-Brännström, Lotta OlivecronaAndreas Roman, Göran Sahlén, Jo Salmson (Catharina Wrååk), Mats Strandberg, Sven Christer SwahnKarin Tidbeck och Gull Åkerblom.

Många av fantasyförfattarna omnämns på sajten Catahaya (en del av länkarna här ovan är dit), exempelvis Bertil Mårtensson och Andreas Roman. Presentationerna har dock i flera fall några år på nacken.

Flera författare har skrivit många böcker och några har egna hemsidor, som exempelvis Sara Bergmark Elfgren, Saga BorgPål EggertNiklas KrogDan HörningErik GranströmMattias LönneboNene OrmesMats Strandberg, Karin TidbeckSara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har dessutom en engelskspråkig hemsida om Engelsforsböckerna.

En del har också recenserats på flera bloggar och internetsajter som exempelvis Dan Hörning vars bok Stormens vandrare har recenserats av Martin Ackerfors, Torbjörn Granström i Ergo, Viktor AlgrenAnna Blixt, Pål Eggert och Bertil Mårtensson recenserade på sajten Feuerzeug som har mängder recensioner utöver de länkade. Både av svenska och utländska fantasyböcker.

Åter andra finns intervjuade såsom Christina Brönnestam, Erik Granström på sajten Catahaya Niklas KrogFantasybloggen och Nene Ormes på Malmö stads hemsida.

Många svenska fantasyböcker har getts ut av rollspelsföretag som Neogames och på författarnas egna förlag liksom på förlag specialiserade på skräck och fantasy som Styxx i Göteborg, Järnringen (förlaget är nerlagt) och Undrentide.

Det är möjligt att svensk fantasy kan sägas leva i skymundan, men en ska är säker. Det finns många som skriver fantasy så uppenbarligen finns det en publik för fantasylitteratur skriven på svenska. Mycket mer än jag som inte läser fantasy kunde tänka mig. Förutom det jag nämnde i inledningen så finns det även en del mycket välkända äldre svenska författare som skrivit fantasy:

Det första verk på svenska som kommer i närheten av fantasy är Per Daniel Amadeus Atterboms versepos Lycksalighetens ö som publicerades mellan åren 1824 och 1827. 1835 kom Carl Jonas Love Almquists versepos Arthurs jakt som också kan räknas till ett verk som tangerat fantasy som genre.

Även Viktor Rydberg var inne och tassade på fantasyns utmarker när han 1848 lät trycka följetongen Vampyren. Dessutom var stora delar av Selma Lagerlöfs produktion fylld av fantastiska inslag, även om det bara är i ett fåtal romaner som det fantastiska blir en viktigt ingrediens för handlingen; En herrgårdssägen (1899, som förövrigt blev till opera 2004; komponerad av Lars-Åke Frankeblom med libretto av Lasse Zilliacus), Herr Arnes penningar (1903), Nils Holgerssons underbara resa (1906-1907) och Körkarlen (1912).

[…]

Sven Delblanc har skrivit en roman som tangerar fantasy-genren; Gunnar Emanuel, en bok som handlar om tidsförskjutning. Men även Kerstin Ekman (Rövarna i Skuleskogen), Mare Kandre (Quinnan och Dr. Dreuf) och Anna-Karin Palm (Faunen) är alla författare som åtminstone nosat på fantasyn.

Läs mer: DN1, 2SVD, AB, Tonårsboken, Mythotopes, Debutantbloggen, Bokdjungeln

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,