Exoskelett ska hjälpa gamla klara vardagen

I science fiction har olika typer av exoskelete funnits med ett tag. Redan så tidigt som i E.E. Doc Smiths bok Lensman från 1937 förekom exoskelett. Mer känt är att de förekommer  Robert Heinleins bok Starship Troopers (1959). I filmer som Aliens, Avatar, Elysium, Matrix Reloaded, Matrix Revolutions med flera förekommer exoskelett. De som finns i Elysium är mycket verklighetstrogna och den typen av exoskelett finns faktiskt i verkligheten även om de inte ä så snabba som i filmen. Dessutom är energiproblematiken inte löst. De drar mycket ström.

Elysium

Elysium

Artificiella exoskelett utvecklas av en lång rad företag och på en lång rad platser på jordklotet. Syftet är i allmänhet att hjälpa äldre och rörelsehindrade att utföra sysslor i vardagen. En av de platser där utveckling pågår är Högskolan i Gävle där professor Gurvinder Virks arbetslag är i slutfasen med att utveckla ett exoskelett för underkroppen, exoben. Det ska hjälpa äldre att stå och gå balanserat och därmed kunna bo kvar i sin invanda miljö.

Exobenen är tänkta att  ge självförtroende och stöd efter ett höftledsbrott eller liknande. De ska vara till hjälp för att utföra normala dagliga rörelser. De kommer att tillföra 30 procent styrka, vilket är vad många äldre förlorat. Via sensorer vid höft, lår och fot, som känner av när muskeln börjar arbeta fungerar exoskelettet som artificiella muskler som bär upp benet och böjer knät.

Världen går mot en allt mer åldrande befolkning och trycket och kostnaden på hälsovården blir större. Om 20 år beräknas tio procent av befolkningen är 80 år och äldre.

Människor vill bo hemma i sin invanda miljö och det kommer att behövas hjälp då orken tryter och sjukdom påverkar rörligheten. Hela världen fokuserar nu på hur stödjande hjälpmedel kan utvecklas. Det som finns idag är rollatorer eller rullstolar. Det är billiga hjälpmedel men kostnaden kommer när boenden måste byggas om för att eliminera trapport, trösklar och andra hinder. Det är inte bara äldre som har nytta av exoskelett. Även personer med MS och andra sjukdomar som ger problem med att gå och röra sig kan ha nytta av exoskelett så länge en viss muskelstyrka finns kvar.

För att göra det möjligt att utveckla exoskelett, vilket är en slags robotar, har nya säkerhetsregler fått tas fram. Denna standard heter ISO 13482 och säger att människan måste kunna stå emot, om människan är starkare än roboten så är den säker i sig.Det betyder att den kraft som exoskeletten i Elysium har kan de inte få enligt den normen.

Det exoskelett för underkroppen som utvecklas vid Högskolan i Gävle ger 30% av den sammanlagda styrkan när en människa använder det. 70% av kraften får personen själv stå för.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Stiftelsen – Asimovs delade universum

Stiftelsen/FoundationIsaac Asimov är en av världens mest produktiva författare av alla kategorier. Han har skrivit skönlitterära böcker i stort sett alla genrer som finns samt en mängd fackböcker.

Han mest kända skapelse är nog ändå den framtidshistoria han skapade genom sina Stiftelsetrilogin (Foundation trilogy). Från början var det bara tre böcker med en viss koppling till tre andra böcker som handlade om samma universum men i en helt annan tid. Böcker som kallas Imperieserien.

Inget samband fanns mellan hans Stiftelse- och Imperieböcker och hans böcker om robotar, böcker där han skapade robotikens tre lagar såväl som ordet robotik (robotics).

På 1980-talet skrev Isaac Asimov till slut ett antal böcker som kopplade samman Robot- och Stiftelseserierna så att de utspelar sig i samma universum. Så långt var det också bara han som skrivit böcker för detta universum. Men i slutet av sitt liv tillät Asimov att andra författare skrev böcker som utspelade sig i hans universum. Precis som hans egna nyare böcker så fyllde de nya böckerna av andra författare ut hål och löste motsättningar i hans framtidshistoria men utvecklade egentligen inte det hela vidare. Efter hans död har hans arvtagare tillåtit ytterligare författare att skriva för det universum som skapats av Asimov.

Så skapades till slut ett delat universum (shared universe) som genom att det skapats av en person som skrivit en mängd böcker och korta berättelse om och för att hålla ihop det hela blivit ganska sammanhållet och enhetligt. Författarna som skriver böcker placerade i Stiftelse-universat vet vad de ska och måste hålla sig till. Sådant som psykohistoria, robotikens tre lagar, en redan utlagd historielinje som bara behöver fyllas ut osv.

De författare (förutom Asimov) som skrivit romaner eller noveller som handlar om Stiftelse-universat är Robert Silverberg, Hal Clement, Poul Anderson, Orson Scott Card, Harry Harrison, Mike Resnick, Sheila Finch, Pamela Sargent, Robert Scheckley, Harry Turtledove, George Zebrowski, Roger Macbride Allen, Mark W. Tiedemann, Alexander C. Irvine, Mickey Zucker Reichert, Gregory Benford, Greg Bear, David Brin, Michael P. Kube-McDowell, Mike McQuay, William F. Wu, Arthur Byron, Rob Chilson, Stephen leigh, Cordell Scotten, Robert Thurston, Jerry Oltion och Bruce Bethke. En ganska lång lista med end el mycket kända författare och en del ganska okända.

Att så många skrivit böcker och noveller i stiftelseuniversat visar på den respekt Asimov åtnjutit och efter sin död fortfarande åtnjuter bland SF-författare och SF-fans. Asimov har kanske inte skrivit de mest spännande SF-böcker som finns , men utan Asimov vore science-fictiongenren sannolikt inte likadan som den idag är. Hans framtidshistoria är också den mest genomtänkat och omfattande som skapats. Den lämpar sig för andra författare att skriva i och ger utrymme till att utforska en mängd olika frågeställningar kring människa och maskin, kring rymden och rymdresor. Böckerna av Gregory Benford, Greg Bear, David Brin, Roger Macbride Allen och Mark W. Tiedemann anser jag vara klart bättre skrivna, mer lättlästa och mer spännande än Isaac Asimovs egna böcker.

The Best Isaac Asimov Books

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,