Det heter androider

I den svenska TV-serien Äkta Människor kallas de mänskliga robotarna för hubotar och det är ett ganska bra namn tycker jag. Det vedertagna namnet inom SF-genren är annars android. Men hubot är kanske egentligen ett bättre namn. En annan klassisk SF-genre grej de missat eller inte brytt sig om är robotlagarna som de formulerades av Isaac Asimov:

Lagarna, som ursprungligen var tre till antalet, lyder:

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.

I Asimovs roman Stiftelsen och jorden (utgiven 1986) presenteras senare den ”nollte”, övergripande lagen (på engelskaZeroth Law), som i den fjärran framtiden har skapats för att ha prioritet före de första tre:

0. En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att mänskligheten skadas.

Nu är väl det ingen katastrof, det finns  gott om SF där lagarna inte används och gott om SF där robotar är elaka och obehagliga. I Battlestar Galactica, senare år bästa TV-serie i SF-genren är det dock betydligt mer komplicerat än så. Men Asimovs lagar använd helt klart inte.

Äkta människor förekommer dock inte enbart mänskliga robotar utan också människor med elektriska och mekaniska delar. Inom SF kallas sådana människor för cyborger. Jag tycker dessutom den svenska TV-serien är bättre än vad  SF-okunniga recensenter och kritiker i allmänhet verkar tycka.

Intressant?
Läs mer: OnyanseratHogreliusSocialistsimonNelly RönnstamNene Ormes,
Borgarmedia: SVD12ABGPDNHD,
Läs även andra bloggares åsikter om 

PS 120221. Jag har insett att jag undervärderat skaparna bakom serien. När jag nu sett fler avsnitt inser jag att man faktisk har med Robotlagarna som de formulerats av Asimov, men att de hubotar som kan döda har fått dessa lagar borttagna ur ”hjärnan”.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2012.

De har ”försvunnit” in i fantasy-böckerna

Troll, Tuvstarr, John BauerSagofigurerna, spökena, knytten ta försvunnit in i fantasy-böckerna, skräckböckerna- och filmerna. In i SF-litteraturen och SF-filmerna. In i rollspelens värld. Med lajv, brädspel etc. Där finns de alla, vättarna, tomtarna, alverna, älvorna, vampyrerna, varulvarna. Så de har egentligen inte försvunnit. Bara flyttat på sig. När vi inte längre skräms av vår omgivning låter vi oss kittlas och skrämmas av filmer, böcker och spel.

Men folkslivsforskaren Ebbe Schön har inte riktigt hängt med i denna utveckling tror jag (fast han har verkar dock ha viss kännedom om dagens läge). Oknytten som han sägerGengångare, monster, vampyrer och zombies. I fantasy-böckerna lever de. Drakarnagriparna och alla de andra sagoväsen som folktron i världens många länder skapat.

De lever vidare i annan form, som en slags kultur, ibland subkultur. Men alltid där. De lever och frodas i människans fantasi. Trots att det inte alltid är så mörkt i verkligheten, så är det ofta mörkt i böckernas, spelens och filmernas SF- eller fantasy-världar.

Och kanske blir de mer levande nu, när en SF-författare fått nobelpriset.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2007.

Läs mer: Kindred SocietyFantasyLajvRollspelSF
Borgarmedia: AB
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Kultureliten dömer ut SF

Jag läser hos Erik Berg på bloggen Approximation att när delar den svenska kultureliten diskuterade Doris Lessing i radioprogrammet Kulturnytt så dömde man ut SF-litteraturen och specifikt Doris Lessings Shikasta-böcker med svepande formuleringar som ”just de böckerna” inte hade ”några större litterära kvalitéer” eftersom det är svårt att ”göra något bra av science fiction”.

Men ingen av de som uttalade sig hade läst Shikasta-böckerna! Vilket förakt! Vilken nonchalans!

Har de som uttalde sig överhuvudtaget läst nån science fiction överhuvudtaget. Förmodligen inte. Litterära kvalitéer? Det är klart att det finns litterär kvalitet i SF-böcker också. Liksom spänning. En annan litterär kvalitet som många människor gillar. Men som kanske inte anses vara det av finkulturella tyckare. Har de läst Iain Banks? Har de läst Ursula K. LeGuin? Eller nån annan av de högkvalitativa och bra författare som skriver SF-böcker. Harlan Ellison, JG Ballard, Alastair Reynolds, Greg Bear, Kristin Kathryn Rusch?

Är de medvetna om att väldigt många SF-författare är kvinnor? Att SF-litteraturen lämpar sig väldigt väl för att diskutera jämställdhet mellan könen, alternativa samhällsformer, jämlikhetsfrågor etc. Just därför att man inte behöver ta hänsyn till det existerande. Detta faktum gör att man lättare kan fundera i andra banor än de vanliga.

Läs dock Jonas Thente i DN. Hans skriver bra om SF, Kulturmaffian och Doris Lessing.

Kanske får vi med nobelpriset till en SF-författare äntligen ett erkännande av SF-litteraturen i Sverige. Kanske kommer mer SF nu att översättas. Man kan alltid hoppas.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2007.

Intressant?
Andra bloggar om: 

Doris Lessing – SF-författaren

Doris Lessing

2007 gick, för en gångs skull, nobelpriset till en författare som jag läst och uppskattat mycket. Jag har läst både vanliga romaner och romaner som hör hemma i SF-genren. För mig är hon faktiskt främst en Science Fiction-författare. Även om de flesta av hennes böcker inte är SF.

Hennes SF-böcker kallas med ett gemensamt namn, Canopus In Argos: Archives (eller på svenska: Canopus i Argo – ur arkiven). Det är en serie med som hanterar det stora. Det är Space Opera med tonvikt på utveckling, människans litenhet. Det utopi och dystopi i Ursula K. Le Guins anda, eller om det är tvärtom. Intressanta böcker, men lite träigt skrivna. Och det kanske är Doris Lessings största svaghet. Hennes böcker kan ibland bli lite sega och småtråkiga.

SF-serien består av fem böcker:
Shikasta
The Marriages Between Zones Three, Four and Five
The Sirian Experiments
The Making of the Representative for Planet 8
The Sentimental Agents

Jag har läst dem alla och tycker att bok nr1, Shikasta och bok nr 3, The Sirian Experiments är de bästa i serien.

Och äntligen ett nobelpris till en författare jag gillar.

Ursprungligen postat på Svensson-bloggen år 2007.

Intressant?
Andra bloggar om: 

Jag har fått min politiska skolning från SF-litteratur

Så brukar jag ibland säga till min kamrater i Socialistiska Partiet bland anarkister och i andra vänstergrupper när dom undrar varför jag resonerar så ovant, bakvänt och underligt. Ibland med argument som gör LeninMarx och Trotskij till nåt slags inkarnerade gudar. En hållning till de marxistiska klassikerna som jag inte kan förstå.

Påståendet är naturligtvis inte sant. Jag har förstås mängder med annan politisk skolning och framförallt erfarenhet. Men sant är att jag läser enorma mängder böcker, främst science-fiction och deckare, men även en hel del faktaböcker om historia (speciellt om andra världskriget och medeltiden) och politik.

Bland SF-litteraturen gillar jag numera space opera mest. Främst kanske politiskt radikal sådan som den som skrivs av Iain Banks och Ken Mcleod. Men jag är också en älskare av romantisk space-opera som en som skrivs av Lois McMaster Bujold eller CJ Cherryh. Andra författare som jag läst det mesta i SF-väg av är Nancy KressAnne McCaffrey och Ursula K. LeGuin. Det är förresten noterbart att de flesta SF-författare jag läser är kvinnliga. I modern SF-litteratur är det verkligen så att könen har jämställda roller. I alla fall i det jag läser. Jag läser i stort set bara amerikanska och brittiska författare på engelska. Det finns väldigt lite översatt till svenska och ännu mindre översatt SF från andra språk. Förresten tror jag att en överväldigande majoritet av existerande SF-författare är engelsk-språkiga. Så bland min sommarläsning finns det en och annan SF-bok likaväl som en och annan deckare.

När det gäller deckare är jag mest förtjust i hårdkokta amerikanska deckare eller polisdeckare. Det kan vara klassiska författare som Dashiell Hammet (ex. Red Harvest), Raymond Chandler (ex. The Big Sleep) Chester Himes (The Real Cool Killers) och James M. Cain (Postman Never Rings Twice) eller moderna som James Lee Burke (ex. The Neon Rain), James Crumley (The Wrong Case), Robert B. Parker (A Catskill Eagle) eller Charles Willeford (Sideswipe) när det gäller den hårdkokta skolan. Eller Ed McBainSjöwall & Wahlöö och William J. Caunitz när det gäller polisdeckare. Några sådana böcker finns också i min sommarläsningssamling. Bland deckarförfattarna jag läser finns som ni ser inte så många kvinnor, men jag läser allt av Sue Grafton och Sara Paretsky.

Inlägget tidigare publicerat på Svensson-bloggen, år 2007.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Science Fiction av några röda nördar

Denna blogg ska handla om Science Fiction, Fantasy och annan verklighetsflykt. Naturligtvis med bias för socialistiska, anarkistiska och kollektiva framtidsvisioner, men förstås med recensioner, topplistor, kommentarer och annat kring alla former av SF- och Fantasykultur. Kartor, beskrivningar av olika världar och annat kommer naturligtvis också med. Sajten är ett svenskspråkigt komplement till den i huvudsak engelskspråkiga SF-wikisajten Svensson SF. Till att börja med kommer en del inlägg som Anders_S har skrivit på bloggen Svensson med liksom en del annat av olika skribenter som publicerats på annat håll. Detta för att snabbt fylla sajten med i alla fall lite innehåll. Men mer kommer allteftersom. På sajten finns också en större länksamling som kommer att bli ännu större med tiden.