Jupiter Ascending – överlastat

2 out of 5 stars (2 / 5) Jupiter Ascending är en överlastad film i samma anda som Flash Gordon och Dune. Fast bättre men utan bra skådespelare. Det är för mycket, hysteriskt, förstås inte trovärdigt, inte ens för en SF-nörd.

Mila Kunis är ingen bra skådespelare och det är ingen av de andra heller. Fast de flesta tycker nog att Eddie Redmayne är bra. Men ärligt sagt kan jag inte med honom. Jag gillar honom inte som skådespelare. Och, ja, jag har sett flera filmer med honom.

En del kompetent action är det förstås, men det hela hänger inte ihop. Visserligen får Jupiter planeten jorden som sin egen egendom och räddar människorna. Men om 80 år dör hon ju och alla människor kommer då att avlivas. Fast filmen klarar Bechdeltestet. Och Sean Beans rollfigur dör inte. Vilket är ovanligt. Sen är det ju romantik. Det gillar jag.

[imdblt]Jupiter Ascending[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Surrogatmödrar och kloning draget till sin spets

3 out of 5 stars (3 / 5) The Island är en film från 2005 där kloner av människor tillverkas i syfte att fungera som reservdelslager. Rika människor klonar sig själva ifall de skulle råka ut för nån allvarlig sjukdom eller olycka i framtiden. De köper en slags försäkring så att när nåt händer dem kan de få ersättningsdelar från sin klon och leva längre. Kanske för evigt. Inte heller behöver rika kvinnor föda barn. Det gör deras kloner åt dem.

Filmen visar en extrem version av den industri som finns med organhandel och livmodrar att hyra för rika människor. Surrogatmödraindustrin draget till sin spets. Det är kritik av handel med människor. En kritik av avhumansiering av människor, för klonerna säga vara ofullkomliga människor, inte riktiga människor, utan känslor och egna tankar. En avhumanisering som möjliggör att de kan dödas och avrättas. Dödas när de fullgjort sitt syfte, gasas ihjäl, massmördas när saker gått fel.

Dessutom är det en film där Sean Beans rollfigur överlever till slutet. Nästan i alla fall. Bara det kanske gör den värd att ses. För en del i alla fall. Bra skådespeleri rakt över. och en hel del action. Ingen djup film. Men en hyfsad film, en rätt bra film, som jag dock inte upplever på samma sätt som en del andra som recenserat den. Jag tycker inte det är en film som känns som två filmer som en del andra gör. Jag tycker det hänger ihop väl.

[imdbltid]0399201[/imdbltid]

Intressant?
Mer: RT, Shiznit, Metacritic, Seattle Pi, WP, SFGate, NYT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Snyggt, bra och intressant – en SF-film som är nåt att ha

4 out of 5 stars (4 / 5) EquilibriumEquilibrium är en SF-film som är intressant. En film om en framtid där människor drogats till att inte känna känslor. För att skapa ett samhälle utan krig. Det har dock också inneburit att ett samhälle där kärlek också saknas. Ett samhälle utan passion, utan glädje, utan rädslor, utan hopp, utan liv. Grått och trist. Själsligt dött. De som vägrar ta drogen förföljs och dödas. Det har alltså också blivit ett fascistiskt samhälle, med riktat organiserats våld mot de som avviker.  Ett samhälle av samma typ som i V för Vendetta. Fast skapat på ett annat sätt.

I Equilibrium så finns det enstaka oberoende dissidenter. Men det finns också en organiserad motståndsrörelse. Kollektiv kamp. Det skiljer sig därvidlag från filmer som Elysium och District 9. Också från V för Vendetta där en ideologi om att folk kan väckas genom enstaka terrordåd spelar stor roll. Inte så att enskilda inte spelar nån roll, även enskilda initiativ är nödvändiga för förändring. Det finns också sådana i Equilibrium. Och hjälten är ju en övermänniskotyp vilket kanske inte egentligen är så trovärdigt. men det funkar. Han väljer sida. Han blir frivilligt motståndsman. Han väljer känslorna framför det kalla. Eller? Men det viktiga är ändå att motståndet är organiserat.

Berlins olympiastadion

Berlins olympiastadion från 1936

Filmen har en nazianstruken framtoning i det visuella och är cool sedd ur det perspektivet. Filmad i olika miljöer i Berlin och i det före detta DDR. Miljöer från nazitiden. Filmat i Mussolinis fascistiska modellstad EUR. Kanske inte lika spännande och fängslande som V för Vendetta, men den är vad det gäller budskapet bättre. Ett samhälle utan kärlek är inte värt att leva i. Men ett samhälle med kärlek innebär också ett samhälle med hat. Det onda är en del av det goda. Utan känslor död. Med känslor, både gott och ont. Ingen lycka utan olycka. För att största en diktatur, för att kämpa mot fascism går det inte att vara ensam, det krävs samarbete med andra.

Filmen har självklart och som vanligt i SF lånat från andra SF-berättelser, 1984, bokbrännandet i Fahrenheit 451, neddrogandet av människor från Du sköna nya värld. Osv. Det är det vanliga inom SF och alltså inte nåt som med nödvändighet gör filmen dålig. Kan förstås innebära det. Men, i detta fall är det bra. Equilibrium är en actionfilm med hjärna. Totalt sett den bästa av de SF-filmer jag de senaste dagarna recenserat. Med viss konkurrens från District 9. Men inte i samma klass som Aliens, Alien och Blade Runner.

Sean Bean spelar är med i filmen. Hans karaktär dör förstås ganska snabbt. Det är ju vad han är bäst på i filmer och TV-serier. Eddard Stark i Game of Thrones. Boromir i Sagan om ringen. Mer behöver inte sägas.

Avslutningsvis är det obegripligt att den fått namnet Cubic i Sverige. Ett ord som inte är svenskt vilket däremot originalnamnet på filmen är. Ekvilibrium. Ett svenskt ord som dessutom har med filmen att göra. Det engelska ordet Cubic har noll relation till filmen.

[imdblt]Equilibrium[/imdblt]

Intressant?
Mer: RT, Empire, NDOF, To the Gulag,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,