Bechdeltestet och SF-filmer åren 2014-2015

Jag har tidigare listat en lång rad SF-filmer och deras resultat i Bechdeltest. Nu återkommer jag med de filmer som haft premiär efter att och en del andra filmer jag inte hade med när jag publicerade den tidigare översikten i december 2013. Urvalet är personligt och jag har inte med skräck eller zombiefilmer av olika slag. Inte heller animerat, tecknat och superhjältehistorier. Jag har inte sett alla filmerna själv, utan har hämtat testresultaten från en sajt på nätet. Om jag sett filmen och inte delar sajtens uppfattning om testet har jag ändrat resultatet,

Automata, 1
Dark Space, 3
Dawn of the Planet of the Apes, 1
Edge of Tomorrow, 1
Escape form the Planet of the Apes, 1
Ex Machina, 1

Halo 4: Forward unto Dawn, 1
The Hunger Games, 3
The Hunger Games: Catching Fire, 3
The Hunger Games: Mockingjay 1, 3
The Hunger Games: Mockingjay 2, 3
Infini, 1
Interstellar, 3 (nätt och jämt)
The Island, 3
Jupiter Ascending, 3

Mad Max, 3
Mad Max: The Road Warrior, 3
Mad Max: Fury Road, 3
The Maze Runner, 1
The Maze Runner: The Scorch Trials, 3

Pacific Rim, 1
Planet of the Apes (1968), 1
Planet of the Apes (2001), 3
Prometheus, 3

RoboCop 2, 1
RoboCop 3, 3
RoboCop (2014), 2
Starship Troopers, 3
Starship Troopers 3: Marauders, 3

Terminator 3: Rise of the Machines, 3
Terminator: Salvation, 2
Terminator: Genisys, 1

Det ser inte på något sätt ut som om läget när det gäller kvinnor i SF-film håller på att bli bättre utan det handlar som tidigare mer om vilka regissörer det är som gör filmerna och vilka manusförfattare eller böcker som ligger bakom. Inte förvånande klarar sig Hunger Games-filmerna, men kanske mer förvånande klara sig också Mad Max-filmerna, inte bara den senaste. Ex Machina som har en kvinna i en av huvudrollerna klara sig dock inte och vad det gäller Intestellar kan en trea diskuteras.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Äkta robotar

I år efter år har robotar varit våra slavarbetare och utfört tunga och monotona arbetsuppgifter inom industrin. Tysta, medgörliga slavar, som arbetar dygnet runt utan att ställa krav. Men är det en bild av oss själva vi ser, när vi tittar på dessa konstgjorda slavar? Väcker synen av den tysta, icke-organiska slaven några känslor inom oss, och påverkas i så fall dessa känslor av robotens utseende? Förändras vår moral i takt med robotarnas utbredning? Vems moraliska ansvar är det när en självständigt tänkade drönare dödar fienden i krig?

Robotarna, våra konstgjorda slavar, de drömmer inte om frihet och självständighet – de drömmer inte om något alls. Det är därför de är så exemplariska slavar. De kan varken lida eller ha någon egen vilja, och ingen moralisk skugga kan därmed falla över ”slavägaren” eftersom en robot inte kan berövas något i mänsklig mening. När nu mänskligheten går framåt, blir mer moralisk, mer civiliserad, allt fler får det bättre ekonomiskt, och mänskliga rättigheter sprids över världen, så kommer ingen människa mer att förslavas. Vi har ju robotarna, som aldrig kommer att klaga, eller kräva frihet och självständighet i något som helst avseende. Eller?

Äkta robotarÄkta robotar är en bok av Linda Johansson som kommer ut denna månad. Den behandlar delvis samma saker som hennes avhandling. Dvs filosofiska spörsmål och ansvarsfrågor kring robotar och drönare, kring intelligenta robotar och självständiga robotar. Titeln anspelar förstås på TV-serien Äkta människor där det finns självständigt tänkande och agerande robotar med mänskligt utseende.

Den här typen av frågeställningar har förstås behandlats i en mängd SF-berättelser som spänner från utopier till skräckberättelser och dystopier. Några av De bästa SF-böcker som finns behandlar ämnet, då talar jag om Iain M. Banks böcker om The Culture. Det är en positiv bild av framtidens samhälle med intelligenta maskiner av allehanda slag inklusive drönare och jättelika rymdskepp. I motsatta änden av spektrat från utopi till dystopi har vi Terminator-filmerna där intelligent maskiner gjort uppror och försöker utrota människan som art. En som utgår från att det senare scenariot är det mest troliga är Stephen Hawking.

I senaste numret av Forskning och Framsteg är det en kort intervju med Linda Johansson, Författaren till Äkta robotar. Rubriken på den intervjun är en fråga om vem som tar ansvar för robotens mord. Detta är något som utforskats i Isaac Asimovs robottrilogi och alla de andra böcker som utspelar sig i samma universa men skrivna av en lång rad olika författare. Till sin hjälp konstruerade Asimov tre lagar, senare fyra lagar, som programmeras in i robotar för att styra deras agerande gentemot människor. Något sådant finns inte i verkligheten och redan idag dödas många människor av drönare, en slags robotar som dock är styrda av människor. Den typen av handlingar skulle Asimovs robotar inte kunna utföra.

Drönare är också centrala i resonemangen i Linda Johanssons avhandling från 2013Autonomous Systems in Society and War – Philosophical Inquiries. Idag arbetar Linda Johansson på Försvarshögskolan.

Intressant?
Mer: Robotnyheter, Ny Teknik,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Stora SF-regissörer

För mig är de viktigaste och största moderna SF-regissörerna James Cameron, John Carpenter och Ridley Scott. Syskonen Wachowski skulle också kunna räknas dit även om de bara gjort en enda film som platsar bland de bästa SF-filmerna. Även Jean Pierre Jeunet och Joss Whedon platsar i gänget som jag ser det.

John Carpenter, född i USA 1948, har gjort kultfilmen Dark Star (1974), Flykten från New York (1981), The Thing (1982), Starman (1984), They Live (1988), Den osynlige mannen (1992), Flykten från L.A. (1996), Ghosts of Mars (2001). Den sistnämnda filmen fick dålig kritik, men jag tycker nog, efter att precis ha sett den, den är bättre än sitt rykte. They Live är också en kultrulle med kollektiv kamp och arbetarklasshjälte. Dessutom ska den ha inspirerat PC-spels-karaktären Duke Nukem. The Thing är för sin del en nyinspelning av en filmklassiker från 1951 som löst bygger på en historia av John W. Campbell Jr med titeln Who Goes There? Utöver det har Carpenter gjort ett antal zombie- och vampyrfilmer.

James CameronMin favorit är annars James Cameron då han gjort några av mina favoritfilmer inom Science Fiction, nämligen Aliens (1986), Terminator 2 (1991) och Avatar (2009). Utöver det har han bland annat gjort den grymma och bra klassikern Terminator (1984), The Abyss (Avgrunden, 1989), kortfilmen Xenogenesis (1978), och skrivit TV-serierna Dark Angels (2000-2002) och Terminator: The Sarah Connor Chronicles (2008-2009). Den sistnämnda serien är faktiskt rätt bra och har Lena Headey i huvudrollen som Sarah Connor. Hon är också känd för att spela Cersei Lannister i Game of Thrones. För Dark Angels var han även producent.

Ridley Scott har för sin del gjort två av de bästa SF-filmerna genom tiderna, Alien (1979) och Blade Runner (1982). Dessutom har han regisserat  Prometheus (2012) och varit producent för TV-serien The Andromeda Strain (2008-). Syskonen Wachowski är för sin del kända för Matrix-trilogin, The Matrix (1999), The Matrix Reloaded (2003) och The Matrix Revolutions (2003). Dessutom V för Vendetta (2005) och den nya filmen Cloud Atlas (2013). Den senare tillsammans med Tom Tykwer.

Jean Pierre Jeunet är inte lika känd som de andra jag hittills nämnt. Men han har gjort den finurliga SF-filmen Delikatessen (1991) tillsammans med Marc Caro och den enligt mig underskattade fjärde Alien-filmen, Alien Resurrection (1997). Dessutom har han regisserat fantasyfilmen De förlorade barnens stad (1995), också den ihop med Marc Caro. Marco Caro var också serietecknare i den franska tidskriften Métal Hurlant.

Så till Joss Whedon som gjort den mycket bra TV-serien Firefly (2002-2003) och skrivit filmerna Serenity (2005) och Alien Resurrection (1997). Dessutom har han skrivit och regisserat de kända vampyr-TV-serierna Buffy och vampyrerna (1996-2003) samt Angel (1999-2004) och SF-filmen Titan A.E. (2000).

De välkända regissörerna Steven Spielberg och George Lucas tillhör inte mina favoriter även om de regisserat en rad SF-filmer.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om James Cameron, John Carpenter, Jean-Pierre Jeunet, Joss Whedon, Dark Star, They Live, The Thing, Aliens, Terminator, Terminator 2, Sarah Connor Chronicles, Avatar, Ridley Scott, Blade Runner, Alien, Andy Wachowski, Lana Wachowski, Larry Wachowski, Matrix, Cloud Atlas, Alien Resurrection, Delikatessen, Firefly, Serenity, Film, Science-Fiction

Postapokalyptiska filmer – hur kan man missa Blade Runner?

bladerunner.jpgSVD har gjort en tidslinje och över och ett reportage om postapokalyptiska/apokalyptiska filmer, men missar flera av de bästa. Möjligen för att de första filmerna i samma serier är med, men ändå. Med i listan finns Mad Max och Terminator 1, men inte de bättre filmerna Road Warrior och T2.

Inte heller finns Alien 3 och Alien 4 med. Bägge två är att betrakta som postapokalyptiska filmer. Speciellt nummer 4 där man till slut landar på jorden som är helt ödelagd. Ingen av de som landar på jorden har ju nånsin varit där förut, så de vet ju inte sanningen, men vi som tittare vet ju.

Och så har man missat flera av filmerna från 1950-talet, som Mannen från Mars 1951 (fast den räknas kanske inte, den går ju ut på att förhindra apokalypsen kan man säga) och den rejält läskiga Världsrymden anfaller från det på alla sätt erkänt bra året 1956, en film som är klart bättre än den listade Triffiderna anfaller från 1961.

Och hur i hela världen kan man ha missat världens bästa SF-film, Blade Runner. Det är faktiskt obegripligt.

SVD har dessutom också länkat till en spellista på Spotify.

Ursprungligen publicerad på Svensson-bloggen 2009.

Intressant?
Borgarmedia: DN, AB1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,