Läs också: They Live – men filmen är inte så levande
Intressant?
Mer: Vigilante Citizen, Topless Robot, Propaganda Matrix, The Verge, LAT, Metacritic,WP, Activist Post, Critical Theory, AV Club,
Läs även andra bloggares åsikter om They Live!, They Live, Utomjordingar, Ockupation,Film, Reagan, Kapitalism, Kommersialism, Roddy Piper, John Carpenter, Keith David,Science Fiction, Samhälle, Politik
(3 / 5) They Live är en SF-klassiker från 1988. Full med kritik av kommersialism och kapitalism. En uppgörelse med Reagan-epoken. Upplägget är också klassiskt. Utomjordingar har i hemlighet tagit över jorden precis som de också gjort i filmen Invasion of the Body Snatchers från 1956. Den sistnämnda var en av de första SF-filmer jag såg i mitt liv.
I They Live använder utomjordingarna reklam, TV och media för att styra oss med subliminala budskap och signaler i bakgrunden av de program som vi ser. Signalen som sänds ut gör att vi dessutom inte kan se utomjordingarna. Budskapen vill göra och gör oss lydiga och till köpsugna lydiga konsumenter som inte tänker utan bara shoppar och konsumerar. Som helt enkelt lever innehållslösa och ytliga liv.
Ett organiserat motstånd mot samhällsskicket finns. Grupper av människor har insett att jorden invaderats och kommit på ett sätt att se verkligheten trots signalen. Målet blir så småningom att förstöra sändaren för signalen så att folk får upp ögonen för verkligheten, så att folk kan se verkligheten. Bra budskap i filmen alltså. Hade det bara varit för budskapet, en solklar femma.
Men som film är det inte riktigt bra. Jag tycker skådespeleriet från flera av skådespelarna är undermåligt. En av de som spelar dåligt är huvudrollsinnehavaren Roddy Piper. Bästa skådespelarinsatsen i filmen gör den andre huvudrollsinnehavaren Keith David. Fast den berömda slagsmålsscenen är tråkig, långtråkig och seg. Överhuvudtaget tycker jag det går lite lång stund innan filmen blir intressant. En lång stund där Roddy Pipers rollfigur, den arbetslöse uteliggaren Nada (som dock inte namnges i själva filmen och de är väl därför han kallas Nada kan det misstänkas) dominerar filmen. Tyvärr kan man nog säga med tanke på att han agerar rätt träigt.
En film jag tycker bör ses, men inte världens bästa SF-film. En kultfilm med en massa grymma oneliners. ”I have come here to chew bubblegum and kick ass–and I’m all out of bubblegum” är väl sannolikt den mest kända. Sammanlagt en trea på gränsen till 4. Budskap är viktiga.
[imdbltid]0096256[/imdbltid]
Intressant?
Mer: Vigilante Citizen, Topless Robot, Propaganda Matrix, The Verge, LAT, Metacritic, WP, Activist Post, Critical Theory, AV Club,
Läs även andra bloggares åsikter om They Live!, They Live, Utomjordingar, Ockupation, Film, Reagan, Kapitalism, Kommersialism, Roddy Piper, John Carpenter, Keith David, Science Fiction, Samhälle, Politik
För mig är de viktigaste och största moderna SF-regissörerna James Cameron, John Carpenter och Ridley Scott. Syskonen Wachowski skulle också kunna räknas dit även om de bara gjort en enda film som platsar bland de bästa SF-filmerna. Även Jean Pierre Jeunet och Joss Whedon platsar i gänget som jag ser det.
John Carpenter, född i USA 1948, har gjort kultfilmen Dark Star (1974), Flykten från New York (1981), The Thing (1982), Starman (1984), They Live (1988), Den osynlige mannen (1992), Flykten från L.A. (1996), Ghosts of Mars (2001). Den sistnämnda filmen fick dålig kritik, men jag tycker nog, efter att precis ha sett den, den är bättre än sitt rykte. They Live är också en kultrulle med kollektiv kamp och arbetarklasshjälte. Dessutom ska den ha inspirerat PC-spels-karaktären Duke Nukem. The Thing är för sin del en nyinspelning av en filmklassiker från 1951 som löst bygger på en historia av John W. Campbell Jr med titeln Who Goes There? Utöver det har Carpenter gjort ett antal zombie- och vampyrfilmer.
Min favorit är annars James Cameron då han gjort några av mina favoritfilmer inom Science Fiction, nämligen Aliens (1986), Terminator 2 (1991) och Avatar (2009). Utöver det har han bland annat gjort den grymma och bra klassikern Terminator (1984), The Abyss (Avgrunden, 1989), kortfilmen Xenogenesis (1978), och skrivit TV-serierna Dark Angels (2000-2002) och Terminator: The Sarah Connor Chronicles (2008-2009). Den sistnämnda serien är faktiskt rätt bra och har Lena Headey i huvudrollen som Sarah Connor. Hon är också känd för att spela Cersei Lannister i Game of Thrones. För Dark Angels var han även producent.
Ridley Scott har för sin del gjort två av de bästa SF-filmerna genom tiderna, Alien (1979) och Blade Runner (1982). Dessutom har han regisserat Prometheus (2012) och varit producent för TV-serien The Andromeda Strain (2008-). Syskonen Wachowski är för sin del kända för Matrix-trilogin, The Matrix (1999), The Matrix Reloaded (2003) och The Matrix Revolutions (2003). Dessutom V för Vendetta (2005) och den nya filmen Cloud Atlas (2013). Den senare tillsammans med Tom Tykwer.
Jean Pierre Jeunet är inte lika känd som de andra jag hittills nämnt. Men han har gjort den finurliga SF-filmen Delikatessen (1991) tillsammans med Marc Caro och den enligt mig underskattade fjärde Alien-filmen, Alien Resurrection (1997). Dessutom har han regisserat fantasyfilmen De förlorade barnens stad (1995), också den ihop med Marc Caro. Marco Caro var också serietecknare i den franska tidskriften Métal Hurlant.
Så till Joss Whedon som gjort den mycket bra TV-serien Firefly (2002-2003) och skrivit filmerna Serenity (2005) och Alien Resurrection (1997). Dessutom har han skrivit och regisserat de kända vampyr-TV-serierna Buffy och vampyrerna (1996-2003) samt Angel (1999-2004) och SF-filmen Titan A.E. (2000).
De välkända regissörerna Steven Spielberg och George Lucas tillhör inte mina favoriter även om de regisserat en rad SF-filmer.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om James Cameron, John Carpenter, Jean-Pierre Jeunet, Joss Whedon, Dark Star, They Live, The Thing, Aliens, Terminator, Terminator 2, Sarah Connor Chronicles, Avatar, Ridley Scott, Blade Runner, Alien, Andy Wachowski, Lana Wachowski, Larry Wachowski, Matrix, Cloud Atlas, Alien Resurrection, Delikatessen, Firefly, Serenity, Film, Science-Fiction
Arbetarklasskamp i sciencefiction-filmer har jag skrivit om tidigare. I de filmerna finns självklart också arbetarklasshjältar som Galen Tyrol med flera i Battlestar Galactica. Arbetarhjältar finns i Battlestar Galactica inte bara bland arbetarna på fabriker och de som organiserar strejker utan också bland den militära personalen. Alla som arbetar som mekaniker på krigsskeppet och även många av piloterna.
Vidare har vi förstås delar av Nostromos besättning i Alien, många av fångarna på fängelseplaneten i Alien 3, flera av soldaterna i Aliens och piratbesättningen/upporsmakarna i Alien: Resurrection. Arbetarhjältar tycks faktiskt rätt vanliga i SF-filmer. Andra filmer än de redan nämnda är They Live, Oblivion där hjälten är drifttekniker, Hans Solo i Star Wars-filmerna och Banlieue 13. Det finns säkert många fler men detta räcker för att konstatera att det är rätt vanligt. Vi får inte heller glömma filmer som Dark Star och The Thing. Det verkar som om regissören John Carpenter onekligen har ett visst fokus på arbetarklassen i sina filmer då en rad av de filmer jag nämnt är regisserade av honom.
I TV-serier har vi arbetarhjältar som Rom i Star Trek, Dave Lister i Red Dwarf och Rose Tyler i Doctor Who med flera. En TV-serie där hela besättningen som det handlar om kan kallas arbetarhjältar är Firefly med skeppet Serenity, Malcolm Reynolds och hans besättning.
I litteraturen finns exempelvis Karl Sten i Sten Chronicles, Katniss Everdeen med flera i Hunger Games och många fler. Jag får säkert anledning att återkomma till detta vad det lider, i framtiden.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetarklass, Arbetarklasshjältar, John Carpenter, They Live, Dark Star, Alien, Aliens, Alien 3, Alien: Resurrection, Star Trek: DS 9, Oblivion, Han Solo, Dave Lister, Red Dwarf, Nostromo, Doctor Who, Rose Tyler, Star Wars, Star Trek, Battlestar Galactica