Om vi inte kan resa kanske vi kan teleportera oss

Att resa genom världsrymden är i praktiken fysiskt omöjligt om vi inte kommer på nåt nytt alternativt att fysikens lagar som vi känner dem faktiskt inte stämmer. Därför kanske teleportering, flitigt använt i Star Trek, kanske kan vara ett alternativ. Teleportering i science fiction finns enligt Jörgen Städje av två grundläggande typer, en där hela personen faktiskt skickas fysiskt genom ett maskhål (ex filmen Contact), den andra metoden är att personen kopieras.

Teleportering Star Trek

Teleportering Star Trek

Maskhålsteknologin som den används i Stargate kräver att det finns teknisk utrustning i bägge ändar, medan den typ teleportering över kortare avstånd som finns i Star Trek inte kräver utrustning i bägge ändar. Det gör inte heller den mer långväga maskhålsteknologin i filmen Contact eller TV-serien Farscape.

Sannolikt är inte teleportering av så komplexa strukturer som människor möjligt på något sätt, även om kvantteleportering av fotoner fungerar i verkligheten. Teleportering av komplexa strukturer skulle sannolikt sluta illa:

Om en person ska kunna transporteras måste transportmaskinen kunna peka ut var kroppens 10^28 atomer befinner sig med otrolig precision. Det handlar om atomdiametrar.

Maskinen ska sedan sända den informationen till mottagaren, där kroppen ska rekonstrueras med samma höga precision. Skulle en molekyl hamna bara en hundradels millimeter fel, eller om jonisationstillståndet blev fel, skulle personen drabbas av allvarliga neurologiska eller psykologiska störningar, eller tvärdö för att en nyttig molekyl råkat förvandlas till gift.

 

En atomdiameter hos väte är cirka 1 ångström (100 pm) i diameter. Ska den kunna placeras rätt i en kropp som är 1 meter eller 10^10 ångström, gärna med en noggrannhet på 0,1 ångström måste koordinaten uttryckas med 33 värdesiffror. Med 10^28 atomer blir det 10^39 byte, eller en peta-yottabyte. Det går inte ens att tänka sig.

I andra änden av förbindelsen ska atomerna dessutom nytillverkas. Eftersom energi och materia inte kan skapas ur intet, åtgår väldiga mängder energi. Jag föreslår att vi undviker att tänka på hur mycket, för det förtar hela nöjet.

Kopieringsteleportering skulle dessutom få lite märkliga och besvärliga konsekvenser. Samhället som vi känner det kommer sannolikt att försvinna. Mat och resurser av alla de slag blir inga problem:

Möjligheten att kopiera mat kommer förmodligen göra att allt jordbruk avstannar – kan man kopiera mat finns inget egentligt behov av att arbeta. Det kommer att växa upp fabriker som massteleporterar mat enligt kt-metoden, och skulle man behöva en teleportör till, så teleporterar man bara fram en med kt.

Mottagarna kan placeras ut där maten behövs bäst, alltså mitt i stora befolkningscentra, eller i ”snabbköp” tänkte jag skriva, men ett bättre ord är kanske avhämtningsställe, eftersom maten inte kostar något. Men det resonemanget gäller bara tills var och en har en teleportör hemma.

Teleportering har den fördelen att ingen längre behöver kriga för att få mat eller rikedomar, men å andra sidan kommer pengar inte att vara något värda efter ett tag. Det enda som är värt något är teleportörerna. Det blir alltså kring tillgången till dessa som de framtida krigen kommer att stå.

Eftersom ingen behöver arbeta för att få pengar för att få mat, bortfaller behovet av en stat som samlar in skatt för att förse en regering och ett försvar med medel för att kunna arbeta. Allt behov av distribution och logistik bortfaller.

Men det hela fungerar nog inte. Det skulle kräva alltför mycket energi att kopiera materia genom teleportering, om det nu mot förmodan vore tekniskt möjligt. Så troligen ingen teleportering, troligen inga resor genom maskhål eller några kopior. teleportering är således inget alternativ till andra icke-existerande transportformer som rymdvikning och överljusdrift.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Farscape – Battlestar Galactica möter Star Wars

4 out of 5 stars (4 / 5) Skepp på flykt undan människoliknande elakingar. Så är det i Battlestar Galactica (BG), men i BG finns det bara cylons och människor. I Farscape kryllar det av intelligent liv och intelligenta varelser, arter, utomjordingar. Precis som i Star Wars, Star Trek och Uplift. I Farscape är till och med rymdskeppen levande och intelligenta varelser.

Aeryn Sun (Claudia Black) och John Crichton (Ben Browder)

Aeryn Sun (Claudia Black) och John Crichton (Ben Browder)

Jag gillar Farscape. Kanske är det för att Claudia Black spelar en av huvudrollerna, kanske är det för att de löst problemet med språksvårigheter mellan olika utomjordingar. En översättningsmikrob, egentligen en variant på babelfisk får man nog säga. I många andra serier pratar ju varenda utomjording engelska rakt av. Kanske för att många skådespelare pratar australiensisk engelska, vilket ju är i grunden samma som den dialekt som talas i södra London och därmed av min engelska släkt.

Jag visste inte heller innan jag såg Farscape att Ben Browder och Claudia Black i stort sett fortsatte spela samma roller, fast som andra rollfigurer, när de spelade med i Stargate SG-1. Det finns också fler kopplingar mellan serierna, exempelvis parodieras rollfigurerna Chiana, Ka D’Argo och Rygel från Farscape i ett avsnitt av Stargate SG-1 (avsnittet ”200”).

Så här långt har jag bara sett de två första säsongerna. Kanske är de fortsatta två inte lika bra. I så fall får jag väl återkomma med en ny recension. Varje avsnitt är ett avslutat sperartat äventyr, men samtidigt en del i ett lång historia om det levande rymdskeppet och dess passagerare på flykt. Det har blivit rätt lyckat även om vissa avsnitt känns som om de faller lite utanför ramen. Lite påklistrade eller inklistrade.

[imdblt]Farscape[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,