En fascinerande film med steampunkestetik. Jag har precis sett filmen Poor Things med Emma Stone i huvudrollen. Det är fascinerande film med steampunkestetik. Utan tvekan en science ficiton-film fast de vanliga filmrecensenterna tycks inte ha kunnat se detta. Det är förstås också en saga.
Den påminner om Frankensteins monster på så sätt att den handlar om en människa som leker gud. Och den påminner också om My fair lady. Men samtidigt finns det egentligen inga likheter mellan de två och Poor Things. Istället för en 1800-tals miljö får vi se en steampunkmiljö. Vi får En fascinerade sciencefiction-saga där oskuldsfullhet och naivitet blir till en styrka istöället för en skräckfilm eller en uppfostringsfilm.
Det rör sig om en del recensenter sagt om en film om kvinnlig frigörelse. Men samtidigt är det också en film som tar upp alla de sätt som män försöker kontrollera kvinnor. Det handlar om ett barns uppväxt, fast i en fullvuxen kvinnas krop. Och hur nästan samtliga män i henn svil styra henne, utnyttja henne och begränsa henne. Men också om hur det misslyckas och om att hennes skapar som hon kallar gud låter henne utvecklas utanför hans kontroll när han väl inser att hon inte går att kontrollera.
Det är en mycket bra film som både är fasicneraden och spännande med ett intressant, fascinerande och fantastiskt bildspråk. Galen och fantastisk.
Emma Stone är fantastisk i rollen som Bella Baxter, kvinnan det handlar om. Filmen går från svartvitt under den tid hon fortfarande står under skaparens kontroll till färg när hon lver utanför denna kontroll. Och henesn skapar, gud eller Godwin som han ehter visar sig själv vara ett offer för hans fars vetenskapliga experiment.
Filmen bygger på en roman av författaren Alasdair Gray med samma titel som filmen. Boken har beskrivits som ett postmodernt återberättande av Mary Shelleys bok Frankenstein.