Planet med tre solar överraskar

En grupp av astronomer har använt instrumentet SPHERE som sitter på ESO:s Very Large Telescope för att studera den första planet som som hittills upptäckts i en vidsträckt bana hos en trippelstjärna. Sådana banor borde enligt forskare vara instabila, med följden att planeten snabbt kastas ut ur systemet. Ändå har den överlevt. Dess oväntade upptäckt tyder på att sådana system kan vara vanligare än man tidigare trott. Forskningsresultaten har publicerats i tidsskriften Sciences nätupplaga.
Trippelsol

I sagan om Star Wars var Luke Skywalkers hemplanet Tatooine en underlig värld med två solar på himlen. Nu har astronomer upptäckt en planet i ett stjärnsystem som är ännu mer exotiskt. Här skulle en observatör antingen uppleva ett konstant dagsljus – eller varje dag tre soluppgångar och solnedgångar, beroende på årstid, med årstider som varar längre än livstiden för en människa.

Denna nya värld upptäcktes av ett team av astronomer som leds av University of Arizona, USA, med hjälp av direkta bilder gjorda med ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Planeten, HD 131399Ab [1], liknar inte någon tidigare känd värld – den följer den i särklass mest vidsträckta kända banan inuti ett system med flera stjärnor. Sådana banor är oftast instabila på grund av den komplexa och föränderliga gravitationskraften från de andra två stjärnorna i systemet. Forskare har hittills trott att det skulle vara osannolikt att planeter skulle upptäckas i stabila banor av den här sorten.

Exoplaneten HD 131399Ab befinner sig 320 ljusår bort från jorden i stjärnbilden Kentauren och är omkring 16 miljoner år gammal. Det gör den till en av de yngsta exoplaneterna som hittills upptäckts, och en av väldigt få planeter som man kunnat avbilda direkt. Med en temperatur på cirka 580 grader Celsius och en massa som beräknas till fyra gånger Jupiters är den också en av de kallaste och lättaste bland de exoplaneter som avbildats direkt.

– HD 131399Ab är en av de få exoplaneter som avbildats direkt. Den är också den första som befinner sig i en så intressant dynamisk konfiguration säger Daniel Apai, astronom vid University of Arizona, USA och en av medförfattarna till forskningsartikeln, i ett pressmeddelande.

– Under drygt halva planetens bana, som varar i 550 jordår, är tre stjärnor synliga på himlen. De två blekare stjärnornaligger alltid väldigt nära varandra, medan det synbara avståndet till den ljusaste stjärnan ändrar sig under året, tillägger Kevin Wagner, förstaförfattare till forskningsartikeln och upptäckaren av HD 131399Ab [2], i pressmeddelandet.

Kevin Wagner, som är en doktorand vid University of Arizona, identifierade planeten bland hundratals kandidatplaneter och ledde uppföljningsobservationerna för att bekräfta att den var en exoplanet.

Detta är också den första upptäckten av en exoplanet med instrumentet SPHERE på VLT. SPHERE är känslig för infrarött ljus, som gör det möjligt att upptäcka värmesignaturen från unga planeter. Instrumentet erbjuder även avancerade funktioner för att korrigera för atmosfäriska störningar och blockerar det annars bländande ljuset från deras värdstjärnor.

Upprepade och långa observationer kommer att behövas för att exakt bestämma planetens bana bland dess värdstjärnor. Men än så länge tyder observationer och beräkningar på följande scenario. Den ljusaste stjärnan, med beteckningen HD 131399A, har en massa som beräknas vara 80 procent tyngre än solen. Runt den kretsar de lättare stjärnorna, B och C, på ett avstånd av 300 ae (en astronomisk enhet, ae, är lika med medelavståndet mellan jorden och solen). Samtidigt kretsar B och C runt varandra som en snurrande hantel, åtskilda med ett avstånd som är ungefär detsamma som solen och Saturnus (10 ae).

I detta scenario färdas planeten HD 131399Ab runt stjärna A med en bana med radie 80 ae, ungefär dubbelt så stor som Plutos bana i vårt solsystem, som tar planeten ut till ungefär en tredjedel av avståndet mellan stjärna A och stjärnparet B/C. Författarna påpekar att en rad olika omloppsbanor är möjliga, och domen på systemets långsiktiga stabilitet kommer att behöva vänta på planerade uppföljningsobservationer som kommer att bättre bestämma planetens bana.

– Om planeten låg längre bort från systemets tyngsta stjärna skulle den kastas ut ur systemet. Våra datorsimuleringar har visat att denna typ av banor kan vara stabila, men om man bara ändrar saker lite grann, så kan banan väldigt snabbt bli instabil, förklarar Apai.

Planeter i ett system med flera stjärnor är speciellt intressanta för astronomer och planetforskare eftersom de ger ett exempel på hur mekanismen för planetbildningen fungerar i dessa mer extrema scenarier. System med flera stjärnor verkar exotiska för oss som befinner oss i bana runt en enskild stjärna, men multipla stjärnsystem är faktiskt lika vanliga som enskilda stjärnor.

– Det är inte klarlagt hur denna planet hamnade på sin vidsträckta bana i detta extrema system, och vi kan inte ännu säga vad detta betyder för vår bredare förståelse för denna typ av planetsystem. Men det visar att det finns mer variation därute än många hade trott skulle vara möjligt. Vad vi vet är att planeter i system med flera stjärnor har studerats mycket mer sällan än planeter i system med enskilda stjärnor, men potentiellt är de lika många, avslutar Kevin Wagner.

Noter
[1] De tre stjärnorna som ingår i systemet heter HD 131399A, HD 131399B och HD 131399C, i fallande ljusstyrka. Planeten kretsar omkring den ljusaste stjärna, därav dess beteckning HD 131399Ab.
[2] Under större delen av planetens år skulle stjärnorna se ut att vara nära varandra på himlen, vilket ger planeten är igenkännlig dag- och nattsida och varje dag med en unik trippel solnedgång och soluppgång. Allt eftersom planeten rör sig längs sin bana rör sig också stjärnorna längre bort från varandra för varje dag tills de når en punkt då en stjärnas nedgång sammanfaller med en annans uppgång – då har planeten ett nästan konstant dagsljus under en tredjedel av dess omloppsbana, eller ungefär 140 jordår.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Har astronomerna hittat en Dyson-sfär?

Rymdteleskopet Kepler söker igenom universum på jakt efter planeter runt andra stjärnor än vår sol. Framförallt används Keplertelskopet till att leta efter jordlika planeter. Under detta sökande har det gjorts en mycket märklig upptäckt kring stjärnan KIC 8462852, en stjärna som är ganska lik solen, men något mindre massiv. Det som hittats kan nämligen vara en enorm struktur, en så kallad Dyson-sfär.

Det finns också en naturligt förklaring till de fenomen och störningar som kan uppfattas med anledningen av den observerade himlakroppen runt KIC 8462852:

Det bisarra är att ljuset som observerats från KIC 8462852 har vid flera tillfällen varierat med mer än 10%. Men mer intressant är att storleksordningen på variationerna och hur ofta de uppstår verkar vara helt slumpat. Man har uteslutit möjligheterna att det är något fel i datan eller Kepler som orsakat detta bisarra beteende. En stoftskiva är också uteslutet på grund av att man i så fall borde observera mer infrarött ljus från stjärnan.

En av de kvarvarande teorierna är att en närliggande dvärgstjärna har stört systemets motsvarighet till solsystemets Oorts kometmoln så att mängder av kometer ligger skymmer stjärnan. Problemet är att det är svårt att förklara hur de kan skymma så mycket som 20% av stjärnans ljus, men det är fortfarande möjligt.

Den enda andra möjligheten som forskarn så här långt kommit upp med är att det handlar om en Dyson-sfär, dvs en enorm skapad konstruktion:

Jason Wright, astronom vid Penn State och förstaförfattarna till den andra artikeln som fokuserar på onaturliga och okända förklaringen till resultaten, kommenterar upptäckten.

– Utomjordiskt liv borde alltid vara den allra sista hypotesen som vi överväger, men detta ser ändå ut som något som en utomjordisk civilisation skulle kunna bygga.

Tabetha Boyajian arbetar nu tillsammans med Jason Wright och Andrew Siemion, chefen för SETI Research Center vid University of California, för att få observera med ett stort radioteleskop för att söka efter radiosignaler från KIC 8462852 som kan associeras med teknologisk aktivitet. En efter en kommer alternativ att uteslutas och förhoppningsvis får vi ett svar på vad som orsakar dessa mystiska ljusvariationer.

Dysonsfär är något, en så kallad megastruktur, som först beskrevs inom science-fiction men som vetenskapligt behandlades av Freeman Dyson varefter det blev vanligt i science-fiction:

A Dyson sphere is a hypothetical megastructure that completely encompasses a star and captures most or all of its power output. The concept was first described by Olaf Stapledon in his science fiction novel, Star Maker (1937), and later popularized by Freeman Dyson in his 1960 paper, ”Search for Artificial Stellar Sources of Infrared Radiation”.[1] Dyson speculated that such structures would be the logical consequence of the escalating energy needs of a technological civilization and would be a necessity for its long-term survival. He proposed that searching for such structures could lead to the detection of advanced, intelligent extraterrestrial life. Different types of Dyson spheres and their energy-harvesting ability would correspond to levels of technological advancement on the Kardashev scale.

Nu är det väl i och för sig inte sannolikt att en Dyson-sfär hittats, men det vore onekligen spännande om det faktisk var så.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Varför lyser det på Ceres?

Ceres är den största asteroiden i solens planetsystem. I själv verket är det att betrakta som en liten planet. En mini-planet, dvärgplanet, med en diameter på 950 km. För första gångenahr det skickats iväg en rymdsond vid namn Dawn för att studera Ceres och den har precis anlänt dit och ska placeras i en bana så den cirkulerar miniplaneten. Redan nu har emellertid nåt oväntat upptäckts. I en av planetens kratrar lyser det. Dessutom finns där två ljuspunkter.

Ceres

Ceres. Foto: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA

För närvarande vet forskarna inte varför eller vad det är som lyser i kraterns, men det troligaste är kanske att det beror på vulkanisk aktivitet:

En teori är att det kan röra sig om vulkanisk aktivitet på Ceres yta men forskargruppen i Tyskland får vänta ännu en tid på svaret. ”Dawn” är på väg att placeras i en bana runt ”Ceres” för att börja cirkulera kring småplaneten den 6 mars. Då på en betydligt lägre höjd som kan avslöja vad som egentligen ligger bakom de märkliga ljusen.

Om det fortfarande lyser då förstås…

Vi kan troligen utesluta att rymdsonden Dawn hittat en bas för utomjordingar. Det handlar med all sannolikhet om någon from av naturligt fenomen.

Rymdsonden Dawn har tidigare besökt asteroiden Vesta och tagit en mängd foton:

Using its ion propulsion system, Dawn will enter orbit around Ceres on March 6. As scientists receive better and better views of the dwarf planet over the next 16 months, they hope to gain a deeper understanding of its origin and evolution by studying its surface. The intriguing bright spots and other interesting features of this captivating world will come into sharper focus.

”The brightest spot continues to be too small to resolve with our camera, but despite its size it is brighter than anything else on Ceres. This is truly unexpected and still a mystery to us,” said Andreas Nathues, lead investigator for the framing camera team at the Max Planck Institute for Solar System Research, Gottingen, Germany.

Dawn visited the giant asteroid Vesta from 2011 to 2012, delivering more than 30,000 images of the body along with many other measurements, and providing insights about its composition and geological history. Vesta has an average diameter of 326 miles (525 kilometers), while Ceres has an average diameter of 590 miles (950 kilometers). Vesta and Ceres are the two most massive bodies in the asteroid belt, located between Mars and Jupiter.

Ceres och Vesta är de mest massiva asteroiderna, eller kanske mer korrekt himlakropparna i asteroidbältet,. Detta då Ceres idag inte är klassad som en asteroid utan som en dvärgplanet. Andra dvärgplaneter i solsystemet är Pluto, Haumea, Makemake och Eris.

Dawn

Rymdsonden Dawn med Vesta och Ceres.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

NASA har hittat 715 nya planeter

Igår meddelade NASA:s Keplerprojekt att de hittat 715 nya planeter runt 305 olika stjärnor. Flera av de nyfunna planeterna ligger i flerplanetsystem som liknar solsystemet. 95% av de nyfunna planterna är mindre än Neptunus som är fyra gånger så stor som jorden. Anledningen till att så många ny aplaneter hittats på kort tid är att forskarna tagit fram nya matematiska formler som gör det lättare att beräkna var och hur många planeter som finns i ett system.

Kepler-projektet

Bild: NASA

4 av de nya planeterna har en storlek som är mindre än 2,5 gånger jordens och befinner sig i den beboeliga zonen runt sin stjärna. Det är dock inte säkert att de för den skull är beboeliga då ingen vet om det handlar om gasplaneter eller planeter med fast yta som jorden.

Totalt har forskare nu funnit  mer än 1 700 planeter runt andra stjärnor än solen. Det är som jag ser det helt fantastiskt. Storleksfördelningen och hur utvecklingen varit för nyupptäcker av planeter kan ses i nedanstående diagram.

Kepler-projektet

Planeter

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det finns massor av planeter där liv är tänkbart

Var 25:e stjärna kan tänkas hysa planeter där liv kan finnas. Sannolikheten för liv någon annan stans än på jorden förefaller onekligen vara stor. Till och med intelligent liv. Men finns det liv, har det funnits liv nån annan stan och hur skulle det i så fall se ut.

Alien

Handlar det om monster som i Alien-filmerna, snällisar som ET, små gråa män som i närkontakthistorier eller Stargate SG-1.

Kzinti

Kzinti (Kzin)

Eller rentutav om kattlika aliens som Kzinti i Known Space eller Hani i  Alliance-Union.

Eller nåt helt annat som vi inte ens kan tänka oss kanske. Finns det maskintelligenser, tekniska civilisationer där de biologiska varelserna försvunnit. Eller finns det enorma storleksskillnader. Fast besökt vår planet har de nog aldrig ändå. Oavsett hur de ser ut eller är. Och Area 51 har inget med saken att göra.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2007: Första jordliknande planeten funnen

Gliese 581Slutligen har då astronomernas planetjakt lönat sig. En jordliknande planet har hittats i närheten av oss. Nära i astronomiska mått alltså. 20 ljusår bort kring stjärnan Gliese 581, en röd dvärg. Jorden själv ligger ju runt en gul dvärg, så det är inte förvånande att det är runt en dvärgplanet som den upptäckta nya planeten cirklar.

En sak är säker, den nya astronomiska upptäckten kan förändra betydelsen av ordet främling. Istället för att vara en annan människa så kanske det i framtiden blir en annn typ av intelligent varelse. I ett sånt perspektiv framstår Sverigedemokraternas fientlighet mot människor av annan religion eller hudfärg jämfört med de som vi historiskt haft i Sverige som rent utav fjantig.

För mig som är ett Science fiction-fan av stora mått är en sån här upptäckt av en ny jordliknande planet naturligtvis extra stimulerande och intressant. Jag har ju läst hundratals böcker som penetrerar och behandlar detta ämne. Spännande är vad det är.

Ursprungligen publicerat på bloggen Svensson

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,