Obama gillar tråkiga SF-filmer

Läste en artikel i ETC om SF-filmer som Barack Obama gillar. Det är mest ganska tråkiga mainstream-filmer och TV-serier, däribland den idag nästan helt osebara ursprungliga Star Trek-teveserien. Men de har alla utom Blade Runner ett budskap om att allt går att lösa bara vi är goda. Goda filmer med goda hjältar. ETC tycker Obama kan ursäktas vad det gäller hans listan på SF-favoriter. Det tycker jag också.

Obamas SF-filmfavoriter

2001: Ett rymdäventyr (1968)
The Martian (2015)
Blade Runner (1982)
Cosmos (1980)
Star Trek (1966–1969)
The Matrix (1999)
Star Wars (1977)
Närkontakt av tredje graden (1977)

ETC anser att hans val av 2001: Ett rymdäventyr (1968) är ett bra val. Det tycker inte jag, det är en erbarmligt tråkig film som jag knappt orkade se färdigt. Undervisningstv-serien Cosmos har jag ingen aning om vad det är och The Martian har jag inte sett.

Av de övriga filmerna platsar Blade Runner och The Matrix också på topplista med övriga lämnar jag därhän även om hippiefilmen Närkontakt av tredje graden har en hel del charm. När det gäller Matrix håller jag skribenten i ETC om att filmen inte åldrats väl. Den bästa Star Warsfilmen är utan tvekan The Empire Strikes Back och inte den första filmen som Obama gillar men inte heller ESB platsar på min topplista och det gör heller inte de nya Star Trek-filmerna som dock är det bästa som gjorts i det universat.

AliensMin favoritlista ser med andra ord ganska annorlunda ut än Obamas. Den är klart mörkare och smutsigare. Hjältarna är ofta antihjältar. Och det räcker inte med att vara god. Det går åt helvete då också. Men även från helvetesläget kan det bli bra. Saker går att lösa. Det finns hopp. Det är kanske vad min lista avspeglar. Undergångsfilmer med hopp.

Mina favoritfilmer inom SF-genren

Aliens (1986)
Battlestar Galactica (2004-2009)
Firefly (2002-2003)
Blade Runner (1982)
Equilibrium (2002), i Sverige känd som Cubic
Gattaca (1997)
The Matrix (1999)
Alien (1979)

Det var 8 filmer. Utöver det gillar jag också V for Vendetta (2005), Terminator 2 (1992), The Thing (1982). Den sistnämnda filmen finns också i en äldre version och i en nyare version från 2011. De är inte lika bra.

Jag vill också understryka att när det gäller Aliens är den längre versionen som kallas directors cut mycket bättre än bioversionen. Också Blade Runners directors cut-version är bättre än den ursprungliga bioversionen som hade ett alltför tillrättalagt slut.

När det gäller TV-serier står Battlestar Galactica i en klass för sig och Firefly hade kanske kunnat hamna på samma nivå om serien fått fortsätt. Battlestar Galactica har allt, klasskamp, feminism, starka kvinnor, religionskrig, apokalyps, sönderfall, falsk historieskrivning, livslögner, kärlek, Bob Dylan, Jimi Hendrix, fantastik, robotar, en förklaringar till varför det finns änglar, vilka de är och hur vi människor hamnade på jorden. Berättat i actiontempo och med inbäddade kärlekshistorier. Bara bäst helt enkelt.

Aliens är den överlägset bästa actionfilmen som finns i SF-genren. Kvinnlig hjälte, fantastiskt rapp dialog och läskigt många monster, korrumperade storföretag, kolonialism med mera. Föregångaren Alien är en av filmhistoriens bäst gjorda skräckfilmer med det ultimata rymdmonstret som egentlig huvudperson. Gastkramande. Dessutom med klassperspektiv och kvinnoperspektiv.

Equilibrium är en kraftigt underskattad film om ett totalitärt samhälle och motstånd. Snyggt gjord med en estetik som hämtad från nazi-Tyskland och lika obehaglig.

Den slutgiltiga underdog-serien är förstås Firefly. Om hur förlorarna överlever i den nya världen under en förtryckande storebrorsregim. I serien ingår förstås också filmen Serenity (2005) som ju är ett måste för att historielinjen ska kunna få ett avslut.

Gattaca kan för sin del sägas vara den bästa filmen i en genre med filmer om genetisk manipulation, surrogatmänniskor och liknande. andra filmer och serier med liknande tema är den nu aktuella HBO-serien Westworld (som efter tre avsnitt börjar arta sig och nog fan kommer det att skita sig) och The Island (2005) och Surrogates (2009). Det finns naturligvis också kopplingar till Blade Runner och kanske på ett visst sätt också till The Matrix.

[imdblt]Battlestar Galactica[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Delade universum – gemensamma universum

Shared universe som det heter på engelska, är skapade universa som delas av flera. En mängd olika författare, filmare, företag etc kan vara inblandade i skapandet av händelser, karaktärer och annat i det delade universat eller gemensamma universat. Det är mycket vanligt inom science-fiction och fantasy, men mindre vanligt i andra typer av romanförfattande även om det undantagsvis förekommer.

Välkända gemensamma universum är TV- och filmuniversa som Battlestar Galactica, Doctor Who, Stargate, Star Wars och Stark Trek. Andra välkända gemensamma/delade universum inom science fiction är Dune UniverseKnown Space, CoDominium, Asimov’s Foundation & Robots, Federated Sentient Planets (Brain & Brawn Ships), Warhammer 40K och Isaac’s UniverseDelade världar i fantasy inkluderar Federated Sentient Planets (Dragonriders of Pern), Witch World och Drifting Isle Chronicles etc.

Dessutom fungerar många spelvärldar som delade universa, exempel på detta är Eberrron och Warhammer inom fantasy-genren, Warhammer 40K, Traveller, Stardrive och slutligan har vi de japanska mecha-seierna med filmer, anime, manga, spel och mycket mer. Exempel på sådana gemensamma världar är Battletech/Mechwarrior, Macross II, Mekton och Armored Troopers Votoms.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Stephen Hawking: Artificiell intelligens blir mänsklighetens död

Fysikern Stephen Hawking varnar för att utveckling av artificiell intelligens (AI) kan leda till slutet för mänskligheten i en intervju med BBC.  Han befara att tekniken snabbt kan börja utveckla sig självt och ta över från oss.

Scenariot är ett klassikt tema inom Science Fiction som berörs i flera utmärkta filmer och TV-serier som exempelvis Terminator-filmerna, Sarah Connor Chronicles och den bästa science-fiction TV-serien som gjorts, Battlestar Galactica. Men även i svenska Äkta människor. Även i SF-böcker behandlas ämnet, i Asimovs Robot- och Stiftelseböcker om hur vi kan leva ihop med AI-varelser, dvs robotar och androider med mera, Iain M. Banks böcker där världen styrs av i huvudsak trevliga Artificiella intelligenser. De har tagit över , men inte skadat mänskligheten. En positiv vision som gör det bästa av utvecklingen.  I Fred Saberhagens Berserker-universum osv. Det finns naturligtvis också mängder med andra böcker, filmer, TV-serier osv som behandlar samma tema.

Ett vanlig tema som sagt och det behandlas på olika sätt. Om vi någonsin lyckas skapa AI så finns det det naturligtvis risker såväl som nyttor med det hela. Setphen Hawking tycks anse att det finns stora risker.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Religion och science fiction

Star TrekHäromdagen pratade jag men en vän som också gillar science-fiction. Han är ett stort fan av Star Trek och gillar också Firefly. Den Star Trek-serie jag tycker bäst om av de många olika som finns, Star Trek: Deep Space 9, tycker han sämst om. Han gillar Inte Babylon 5, en serie som jag inte sett mer än några avsnitt, men de gillade jag. Inte heller gillar han min favorit, Battlestar Galactica. Det han uppgav att han har problem med i dessa tre var att de hade religiösa referenser. Det är inte utan man undrar om inte min uppväxt i en religiös miljö på en liten ö gör att jag tycker med om de tre som har religiösa referenser.

Samtidigt är det så att de tre jag gillar mest, presenterar en mer genomtänkt och komplicerad samhällstruktur än vad de flesta Star Trek-serier gör. På många områden men också när det gäller religion:

Star Wars has very distinct religious themes. Indeed, the most memorable line from Star Wars is surely, ”The Force be with you”, a clear religious reference. Furthermore, the religion is pretty clearly spelled out: God is an impersonal force which pervades the universe, he/it has a ”dark side” and a ”light side” which complement each other, and ordinary people (oops, beings) can tap into this force and manipulate and use it. This is a straightforward New Age teaching. I’ll skip giving examples or justification because I think this is quite obvious and deliberate.

[…]

The religion of Star Trek is more subtle, but still comes out fairly clearly. In the first episode of Next Generation, ”Q” puts humanity on trial. One of his accusations is that humans kill each other in ”disputes over your tribal gods”. Note Picard’s reply. He doesn’t say that some people have used religion for their own personal ends, or that religious freedom is something worth fighting for. No, he replies that humanity has ”outgrown” that – in other words, he apologizes for the existence of religion in human history. In another episode, Picard beams down to a planet with a primitive civilization, and the people mistake him for a god and suddenly decide that they must do all sorts of terrible things to please ”the picard”. He finally solves the problem by returning to the planet and proving that he is just an ordinary person like themselves, and concludes with a speech declaring that the problem with worshipping a deity is figuring out what the deity really wants. (Of course a Jew, a Christian or a Moslem would reply that while there are occasionally difficulties in knowing God’s will in the details, we can easily find out what he wants in at least general principles by reading his book.) I could point to numerous other – admittedly scattered – examples. In short, Star Trek views religion as primitive superstition, something that people will outgrow as they evolve to higher levels. The religion of Star Trek is secular humanism.

[…]

Babylon 5 is more difficult to nail down. The Mimbari are routinely described as ”highly spiritual” and the implication of the series is that this is a positive quality. But few details of their religion are given. They apparently believe in individual souls. In one episode DeLenn explains that they do not believe in God as a person but rather as an impersonal force. The Centauri are polytheistic, but they don’t seem to take their religion very seriously. This seems to be portrayed as a flaw in their culture. G’Kar experiences a religious conversion during the series, from being essentially an agnostic to holding some strong beliefs and writing a book which his people consider sacred. After his conversion he changes from being hateful and violent to a loving peacemaker. But again, we are told little of his actual theology. (Side note: Each of the alien races appears to have only one religion. That ”racial unity” business again.) None of the main human characters has any clearly defined religious belief. They do discuss religion on occasion, but always end up with the sort of vague statements you often hear Americans make, ”I’d like to believe but I just don’t know” and that sort of thing. On the other hand, minor characters with clear religious beliefs do pass through. Several episodes dealt with an order of monks living aboard the station, who seemed to be presented positively. In another episode a Baptist minister is introduced, who is clearly a hero, risking his life to fight oppression. That episode ends with two of the main characters attending his Baptist service, and singing along joyfully with the hymns.

I find the treatment of religion in Babylon 5 the most interesting, perhaps because it is the least clear-cut. My tentative conclusion is that the producers believe that religion and spirituality are good things, but they don’t seem to differentiate between religions. Some things they said indicated that they see religion not as a quest for truth, with right and wrong answers, but rather as a process which is valuable because it enobles the seeker; that it is the looking that is important, rather than the finding. Or perhaps they believe that truth is important, but they are not prepared to acknowledge that any particular group has found it yet, or proven their case. In any event, their view can surely be described as ”tolerant”: Jews, Christians, pantheists, all are accorded respect.

När det gäller andra samhällsområden ska jag komma tillbaks till det i andra inlägg. Star Trek har mindre religiösa teman än många andra SF-serier, men det finns där. Som nämnts kanske främst i DS9:

Vad Profeterna egentligen är kommer inte att preciseras ingående här, detta är nämligen en artikel sig. Helt klart är dock att Bajoranerna ser dem som gudar, andra raser i serien betvivlar inte deras existens men är definitivt mer tveksamma huruvida de är gudar eller inte. Men det viktiga är som sagt inte vad de är utan att alla tolkningar ges utrymme utan att något direkt fördömande återfinns. Som vi såg i början var det religiösa något som pågick hos andra som inte var inkluderade i Federationens världsbild. Det religiösa existerade utanför, i och med Deep Space 9 flyttar det religiösa rakt in i den federationska verkligheten. Det religiösa blir en naturlig del i vardagen där en ständig dialog förekommer. Dessutom får alla vara med och lägga fram sina åsikter.

I avsnittet In the Hands of the Prophets (DS9 #20) tar det hela ordentlig fart i och med Vedek Winn gör sitt intåg som fundamentalistisk bajoranska. Hon hamnar snart i konflikt med stationens undervisning där hon anser att man ska lära ut att Profeterna är gudar och inte en ras bland andra i universumet. Hon menar att man måste sätta tron i första rummet ifall man skall få ett fungerande samhälle med en ljus framtid. Hennes bokstavliga tolkning respekteras och hon inkluderas i en dialog gällande utvecklingen på stationen och Bajor. Nu ska vi inte blanda in Winns politiska rävspel och falskhet, utan det intressanta är att hon som fundamentalist inbjuds utan fördömande till ett samtal. Detta faktum är ett steg ännu längre ifrån Bones tankar. Det räcker inte längre med att det religiösa förekommer även de fanatiska ska få vara med och få samma respekt. Den likvärdighet som man predikade på Kirks tid blir här en konkret verklighet, dvs man säger inte en sak och gör en annan.

Men nu räcker inte detta för författarna bakom serien, utan man kommer att flytta det religiösa in till den direkta framåtskridande intrigen. Det blir gudarna i maskhålet som blir dem som styr utvecklingen i vintergatan (i alla fall i Alpha och Gamma kvadranten). Det religiösa blir den verklighet som styr allt. Detta inleds i och för sig redan i pilotavsnittet Emissary(DS9 #1) där Kapten Sisko utses till Profeternas talesman. Men det blir först i och med redan nämnda Accession i säsong 4. Här måste Sisko återta sin position som det profetiska sändebudet från en religiös rival. Plötsligt blir Sisko medveten om sin roll och sitt ansvar. Det hela når sin kulmen i Image in the Sand (DS9 #151) där Sisko blir medveten om att han själv som person är bördig från profeterna. Sisko blir i sig en förening mellan det världsliga och det religiösa. Kriget med Dominionalliansen blir en underställd konflikt och när det metafysiska är i balans så löser sig allt det andra. Detta gestaltas kanske bäst i och med Siskos återtåg till stationen i Shadows and Symbols (DS9 #152). Alla federationens motgångar vänder i och med att det blir en metafysisk balans.

Oavsett vad man anser om den metafysiska intrigen i Deep Space 9 så är seriens relation med det religiösa mycket seriös, konstruktiv och empatisk. Här finns inga fördömande pekpinnar om vad som är rätt eller fel. Kanske blev det lite för mycket i serien, men med facit i handen kan man nog säga att det var nödvändigt för Star Trekuniversumet. Den religiösa intolerans som fanns i originalet stämmer inte överens med det förenande budskapet i serien. Relationen mellan vetenskapen och det religiösa blev en logisk inkonsekvens man var tvungen att lösa. Genom att vårt älskade universum är så stort är detta inte gjort över ett avsnitt, det är många många trådar som ska knytas samman. Det Deep Space Nine gör är att skapa balans i relationen, i och med detta så kan man flytta det religiösa mer i bakgrunden på Voyager och Enterprise utan att den logiska intoleransen ligger och pyr under ytan. För även om den religiösa sfären är mycket mindre framträdande i de efterföljande serierna så har man en mycket mer hälsosam relation med det religiösa även när det hettar till. I Chosen Realm (ENT #64) så lyckas man lösa en fundamentalistisk konflikt utan att slå ner på deras tro. I stället är det deras handlande i sig som står i centrum. De religiösa kaparna straffas för sina handlingar, deras tro i sig måste kanske omvärderas av dem på grund av konsekvenserna. Men deras grundtro respekterades och tillmötesgick av dem som inte trodde på dem. Avsnittet är ett bra bevis att man kan gå ”hårt” fram ifall man har en sund relation sinsemellan. Eller enklare sagt, man kan gräla på riktigt med sin bästa vän men denna vänskap förstörs inte utan den stärks och växer. Chosen Realm visar att vi kan förvänta oss nya och givande dialoger mellan det vetenskapliga och religiösa i framtiden i Star Trek.

Battlestar GalacticaOm religion, samhällsstruktur och klass i Battlestar Galactica har jag redan skrivit. Serien beskriver ett komplext samhälle där vetenskap och religion båda har stor betydelse. Det religiösa temat i serien är dock starkt och driver på många sätt handlingen framåt. Battlestar Galactica avviker också dramaturgiskt från de flesta vanliga SF-serier. Det är sällan avslutade avsnitt som berättar om en sak följt av ett nytt avsnitt som berättar om nåt annat. Det  är något jag gillar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Samhällssyn, klass och religion i Battlestar Galactica

Att klass är ett viktigt tema i Battlestar Galactica har framgått av tidigare inlägg om serien som exempelvis Arbetarklasshjältar i Science Fiction och Arbetarkamp i Battlestar Galactica. Vidare har jag skrivit att det är den klart bästa SF-serien jag sett och känner till. Möjligtvis är Firefly i samma klass. Jag har nu ramlat över en uppsats om Battlestar Galactica, Battlestar Galactica – ett mänskligt universum. Nästan hela sammanfattningen i uppsatsen återger jag här, den är klart intressant och säger en del om både science-fiction och Battlestar Galactica:

Humanistiskt sett gestaltar BG mänskligheten som något flexibelt, något som hela tiden ändrar sin form och sitt innehåll, speciellt i relation till utomstående faktorer. Alltifrån sjukdomar, naturkatastrofer och maskinvarelser som tvingar mänskligheten att gå, oavsett om det är framåt eller bakåt – mänskligheten och det mänskliga är likt cylonerna under en oändlig transformation. Människan i BG är en kluven varelse, en varelse som kan vara både naiv, idealistisk och full av godhet. För allt bra i människan finns det oundvikligen en motsats som inte är lika smickrande. All godheten som existerar inom människan är skör och kan lätt bytas ut mot något kallare. Detta kan ses i hur det mänskliga samhället förändras i BG från att varit demokratiskt och fritt, till en militärdiktatur. Detta går även att se på en individuell nivå i BG, där enskilda människor förändras. Förändringen är dock inte total det finns alltid rester kvar från den person de tidigare var, exempelvis förändras Adama under serien till ledaren av en militärdiktatur, men under valet som Roslin manipulerade kan han inte acceptera valfusk – hans idealism gör sig påmind. Det är lätt för människorna i BG att lägga undan de så tidigare fina principerna om krig, när de ska rättfärdiga tortyr av fångar, samt den behandling de utsätter sin civilbefolkning för. Sett till den tortyr fångarna utsätts för och att de civila som militären anser bråka låsin utan en rättegång, är det oundvikligt att inte dra paralleller till det som pågår på Guantanamo och det som hände i Abu Ghurayb fängelset.

Ur ett feministiskt perspektiv sprider BG en till synes någorlunda jämlik bild av könen. BG har både kvinnliga såväl som manliga karaktärer på ledade positioner och kvinnorna är definitivt inte passiva i sitt beteende i BG utan väldigt aktiva exempelvis finns det kvinnliga stridspiloter och en kvinnlig president. Men sett till de beslut och de områden som delats upp mellan Adama och Roslin är det klart att hon tar hand om de mjuka frågorna såsom mat, sjukvård och mentalt välmående för befolkningen i flottan, medan Adama tar hand om kriget. När det gäller sexualitet gestaltar BG heterosexualiteten som något självklart medan homosexualiteten gestalts som något tveksamt, vilket kan ses i hur Caines relation med en kvinnlig cylon gestaltas.

Religionen i BG utgör en viktig del av gestaltningen av det mänskliga – det är inte nödvändigt att du har tro, men som människa har du alltid en relation till en tro. Som det mesta i BG gestaltas religion som något diffust det kan vara något både positiv som negativt. Allt beror på hur eller vad den används till. Om det används för att manipulera människor är det oundvikligen negativt men används den för att binda samma människor i en krissituation är det positivt, båda dessa exempel gestaltas i BG.

Från ett postmodernistiskt perspektiv går det se att BG gestaltar kropp och själsfrågan; kan en persons medvetande överförs från en kropp till en annan utan att det förändrar personen? I BG är svaret tillstor del JA, det finns dock en viss tveksamhet till hur starkt Jaet är. Cylonerna är så mänskliga man kan vara, alla brister och fördelar som finns hos de mänskliga karaktärerna finns hos cylonerna. Ett exempel på hur lika cylonerna och människorna i BG är varandra, är att cylonernas uppfattning om vad som är rätt och fel ändras under serien, i början var deras enda syfte att utrota mänskligheten, men under loppet av säsong två till fyra skiftar det och i slutet av säsong fyra, är delar av den cylonska befolkningen allierade med de mänskliga karaktärerna, dock inte alla cyloner. Något som även det liknar människorna då en del av dem ogillar samarbetet. Under samarbetet visas det exempel på att det är medvetandet som gör en till den person man är och inte kroppen,samt att personligheten inte påverkas bara för att man
byter kropp. Det som påverkar en persons personlighet är upplevelser eller minnen av upplevelser, exempelvis är Athenas reaktion av att komma tillbaka till Galactica en bieffekt av minnen från en helt annan person.

Ideologikritiskt jobbar BG till stor del med klass. Vilket är tydligt i avsnittet Dirty hands där det görs klart att de verkligen levde i en illusion om vad demokrati är. BG är en ambivalent gestaltning av mänskligheten, en gestaltning som tar ställningen men ändå inte. Det går dock inte undkomma att BG gestaltar en samtidsanda som existerar i dag – och speciellt sett till de teman som lyfts fram av den här under sökningen. I Sverige har vi till exempel en stor demokratidebatt om den ny så kallade FRA-lagen, i USA och Storbritannien har man haft och fortsätter att ha debatter kring deras patriot-lagar. Dessa exempel på debatter och inskränkningar på vår demokrati är det som gestaltas i BG.

[…]

I BG gestaltas mänskligheten som en skör varelse som förändrar sitt utseende och sin moral efter de minnen från de upplevelser de upplevt – människan är i en oändlig transformation. Människan gestaltas i BG som en varelse som har och kommer alltid att ha en relation till religion och andlighet, vare sig den enskilda människan har tro eller inte har tro. Cylonerna i BG gestaltas genom hela BG som en alternativform av människan, vare sig mer eller mindre mänsklig. Då alla de essentiella mänskliga drag som de mänskliga karaktärerna har, även går att finna hos cylonerna. Att påstå att cylonerna inte är människor är som att påstå att människor från Afrika inte är människor – alltså helt felaktigt!

Jag begriper dock inte vad han menar med att se på det hela på ett postmodernistiskt sätt. Vad jag kan se gör uppsatsförfattaren Oscar Larsson överhuvudtaget inte det. Inte nånstans. Jag är överens med honom om hur religion beskrivs, om att människor beskrivs som komplexa och föränderliga. Människor är varken goda eller onda. Både bra och dåliga. Dessutom anser jag att Battlestar Galactica är klart antirasistisk genom att cyloner och människor framställs som likadana. Visserligen finns det en mängd rasistiska fördomar på båda sidor serien igenom. Men så fungerar ju också verkligheten. Uppsatsen är skriven innan den avslutande säsongen av TV-serien så jag illustrerar med ett klipp från det avslutande avsnittet. Och kom ihåg jorden eller är inte jorden. Människan var eller är cyloner eller vice versa.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bästa SF-teveserien – Battlestar Galactica

5 out of 5 stars (5 / 5) Efter att ha sett hela eller delar av de flesta TV-serier i den del av SF-genren som kan kallas Space Opera, dvs som utspelar sig i en annan galax, i yttre rymden, på rymdskepp, främmande planeter osv så anser jag nog att ingen serie är bättre än Battlestar Galactica (och då menar jag förstås den moderna nyinspelningen, inte den gamla serien som ju hör till det uslaste som gjorts).

Förutom den gamla Battlestar Galactica så är också Space:1999 (Månbas Alpha) en usel serie sett med dagens ögon. När den sistnämnda ursprungligen gick på TV så var jag barn och tycket den var bra. Den har dock inte åldrats med behag. Ursprungliga Star Trek har åldrats bättre men är ändå rätt tråkig och förutsägbar. Vilket också en annan av Gene Roddenberrys TV-serier, Andromeda, är.

Battlestar Galactica har något som de flesta SF-serier på TV saknar. Långa historiespann. Varje avsnitt är inte ett begränsat äventyr utan en del av nåt större. Förutom säsong 2, som är gjord med avslutade avsnitt och äventyr som inte har med varandra att göra från avsnitt till avsnitt. Säsong två är också den helt klart sämsta. Allra bäst blir det i slutet, efter att man hittat jorden förstörd. Sen är det ju inte fy skam att All Along the Watchtower spelar en huvudroll i den sista säsongen. Battlestar Galactica överträffar allt annat jag sett. Överlägset.

Andra bra SF-serier är Firefly och Space:Above and Beyond. Det jag sett av Star Trek DS9, Babylon 5 och Stargate Universe (SGU) är också bra.

[imdblt]Battlestar Galactica[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Arbetarklasshjältar i science fiction

Arbetarklasskamp i sciencefiction-filmer har jag skrivit om tidigare. I de filmerna finns självklart också arbetarklasshjältar som Galen Tyrol med flera i Battlestar Galactica. Arbetarhjältar finns i Battlestar Galactica inte bara bland arbetarna på fabriker och de som organiserar strejker utan också bland den militära personalen. Alla som arbetar som mekaniker på krigsskeppet och även många av piloterna.

Vidare har vi förstås delar av Nostromos besättning i Alien, många av fångarna på fängelseplaneten i Alien 3, flera av soldaterna i Aliens och piratbesättningen/upporsmakarna i Alien: Resurrection. Arbetarhjältar tycks faktiskt rätt vanliga i SF-filmer. Andra filmer än de redan nämnda är They LiveOblivion där hjälten är drifttekniker, Hans Solo i Star Wars-filmerna och Banlieue 13. Det finns säkert många fler men detta räcker för att konstatera att det är rätt vanligt. Vi får inte heller glömma filmer som Dark Star och The Thing. Det verkar som om regissören John Carpenter onekligen har ett visst fokus på arbetarklassen i sina filmer då en rad av de filmer jag nämnt är regisserade av honom.

I TV-serier har vi arbetarhjältar som Rom i Star Trek, Dave Lister i Red Dwarf och Rose Tyler i Doctor Who med flera. En TV-serie där hela besättningen som det handlar om kan kallas arbetarhjältar är Firefly med skeppet Serenity, Malcolm Reynolds och hans besättning.

I litteraturen finns exempelvis Karl Sten i Sten Chronicles, Katniss Everdeen med flera i Hunger Games och många fler. Jag får säkert anledning att återkomma till detta vad det lider, i framtiden.

Sten Chronicles

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Arbetarkamp i Battlestar Galactica

Fackföreningsledaren Galen Tyrol håller tal

Fackföreningsledaren Galen Tyrol håller tal

Tidigare har jag nämnt avsnittet Dirty Hands där arbetarna på raffinaderiskeppet Hitei Kan går ut i strejk. Chief Galen Tyrol är i slutet av den strejken strejkledare och fackföreningsledare. En position som han fick redan på planeten New Caprica där han i avsnittet Lay Down Your Burdens, Part II, håller ett tal på ett fackföreningsmöte för fackföreningen Colonial Workers Alliance.

Talet som Galen Tyrol håller bygger på Mario Savios tal på University of California, Berkeley, som en del av Free Speech Movement in 1964

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Arbetarkamp i SF

Chief Tyrol

Chief Tyrol i finkan

I TV-serien Battlestar Galactica förekommer strejker bland arbetare minst två gånger, dels en gång på planeten New Caprica, dels i avsnittet Dirty Hands ombord på raffinaderiskeppet Hitei Kan och bland underhållspersonalen på Galactica.

Den senare episoden är mer känd och en av strejkledarna är ett militärt underbefäl som när man levde på New Caprica också var en av motståndsrörelsens ledare, chief Galen Tyrol.

Demonstrera 1-maj.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Coolaste rymdskeppskaptenerna

En lista från listly. Vet inte om jag håller med riktigt. Om förstaplatsen håller jag självklart med förstås, men jag tycker nog StarTrek är lite övervärderat. Nog borde Adama från Battlestar Galactica vara med liksom Ross från Space: Above and Beyond vara med. Kanske några från Known Space också. Nån Kzin-kapten kanske?

 REPORT
Trinsec Trua Trinsec Trua
Owner
10 items   4 followers   8 votes   247 views

Who are the coolest Science Fiction captains?

StarTrek, StarWars, any other source, books or movie or TV series.

1

Malcolm Reynolds

Mar 14, 2013 by Jan Serve
Malcolm Reynolds

Captain of the Serenity in Firefly.

2

Han Solo

Mar 14, 2013
Han Solo

Captain of the Millennium Falcon in StarWars

3

Jean-Luc Picard

Mar 14, 2013
Jean-Luc Picard

Captain of the U.S.S. Enterprise in StarTrek TNG

4

Jason Nesmith

Mar 14, 2013
Jason Nesmith

Captain of the NSEA Protector in Galaxy Quest

5

Turanga Leela

Mar 14, 2013
Turanga Leela

Captain of The Planet Express in Futurama

6

James T. Kirk

Mar 14, 2013
James T. Kirk

Captain of the U.S.S. Enterprise in StarTrek The Original Series.

7

Kathryn Janeway

Mar 14, 2013
Kathryn Janeway

Captain of the USS Voyager in StarTrek Voyager

8

Nicholas Ewing "Nick" Seafort

Mar 14, 2013
Nicholas Ewing "Nick" Seafort

Captain of a few ships in the Seafort Saga books.

9

Dylan Hunt

Mar 14, 2013
Dylan Hunt

Captain of the Andromeda from the TV series Andromeda

10

William T. Riker

Mar 14, 2013
William T. Riker

Captain of the USS Titan at the end of StarTrek Nemesis

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Apokalypsens fyra ryttare och Battlestar Galactica

5 out of 5 stars (5 / 5) En SF-serie jag gillar är Battlestar Galactica. Trots den religiösa undertonen (ibland övertonen). Men den är antirasistisk, har lika många kvinnliga huvudroller som manliga och ingen är enbart god eller enbart ond. En av de kvinnliga huvudpersonerna är Kara ”Starbuck” Thrace. Hon är pilot, dör och återkommer sen som en slags ängel. Men inte vilken ängel som helst. Hon är en av apokalypsens fyra ryttare, Döden, också Dödens budbärare (Harbinger of Death). Det hela är taget ur bibeln och kom ihåg att cylons är de ”kristna”, de som tror på en gud, medan människor tror på många olika gudar. I serien alltså.

Uppenbarelseboken, kapitel 6 (gamla bibelövesättningen då den är språkligt mycket mer poetisk än den nya):

1 Och jag såg Lammet bryta det första av de sju inseglen; och jag hörde ett av de fyra väsendena säga såsom med tordönsröst: »Kom.»

2 Då fick jag se en vit häst; och mannen som satt på den hade en båge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut såsom segrare och för att segra.

3 Och när det bröt det andra inseglet, hörde jag det andra väsendet säga »Kom.»

4 Då kom en annan häst fram, en som var röd; och åt mannen som satt på den blev givet att taga friden bort från jorden, så att människorna skulle slakta varandra. Och ett stort svärd blev honom givet.

5 Och när det bröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje väsendet säga »Kom.» Då fick jag se en svart häst; och mannen som satt på den hade en vågskål i sin hand.

6 Och jag hörde likasom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: »Ett mått vete för en silverpenning och tre mått korn för en silverpenning! Och oljan och vinet må du icke skada.»

7 Och när det bröt det fjärde inseglet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: »Kom.»

8 Då fick jag se en blekgul häst; och mannen som satt på den, hans namn var Döden, och Dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, så att de skulle få dräpa med svärd och genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren på jorden.

9 Och när det bröt det femte inseglet, såg jag under altaret de människors själar, som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörds skull, som de hade.

10 Och de ropade med hög röst och sade: »Huru länge, du helige och sannfärdige Herre, skall du dröja att hålla dom och att utkräva vårt blod av jordens inbyggare?»

11 Och åt var och en av dem gavs en vit, fotsid klädnad, och åt dem blev tillsagt att de ännu en liten tid skulle giva sig till ro, till dess jämväl skaran av deras medtjänare och bröder, som skulle bliva dräpta likasom de själva, hade blivit fulltalig.

12 Och jag såg Lammet bryta det sjätte inseglet. Då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt, och månen blev hel och hållen såsom blod;

13 och himmelens stjärnor föllo ned på jorden, såsom när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark vind.

14 Och himmelen vek undan, såsom när en bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och öar flyttades bort ifrån sin plats.

15 Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och alla de rika och de väldiga, ja, alla, både trälar och fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor.

16 Och de sade till bergen och klipporna: »Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede.

17 Ty deras vredes stora dag är kommen, och vem kan bestå?»

Detta kapital ur Uppenbarelseboken är också kopplat till en film av Ingmar Bergman, Det sjunde inseglet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2012.