Fantastik från och om Göteborg

Svensk fantastik, dvs skräck, fantasy och science fiction är relativ ovanligt. Svensk science-fiction är mycket ovanlig. Men trots det finns det ganska många exempel på svensk science-fiction, både etablerade vanliga skönlitterära författare och mer specialiserade SF-författare. När det gäller de senare finns det väldigt lite som jag tycker är bra.

Men när det gäller vetenskapliga författare och skönlitterär författare finns det några som sticker ut. Det är Peter Nilson, som mest har skrivit vetenskaplig litteratur, med bl.a. Arken, Rymdväktaren och Nyaga, några av de bästa svenska SF-böckerna som finns. En annan som sticker ut är Per Wahlöö som skrivit ett par mycket bra böcker, Mord på 31:a våningen och Stålsprånget. Även P.C. Jersild med böcker som DjurdoktornEn levande själ och Efter floden är värd att nämna.

Lars Wilderäng

Lars Wilderäng

I nutid finns dessutom en författare som skrivit ett antal SF-böcker som enligt personer jag känner ska vara väldigt bra. Det är Lars Wilderäng med Stjärnklart, Stjärndamm och Stjärnfall. Det är också böcker som till stor del handlar om Göteborg och Göteborgsområdet av en författare som lever i Göteborg. Böckerna handlar ett samhälle där elförsörjning, livsmedelsdistribution, media med mera slås ut och hur människor reagerar på det. Wilderäng är också samhällsdebattör och driver en mycket läst blogg, Cornucopia.

Från Göteborg har vi också Karin Boye med den mycket välkända Kallocain

Pål Eggert

Pål Eggert

Flyttar vi oss till fantasy och skäck har vi Pål Eggert som romandebuterade med fantasyboken Ars moriendi 1998. Hans andra roman, De döda fruktar födelsen, gavs ut av Järnringen 2010 och hans tredje roman Borde vara död gavs ut på Styxx Fantasy 2013. I år har Dödfödd utkommit på förlaget Swedish Zombie. Förutom författarskapet har Pål Eggert arbetat med missbrukare och andra som tidigare varit hemlösa. Han bor i Göteborg.

Det är ungefär det jag kan hitta i Göteborg med utvidgar vi författarbegreppet lite kan vi inkludera de som skriver för rollspel av olika slag. Då har vi exempelvis SF-lajvet Monitor Celestra som ägde rum i Göteborg och de som skrev för detta (om nu någon av dem var göteborgare) och de som skrivit för SF-lajven The Solution och Do Androids Dream varav Simon Svensson och Anna-Lisa Muckas Gustavsson är från Göteborg. I det senare lajvet var även Carl Nordblom inblandad och han har skrivit i andra sammanhang. Just nu håller teamet bakom Do Androids Dream på med att förbereda ytterligare ett lajv som kan klassas som SF, Echo Chamber.

Det finn säkert en massa fantasy-lajv med koppling till Göteborg som jag inte har koll på och därmed troligen också författare till dem i Göteborg. Det får jag skriva om nån annan gång.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Rogue One – bra för att vara Star Wars

4 out of 5 stars (4 / 5) Rogue One: A Star Wars Story är en historia som utspelar sig strax innan den första Star Wars-filmen (nummer 4). Det är en film som i den första halvan är riktigt bra men som sen i den andra halvan blir mer typiskt Star Wars. Det är nästan som om det är två filmer. I motsats till de ursprungliga 3 filmerna och framförallt i motsats till de tre senare ursprungsfilmerna är detta en film som inte är en ren barn- och ungdomsfilm.

Tyvärr är den som många Star Wars-filmer fylld med logiska luckor och personer/figurer som inte handlar logiskt eller ens känslomässigt rimligt. Jag är dock imponerad av den mörkare stämningen i filmen liksom det lite mer underjordiska och smutsiga i den första delen av filmen. Anarkistiskt lagda hjältar som bara följer order om de är rimliga och förståeliga ger filmen pluspoäng. Det är också bra action och lite mer fart än i en del andra filmer i Star Wars-universat vilket gör att den får 4 stjärnor istället för 3. Faktiskt mer av en ren krigsfilm. Har sett filmen både på bio och på nätet. Den kommer mer till sin rätt på en stor bioduk med häftigare ljud.

Mads Mikkelsen som spelar Galen Erso gör en bra rolltolkning även om han är med väldigt lite i filmen. Jag är också imponerad av Forest Whittaker som Saw Gerrera (också det en liten roll) men i övrigt tycker jag nog skådespelarinsatserna, inkluderat huvudrollsinnehavarna Felicity Jones och Diego Luna, är rätt mediokra men okej.

[imdblt]Rogue One[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

The Man in The High Castle – riktigt bra

4 out of 5 stars (4 / 5) The Man in the High Castle är en bra bok av Philip K. Dick. Men detta är inte om boken utan om TV-serien som jag sett på Amazon Prime Video. TV-serien är löst baserad på boken och är mycket välgjord. Den är spännande med lite oväntade vändningar men utan att gå till överdrift när det gäller komplikationer och svek så som många moderna TV-serier gör.

Kanske ska det dock tilläggas att så kanske blir fallet när Amazon ska krama mer pengar ur historien och därmed göra samma misstag som så många bolag före dem. Förvandla en intressant serie till nåt ointressant och otrovärdigt genom att gör det alltför komplicerat och konstigt i syfte att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt.

Det hela är en alternativ historia om en värld som är uppdelad mellan Japan och Nazi-Tyskland efter att dessa gått segrande ur andra världskriget, USA är delad mellan de två supermakterna och mellan dem finns en oberoende buffertzon med formellt självstyre. Det hela är allt annat än förutsägsbart och det är en klart sevärd serie. Allt ont är inte alltid ont och allt gott är inte alltid gott. Världen är gråskalor och inte alltid helt rätlinjig trots den fascistiska världsdominansen i två olika kulörer.

Rufus Sewell gör en eminent tolkning av sin rollfigur, SS Obergruppenführer John Smith. Även Joel de la Fuente (för den som är väl bevandrad i Space Opera så är han känd för en av de viktigare rollerna i Space: Above and Beyond) är mycket bra i rollen som Chief Inspector Takeshi Kido, chefen för den japanska militärpolisen i San Francisco.

[imdblt]The Man in the High Castle[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Westworld – bara en ny Game of Thrones?

Westworld4 out of 5 stars (4 / 5) De som hävdar att Westworld bara är en ny variant av Game of Thrones (GoT) gör detta då våldtäkter och övergrepp mot kvinnor är mycket vanligt i Game of Thrones, speciellt i de inledande säsongerna och de inledande avsnitten av Westworldverkar det likadant. I motsats till i GoT får vi dock inte se några explicita våldtäktscener i Westworld, bara implicerade som inte sker i bild. men Westworld är våldsamt och övergreppen mot både män och kvinnor otaliga.

Den miljö som skapats i temaparken Westworld är en fascistoid fantasi för heterosexuella män som gillar våld och sexuella övergrepp. Det känns som ett mycket begränsat sätt att se på mänskligheten. Ett obehagligt och otrevligt sätt som självklart kommer att resultera i olika former av uppror från besökare som tycker det är obehagligt och från de förtryckta androiderna som tvingas leva i sina loppar och återställs varje natt genom att minnena raderas.

De styrande över temaparken framställs som kallhamrade kapitalister där vinsten är allt. En av dem, den ena av de ursprungliga skaparna, Robert Ford, är en ren psykopat. Han spelas av mästaren på sådan roller, Anthony Hopkins. Människor och framförallt män beskrivs som starkt känslomässigt störda med bara två intressen, sex och våld. Det är djupt obehagligt och otrevligt. Men även hans personlighet kan en ta fel på om en bara sett de första avsnitten. Det är en djupe obehaglig rollfigur som Hopkins spelar.

De första avsnitten ger fog för sådan kritik som framförs av Karolina Bergström i ETC:

I HBO-serien Westworld, där vi får följa livet i en futuristisk vilda western-nöjespark där besökare kan leva ut sina lustfyllda drifter med hjälp av följsamma robotar, får publiken redan i första avsnittet se en kvinnlig android brutalt släpas bort av en manlig besökare inför en förmodad våldtäkt. Samtidigt får hennes teknologiska medsystrar iklä sig rollerna som prostituerade i kulisstadens lilla saloon, och i den patriarkala kontexten blir man nästan överlycklig över att se en ynka kvinnlig robotcowboy passera förbi. När stadens inofficiella bordellmamma tas in för teknisk kontroll i parkens huvudcenter kommenterar en manlig kontrollant hennes utseende med: ”Jag skulle knulla henne, skulle inte du det?” varpå hans manliga kollega svarar: ”Hon är en hora – hon ska inte verka pryd”. Och när samma robot inte fungerar som den ska sammanfattar en anställd saken med: ”Lämna henne på golvet över natten – någon kanske vill ha en sista omgång med henne”.

Liknande rimligt kritik framförs av Aly Horn på HelloGiggles:

The writers seem to have lamp-shaded the problem without even knowing it: part of the issue with the way Game of Thrones and other shows utilize rape is that the women who are subjected to it don’t get to DEAL with it. It doesn’t become part of their lives. We don’t see how deeply it impacts their experiences and thoughts. We don’t see rape portrayed as something that significantly impacts the narrative, which is a HUGE ISSUE.

The larger implication of this is hopefully something that will be confronted with great sensitivity and consideration (although given HBO’s track record, I’m not holding my breath), but Dolores and all of the other hosts are to a certain extent being used as prostitutes, both literally and ~metaphorically~.

We already see the seeds of Dolores and other hosts beginning to remember things that have happened to her in the past (her father, YIKES) and so certainly all of this is going to have to be addressed in some fashion. It’s just important to keep in mind that the constant use of rape as a plot device dangerously perpetuates the idea that rape isn’t a big deal, which is how we end up with certain disasters in the real world.

Det är svårt att inte håll med om denna kritik, men…

Ju fler avsnitt som går, ju mer komplicerat blir det. Ju svårare blir det. Både Dolores Abernathy, den kvinnliga androiden var föräldrar mördas och som förmodligen våldtas visar sig ha gamla minnen som inte raderas varje natt. Hon kommer ihåg gamla loopar och händelselinjer med mera. Hon börjar ta makten över sitt eget liv. På samma sätt är det med ”bordellmamman” Maeve Millay som snart kan väcka sig själv utanför parkens område och tar makten över de män som Bergström citerar ovan. Män som lever i den verkliga världen. Hon skaffar sig möjligheter att omprogrammera sig själv och andra androider.

Det framkommer också snart att en del av programmerarna också kan vara androider medan det blir allt mer oklart vem den obehaglige mannen i svart egentligen är (spelas mycket bra av Ed Harris). Han är i alla fall troligen en besökare, en människa då han inte kan dödas. Kanske är han egentligen William (Jimmi Simpson) fast i en annan tidslinje. William är en man som förälskar sig i Dolores Abernathy, spelad av Evan Rachel Wood som gör det väldigt bra), och bestämmer att hon är en person med verkliga känslor och intressen trots att hon är en android.

Två kvinnor eller kvinnliga androider, Dolores Abernathy och Maeve Millay, går i täten för att ändra historien inne i temaparken och kommer därmed sannolikt också att påverka det som finns utanför. De förändrar temaparken och verkligheten. De kan dessutom höra till de androider som ursprungligen programmerades av den andre skaparen av parken, Arnold Weber. Arnold Weber har dött under oklara omständigheter, men klart är att han var osams med Robert Ford om vilken väg temaparken skulle ta.

Ju fler avsnitt som sänds desto märkligare känns Bergströms kritik måste jag säga även om det finns en hel del naket, egentligen främst en kvinna, Maeve Millay, som spelas av Thandie Newton. Men nakenscenerna med henne är avsexualiserade och det gäller faktiskt de flesta filmsekvenser med nakna män och kvinnor. När det visas sexscener får vi sällan se helt nakna personer.

Jag tror den här serien kan bli mycket bra i sin förlängning och den har helt klart en feministiska potential som inte ska avfärdas på grund av de obehagliga tidiga avsnitten. Däremot känns det som om humanismen i stort är väldigt frånvarande. I Westworld är människor elaka, obehagliga, sexistiska och våldsamma om de bara får chansen. Det gäller även Dolores Abernathy, Maeve Millay och även William, speciellt om han faktiskt är mannen i svart. Det är för mig en mycket verklighetsfrämmande beskrivning av människor.

Förutom de redan nämnda skådespelarna, Evan Rachel Wood, Thandie Newton, Anthony Hopkins och Ed Harris är också Jeffrey Wright mycket bra i rollen som Bernard Lowe.

Westworld har mycket lite gemensamt med GoT som jag ser det. Bergström i ETC har fel på det stora hela, men hennes kritik är som jag redan skrivit inte helt orimlig.

Läs mer om Game of Thrones:

[imdblt]Westworld[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Och nu ska jag se de  sista avsnitten av första säsongen.

Star Trek VI: The Undiscovered Country – lite mer av action och rapp dialog

Star Trek VI: The Undiscovered Country3 out of 5 stars (3 / 5) Den sista filmen med hela originalensemblen från Star Trek-serien och de fem första filmerna. Klart bättre än sin föregångare Star Trek V: The Final Frontier om ett Klingon-imperium på brinken till sammanbrott och därför villiga att sluta fred med ärkefienden, Federationen. Om de politiska konsekvenser detta får, motståndare bland klingonerna, klingonska fängelseplaneter, mystiska shapeshifters och politisk intrig på högsta nivå. Hikaru Sulu har blivit kommendör på ett eget rymdskepp och Kirk får bli motvillig fredsduva vilket inte går så bra till en början.

Lite bättre och mindre schablonartat skådespel än vad det brukar vara i Star Trek-filmer. Mest kanske från de som spelar klingon-roller, speciellt kanske Christopher Plummer som Chang.  Rapp och mer intressant dialog med mindre bisarrt techno-babel. Lite mindre stelt och tråkigt än normalt också vilket förstärks av att det är mer av en action-film än många av de andra Star Trek-filmerna.  Men ändå ingen superhöjdarfilm direkt.

[imdblt]Star Trek VI: The Undiscovered Country[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Deckare i solsystemet – The Expanse

4 out of 5 stars (4 / 5) The Expanse är en polisserie och deckare som utspelar sig i solsystemet på asteroider och planeter. Jorden och Mars är två konkurrerande makter i solsystemet, Asteroiderna är koloniserade och används som råvaruproducerande kolonier, handelsstationer och straffkolonier av de två stora supermakterna där Mars verkar vara den mer välorganiserade staten och Jorden verkar vara styrt av storbolagsintressen, formellt dock med FN vid makten. Centralt för handlingen är asteroiden Ceres och dess roll för solsystemet, Mars och Jorden.

TV-serien bygger på en bokserie av James S.A. Corey (pseudonym för Daniel Abraham och Ty Franck). Det finns många likheter mellan The Expanse som TV-serie och Firefly liksom med Killjoys. Liten grupp av kvinnor och män kämpar mot övermäktiga fiender. Dock inga vilda Västern-inslag. Det är uppenbart att Firefly blivit stilbildande på många sätt då serien mycket tydligt utgör en inspiration för såväl The Expanse som Killjoys. Invånare i asteroidbältet (belters) som underdogs och i utanförskap är också lite av en stapelvara i SF-litteratur, för att inte säga i SF-rollspel.

En spännande serie om en megastor konspiration som det till en början kan vara lite svårt att hänga med i. Klarar Bechdeltest såväl som Rasbechdeltestet och Chavez-Perez-testet. Komplexa personligheter och bra skådespeleri av framförallt Dominique Tipper som spelar Naomi Nagata (en kvinnlig tekniker, väldigt mycket Firefly där). Thomas Jane som snuten på Ceres tycker jag inte gör sin roll lika bra och Steven Strait som Jim Holden är en lite stereotyp roll vilket också gäller Wes Chatham som Amos Burton (motsvarigheten till Jayne i Firefly).

[imdblt]The Expanse[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Killjoys – kul korsning mellan Firefly och Blade Runner

3 out of 5 stars (3 / 5) Killjoys är en SF-serie som utspelas i ett stjärnsystem med 4 planeter där makten innehas av ett antal elitfamiljer och ett stort superföretag. I centrum för handlingen är en grupp prisjägare som arbetar på kontrakt för en organisation som heter Reclamation Apprehension Coalition (RAC).

Mörka stadsmiljöer med undergångsstämning som i Blade Runenr korsat med en grupp outsider som slåss mot övermäktiga fiender av olika slag. Det rä faktiskt ganska kul. En huvudrollsinnehavare, Hannah John-Kamen, som pratar brittisk engelska är int helt fel det heller.

Överlag väl mottagen även om en del negativ kritik förekommer. Det är en lågbudgetproduktion mne ändåp föärvånanvsärt bra gjord även om den saknar Battlestar Galacticas komplexitet och Fireflys originalitet. Kompetent spel från flera av skådespelarna. Som så mycket annan SF produceras serien i Kanada. Producenterna av Killjoys har också gjort den sevärda serien Orphan Black. i Sverige finns serien att se på HBO Nordic.

Serien får klart godkänt och klarar Bechdeltestet, RasBechdeltestet såväl som Chavez-Perez-testet (som iofs är gjort för Sverige, men funkar bara i Kanada och USA också).

[imdblt]Killjoys[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Obama gillar tråkiga SF-filmer

Läste en artikel i ETC om SF-filmer som Barack Obama gillar. Det är mest ganska tråkiga mainstream-filmer och TV-serier, däribland den idag nästan helt osebara ursprungliga Star Trek-teveserien. Men de har alla utom Blade Runner ett budskap om att allt går att lösa bara vi är goda. Goda filmer med goda hjältar. ETC tycker Obama kan ursäktas vad det gäller hans listan på SF-favoriter. Det tycker jag också.

Obamas SF-filmfavoriter

2001: Ett rymdäventyr (1968)
The Martian (2015)
Blade Runner (1982)
Cosmos (1980)
Star Trek (1966–1969)
The Matrix (1999)
Star Wars (1977)
Närkontakt av tredje graden (1977)

ETC anser att hans val av 2001: Ett rymdäventyr (1968) är ett bra val. Det tycker inte jag, det är en erbarmligt tråkig film som jag knappt orkade se färdigt. Undervisningstv-serien Cosmos har jag ingen aning om vad det är och The Martian har jag inte sett.

Av de övriga filmerna platsar Blade Runner och The Matrix också på topplista med övriga lämnar jag därhän även om hippiefilmen Närkontakt av tredje graden har en hel del charm. När det gäller Matrix håller jag skribenten i ETC om att filmen inte åldrats väl. Den bästa Star Warsfilmen är utan tvekan The Empire Strikes Back och inte den första filmen som Obama gillar men inte heller ESB platsar på min topplista och det gör heller inte de nya Star Trek-filmerna som dock är det bästa som gjorts i det universat.

AliensMin favoritlista ser med andra ord ganska annorlunda ut än Obamas. Den är klart mörkare och smutsigare. Hjältarna är ofta antihjältar. Och det räcker inte med att vara god. Det går åt helvete då också. Men även från helvetesläget kan det bli bra. Saker går att lösa. Det finns hopp. Det är kanske vad min lista avspeglar. Undergångsfilmer med hopp.

Mina favoritfilmer inom SF-genren

Aliens (1986)
Battlestar Galactica (2004-2009)
Firefly (2002-2003)
Blade Runner (1982)
Equilibrium (2002), i Sverige känd som Cubic
Gattaca (1997)
The Matrix (1999)
Alien (1979)

Det var 8 filmer. Utöver det gillar jag också V for Vendetta (2005), Terminator 2 (1992), The Thing (1982). Den sistnämnda filmen finns också i en äldre version och i en nyare version från 2011. De är inte lika bra.

Jag vill också understryka att när det gäller Aliens är den längre versionen som kallas directors cut mycket bättre än bioversionen. Också Blade Runners directors cut-version är bättre än den ursprungliga bioversionen som hade ett alltför tillrättalagt slut.

När det gäller TV-serier står Battlestar Galactica i en klass för sig och Firefly hade kanske kunnat hamna på samma nivå om serien fått fortsätt. Battlestar Galactica har allt, klasskamp, feminism, starka kvinnor, religionskrig, apokalyps, sönderfall, falsk historieskrivning, livslögner, kärlek, Bob Dylan, Jimi Hendrix, fantastik, robotar, en förklaringar till varför det finns änglar, vilka de är och hur vi människor hamnade på jorden. Berättat i actiontempo och med inbäddade kärlekshistorier. Bara bäst helt enkelt.

Aliens är den överlägset bästa actionfilmen som finns i SF-genren. Kvinnlig hjälte, fantastiskt rapp dialog och läskigt många monster, korrumperade storföretag, kolonialism med mera. Föregångaren Alien är en av filmhistoriens bäst gjorda skräckfilmer med det ultimata rymdmonstret som egentlig huvudperson. Gastkramande. Dessutom med klassperspektiv och kvinnoperspektiv.

Equilibrium är en kraftigt underskattad film om ett totalitärt samhälle och motstånd. Snyggt gjord med en estetik som hämtad från nazi-Tyskland och lika obehaglig.

Den slutgiltiga underdog-serien är förstås Firefly. Om hur förlorarna överlever i den nya världen under en förtryckande storebrorsregim. I serien ingår förstås också filmen Serenity (2005) som ju är ett måste för att historielinjen ska kunna få ett avslut.

Gattaca kan för sin del sägas vara den bästa filmen i en genre med filmer om genetisk manipulation, surrogatmänniskor och liknande. andra filmer och serier med liknande tema är den nu aktuella HBO-serien Westworld (som efter tre avsnitt börjar arta sig och nog fan kommer det att skita sig) och The Island (2005) och Surrogates (2009). Det finns naturligvis också kopplingar till Blade Runner och kanske på ett visst sätt också till The Matrix.

[imdblt]Battlestar Galactica[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fantastik på Bokmässan

Kring SF-bokhandelns monter brukar enligt Bokmässan inbitna fantasyentusiaster trängas med dem som bara är där för att plocka upp senaste Harry Potter-boken. I år satsas det stort och i en hel gränd vid SF-bokhandeln samlas bland annat rollspelsförlaget Fria Ligan, förlag som Andra världarAnnorlunda förlag, Antares Bokförlag, Catoblepas förlag, Fantasi-Förlaget, Horneman Förlag, Mörkersdottir förlag, Ordspira förlag, Poopuu förlag, Seraf Förlag, Tiratiger förlag, Undrens Tid Förlag, Vesuvius Förlag och zenzat, spelförbundet Sverok samt författare som Annah Nozlin.

14e96892-4133-48a4-a906-c9cb72f37e68

Malin Hole från Sverok har intervjuats av Olle Råde som skriver för Bokmässan om den nya satsningen:

Tidigare har utställarna i Fantastikgränd varit utspridda på mässan. Med årets satsning hoppas man att alla samlas i närliggande montrar.

– Tanken är att försöka hålla ihop ett gemensamt tema. För de som är intresserade av de här ämnena så är det ett jättebra område att bege sig till. Det blir även en liten scen i vår monter med panelsamtal om rollspel och en workshop om fan fiction, säger Malin Hole.

Jagbrukar gå en sväng till området kring SF-bokhandeln varje år men jag känner mig alltid väldigt främmande där och inte välkommen där. i Deras vanliga butik är den känslan inte alls lika stark och tydlig. Antagligen för att min ålder och min klädsel sticker ut. Får väl se om det nya upplägget kan ändra på detta också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Planet med tre solar överraskar

En grupp av astronomer har använt instrumentet SPHERE som sitter på ESO:s Very Large Telescope för att studera den första planet som som hittills upptäckts i en vidsträckt bana hos en trippelstjärna. Sådana banor borde enligt forskare vara instabila, med följden att planeten snabbt kastas ut ur systemet. Ändå har den överlevt. Dess oväntade upptäckt tyder på att sådana system kan vara vanligare än man tidigare trott. Forskningsresultaten har publicerats i tidsskriften Sciences nätupplaga.
Trippelsol

I sagan om Star Wars var Luke Skywalkers hemplanet Tatooine en underlig värld med två solar på himlen. Nu har astronomer upptäckt en planet i ett stjärnsystem som är ännu mer exotiskt. Här skulle en observatör antingen uppleva ett konstant dagsljus – eller varje dag tre soluppgångar och solnedgångar, beroende på årstid, med årstider som varar längre än livstiden för en människa.

Denna nya värld upptäcktes av ett team av astronomer som leds av University of Arizona, USA, med hjälp av direkta bilder gjorda med ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Planeten, HD 131399Ab [1], liknar inte någon tidigare känd värld – den följer den i särklass mest vidsträckta kända banan inuti ett system med flera stjärnor. Sådana banor är oftast instabila på grund av den komplexa och föränderliga gravitationskraften från de andra två stjärnorna i systemet. Forskare har hittills trott att det skulle vara osannolikt att planeter skulle upptäckas i stabila banor av den här sorten.

Exoplaneten HD 131399Ab befinner sig 320 ljusår bort från jorden i stjärnbilden Kentauren och är omkring 16 miljoner år gammal. Det gör den till en av de yngsta exoplaneterna som hittills upptäckts, och en av väldigt få planeter som man kunnat avbilda direkt. Med en temperatur på cirka 580 grader Celsius och en massa som beräknas till fyra gånger Jupiters är den också en av de kallaste och lättaste bland de exoplaneter som avbildats direkt.

– HD 131399Ab är en av de få exoplaneter som avbildats direkt. Den är också den första som befinner sig i en så intressant dynamisk konfiguration säger Daniel Apai, astronom vid University of Arizona, USA och en av medförfattarna till forskningsartikeln, i ett pressmeddelande.

– Under drygt halva planetens bana, som varar i 550 jordår, är tre stjärnor synliga på himlen. De två blekare stjärnornaligger alltid väldigt nära varandra, medan det synbara avståndet till den ljusaste stjärnan ändrar sig under året, tillägger Kevin Wagner, förstaförfattare till forskningsartikeln och upptäckaren av HD 131399Ab [2], i pressmeddelandet.

Kevin Wagner, som är en doktorand vid University of Arizona, identifierade planeten bland hundratals kandidatplaneter och ledde uppföljningsobservationerna för att bekräfta att den var en exoplanet.

Detta är också den första upptäckten av en exoplanet med instrumentet SPHERE på VLT. SPHERE är känslig för infrarött ljus, som gör det möjligt att upptäcka värmesignaturen från unga planeter. Instrumentet erbjuder även avancerade funktioner för att korrigera för atmosfäriska störningar och blockerar det annars bländande ljuset från deras värdstjärnor.

Upprepade och långa observationer kommer att behövas för att exakt bestämma planetens bana bland dess värdstjärnor. Men än så länge tyder observationer och beräkningar på följande scenario. Den ljusaste stjärnan, med beteckningen HD 131399A, har en massa som beräknas vara 80 procent tyngre än solen. Runt den kretsar de lättare stjärnorna, B och C, på ett avstånd av 300 ae (en astronomisk enhet, ae, är lika med medelavståndet mellan jorden och solen). Samtidigt kretsar B och C runt varandra som en snurrande hantel, åtskilda med ett avstånd som är ungefär detsamma som solen och Saturnus (10 ae).

I detta scenario färdas planeten HD 131399Ab runt stjärna A med en bana med radie 80 ae, ungefär dubbelt så stor som Plutos bana i vårt solsystem, som tar planeten ut till ungefär en tredjedel av avståndet mellan stjärna A och stjärnparet B/C. Författarna påpekar att en rad olika omloppsbanor är möjliga, och domen på systemets långsiktiga stabilitet kommer att behöva vänta på planerade uppföljningsobservationer som kommer att bättre bestämma planetens bana.

– Om planeten låg längre bort från systemets tyngsta stjärna skulle den kastas ut ur systemet. Våra datorsimuleringar har visat att denna typ av banor kan vara stabila, men om man bara ändrar saker lite grann, så kan banan väldigt snabbt bli instabil, förklarar Apai.

Planeter i ett system med flera stjärnor är speciellt intressanta för astronomer och planetforskare eftersom de ger ett exempel på hur mekanismen för planetbildningen fungerar i dessa mer extrema scenarier. System med flera stjärnor verkar exotiska för oss som befinner oss i bana runt en enskild stjärna, men multipla stjärnsystem är faktiskt lika vanliga som enskilda stjärnor.

– Det är inte klarlagt hur denna planet hamnade på sin vidsträckta bana i detta extrema system, och vi kan inte ännu säga vad detta betyder för vår bredare förståelse för denna typ av planetsystem. Men det visar att det finns mer variation därute än många hade trott skulle vara möjligt. Vad vi vet är att planeter i system med flera stjärnor har studerats mycket mer sällan än planeter i system med enskilda stjärnor, men potentiellt är de lika många, avslutar Kevin Wagner.

Noter
[1] De tre stjärnorna som ingår i systemet heter HD 131399A, HD 131399B och HD 131399C, i fallande ljusstyrka. Planeten kretsar omkring den ljusaste stjärna, därav dess beteckning HD 131399Ab.
[2] Under större delen av planetens år skulle stjärnorna se ut att vara nära varandra på himlen, vilket ger planeten är igenkännlig dag- och nattsida och varje dag med en unik trippel solnedgång och soluppgång. Allt eftersom planeten rör sig längs sin bana rör sig också stjärnorna längre bort från varandra för varje dag tills de når en punkt då en stjärnas nedgång sammanfaller med en annans uppgång – då har planeten ett nästan konstant dagsljus under en tredjedel av dess omloppsbana, eller ungefär 140 jordår.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Exoskelett ska hjälpa gamla klara vardagen

I science fiction har olika typer av exoskelete funnits med ett tag. Redan så tidigt som i E.E. Doc Smiths bok Lensman från 1937 förekom exoskelett. Mer känt är att de förekommer  Robert Heinleins bok Starship Troopers (1959). I filmer som Aliens, Avatar, Elysium, Matrix Reloaded, Matrix Revolutions med flera förekommer exoskelett. De som finns i Elysium är mycket verklighetstrogna och den typen av exoskelett finns faktiskt i verkligheten även om de inte ä så snabba som i filmen. Dessutom är energiproblematiken inte löst. De drar mycket ström.

Elysium

Elysium

Artificiella exoskelett utvecklas av en lång rad företag och på en lång rad platser på jordklotet. Syftet är i allmänhet att hjälpa äldre och rörelsehindrade att utföra sysslor i vardagen. En av de platser där utveckling pågår är Högskolan i Gävle där professor Gurvinder Virks arbetslag är i slutfasen med att utveckla ett exoskelett för underkroppen, exoben. Det ska hjälpa äldre att stå och gå balanserat och därmed kunna bo kvar i sin invanda miljö.

Exobenen är tänkta att  ge självförtroende och stöd efter ett höftledsbrott eller liknande. De ska vara till hjälp för att utföra normala dagliga rörelser. De kommer att tillföra 30 procent styrka, vilket är vad många äldre förlorat. Via sensorer vid höft, lår och fot, som känner av när muskeln börjar arbeta fungerar exoskelettet som artificiella muskler som bär upp benet och böjer knät.

Världen går mot en allt mer åldrande befolkning och trycket och kostnaden på hälsovården blir större. Om 20 år beräknas tio procent av befolkningen är 80 år och äldre.

Människor vill bo hemma i sin invanda miljö och det kommer att behövas hjälp då orken tryter och sjukdom påverkar rörligheten. Hela världen fokuserar nu på hur stödjande hjälpmedel kan utvecklas. Det som finns idag är rollatorer eller rullstolar. Det är billiga hjälpmedel men kostnaden kommer när boenden måste byggas om för att eliminera trapport, trösklar och andra hinder. Det är inte bara äldre som har nytta av exoskelett. Även personer med MS och andra sjukdomar som ger problem med att gå och röra sig kan ha nytta av exoskelett så länge en viss muskelstyrka finns kvar.

För att göra det möjligt att utveckla exoskelett, vilket är en slags robotar, har nya säkerhetsregler fått tas fram. Denna standard heter ISO 13482 och säger att människan måste kunna stå emot, om människan är starkare än roboten så är den säker i sig.Det betyder att den kraft som exoskeletten i Elysium har kan de inte få enligt den normen.

Det exoskelett för underkroppen som utvecklas vid Högskolan i Gävle ger 30% av den sammanlagda styrkan när en människa använder det. 70% av kraften får personen själv stå för.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Rogue One – a Star Wars story – trailer

Rogue One: A Star Wars Story, or simply Rogue One, is an upcoming American epic space opera film directed by Gareth Edwards and written by Gary Whitta and Chris Weitz, from an idea by visual effects supervisor John Knoll. It will be the first Star Wars Anthology film, a stand-alone story set in the Star Wars universe, and will star Felicity Jones, Diego Luna, Riz Ahmed, Ben Mendelsohn, Donnie Yen, Jiang Wen, Forest Whitaker, Mads Mikkelsen and Alan Tudyk. Set shortly before the events of A New Hope, the story will center on a group of Rebel spies on a mission to steal the plans for the Galactic Empire’s new weapon, the Death Star.

[imdbltid]3748528[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

The Island – kloning och uppror

The Island3 out of 5 stars (3 / 5) The Island handlar om en anläggning där kloner föds upp för att användas som reservdelslager för originalen. En klon, Lincoln Six Echo, börjar få drömmar om saker utanför anläggningen som han själv absolut inte kan ha upplevt.  Han lyckas sen rymma tillsammans med en annan klon.

Det är bra spelat, det är som jag ser det en bra historia och jag tycker filmen håller ihop trots att de två halvorna av filmen är lite olika. Såväl Ewan McGregor, Scarlett Johansson och Steve Buscemi gör fina rollprestationer. En film med uppror och kärlek, precis sånt som jag gillar.

Det hela påminner mig om Gattaca, Blade Runner och Philip K. Dicks bok The Penultimate Truth men sådant spelar ingen roll. Korsbefruktning och inspiration från andra SF-filmer, böcker etc är bra. Det är så det bruka vara i genren.

Samtidigt är det så att bolaget bakom filmen, Dreamworks, har betalat pengar till ett gäng filmare som stämde Dreamworks då de ansåg att The Island var en kopia på deras film, Parts: The Clonus Horror från 1979. Dreamworks gjorde upp innan det hela kom till rätten.

[imdbltid]0399201[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Star Wars: The Force Awakens – den första filmen fast bättre

3 out of 5 stars (3 / 5) Star Wars: The Force Awakens är som den första Star Warsfilmen fast bättre. Kanske är det bara för att den är modernare och med ett högre tempo. Den är också gjord för vuxna på ett sätt som jag upplever att de tidigare Star Wars-filmerna kanske inte är. Det påminner också om hur J.J. Abrams gjort med den nya serien Star Trek-filmer. Fast där är det uttalat att det handlar om samma saker som ursprungsfilmerna. Om än placerat i en annan tidslinje.

Den ny Star Wars-filmen är istället en fortsättning. De gamla skådespelarna spelar sin gamla roller, fast de blivit gamla. Det är ett bra grepp och såväl Carrie Fisher som Harrison Ford gör det bra. Mest imponerad är jag ändå av Daisy Ridley i rollen som Rey.

Filmen är i jämförelse med de gamla Star Wars-filmerna ett under i jämställdhet. Mycket bättre. Kvinnlig huvudroll och allting. De som klagar på det är ärligt sagt rubbade. Tycker de inte att Alien-filmerna är bra?

Jag gillade filmen, men genom att den i det stora hela upprepar originalstoryn får den inte mer än en trea i betyg.

[imdblt]Star Wars: The Force Awakens[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jupiter Ascending – överlastat

2 out of 5 stars (2 / 5) Jupiter Ascending är en överlastad film i samma anda som Flash Gordon och Dune. Fast bättre men utan bra skådespelare. Det är för mycket, hysteriskt, förstås inte trovärdigt, inte ens för en SF-nörd.

Mila Kunis är ingen bra skådespelare och det är ingen av de andra heller. Fast de flesta tycker nog att Eddie Redmayne är bra. Men ärligt sagt kan jag inte med honom. Jag gillar honom inte som skådespelare. Och, ja, jag har sett flera filmer med honom.

En del kompetent action är det förstås, men det hela hänger inte ihop. Visserligen får Jupiter planeten jorden som sin egen egendom och räddar människorna. Men om 80 år dör hon ju och alla människor kommer då att avlivas. Fast filmen klarar Bechdeltestet. Och Sean Beans rollfigur dör inte. Vilket är ovanligt. Sen är det ju romantik. Det gillar jag.

[imdblt]Jupiter Ascending[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kvinnlig vrede och hämnd i öknen

4 out of 5 stars (4 / 5) Mad Max: Fury Road är en modern Mad Max. En kvinna i huvudrollen. Vatten spelar en viktig roll. Kontrollen över vatten. Rimligt förstås. I en torr förstörd framtid värld. Konstigt att det inte förekommit förut i Mad Max-filmerna. Fast det är förstås fortfarande en gåta varifrån all bensin kommer.

Filmen är faktiskt bättre än The Road Warrior på många sätt De två andra filmerna, Mad Max och Mad Max:Thunderdome är sämre. Framförallt är filmen mer jämställd. Fast The Road Warrior klarar nog också Bechdeltestet. Konstigt nog är storyn egentligen också bättre. Fast så mycket till story är det inte. Det är ju mest biljakter fram och tillbaka genom öknen. Men bra biljakter. Och slagsmål. Charlize Theron är utmärkt i huvudrollen. Jag är inte lika imponerad av Tom Hardy som Mad Max. Han är ganska intetsägande faktiskt.

Alla fotomodeller i öknen känns dock lite bisarrt om jag ska var ärlig. Är det verkligen rimligt att tunna och långa kvinnor är de bästa barnaföderskorna. För det är ju anledningen till att diktatorn Immortan Joe håller dem fångna.

[imdblt]Mad Max: Fury Road[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommande SF-böcker i början av 2016

Även när det gäller SF-böcker så föredrar jag space opera och andra typer av SF-böcker platsar inte på min lilla lista över kommande SF-böcker detta år. För den som vill kolla in fler böcker och böcker som inte är space opera så hänvisar jag till sajten io9, Guardian och SF-bokhandeln.

Ancestral MachinesEn bok som jag tycker verkar intressant är Ancestral Machines av Michael Cobley. Det är en fristående roman som utspelar sig i samma universum som serien Humanity’s Fire.

Vidare så verkar Ken MacLeods The Corporation Wars: Dissidence som handlar om en AI-kultur som har uppstått långt från jorden. Företag från denna kultur har sen skickat AI-styrda maskiner till jorden för att utvinna råvaror.

Även nästa bok i James R.A. Coreys Expanseserie, Babylon’s Ashes, är förstås intressant. Det ska vad jag förstår också komma några Star Wars-böcker från uppmärksammade Chuck Wendig.

Andra böcker som är intressanta är Stephen Baxter och Alastair Reynolds The Medusa Chronicles, Transgalactic av James Gunn, Gentleman Jole and the Red Queen av Lois McMaster Bujold, Alastair Reynolds Poseidon’s Wake och Visitor av C. J. Cherryh för att nämna några av de böcker som kommer de första fyra månaderna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bechdeltestet och SF-filmer åren 2014-2015

Jag har tidigare listat en lång rad SF-filmer och deras resultat i Bechdeltest. Nu återkommer jag med de filmer som haft premiär efter att och en del andra filmer jag inte hade med när jag publicerade den tidigare översikten i december 2013. Urvalet är personligt och jag har inte med skräck eller zombiefilmer av olika slag. Inte heller animerat, tecknat och superhjältehistorier. Jag har inte sett alla filmerna själv, utan har hämtat testresultaten från en sajt på nätet. Om jag sett filmen och inte delar sajtens uppfattning om testet har jag ändrat resultatet,

Automata, 1
Dark Space, 3
Dawn of the Planet of the Apes, 1
Edge of Tomorrow, 1
Escape form the Planet of the Apes, 1
Ex Machina, 1

Halo 4: Forward unto Dawn, 1
The Hunger Games, 3
The Hunger Games: Catching Fire, 3
The Hunger Games: Mockingjay 1, 3
The Hunger Games: Mockingjay 2, 3
Infini, 1
Interstellar, 3 (nätt och jämt)
The Island, 3
Jupiter Ascending, 3

Mad Max, 3
Mad Max: The Road Warrior, 3
Mad Max: Fury Road, 3
The Maze Runner, 1
The Maze Runner: The Scorch Trials, 3

Pacific Rim, 1
Planet of the Apes (1968), 1
Planet of the Apes (2001), 3
Prometheus, 3

RoboCop 2, 1
RoboCop 3, 3
RoboCop (2014), 2
Starship Troopers, 3
Starship Troopers 3: Marauders, 3

Terminator 3: Rise of the Machines, 3
Terminator: Salvation, 2
Terminator: Genisys, 1

Det ser inte på något sätt ut som om läget när det gäller kvinnor i SF-film håller på att bli bättre utan det handlar som tidigare mer om vilka regissörer det är som gör filmerna och vilka manusförfattare eller böcker som ligger bakom. Inte förvånande klarar sig Hunger Games-filmerna, men kanske mer förvånande klara sig också Mad Max-filmerna, inte bara den senaste. Ex Machina som har en kvinna i en av huvudrollerna klara sig dock inte och vad det gäller Intestellar kan en trea diskuteras.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Cynism och utnyttjande – Ender’s Game

4 out of 5 stars (4 / 5) Efter att en utomjordisk ras anfallit Jorden, förbereder den internationella flottan sig för nästa invasion genom att utbilda de bästa barnen för att hitta framtidens ledare för den internationella flottan. Utomjordingarna kallas Formics då de är myrliknande både vad det gäller samhällets organisation, artens fortplantning och utseende. Ett annat namn för dem är Buggers (vilket kommer från ett nedsättande ord i engelskan, ursprungligen ett franskt ord för bulgariska kättare, katharer).

Ender Wiggin (Asa Butterfield), en blyg men strategiskt briljant pojke, tas ur sin skola på Jorden för att arbeta med International Fleet och studera på den legendariska Stridsskolan i rymden. Efter att ha bemästrat de allt svårare krigsspelen och utmärkt sig och vunnit respekt bland sina kamrater, blir Ender snart rekommenderad av överste Graff (Harrison Ford) som militärens nästa stora hopp.

Detta resulterar i hans befordran till Befälskolan. Väl där tränas han av Mazer Rackham (Ben Kingsley) för att leda militären i ett krig som kommer att avgöra framtiden för Jorden och mänskligheten.

Filmen baseras på en mycket känd bok av Orson Scott Card med samma titel, skriven år 1985. Boken berättar dock en mer komplex och intressant historia än filmen.

Det  är en välspelad och välgjord film om barnsoldater, mänsklig cynism, utnyttjande av barn och folkmord. Det är kriget i Kongo förvandlat till en science-fictionfilm som utspelar sig i framtiden. Eftersom boken är skriven långt innan det nuvarande kriget i Kongo startade kan det väl kanske istället ses som om verkligheten bekräftar det användande av barnsoldater som beskrivs.

Cyniska krigsherrar styr, barnen utnyttjas i sammanhang de saknar förmåga att egentligen relatera till. Ender’s Game berättar en ruggig historia om folkmord, men på nåt sätt är den gjord så att det kan gå tittaren förbi. Det är fullt möjligt att bli manipulerad precis som barnen i filmen. Det är bara ett spel, inte verklighet. Vilket ju delvis stämmer också. Det är bara en film, bara en bok. Inte verklighet. Men det filmen handlar om är verklighet i dagens Kongo och var för några år sen verklighet i Liberia och Sierra Leone också.

Det finns kritik mot boken och filmen för att Ender Wiggin begår obeskrivligt fruktansvärda handlingar, men ändå är moraliskt ren och en hjälte. Det är så i både boken och filmen, men det är inget att kritisera. Han är ett barn och är inte ansvarig för sina handlingar. De som är ansvariga är de vuxna som utnyttjar honom, bedrar honom och ljuger för honom. De vuxna som gör honom till en barnsoldat. Träningen i boken och filmen ses på en del amerikanska militär utbildningsanstalter som föredömligt. Det är däremot värt att kritiseras. Hjärntvätt, psykiska och fysiska övergrepp är inte okej. De är aldrig oje och än mindre så mot barn.

[imdbltid]1731141[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Hur en Dödstjärna byggs

Brian Muirhead, chefsingenjör på NASA Jet Propulsion Lab har räknat ut bästa sättet att bygga en dödsstjärna på. Enligt honom så gjorde Rymdimperiet och Palpatine det mesta fel. För det bäst hade varit att börja med en asteroid och bygga utifrån den och med material som utvinns ur den samtidigt som dödsstjärnan byggs på platsen för asteroiden:

The Empire’s blueprints were crap. To make Death Stars they always built them—literally—out of thin air. What they should’ve done was use something that was already up there.

The best way to build a Death Star is to construct one out of an already-existing asteroid, says Brian Muirhead, chief engineer at NASA’s Jet Propulsion Laboratory. “It could provide the metals,” he says. “You have organic compounds, you have water—all the building blocks you would need to build your family Death Star.”

Brian Muirhead jobbar i vardagslag med NASA:s Asteroid Redirect Mission som går ut på att en farkost ska land på en asteroid, ta en stor bit material och sen placera detta material i en bana runt månen där andra forskare senare kan studera den, hämta material och mycket mer. Att besöka en liten himlakropp som snurrar kring månen är mycket enklare och snabbare än att åka ända ut till asteroidbältet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,