(3 / 5) Den sista filmen med hela originalensemblen från Star Trek-serien och de fem första filmerna. Klart bättre än sin föregångare Star Trek V: The Final Frontier om ett Klingon-imperium på brinken till sammanbrott och därför villiga att sluta fred med ärkefienden, Federationen. Om de politiska konsekvenser detta får, motståndare bland klingonerna, klingonska fängelseplaneter, mystiska shapeshifters och politisk intrig på högsta nivå. Hikaru Sulu har blivit kommendör på ett eget rymdskepp och Kirk får bli motvillig fredsduva vilket inte går så bra till en början.
Lite bättre och mindre schablonartat skådespel än vad det brukar vara i Star Trek-filmer. Mest kanske från de som spelar klingon-roller, speciellt kanske Christopher Plummer som Chang. Rapp och mer intressant dialog med mindre bisarrt techno-babel. Lite mindre stelt och tråkigt än normalt också vilket förstärks av att det är mer av en action-film än många av de andra Star Trek-filmerna. Men ändå ingen superhöjdarfilm direkt.
[imdblt]Star Trek VI: The Undiscovered Country[/imdblt]
(2 / 5)Religiösa övertoner och omnipotent alien gör denna film lite ansträngande att se. Jag gillade den inte, men kanske är den lite bättre än Star Trek: Generations.
Kapten Kirk och hans besättning har fått en ny Enterprise att dra runt i rymden med. De rycker in för att lösa en gisslansituation på planeten Nimbus III. Det är Spock bror Sybok som har mäktiga psykiska krafter som ligger bakom det hela. Väl ombord på Enterprise tar han makten överr dess besättning samtidigt som en klingonkapten, Klaa, bestämmer sig för att jaga kapten Kirk för egen vinnings skull. På en främmande planet när galaxens centrum hittar de en varelse som Sybok tror är gud. Men det är en elak grym främmande intelligent varelse och det hela spårar ur.
Filmen är delvis tråkig och förutsägbar samt förutsätter att gud är en man. Skådespelarna är lite mindre stela än i de flesta tidigare filmer och det är mer action i filmen än i de flest tidigare vilket i mitt tycket gör den lite bättre än den annars vore. Men det religiösa temat gör den å andra mindre sevärd och sämre.
(3 / 5)Star Trek: The Voyage Home är en ganska kul film från 1986. Besättningen på Enterprise får i uppdrag att hitta någon/något som kan svara på signalerna från en rymdfarkost som håller på att förstöra jorden. Det visar sig att det krävas en knölval, men de är utrotade så besättningen blir tvungen att åka tillbaks i tiden till 1986 i San Francisco. Där möter de en kultur med starka hippie-influenser.
Det hela är ganska roande men sett så här från framtiden så blir det också lite logiska luckor. Den största av dem alla är förstås att knölvalarna är inte utrotade och med all sannolikhet blir de heller inte utrotade i framtiden.
Det är i stort sett det vanliga stela Star Trek-skådespelet, lite styltigt och högtravande, men ändå kanske lite bättre eftersom det utspelar sig i den tid som filmen gjorde. De kulturkrockar som inträffar på grund av att Kirk, Spock och de andra från Enterprise kommer från framtiden gör filmen till lite av en komedi som dock minskar på grund av et stela spelet och den stelbenta regin. En lättsammare film än de tidigare Star Trek-filmerna och därför lättare att se på. Lite mindre technobabbel och mer humor.
Läste en artikel i ETC om SF-filmer som Barack Obama gillar. Det är mest ganska tråkiga mainstream-filmer och TV-serier, däribland den idag nästan helt osebara ursprungliga Star Trek-teveserien. Men de har alla utom Blade Runner ett budskap om att allt går att lösa bara vi är goda. Goda filmer med goda hjältar. ETC tycker Obama kan ursäktas vad det gäller hans listan på SF-favoriter. Det tycker jag också.
Obamas SF-filmfavoriter
2001: Ett rymdäventyr (1968)
The Martian (2015)
Blade Runner (1982)
Cosmos (1980)
Star Trek (1966–1969)
The Matrix (1999)
Star Wars (1977)
Närkontakt av tredje graden (1977)
ETC anser att hans val av 2001: Ett rymdäventyr (1968) är ett bra val. Det tycker inte jag, det är en erbarmligt tråkig film som jag knappt orkade se färdigt. Undervisningstv-serien Cosmos har jag ingen aning om vad det är och The Martian har jag inte sett.
Av de övriga filmerna platsar Blade Runner och The Matrix också på topplista med övriga lämnar jag därhän även om hippiefilmen Närkontakt av tredje graden har en hel del charm. När det gäller Matrix håller jag skribenten i ETC om att filmen inte åldrats väl. Den bästa Star Warsfilmen är utan tvekan The Empire Strikes Back och inte den första filmen som Obama gillar men inte heller ESB platsar på min topplista och det gör heller inte de nya Star Trek-filmerna som dock är det bästa som gjorts i det universat.
Min favoritlista ser med andra ord ganska annorlunda ut än Obamas. Den är klart mörkare och smutsigare. Hjältarna är ofta antihjältar. Och det räcker inte med att vara god. Det går åt helvete då också. Men även från helvetesläget kan det bli bra. Saker går att lösa. Det finns hopp. Det är kanske vad min lista avspeglar. Undergångsfilmer med hopp.
Mina favoritfilmer inom SF-genren
Aliens (1986)
Battlestar Galactica (2004-2009)
Firefly (2002-2003)
Blade Runner (1982)
Equilibrium (2002), i Sverige känd som Cubic
Gattaca (1997)
The Matrix (1999)
Alien (1979)
Det var 8 filmer. Utöver det gillar jag också V for Vendetta (2005), Terminator 2 (1992), The Thing (1982). Den sistnämnda filmen finns också i en äldre version och i en nyare version från 2011. De är inte lika bra.
Jag vill också understryka att när det gäller Aliens är den längre versionen som kallas directors cut mycket bättre än bioversionen. Också Blade Runners directors cut-version är bättre än den ursprungliga bioversionen som hade ett alltför tillrättalagt slut.
När det gäller TV-serier står Battlestar Galactica i en klass för sig och Firefly hade kanske kunnat hamna på samma nivå om serien fått fortsätt. Battlestar Galactica har allt, klasskamp, feminism, starka kvinnor, religionskrig, apokalyps, sönderfall, falsk historieskrivning, livslögner, kärlek, Bob Dylan, Jimi Hendrix, fantastik, robotar, en förklaringar till varför det finns änglar, vilka de är och hur vi människor hamnade på jorden. Berättat i actiontempo och med inbäddade kärlekshistorier. Bara bäst helt enkelt.
Aliens är den överlägset bästa actionfilmen som finns i SF-genren. Kvinnlig hjälte, fantastiskt rapp dialog och läskigt många monster, korrumperade storföretag, kolonialism med mera. Föregångaren Alien är en av filmhistoriens bäst gjorda skräckfilmer med det ultimata rymdmonstret som egentlig huvudperson. Gastkramande. Dessutom med klassperspektiv och kvinnoperspektiv.
Equilibrium är en kraftigt underskattad film om ett totalitärt samhälle och motstånd. Snyggt gjord med en estetik som hämtad från nazi-Tyskland och lika obehaglig.
Den slutgiltiga underdog-serien är förstås Firefly. Om hur förlorarna överlever i den nya världen under en förtryckande storebrorsregim. I serien ingår förstås också filmen Serenity (2005) som ju är ett måste för att historielinjen ska kunna få ett avslut.
Gattaca kan för sin del sägas vara den bästa filmen i en genre med filmer om genetisk manipulation, surrogatmänniskor och liknande. andra filmer och serier med liknande tema är den nu aktuella HBO-serien Westworld (som efter tre avsnitt börjar arta sig och nog fan kommer det att skita sig) och The Island (2005) och Surrogates (2009). Det finns naturligvis också kopplingar till Blade Runner och kanske på ett visst sätt också till The Matrix.
Inspelningen av filmen började den 25 juni 2015 i Vancouver. Filmen släpptes den 20 juli 2016 i samband med firandet av 50-årsdagen av Star Trek-franchisen
Efter att förgäves ha försökt överlämna en fredsgåva från en ras till en annan, åker Enterprise till den nya rymdstationen Yorktown. Dit kommer också ett rymdskepp som med nöd och näppe lyckats fly från en nebulosa. Resten av besättningen är fortfarande strandsatta på en planet inuti nebulosan. Enterprise, som närmaste skepp, beslutar sig för att undsätta de nödställda.
Inuti nebulosan blir Enterprise dock attackerat av en svärm av små skepp, Enterprise skadas allvarligt och tvingas på flykten. Stora delar av besättningen blir också tillfångatagen. Kapten Kirk och de kvarvarande besättningsmedlemmarna försöker därefter frita den fängslade delen av besättningen.
Det var idag 50 år sen den ursprungliga Star Trek-serien började sändas. Därför uppmärksammas Star Trek i diverse media. I GP säger litteraturforskaren Jerry Määttä att Star Trek blev och är så populärt på grund av humanismen och optimismen. Det stämmer helt klart.
Ursprungliga Enterprise i den ursprungliga TV-serien
Att den ursprungliga serien skulle kännas fräsch även idag som han också hävdar stämmer däremot inte alls. Den ursprungliga serien är i praktiken osebar. Skådespeleriet framstår som träaktigt, könsrollerna stereotypa, persongalleriet supertråkigt osv. Det är en serie som för länge sen passerade bäst-före-datum. Detta i likhet med alla SF-serier från 1960-talet och början av 1970-talet.
Eller rättare sagt, kommande SF-filmer jag gillar, dvs kanske främst space opera. Det är vad jag i huvudsak är intresserad av. Dessutom är jag intresserad postapokalyptiska filmer av olika slag och en del annat smått och gott. Tidsresor finner jag inte så intressant och andra typer av fantasy- och SF-filmer ser jag mycket sällan. Superhjältefilmer tycker jag inte om alls. Det begränsar förstås utbudet så att min lista på filmer som kommer 2016 blir betydligt mindre än den som presenteras på sajten io9.
Filmer som verkar lovande är Midnight Special som enligt regissören Jeff Nichols ska vara inspirerad av bl.a. Starman, E.T. och Close Encounters of the Third Kind, Allegiant som bygger på bokserien The Divergent av Veronica Roth vilken naturligtvis blir mer intressant av att den utspelar sig i Chicago där en av mina döttrar bor, kanske duger The 5th Wave vilket med stor sannolikhet Independence Day: Resurgence säkerligen gör. Självklart ser jag fram mot Star Trek Beyond liksom Rogue One: A Star Wars Story som bland annat har Alan Tudyk (Firefly) bland skådespelarna och kanske också Passengers med bland annat Jennifer Lawrence (The Hunger Games).
Trots raddan av stjärnor i filmen, trots att både kapten Kirk och kapten Picard är med så är detta en usel film. träaktigt (vilket i och för sig ofta är det normala i gamla Star Trek-filmer) och oinspirerat skådespel från de flesta, en i mycket tycke tveksam berättelse med låg trovärdighet (vilket kanske är en viss självmotsägelse när det handlar om SF) samt extremt mycket meningslöst, obegripligt och ovidkommande technobabbel. Kände mig totalt oengagerad genom hela filmen. Kanske den sämsta av alla Star Trek-filmer, definitivt den sämsta av de jag sett så här långt.
Som jag skrivit tidigare är de Reavers som finns i Firefly inget annat än moderna zombier i rymden. Jag trodde då att Reavers var en uppfinning i Firefly inspirerade av zombie-flmer och postapokalyptiska filmer som utspelar sig på jorden. Det är sannolikt ett felaktigt antagande då Reavers finns i rollspelet Shatterzone från 1993 där de beskrivs nästan på exakt samma sätt som i Firefly. Det verkar sannolikt att de Reavers som finns i Shatterzone påverkat utformningen av Reavers i Firefly.
I Shatterzone från 1993beskrivs Reavers som extremt våldsamma humanoida aliens som om de inte finner några yttre fiender slåss inbördes. Deras ursprung och bakgrund beskrivs inte.
I Firefly har Reavers skapats genom ett kemiskt experiment som inte blev så som myndigheterna tänkt sig och som de sedan försökt dölja. Men Reavers lyckades från planeten ta sig ut i rymden för att terrorisera andra människor. De mördar, slaktar och äter andra människor utan några som helst reflektioner och eftertankar. De är extremt våldsamma och påminner enormt mycket om zombies i zombiefilmer eller Reavers i Shatterzone.
Reavers finns också i filmen Ghosts of Mars även om de inte kallas så. Där är de människor som blir besatta av en slags levande organismer i from av ett rött damm, sannolikt resterna av ursprungsbefolkningen på Mars som inte gillar att andra kommit dit. När människor blir besatta av dessa organismer blir de extremt våldsamma och hela deras beteende är exakt som Reavers i Firefly.
Även i The 100 är Reapers som de kallas där resultatet av medicinska experiment. Överlevande människor som hållit sig undan radioaktiviteten inuti ett berg (Mountain Men) har skapat en drog som förvandlar de människor som överlevt och anpassat sig till hög radioaktivietet på ytan (Grounders) till extremt våldsamma kannibaler utan tankar eller annat syfte än att mörda och slakta samt få tag på drogen igen. Vilket de gör genom att leverera fångade Grounders till människorna i berget. Grounders som sen kan förvandlas till Reapers eller användas för att säkra överlevnaden för människorna i berget.
Även i Star Trek-universat förekommer Reavers, detta i spelet Star Trek: Voyager: Elite Force. Där är de skapade genom genom ett massivt genetiskt experiment. De kan ha olika genetiskt ursprung och komma från vilken art som helst. Utseendemässigt påminner de om Wraith i Stargate Atlantis. En vampyrras som skapades av mänsklighetens föregångare, Lanteans (Ancestors).
(4 / 5) Star Trek: First Contact är en film från 1996 som utspelar sig på 2300-talet. Det kommendör Jean-Luc Picard har fruktat i många år händer. Ännu en borgkub kommer till jorden för att ta över den. Trots att stjärnflottan förstör borgkuben lyckas en mindre kapsel från kuben undkomma. Denna kapsel öppnar en tidsvirvel och reser tillbaka i tiden till mitten av 2000-talet för att förstöra människans första kontakt med civilisationen från Vulcan. Picard och besättningen på rymdskeppet Enterprise följer efter kapseln in i tidsvirveln för att försöka stoppa borgerna innan de hinner göra för mycket skada.
Filmen utspelar sig efter Star Trek: Generations och före Star Trek: Insurrection. De baserar sig på samma persongalleri som återfinns i TV-serien Star Trek: The Next Generation (TNG).
Filmen handlar om Star Treks mest intressant aliens, Borg och det gör den mer intressant än den normalt skulle vara. Att Steppenwolfs”Magic Carpet Ride” spelas i filmen när jordens första farkost med Warp-drift lyfter från jorden ger också extra poäng. Det som drar ner betygen är dessa tidsresor som jag hatar och den vanliga förekomsten av stelhet och stelbenthet bland skådespelarna som förekommer i så många Star Trekfilmer och TV-serier. Men som helhet betraktat en av de bättre Star Trek-filmer jag sett och mycket bättre än den ursprungliga TV-serien.
Shared universe som det heter på engelska, är skapade universa som delas av flera. En mängd olika författare, filmare, företag etc kan vara inblandade i skapandet av händelser, karaktärer och annat i det delade universat eller gemensamma universat. Det är mycket vanligt inom science-fiction och fantasy, men mindre vanligt i andra typer av romanförfattande även om det undantagsvis förekommer.
Välkända gemensamma universum är TV- och filmuniversa som Battlestar Galactica, Doctor Who, Stargate, Star Wars och Stark Trek. Andra välkända gemensamma/delade universum inom science fiction är Dune Universe, Known Space, CoDominium, Asimov’s Foundation & Robots, Federated Sentient Planets (Brain & Brawn Ships), Warhammer 40K och Isaac’s Universe. Delade världar i fantasy inkluderar Federated Sentient Planets (Dragonriders of Pern), Witch World och Drifting Isle Chronicles etc.
Dessutom fungerar många spelvärldar som delade universa, exempel på detta är Eberrron och Warhammer inom fantasy-genren, Warhammer 40K, Traveller, Stardrive och slutligan har vi de japanska mecha-seierna med filmer, anime, manga, spel och mycket mer. Exempel på sådana gemensamma världar är Battletech/Mechwarrior, Macross II, Mekton och Armored Troopers Votoms.
Nja, kanske inte, men Leonard Nimoy som spelade Spock dog häromdagen. Det är inget som berör mig speciellt. Jag har aldrig känt nån större entusiasm för Star Trek och av personerna i ursprungsserien och ursprungstappningen så är Spock den jag kanske har minst sympati för.
Leonard Nimoy har för sin del kommit att symbolisera den logiske och ganska känslokalle utomjordingen som ändå vill vara vän med människorna. Okej, Spock är halvmänniska så det är ju i alla fall en trovärdig bakgrund till hans inställning i den frågan.
Rymdskepp som böjer rumtiden finns i hippieepokens mest lästa och spridda SF-bok, Frank Herberts Dune. Det är ett sätt att färdas snabbare än ljuset och att göra interstellära och intergalaktiska rymdfärder möjliga. I alla fall inom SF och i NASA:s teorier. Kanske funkar också Star Treks warpdrive på samma sätt.
Det vanligaste inom science fiction är annars konstgjorda maskhål som ett sätt att färdas snabbare än ljuset.. Stargate, Farscape och flera andra serier har detta transportsätt.
Sen 2010 tycks i all fall forskare på NASA ha funderat över hur ett rymdskepp som kan böja rumtiden kan konstrueras och nu har en konstnär tagit fram bilder på hur ett sådant rymdskepp skulle kunna se ut. Verklighet? Knappast. Inte under mitt liv i alla fall. Är det sannolikt att människan nånsin kommer att kunna konstruera nåt sånt här skepp? Troligen inte. Men det vore häftigt.
Demot där du kan vandra runt på kommandobryggan i Voyager är skapat av Thomas Kadlec som uppger att han helt enkelt bara ville kombinera sina största intressen – Star Trek, Oculus Rift och Unreal Engine 4.
Demot är nämligen gjort med hjälp av spelföretaget Epics senaste version av Unreal Engine, vilket också skänker scenen något av en fotorealistisk kvalitet. Det finns inga mänskliga karaktärer, eller utomjordiska heller för den delen, som kan störa illusionen. Även om deras röster har inprogrammerats vid lämpliga platser på bryggan.
USS Voyager
Vi andra som inte äger Oculus Rift får väl använda vår fantasi istället för att vara virtuella turister.
I Star Trek kan rymdskepp dölja att de finns där. De kan göra sig ovanlig. Samma teknik eller liknande tekniker förekommer också i andra SF-serier. I William Gibsons Neuromancer kan personer använda speciella kläder för att i stort sett bli osynliga. Nu är den typen av kläder på väg att bli verklighet:
Bland kläderna finns bland annat hoodies som använder reflekterande material för att blockera termisk avbildning, tillsammans med tillbehör som är utformade för att förhindra kameror och programvara för ansiktsigenkänning.
Tillbehör och sminkning för att undgå ansiktsigenkänning är ett bra komplement till döljande kläder. Om stealth-kläder och tillbehör med Dazzle-effekterblir åtkomliga och börjar användas blir ju all forma av maskeringsförbud helt meningslöst. Ingen vet om de kläder du bär är stealth-kläder eller inte.
Soon after the invention of lasers during 1960, such devices became briefly fashionable as a directed-energy weapon for science fiction stories. For instance, characters of the Lost in Space TV series (1965–1968) and of the Star Trekpilot episode ”The Cage” (1964) carried handheld laser weapons.
In his book Physics of the ImpossibleMichio Kaku used gamma ray bursts as an evidence to illustrate that extremely powerful rayguns like the one used to destroy a planet on Death Star in the Star Wars franchise do not violate known physical laws and theories. He further analyses the problem of rayguns’ power sources.
Laserpistoler är fortfarande på science fiction, men den amerikanska flottan är inställd på att installera sin nya LWS (Laser Weapon System) på fartyg i Persiska viken för att slåss mot fienders drönare och fartyg.
LWS (eller LaWS) är en typ av energivapen, närmare bestämt partikelstrålevapen. Andra energivapen är soniska vapen och mikrovågsvapen. I år kommerdetförsta US-amerikanska fartyget att utrustas med LWS. Det handlar om USS Ponce. Redan 2013 testades dock vapensystemet ombord på fartyg.
Att resa genom världsrymden är i praktiken fysiskt omöjligt om vi inte kommer på nåt nytt alternativt att fysikens lagar som vi känner dem faktiskt inte stämmer. Därför kanske teleportering, flitigt använt i Star Trek, kanske kan vara ett alternativ. Teleportering i science fiction finns enligt Jörgen Städje av två grundläggande typer, en där hela personen faktiskt skickas fysiskt genom ett maskhål (ex filmen Contact), den andra metoden är att personen kopieras.
Teleportering Star Trek
Maskhålsteknologin som den används i Stargate kräver att det finns teknisk utrustning i bägge ändar, medan den typ teleportering över kortare avstånd som finns i Star Trek inte kräver utrustning i bägge ändar. Det gör inte heller den mer långväga maskhålsteknologin i filmen Contact eller TV-serien Farscape.
Sannolikt är inte teleportering av så komplexa strukturer som människor möjligt på något sätt, även om kvantteleportering av fotoner fungerar i verkligheten. Teleportering av komplexa strukturer skulle sannolikt sluta illa:
Om en person ska kunna transporteras måste transportmaskinen kunna peka ut var kroppens 10^28 atomer befinner sig med otrolig precision. Det handlar om atomdiametrar.
Maskinen ska sedan sända den informationen till mottagaren, där kroppen ska rekonstrueras med samma höga precision. Skulle en molekyl hamna bara en hundradels millimeter fel, eller om jonisationstillståndet blev fel, skulle personen drabbas av allvarliga neurologiska eller psykologiska störningar, eller tvärdö för att en nyttig molekyl råkat förvandlas till gift.
En atomdiameter hos väte är cirka 1 ångström (100 pm) i diameter. Ska den kunna placeras rätt i en kropp som är 1 meter eller 10^10 ångström, gärna med en noggrannhet på 0,1 ångström måste koordinaten uttryckas med 33 värdesiffror. Med 10^28 atomer blir det 10^39 byte, eller en peta-yottabyte. Det går inte ens att tänka sig.
I andra änden av förbindelsen ska atomerna dessutom nytillverkas. Eftersom energi och materia inte kan skapas ur intet, åtgår väldiga mängder energi. Jag föreslår att vi undviker att tänka på hur mycket, för det förtar hela nöjet.
Kopieringsteleportering skulle dessutom få lite märkliga och besvärliga konsekvenser. Samhället som vi känner det kommer sannolikt att försvinna. Mat och resurser av alla de slag blir inga problem:
Möjligheten att kopiera mat kommer förmodligen göra att allt jordbruk avstannar – kan man kopiera mat finns inget egentligt behov av att arbeta. Det kommer att växa upp fabriker som massteleporterar mat enligt kt-metoden, och skulle man behöva en teleportör till, så teleporterar man bara fram en med kt.
Mottagarna kan placeras ut där maten behövs bäst, alltså mitt i stora befolkningscentra, eller i ”snabbköp” tänkte jag skriva, men ett bättre ord är kanske avhämtningsställe, eftersom maten inte kostar något. Men det resonemanget gäller bara tills var och en har en teleportör hemma.
Teleportering har den fördelen att ingen längre behöver kriga för att få mat eller rikedomar, men å andra sidan kommer pengar inte att vara något värda efter ett tag. Det enda som är värt något är teleportörerna. Det blir alltså kring tillgången till dessa som de framtida krigen kommer att stå.
Eftersom ingen behöver arbeta för att få pengar för att få mat, bortfaller behovet av en stat som samlar in skatt för att förse en regering och ett försvar med medel för att kunna arbeta. Allt behov av distribution och logistik bortfaller.
Men det hela fungerar nog inte. Det skulle kräva alltför mycket energi att kopiera materia genom teleportering, om det nu mot förmodan vore tekniskt möjligt. Så troligen ingen teleportering, troligen inga resor genom maskhål eller några kopior. teleportering är således inget alternativ till andra icke-existerande transportformer som rymdvikning och överljusdrift.
(3 / 5) Star Trek III: The Search for Spock är i likhet med de flesta äldre Star Trek-filmer ingen action-film. I mitt tycke är det en klart intressantare film än Star Trek II: The Wrath of Khan även om en del specialeffekter med moderna ögon inte är speciellt bra. Klingonerna i filmen är dock alldeles för stereotypa och ensidiga.
The Search for Spockär endirektfortsättning på The Wrath of Khan där Spock dör. I denna film återuppstår han. Det hela har en starkt religiös prägel och jag har en viss svaghet för SF-filmer som har religiösa motiv eller ingredienser. Att återuppväcka Spock är iofs en knäpp filmidé, men det funkar faktiskt även om mycket kring den nye Spock och han snabba tillväxt är oförklarat. Kommersiellt viktigt var det säkert. Vetenskapen i filmen är också mer än sedvanligt svag för att vara Star Trek. Kanske är detta den bästa av de gamla Star Trek-filmerna, men bättre än tre stjärnor blir det inte.
Bechdeltestet har diskuterats flitigt i Sverige en tid. Jag hör till dem som är lite kritiska eftersom vissa filmer som definitivt inte är jämställda eller på något sätt progressiva i jämställdhetsfrågan klarar testet. Å andra sidan finns det klart bra filmer ur jämställdhetssynpunkt som inte gör det. Testet går ut på att se om en film innehåller två eller fler kvinnor och om huruvida de talar med varandra om mer om nåt annat än en man.
Betydelsen av olika betyg
Det finns två eller fler namngivna kvinnor i filmen men de pratar inte med varandra
Det finns två eller fler namngivna kvinnor i filmen och de pratar med varandra om män
Det finns två eller fler namngivna kvinnor i filmen och de pratar med varandra om nåt annat än män
Här kommer en lista på några SF-filmer och deras resultat med Bechdeltestet:
John Carpenter
The Abyss, 3
Alien, 3
Aliens, 3
Alien 3, 0
Alien Resurrection, 3 After Earth, 1 Avatar, 3
Blade Runner, 1
Close Encounters of the Third Kind, 1
Cloud Atlas, 3
Contact, 3
Dark Star, 0 District 9, 1
Dune, 3
Escape from New York, 0 Elysium, 3
Ender’s game, 1 (eller 2) Equilibrium, 1
E.T.: The Extra-Terrestrial, 3
Fahrenheit 451, 3
The Fifth Element, 1 Ghosts of Mars, 3
Gravity, 0
I, Robot, 1
Independence Day, 3 Iron Sky, 3
Looper, 1
The Matrix, 3
Men in Black, 1
Men in Black II, 1
Men in Black III, 1 Oblivion, 3
Predator, 0
Razor, 3
The Chronicles of Riddick, 2
Riddick, 1
Rise of the Planet of the Apes, 1
RoboCop, 1 Serenity, 3
Solaris (2002), 1
Soylent Green, 1
Sphere, 1
Natasha Henstridge
Species, 3
Species II, 3
Stargate, 1
Stargate: Continuum, 1
Stargate: The Ark of Truth, 3
Starship Troopers, 3
Star Wars, 1
Star Wars: Episode V – The Empire Strikes Back, 0
Star Wars: Episode VI – Return of the Jedi, 0
Star Wars: Episode I – The Phantom Menace, 1
Star Wars: Episode II – Attack of the Clones, 3
Star Wars: Episode III – Revenge of the Sith, 1
Terminator, 2
Terminator 2, 3
They Live, 0
The Thing (1982), 0
Total Recall, 1
Tron Legacy, 1 V for Vendetta, 3
War of the Worlds, 1
Waterworld, 2
Wing Commander, 2
En del av betygen kan diskuteras och där jag har en annan åsikt än den sajt jag tittat på för att få betygen (jag har själv inte sett alla filmerna ovan) så har jag ändrat till mitt betyg.
En regissör som klarar sig väldigt dåligt är John Carpenter (Dark Star, They Live, The Thing, Escape from New York). Undantaget för hans del är Ghosts of Mars som får 3 i likhet med alla filmer (Species och Species II) på denna begränsade lista med samma skådespelerska, Natasha Henstridge, i huvudrollen. Förväntat så klarar sig Star Wars-filmerna inte speciellt bra (och därmed inte George Lucas heller), men det gör däremot de flesta Star Trek-filmer. James Cameron är motsatsen till John Carpenter. Camerons filmer (The Abyss, Aliens, Avatar och Terminator 2 klarar testet medan en av dem, Terminator får en tvåa ) Alien-filmerna klarar sig förstås bra, utom en av dem eftersom det bara förekommer en kvinna i Alien 3. Även de två filmer (Contact och Elysium) som Jodie Foster spelar i klarar testet.
(2 / 5) Kanske vrede ändå, men rätt misslyckad vrede. Vrede utan eftertanke. Misslyckad hämnd. Inte mycket till hämnd. Star Trek II: Wrath of Khan är sannolikt den film som mest liknar den ursprungliga TV-serien vad det gäller upplägg och berättelse. Det gör filmen omtyckt bland trekkies. Det gör den mindre omtyckt av mig. Jag gillar inte TV-serien.
Wrathof Khan handlar om en hämndlysten psykopat. Intelligent, men begränsad. Kortsynt. Khan Noonien Singh. En gammal fiende. En gammal fiende till Kirk. En klassisk filmskurk. Klassisk filmskurk i SF. Mer intressant blir det egentligen inte. Han är inte så mäktig som det ska föreställas oss.
Det är hyfsad action, hyfsad story ändå och de präktiga hjältarna vinner. Det hela kompliceras av en gammal flamma till Kirk och hennes son. Som inte gillar Kirk. Men. Det är Star Trek för trekkies (och de tycks tycka filmen är grymt bra). Inte SF för oss andra. Filmen fick bra kritik när det begav sig. Det skulle den kanske inte fått idag. Kanske skulle jag gillat den då. Men jag gör det inte idag. Blade Runner kom samma år. Det är en bra film. En av de bästa SF-filmerna nånsin.
(3 / 5) Den sista filmen med hela originalensemblen från Star Trek-serien och de fem första filmerna. Klart bättre än sin föregångare Star Trek V: The Final Frontier om ett Klingon-imperium på brinken till sammanbrott och därför villiga att sluta fred med ärkefienden, Federationen. Om de politiska konsekvenser detta får, motståndare bland klingonerna, klingonska fängelseplaneter, mystiska shapeshifters och politisk intrig på högsta nivå. Hikaru Sulu har blivit kommendör på ett eget rymdskepp och Kirk får bli motvillig fredsduva vilket inte går så bra till en början.
(2 / 5)Religiösa övertoner och omnipotent alien gör denna film lite ansträngande att se. Jag gillade den inte, men kanske är den lite bättre än Star Trek: Generations.
Min favoritlista ser med andra ord ganska annorlunda ut än Obamas. Den är klart mörkare och smutsigare. Hjältarna är ofta antihjältar. Och det räcker inte med att vara god. Det går åt helvete då också. Men även från helvetesläget kan det bli bra. Saker går att lösa. Det finns hopp. Det är kanske vad min lista avspeglar. Undergångsfilmer med hopp.
(1 / 5) 
(4 / 5) 
