Cyborger finns

Blandningen mellan maskin och människa, människan förstärkt av elektronik, mekanik etc är en vanlig företeelse i science-fiction. Det finns sådant som mechas, stridsrobotar och det finns cyborger. De sistnämnda finns även i verkligheten. Kanske inte lika snygga och fräck som i filmer, serier och böcker om framtiden. Men de finns.

Claudia Mitchell är ett exempel, en före detta militär som råkade ut för en svår olycka och blev av med sin ena arm. Hon har fått en mekanisk arm som ersättning.

Neil Harbisson

Neil Harbisson

Den färgblinde artisten och konstnären Neil Harbisson kan idag se, eller uppleva kanske är det bästa uttrycket, fler färger än andra människor på grund av ett elektroniskt öga.

Professor Stephen Hawking har ALS och är mycket svårt handikappad. Han kan ändå kommunicera med omvärlden med hjälp av en speech syntheziser och en dator kopplad till rullstolen.

En annan professor, Kevin Warwick, använder sig själv som försöksdjur för olika cybernetiska exeperiment. Han är professor just i cybernetik.

Jens Naumann

Jens Naumann

Jens Naumann har för sin del fått syn med helt artificiella medel. Han har elektroniska ögon kopplade direkt till hjärnan.

Ytterligare en cyborg var Matthew Nagle som blev rörelsehindrad efter överfall. Han kommunicerar efter det med omvärlden med hjälp av ett chip i huvudet.

Elektrikern Jesse Sullivan fick år 2001 en kraftig elektrisk stöt. Brännskadorna han fick ledde till amputation av armarna. Som ersättning fick han protesarm. Nigel Ackland är en annan person som fått en konstgjord arm.

Vidare finns författaren Michael Chorost som har gått från helt hörselskadad till hörande med med hjälp av ett implantat.

Tänk dessutom på alla människor med konstgjorda höfter eller andra konstgjorda kroppsdelar. De är på sätt och vis också cyborger, om än inte lika avancerade som de som beskrivits ovan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Mecha i SF och verkligheten

Tidningen Techworld har en rolig artikelserie om olika science-fictionföreteelser sett med verklighetens ögon. Om de är tekniskt möjliga eller inte. Mest handlar det om krig och vapen. Det mesta är förstås inte möjligt, men mechas (exoskelett), cyborger och stridsobotar är enligt Techworld helt överlägsna människan. Förutsatt att människan inte styr maskinen, roboten, mechan, cyborgen, stridsroboten, utan att den styr sig själv, alltså. Mechas är uppenbarligen nåt som skribenten Jörgen Städje i Techworld dock verkar tro lite på. Om energiförsörjningen kan ordnas alltså:

Väldigt många sci-fi-skildrare har kommit på tanken att stoppa in människan i en stridsrobot som gör henne starkare, snabbare och tålig mot kväljande atmosfär. Med lämpliga kameror kan robotföraren också se andra våglängder, som värme och röntgen. Roboten kan lämpligen bestyckas med en dröse målsökande missiler, extra tunga Gatlingkulsprutor med mera, och vips har vi en fulländad stridsmaskin.

Och här har vi också ett sci-fi-ämne som sannolikt kommer att gå i uppfyllelse inom inte allt för många år.

I alla fall så länge batterierna räcker. Ingenstans har jag i någon film kunnat se hur robotkrigföringen krävt att någon måste dra igång en dieselgenerator först. Det är tydligen batterier och svirrande servomotorer som gäller. Man kan ju tänka sig att sådana där handtagsstora enmegawatts fusionskraftverk förstås, som jag pratat om tidigare. Då är allt löst på ett enkelt sätt.

Olika varianter av cyborger, mecha, stridsrobotar etc finns i en mängd olika science-fictionvärldar som Robocop,  District 9, Avatar, Warhammer 40K, Mobile Suit Gundam, Robotech, Armored Trooper Votoms, Macross, Battletech (Mechwarrior) och många många fler. Ofta förekommer Mecha i japanska filmer och serier, medan cyborger är mera US-amerikanskt.

Mecha

Mecha in blue av LordHannu

I verkligheten förekommer väldigt få mecha (även om det är på gång), medan cyborg delvis är något som i praktiken redan finns. Konstgjorda ersättningskroppsdelar blir ju allt vanligare. Men inga förbättrade och förstärkta människor som förvandlats till stridsmaskiner finns förstås ännu. Även om det teoretiskt tycks kunna bli möjligt inom en inte alltför avlägsen framtid. Men även om alla SF-idéer om vapen, mechas, robotar och liknande inte fungerar i verkligheten så kan de ju vara bra SF. Det gäller väl att resonera som religiösa gör Allt går inte att förstå och saker kan fungera utan att de logiskt kan förklaras. Men då får vi också skita i vad Lena Andersson i DN säger. Fast det vill vi väl inte, eller?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det heter androider

I den svenska TV-serien Äkta Människor kallas de mänskliga robotarna för hubotar och det är ett ganska bra namn tycker jag. Det vedertagna namnet inom SF-genren är annars android. Men hubot är kanske egentligen ett bättre namn. En annan klassisk SF-genre grej de missat eller inte brytt sig om är robotlagarna som de formulerades av Isaac Asimov:

Lagarna, som ursprungligen var tre till antalet, lyder:

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.

I Asimovs roman Stiftelsen och jorden (utgiven 1986) presenteras senare den ”nollte”, övergripande lagen (på engelskaZeroth Law), som i den fjärran framtiden har skapats för att ha prioritet före de första tre:

0. En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att mänskligheten skadas.

Nu är väl det ingen katastrof, det finns  gott om SF där lagarna inte används och gott om SF där robotar är elaka och obehagliga. I Battlestar Galactica, senare år bästa TV-serie i SF-genren är det dock betydligt mer komplicerat än så. Men Asimovs lagar använd helt klart inte.

Äkta människor förekommer dock inte enbart mänskliga robotar utan också människor med elektriska och mekaniska delar. Inom SF kallas sådana människor för cyborger. Jag tycker dessutom den svenska TV-serien är bättre än vad  SF-okunniga recensenter och kritiker i allmänhet verkar tycka.

Intressant?
Läs mer: OnyanseratHogreliusSocialistsimonNelly RönnstamNene Ormes,
Borgarmedia: SVD12ABGPDNHD,
Läs även andra bloggares åsikter om 

PS 120221. Jag har insett att jag undervärderat skaparna bakom serien. När jag nu sett fler avsnitt inser jag att man faktisk har med Robotlagarna som de formulerats av Asimov, men att de hubotar som kan döda har fått dessa lagar borttagna ur ”hjärnan”.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2012.