The Man in The High Castle – riktigt bra

4 out of 5 stars (4 / 5) The Man in the High Castle är en bra bok av Philip K. Dick. Men detta är inte om boken utan om TV-serien som jag sett på Amazon Prime Video. TV-serien är löst baserad på boken och är mycket välgjord. Den är spännande med lite oväntade vändningar men utan att gå till överdrift när det gäller komplikationer och svek så som många moderna TV-serier gör.

Kanske ska det dock tilläggas att så kanske blir fallet när Amazon ska krama mer pengar ur historien och därmed göra samma misstag som så många bolag före dem. Förvandla en intressant serie till nåt ointressant och otrovärdigt genom att gör det alltför komplicerat och konstigt i syfte att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt.

Det hela är en alternativ historia om en värld som är uppdelad mellan Japan och Nazi-Tyskland efter att dessa gått segrande ur andra världskriget, USA är delad mellan de två supermakterna och mellan dem finns en oberoende buffertzon med formellt självstyre. Det hela är allt annat än förutsägsbart och det är en klart sevärd serie. Allt ont är inte alltid ont och allt gott är inte alltid gott. Världen är gråskalor och inte alltid helt rätlinjig trots den fascistiska världsdominansen i två olika kulörer.

Rufus Sewell gör en eminent tolkning av sin rollfigur, SS Obergruppenführer John Smith. Även Joel de la Fuente (för den som är väl bevandrad i Space Opera så är han känd för en av de viktigare rollerna i Space: Above and Beyond) är mycket bra i rollen som Chief Inspector Takeshi Kido, chefen för den japanska militärpolisen i San Francisco.

[imdblt]The Man in the High Castle[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Westworld – bara en ny Game of Thrones?

Westworld4 out of 5 stars (4 / 5) De som hävdar att Westworld bara är en ny variant av Game of Thrones (GoT) gör detta då våldtäkter och övergrepp mot kvinnor är mycket vanligt i Game of Thrones, speciellt i de inledande säsongerna och de inledande avsnitten av Westworldverkar det likadant. I motsats till i GoT får vi dock inte se några explicita våldtäktscener i Westworld, bara implicerade som inte sker i bild. men Westworld är våldsamt och övergreppen mot både män och kvinnor otaliga.

Den miljö som skapats i temaparken Westworld är en fascistoid fantasi för heterosexuella män som gillar våld och sexuella övergrepp. Det känns som ett mycket begränsat sätt att se på mänskligheten. Ett obehagligt och otrevligt sätt som självklart kommer att resultera i olika former av uppror från besökare som tycker det är obehagligt och från de förtryckta androiderna som tvingas leva i sina loppar och återställs varje natt genom att minnena raderas.

De styrande över temaparken framställs som kallhamrade kapitalister där vinsten är allt. En av dem, den ena av de ursprungliga skaparna, Robert Ford, är en ren psykopat. Han spelas av mästaren på sådan roller, Anthony Hopkins. Människor och framförallt män beskrivs som starkt känslomässigt störda med bara två intressen, sex och våld. Det är djupt obehagligt och otrevligt. Men även hans personlighet kan en ta fel på om en bara sett de första avsnitten. Det är en djupe obehaglig rollfigur som Hopkins spelar.

De första avsnitten ger fog för sådan kritik som framförs av Karolina Bergström i ETC:

I HBO-serien Westworld, där vi får följa livet i en futuristisk vilda western-nöjespark där besökare kan leva ut sina lustfyllda drifter med hjälp av följsamma robotar, får publiken redan i första avsnittet se en kvinnlig android brutalt släpas bort av en manlig besökare inför en förmodad våldtäkt. Samtidigt får hennes teknologiska medsystrar iklä sig rollerna som prostituerade i kulisstadens lilla saloon, och i den patriarkala kontexten blir man nästan överlycklig över att se en ynka kvinnlig robotcowboy passera förbi. När stadens inofficiella bordellmamma tas in för teknisk kontroll i parkens huvudcenter kommenterar en manlig kontrollant hennes utseende med: ”Jag skulle knulla henne, skulle inte du det?” varpå hans manliga kollega svarar: ”Hon är en hora – hon ska inte verka pryd”. Och när samma robot inte fungerar som den ska sammanfattar en anställd saken med: ”Lämna henne på golvet över natten – någon kanske vill ha en sista omgång med henne”.

Liknande rimligt kritik framförs av Aly Horn på HelloGiggles:

The writers seem to have lamp-shaded the problem without even knowing it: part of the issue with the way Game of Thrones and other shows utilize rape is that the women who are subjected to it don’t get to DEAL with it. It doesn’t become part of their lives. We don’t see how deeply it impacts their experiences and thoughts. We don’t see rape portrayed as something that significantly impacts the narrative, which is a HUGE ISSUE.

The larger implication of this is hopefully something that will be confronted with great sensitivity and consideration (although given HBO’s track record, I’m not holding my breath), but Dolores and all of the other hosts are to a certain extent being used as prostitutes, both literally and ~metaphorically~.

We already see the seeds of Dolores and other hosts beginning to remember things that have happened to her in the past (her father, YIKES) and so certainly all of this is going to have to be addressed in some fashion. It’s just important to keep in mind that the constant use of rape as a plot device dangerously perpetuates the idea that rape isn’t a big deal, which is how we end up with certain disasters in the real world.

Det är svårt att inte håll med om denna kritik, men…

Ju fler avsnitt som går, ju mer komplicerat blir det. Ju svårare blir det. Både Dolores Abernathy, den kvinnliga androiden var föräldrar mördas och som förmodligen våldtas visar sig ha gamla minnen som inte raderas varje natt. Hon kommer ihåg gamla loopar och händelselinjer med mera. Hon börjar ta makten över sitt eget liv. På samma sätt är det med ”bordellmamman” Maeve Millay som snart kan väcka sig själv utanför parkens område och tar makten över de män som Bergström citerar ovan. Män som lever i den verkliga världen. Hon skaffar sig möjligheter att omprogrammera sig själv och andra androider.

Det framkommer också snart att en del av programmerarna också kan vara androider medan det blir allt mer oklart vem den obehaglige mannen i svart egentligen är (spelas mycket bra av Ed Harris). Han är i alla fall troligen en besökare, en människa då han inte kan dödas. Kanske är han egentligen William (Jimmi Simpson) fast i en annan tidslinje. William är en man som förälskar sig i Dolores Abernathy, spelad av Evan Rachel Wood som gör det väldigt bra), och bestämmer att hon är en person med verkliga känslor och intressen trots att hon är en android.

Två kvinnor eller kvinnliga androider, Dolores Abernathy och Maeve Millay, går i täten för att ändra historien inne i temaparken och kommer därmed sannolikt också att påverka det som finns utanför. De förändrar temaparken och verkligheten. De kan dessutom höra till de androider som ursprungligen programmerades av den andre skaparen av parken, Arnold Weber. Arnold Weber har dött under oklara omständigheter, men klart är att han var osams med Robert Ford om vilken väg temaparken skulle ta.

Ju fler avsnitt som sänds desto märkligare känns Bergströms kritik måste jag säga även om det finns en hel del naket, egentligen främst en kvinna, Maeve Millay, som spelas av Thandie Newton. Men nakenscenerna med henne är avsexualiserade och det gäller faktiskt de flesta filmsekvenser med nakna män och kvinnor. När det visas sexscener får vi sällan se helt nakna personer.

Jag tror den här serien kan bli mycket bra i sin förlängning och den har helt klart en feministiska potential som inte ska avfärdas på grund av de obehagliga tidiga avsnitten. Däremot känns det som om humanismen i stort är väldigt frånvarande. I Westworld är människor elaka, obehagliga, sexistiska och våldsamma om de bara får chansen. Det gäller även Dolores Abernathy, Maeve Millay och även William, speciellt om han faktiskt är mannen i svart. Det är för mig en mycket verklighetsfrämmande beskrivning av människor.

Förutom de redan nämnda skådespelarna, Evan Rachel Wood, Thandie Newton, Anthony Hopkins och Ed Harris är också Jeffrey Wright mycket bra i rollen som Bernard Lowe.

Westworld har mycket lite gemensamt med GoT som jag ser det. Bergström i ETC har fel på det stora hela, men hennes kritik är som jag redan skrivit inte helt orimlig.

Läs mer om Game of Thrones:

[imdblt]Westworld[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Och nu ska jag se de  sista avsnitten av första säsongen.

Deckare i solsystemet – The Expanse

4 out of 5 stars (4 / 5) The Expanse är en polisserie och deckare som utspelar sig i solsystemet på asteroider och planeter. Jorden och Mars är två konkurrerande makter i solsystemet, Asteroiderna är koloniserade och används som råvaruproducerande kolonier, handelsstationer och straffkolonier av de två stora supermakterna där Mars verkar vara den mer välorganiserade staten och Jorden verkar vara styrt av storbolagsintressen, formellt dock med FN vid makten. Centralt för handlingen är asteroiden Ceres och dess roll för solsystemet, Mars och Jorden.

TV-serien bygger på en bokserie av James S.A. Corey (pseudonym för Daniel Abraham och Ty Franck). Det finns många likheter mellan The Expanse som TV-serie och Firefly liksom med Killjoys. Liten grupp av kvinnor och män kämpar mot övermäktiga fiender. Dock inga vilda Västern-inslag. Det är uppenbart att Firefly blivit stilbildande på många sätt då serien mycket tydligt utgör en inspiration för såväl The Expanse som Killjoys. Invånare i asteroidbältet (belters) som underdogs och i utanförskap är också lite av en stapelvara i SF-litteratur, för att inte säga i SF-rollspel.

En spännande serie om en megastor konspiration som det till en början kan vara lite svårt att hänga med i. Klarar Bechdeltest såväl som Rasbechdeltestet och Chavez-Perez-testet. Komplexa personligheter och bra skådespeleri av framförallt Dominique Tipper som spelar Naomi Nagata (en kvinnlig tekniker, väldigt mycket Firefly där). Thomas Jane som snuten på Ceres tycker jag inte gör sin roll lika bra och Steven Strait som Jim Holden är en lite stereotyp roll vilket också gäller Wes Chatham som Amos Burton (motsvarigheten till Jayne i Firefly).

[imdblt]The Expanse[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Killjoys – kul korsning mellan Firefly och Blade Runner

3 out of 5 stars (3 / 5) Killjoys är en SF-serie som utspelas i ett stjärnsystem med 4 planeter där makten innehas av ett antal elitfamiljer och ett stort superföretag. I centrum för handlingen är en grupp prisjägare som arbetar på kontrakt för en organisation som heter Reclamation Apprehension Coalition (RAC).

Mörka stadsmiljöer med undergångsstämning som i Blade Runenr korsat med en grupp outsider som slåss mot övermäktiga fiender av olika slag. Det rä faktiskt ganska kul. En huvudrollsinnehavare, Hannah John-Kamen, som pratar brittisk engelska är int helt fel det heller.

Överlag väl mottagen även om en del negativ kritik förekommer. Det är en lågbudgetproduktion mne ändåp föärvånanvsärt bra gjord även om den saknar Battlestar Galacticas komplexitet och Fireflys originalitet. Kompetent spel från flera av skådespelarna. Som så mycket annan SF produceras serien i Kanada. Producenterna av Killjoys har också gjort den sevärda serien Orphan Black. i Sverige finns serien att se på HBO Nordic.

Serien får klart godkänt och klarar Bechdeltestet, RasBechdeltestet såväl som Chavez-Perez-testet (som iofs är gjort för Sverige, men funkar bara i Kanada och USA också).

[imdblt]Killjoys[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Obama gillar tråkiga SF-filmer

Läste en artikel i ETC om SF-filmer som Barack Obama gillar. Det är mest ganska tråkiga mainstream-filmer och TV-serier, däribland den idag nästan helt osebara ursprungliga Star Trek-teveserien. Men de har alla utom Blade Runner ett budskap om att allt går att lösa bara vi är goda. Goda filmer med goda hjältar. ETC tycker Obama kan ursäktas vad det gäller hans listan på SF-favoriter. Det tycker jag också.

Obamas SF-filmfavoriter

2001: Ett rymdäventyr (1968)
The Martian (2015)
Blade Runner (1982)
Cosmos (1980)
Star Trek (1966–1969)
The Matrix (1999)
Star Wars (1977)
Närkontakt av tredje graden (1977)

ETC anser att hans val av 2001: Ett rymdäventyr (1968) är ett bra val. Det tycker inte jag, det är en erbarmligt tråkig film som jag knappt orkade se färdigt. Undervisningstv-serien Cosmos har jag ingen aning om vad det är och The Martian har jag inte sett.

Av de övriga filmerna platsar Blade Runner och The Matrix också på topplista med övriga lämnar jag därhän även om hippiefilmen Närkontakt av tredje graden har en hel del charm. När det gäller Matrix håller jag skribenten i ETC om att filmen inte åldrats väl. Den bästa Star Warsfilmen är utan tvekan The Empire Strikes Back och inte den första filmen som Obama gillar men inte heller ESB platsar på min topplista och det gör heller inte de nya Star Trek-filmerna som dock är det bästa som gjorts i det universat.

AliensMin favoritlista ser med andra ord ganska annorlunda ut än Obamas. Den är klart mörkare och smutsigare. Hjältarna är ofta antihjältar. Och det räcker inte med att vara god. Det går åt helvete då också. Men även från helvetesläget kan det bli bra. Saker går att lösa. Det finns hopp. Det är kanske vad min lista avspeglar. Undergångsfilmer med hopp.

Mina favoritfilmer inom SF-genren

Aliens (1986)
Battlestar Galactica (2004-2009)
Firefly (2002-2003)
Blade Runner (1982)
Equilibrium (2002), i Sverige känd som Cubic
Gattaca (1997)
The Matrix (1999)
Alien (1979)

Det var 8 filmer. Utöver det gillar jag också V for Vendetta (2005), Terminator 2 (1992), The Thing (1982). Den sistnämnda filmen finns också i en äldre version och i en nyare version från 2011. De är inte lika bra.

Jag vill också understryka att när det gäller Aliens är den längre versionen som kallas directors cut mycket bättre än bioversionen. Också Blade Runners directors cut-version är bättre än den ursprungliga bioversionen som hade ett alltför tillrättalagt slut.

När det gäller TV-serier står Battlestar Galactica i en klass för sig och Firefly hade kanske kunnat hamna på samma nivå om serien fått fortsätt. Battlestar Galactica har allt, klasskamp, feminism, starka kvinnor, religionskrig, apokalyps, sönderfall, falsk historieskrivning, livslögner, kärlek, Bob Dylan, Jimi Hendrix, fantastik, robotar, en förklaringar till varför det finns änglar, vilka de är och hur vi människor hamnade på jorden. Berättat i actiontempo och med inbäddade kärlekshistorier. Bara bäst helt enkelt.

Aliens är den överlägset bästa actionfilmen som finns i SF-genren. Kvinnlig hjälte, fantastiskt rapp dialog och läskigt många monster, korrumperade storföretag, kolonialism med mera. Föregångaren Alien är en av filmhistoriens bäst gjorda skräckfilmer med det ultimata rymdmonstret som egentlig huvudperson. Gastkramande. Dessutom med klassperspektiv och kvinnoperspektiv.

Equilibrium är en kraftigt underskattad film om ett totalitärt samhälle och motstånd. Snyggt gjord med en estetik som hämtad från nazi-Tyskland och lika obehaglig.

Den slutgiltiga underdog-serien är förstås Firefly. Om hur förlorarna överlever i den nya världen under en förtryckande storebrorsregim. I serien ingår förstås också filmen Serenity (2005) som ju är ett måste för att historielinjen ska kunna få ett avslut.

Gattaca kan för sin del sägas vara den bästa filmen i en genre med filmer om genetisk manipulation, surrogatmänniskor och liknande. andra filmer och serier med liknande tema är den nu aktuella HBO-serien Westworld (som efter tre avsnitt börjar arta sig och nog fan kommer det att skita sig) och The Island (2005) och Surrogates (2009). Det finns naturligvis också kopplingar till Blade Runner och kanske på ett visst sätt också till The Matrix.

[imdblt]Battlestar Galactica[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Star Trek känns verkligen inte fräscht efter 50 år

Det var idag 50 år sen den ursprungliga Star Trek-serien började sändas. Därför uppmärksammas Star Trek i diverse media. I GP säger litteraturforskaren Jerry Määttä att Star Trek blev och är så populärt på grund av humanismen och optimismen. Det stämmer helt klart.

Ursprungliga Enterprise i den ursprungliga TV-serien

Ursprungliga Enterprise i den ursprungliga TV-serien

Att den ursprungliga serien skulle kännas fräsch även idag som han också hävdar stämmer däremot inte alls. Den ursprungliga serien är i praktiken osebar. Skådespeleriet framstår som träaktigt, könsrollerna stereotypa, persongalleriet supertråkigt osv. Det är en serie som för länge sen passerade bäst-före-datum. Detta i likhet med alla SF-serier från 1960-talet och början av 1970-talet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vilda västern och science fiction i film och TV

Det är kanske framförallt TV-serien Firefly som en tänker på i samband med vilda västern som kombineras med science-fiction. Firefly är en kultserie som misshandlades vid den ursprungliga Tv-visningen och senare fick serien en mycket trogen skara fans vilket ledde till att filmen Serenity gjordes för att avsluta flera av de berättelsetrådar som inte avslutats i och med att TV-serien avbröts tvärt och utan att historietrådarna kunde knytas ihop eller avslutas.

De flesta anser nog idag att Firefly var en mycket lyckad serie som dödades av ett ointresserat TV-bolag. Kanske var serien också före sin tid.

Men Firefly är inte ensam om att kombinera vilda västern med science-fiction och i allmänhet har just detta kritiserats då filmerna och Tv-serien Firefly inte blir typisk vilda västern men inte heller typsik science-fiction. De bryter mot mönster vilket många filmkritiker inte gillar.

Det finns kanske framförallt två filmer vid sidan av TV-serien Firefly som kombinerar samma genrer på ett liknande sätt. Båda två är gjorda långt senare än Firefly. Den första gjordes 2009 och heter High Plains Invaders, en lågbudgetproduktion som är en del av Syfy Channels Maneater-serie. Det verkar enligt recensioner vara kompetent action och ”trovärdiga” monster men inte mycket mer.

Cowboys & AliensBetydligt bättre verkar Cowboys & Aliens från 2011 ha mottagits även om den kritiseras för genreblandningen (detta i likhet med High Plains Invaders och Firefly). Kritiker tycks ha svårt för den kombinationen. Två mycket kompetenta och bra skådespelare är med i filmen, Daniel Craig och Harrison Ford. Denna har jag sett och i min ögon är det kompetent science fiction, bra action och med bra skådespel från just Craig och Ford. Olivia Wilde som spelar den enda kvinnliga huvudrollen är inte lika övertygande som de två herrarna. Filmen bygger på en grafisk novell som sannolikt inspirerades av en tidigare serie i en serietidning.

Andra filmer som kombinerar dessa två genrer är Westworld (1973) och Outland (1981). Något som visar att regisörer och manusförfattare redan tidigare försökt sig på att kombinera de två. Bägge dessa filmer mottogs mycket positivt av recensenterna, betydligt positivare än de tre filmerna som jag skrivit om ovan. Kanske beroende på en annan mer öppen tidsanda. 1976 gjordes en uppföljare till Westworld, Futureworld och 1980 en kortlivad TV-serie, Beyond Westworld. Futurewolrd mottogs inte så väl av kritikerna medan Beyond Westworld blev en publikmässig flopp och dödades av TV-bolaget efter 5 avsnitt.

Det finns förstås också andra SF-filmer som har en hel del vilda västern i sig även om det inte är det första en tänker på. Exempelvis Mad Max och Star Wars. Men de ligger lite utanför ämnet för detta lilla inlägg.

Utanför film och TV finns det förstås också serier och böcker som kombinerar science-fiction med vilda västern.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

[imdblt]Cowboys & Aliens[/imdblt]

Delade universum – gemensamma universum

Shared universe som det heter på engelska, är skapade universa som delas av flera. En mängd olika författare, filmare, företag etc kan vara inblandade i skapandet av händelser, karaktärer och annat i det delade universat eller gemensamma universat. Det är mycket vanligt inom science-fiction och fantasy, men mindre vanligt i andra typer av romanförfattande även om det undantagsvis förekommer.

Välkända gemensamma universum är TV- och filmuniversa som Battlestar Galactica, Doctor Who, Stargate, Star Wars och Stark Trek. Andra välkända gemensamma/delade universum inom science fiction är Dune UniverseKnown Space, CoDominium, Asimov’s Foundation & Robots, Federated Sentient Planets (Brain & Brawn Ships), Warhammer 40K och Isaac’s UniverseDelade världar i fantasy inkluderar Federated Sentient Planets (Dragonriders of Pern), Witch World och Drifting Isle Chronicles etc.

Dessutom fungerar många spelvärldar som delade universa, exempel på detta är Eberrron och Warhammer inom fantasy-genren, Warhammer 40K, Traveller, Stardrive och slutligan har vi de japanska mecha-seierna med filmer, anime, manga, spel och mycket mer. Exempel på sådana gemensamma världar är Battletech/Mechwarrior, Macross II, Mekton och Armored Troopers Votoms.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Spock är död

Leonard Nimoy

Leonard Nimoy

Nja, kanske inte, men Leonard Nimoy som spelade Spock dog häromdagen. Det är inget som berör mig speciellt. Jag har aldrig känt nån större entusiasm för Star Trek och  av personerna i ursprungsserien och ursprungstappningen så är Spock den jag kanske har minst sympati för.

Leonard Nimoy har för sin del kommit att symbolisera den logiske och ganska känslokalle utomjordingen som ändå vill vara vän med människorna. Okej, Spock är halvmänniska så det är ju i alla fall en trovärdig bakgrund till hans inställning i den frågan.

Spock

Spock

Nimoys död betyder alltså inte speciellt mycket för mig med tanke på min ljumma inställning till Star Trek. Betydligt viktigare för mig är en författare som Yasar Kemal som jag skrivit om på min vanliga blogg. Han dog också häromdagen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

The 100 – förstörd jord och ungdomsbrottslingar

4 out of 5 stars (4 / 5)Jorden har blivit förstörd så att människor inte längre kan leva där. Ett vanlig scenario för science-fiction-filmer och -TV-serier. De andra vanliga är invasion från utomjordingar och utforskning av rymden. Sen finns förstås även annat. TV-serier med förstörelse som tema inkluderar Revolution och Jericho. Filmer inkluderar den aktuella Interstellar.  I The 100 är jorden förstörd av kärnvapenkrig och en begränsad mängd människor överlever på en rymdstation som dock börjat få tekniska problem och inte kommer att vara beboelig så länge till.

Beslutet blir att skicka 100 ungdomsbrottslingar till jorden för att se att det går att överleva där. Det normala straffet på rymdstationen är döden. Det är inte bar ett straff utan fungerar också för att hålla nere befolkningen vilket är nödvändigt då stationen bara kan härbärgera ett begränsat antal människor. Rymdstationen är ett tydligt klassamhälle och det avspeglas också bland ungdomarna när de hamnar på jorden.

Till en början känns det lite märkligt att alla är så unga, men allteftersom första säsongen går tar historien om de vuxna på rymdstationen större utrymme. Efter några relativt svaga förstaavsnitt tar si historien och blir allt mer intressant då det visar sig att det finns överlevare på jorden. Med tiden ska det visa sig att det finns flera olika grupper av överlevare som anpassat sig på olika sätt, eller i ett fall inte anpassat sig alls, utan levt instängda, isolerade och livrädda. Denna grupp överlevare känns inte riktigt trovärdig så här långt, men det kanske blir bättre i säsong 2 som jag ännu inte sett. Inte heller gillar jag att de placerat ”Reavers” i serien, människor som förfallit till kannibalism och brutalitet med just brutalitet som enda syfte till våldsamheterna. Det förefaller faktiskt helt onödigt med denna hord av ”zombies” som lever i underjorden.

I slutet av första säsongen måste jag säga att jag gillar serien. Kanske för att det också finns en hel del romantik i den, något oundvikligt i en serie om unga människor. Och som jag gillar. I enlighet med tidsandan så är den viktigaste ledaren för de unga en kvinna och ett par av de viktigaste på rymdstationen är kvinnor. Dessutom är den lokala ledaren för de som överlevt på jordens yta, kallade ”grounders” också en ung kvinna. Andra TV-serier och filmer som också har unga kvinnor i ledarpositioner är Revolution och förstås The Hunger Games.

Upplägget i serien gör det möjligt att behandla frågor som jämställdhet, rasism och jämlikhet med relativ enkelhet och på ett naturligt sätt. Hoppas de tar tillvara på detta på ett vettigt sätt. Tycker det är en bättre serie med ett bättre upplägg och bakgrundshistoria än Revolution.

[imdbltid]2661044[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Revolution: Om att klara sig utan elektricitet

3 out of 5 stars (3 / 5) I TV-serien Revolution slås all elektricitet ut och livet på jorden kasta ut i kaos. Med inbördeskrig i USA som följd. Hur det går i resten av världen vet vi inte, men sannolikt går det mycket bättre i de många länder där elektricitet inte spelar lika stor roll som i den rika västvärlden. Storyn centreras på en familj och hur de klarar sig igenom problemen.

Revolution

Huvudpersonen är i kölvattnet efter The Hunger Games, en ung kvinna, annars påminner problembilden egentligen en hel del om TV-serien Jericho, även om den senare har fungerande elektricitet. I alla fall emellanåt. Elbrist och bensinbrist är centralt för historien som berättas Jericho men det är kärnvapen och företagens girighet som ödelagt jorden. I Revolution är elbristen det helt centrala och anledningen till att livet på jorden kraschar. Inget elektriskt fungerar.

Det är faktiskt riktigt bra emellanåt. Serien är en slags återvändande till Vilda Västern och det US-amerikanska inbördeskriget. Spännande, men tyvärr finns det bara två säsonger så serien har inget naturligt slut. Den lades ner av NBC grund av höga produktionskostnader och begränsad mängd tittare under säsong 2. Slutet av säsong 2 bäddar för en intressant fortsättning. En fortsättning som inte finns. Nedläggning i förtid drabbar många SF-serier, förutom Revolution kan vi nämna brittiska Outcasts, den lite barnsliga Terra Nova och kultserien Firefly. Fast Firefly kunde ju fansen se till avsluta genom att bidra till att skapa en fin film, Serenity.

Serien har dock de vanliga problemen med US-amerikanska serier. Ologiska handlingar, personer som tar helt onödiga risker och den extrema fixeringen på hjältar.

[imdbltid]2070791[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Stiftelsetrilogin som TV-serie?

Stiftelsetrilogin är några av de mest kända SF-böckerna som finns. Skrivna av Isaac Asimov och i likhet med många andra böcker av samme författare lite tröglästa och stela är de ändå ett måste för alla läsare av science-fiction. De är nästan arketypen för rymdopera, dvs historier som storskalig utveckling, rymdresor och rymdimperier. Från början tre böcker, numera många mer plus att böckerna om Stiftelsen också hör samman med en annan bokserie av Asimov, böckerna om robotar, den så kallade robotserien. Numera finns det dessutom en mängd böcker av andra författare som utspelar sig i samma universum.

Foundation, Stiftelsen

Rätten att gör en TV-serie av Stiftelsetrilogin har nyligen köpts av HBO och det kan säkert bli en hyfsat bra serie. Svår att göra dock. Tillsammans spänner böckerna över många tusentals år och hjältarna i en bok är inte samma som i den förra. Nån Game Of Thrones i rymden är det följaktligen inte, vilket Clas Svahn DN påstår och jag har aldrig ens sett den jämförelsen tidigare. Utan det verkar vara nåt HBO hittat på för att skapa intresse.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Game of Thrones säsong 3 och 4

Daenerys Targaryen

Daenerys Targaryen

4 out of 5 stars (4 / 5)

Nu har jag sett de två senaste säsongerna av Game of Thrones. I mitt tycker klart sämre än de första. Persongalleriet är alldeles för omfattande. Allt för många personer handlar alldeles oövertänkt, otaktiskt och irrationellt. Det gör att handlingens förlopp i många stycken blir orimligt.

Problemen började redan med uppdykandet av Robb Starks blivande fru, läkaren från ett fjärran land, Talisa Maegyr. Vad gjorde hon där, hur kunde hon vara där och varför blev hon inte dödad eller utsatt för övergrepp. Hennes uppdykande är helt orimligt och Robb Starks agerande i förhållande till henne är också orimligt. Han agerande är otaktiskt, ostrategiskt och inte rimligt med utgångspunkt från vem han var och den värld det hela utspelas i.  Självklart blev han dödad tillsammans med många allierade och släktingar.

Arya Stark

Arya Stark

Några andra personer som agerar klart ostrategiskt, otaktiskt och orimligt är Daenerys Targaryen och hennes rådgivare Barristan Selmy och Jorah Mormont. Cersei Lannister överreagerar nåt otroligt och dessutom otrovärdigt när hennes son Joffrey Baratheon dödas. Det var ju självklart att det skulle sek och inte ens en mor älskar en sån idiot. De enda personer som agerar trovärdigt och rimligt i serien tycks vara Tywin Lannister, Tyrion Lannister, Petyr Baelish, Lord Varys och Davos Seaworth. Förutom den sistnämnde och kanske också Tyrion Lannister inga direkt sympatiska personer.

Dessutom borde hela bihistorien om Theon Greyjoy inte varit med. Den tillför absolut ingenting till berättelsen och är bara plågsam och otäck att se.

Men de två säsongerna är också spännande och mest engagerande är historien om Arya Stark. Därefter allt som utspelar sig i norr kring Jon Snow och Samwell Tarly. Trots mina invändningar om att det i mångt och mycket är oövertänkt, otaktiskt och irrationellt är de två säsongerna mycket sevärd om än inte lika bara som de två första.

[imdbltid]0944947[/imdbltid]

Intressant?
Mer: Huff Post, Vanity Fair, Forbes, RT, Io9, Indiewire, Independent,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Biomech – Giger och Alien-filmerna

Biomech är i SF-världen och konstvärlden bland annat en förkortning av Biomechanical Art. Den mest kände företrädaren för stilen är den alldeles nyss avlidne H.R. Giger (1940-2014). Kanske går det att säga att Giger var den som skapade konstformen och de biomekaniska uttrycken inom konsten genom sitt arbete med Alien-filmerna.  De två första i serien håller jag fortfarande som några av de allra bästa SF-filmerna som gjorts.

Space Jockey

Space Jockey från filmen Alien.

Biomech verkar vara speciellt vanligt inom tatueringsvärlden där populariteten dock tycks ha varit störst på 1990-talet. Andra konstnärer inom genren verkar mycket starkt påverkade av Giger.

Locutus

Locutus, en Borg-entitet i Star Trek. Den assmilierade Jen-Luc Picard

 

Men Giger och Alien-filmerna var knappast först vad det gäller biomekaniska varelser. I Ray Bradburys Fahrenheit 451 måste nog hundarna som jagar böcker och bokägare anses vara biomekaniska skapelser liksom senare också många Borg-entiteter i Star Trek. Giger själv tycks till viss del ha varit inspirerad av H.P. Lovecraft. Ray Badbury har ju också beskrivit en man med levande tatueringar i Den Illustrerade mannen. En av de bästa SF-böcker som finns. Något som ju kanske också kan anses ha vissa beröringpsunkter med BioMech med tanke på hur vanlig konstformen har varit inom tatueringsvärlden.

Biomekanisk jakthund

Biomekanisk jakthund (hunter-killer)

När de invaderande utomjordingarna i Falling Skies förslavar människor så sker det genom att barn och ungdomar förvandlas till en slags biomekaniska varelser för att nämna en nutida användning av biomech inom science-fiction vid sidan av Alien-filmer som Prometheus och i spelvärlden Warhammer 40K där vi nog kan säga att det finns rätt mycket biomech.

Cyborger finns i många fler SF-sammanhang är också biomekaniska varelser men de har väldigt lite med konstgenren biomech att göra. Borg-entiteter som de assimilerade människorna i Star Trek kan också sägas vara en sorts cyborger.

De levande skeppen i Farscape är helt klart biomekaniska varelser, men hur är det med orbitaler, skepp och andra intelligenta maskiner i Culture-universat skapat av Iain M Banks?

Biomekanisk bakgrund

Biomekanisk bakgrund

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En modern variant av världarnas krig

3 out of 5 stars (3 / 5) Falling Skies är en US-amerikansk TV-serie där utomjordingar invaderat jorden, dödat de flesta människor och förslavat många av de barn som överlevt. Actionpackat om en grupp människor som beslutat sig för att göra motstånd och deras liv medan de söker efter andra som gör överlevt och gör motstånd. Ständigt jagade, ständigt flyende, ständigt i strid. Det påminner lite grann del om filmerna Världarnas krig, fast bättre.

Falling Skies är riktigt bra i början av den första säsongen, men i slutet av den börjar rollfigurer att agera ologiskt och orimligt. Detta fortsätter i den andra delen. Det drar ner kvaliteten. Men det finns personer att engagera sig, kärlekshistorier etc. Den andr delan är också lite mörkare och dystrare än den första.

Bättre skådespeleri än i vissa andra TV-serier på samma tema, bättre action, men också mer ologiskt och lite väl sentimentalt emellanåt. En sevärd serie, men inte grymt bra.


Trailer för fjärde säsongen.

Serien är alltså inne på sin fjärde säsong i USA, men jag har bara sett två säsonger.

[imdbltid]1462059[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intelligent om invaderande utomjordingar

3 out of 5 stars (3 / 5) Den brittiska TV-serien Invasion: Earth är en ovanligt intelligent serie om utomjordingar som invaderar jorden. Utomjordingar som verkligen är annorlunda. Mpnster, men inga monster som vi kan se och uppleva på samma sätt som monstren i Alien-filmerna. Inga elaka Mac-användande invaderande monster som i Independence Day utan monster enbart på grund av att de lever på det sätt som är möjligt för dem. Och de behöver levande varelser, levande materia, för att kunna leva.

Invasion: Earth

Det finns bara sex avsnitt av serien som inte känns avslutad vilket är en klar svaghet. Skådespeleriet är inte heller av högsta klass, men handlingen och scenariot intelligent och smart även om det är svårt att känna med och leva sig in nån enskild persons öde. Sannolikt beroende på lite träaktigt skådespeleri.

[imdbltid]0140743[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Besök starship USS Voyager

För den som råkar äga spelkonsol”glasögonen” Oculus Rift i den senaste versionen, Crystal Cave,  så går det att besöka kommandobryggan på rymdskeppet USS Voyager känt från Star Trek: Voyager. Ett virtuell besök förstås men ändå nästan verkligt, eller kanske inte ändå:

Demot där du kan vandra runt på kommandobryggan i Voyager är skapat av Thomas Kadlec som uppger att han helt enkelt bara ville kombinera sina största intressen – Star Trek, Oculus Rift och Unreal Engine 4.

Demot är nämligen gjort med hjälp av spelföretaget Epics senaste version av Unreal Engine, vilket också skänker scenen något av en fotorealistisk kvalitet. Det finns inga mänskliga karaktärer, eller utomjordiska heller för den delen, som kan störa illusionen. Även om deras röster har inprogrammerats vid lämpliga platser på bryggan.

USS Voyager

USS Voyager

Vi andra som inte äger Oculus Rift får väl använda vår fantasi istället för att vara virtuella turister.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

SF-teknik i verkligheten – kryoteknik

Nästan i varenda SF-film som är Space Opera finns det, används det. Nedfrysning av människor vid långa transporter. Exempelvis i Alien-filmerna och Avatar. I andra filmer och TV-serier av Space Opera-karaktär som exempelvis Firefly används det för andra ändamål. I mängder av SF-litteratur förkommer nedfrysning av människor av alla möjliga skäl. I vilket fall som helst funkar det. Ingen dör som nedfryst. I verkligheten funkar det inte. Även om det finns:

Cryonics är den term som vanligtvis används när man hänvisar till området för kryogen konservering av människor. Baseball-legenden Ted Williams är förmodligen den mest kända killen i djupfryst tillstånd och det finns flera kommersiella anläggningar för kryonisk frysning.

 

Att frysa ner folk går bra. Däremot finns det ingen möjlighet att återuppliva dem. Oavsett om de var levande eller döda när de frystes ned.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ekologi och science-fiction

Science fiction är naturligtvis lämplig för att diskutera, fundera över och analysera miljöproblem liksom ekologiska problem. Den första SF-roman som tog upp sådant och där det var en viktig del av handling och skeenden var förmodligen Frank Herberts Dune från 1965.

The Word for World is ForestAndra tidiga exempel inkluderar Ursula K. Le Guins The Word for World is Forest från 1972 och The Dispossed från 1974, John Brunners Stand on Zanzibar från 1968. En del menar dock att Earth Abides från 1949, skriven av George R. Stewart var den allra första. Här i Norden har vi tidiga böcker som Knut Faldbakkens Oår, Aftonlandet från 1977 och PC. Jersilds Efter floden från 1982.

Tidiga SF-filmer med eko-teman är förstås Mad Max från 1979 och Mad Max 2, The Road Warrior, från 1981 liksom Soylent Green från 1973, Logan’s Run (Flykten från framtiden) från 1976.

Avatar

Nuförtiden är ekologiska frågeställningar legio inom SF. En stor del av alla SF-filmer liksom många böckertar upp det på olika sätt. I själva verket kryllar det av böcker, och av filmer som ta upp ekologi, miljö, miljöförstöring, ekologiska katastrofer (ett exempel är Avatar), det förekommer i avsnitt i de flesta SF-tvserier osv.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Farscape – Battlestar Galactica möter Star Wars

4 out of 5 stars (4 / 5) Skepp på flykt undan människoliknande elakingar. Så är det i Battlestar Galactica (BG), men i BG finns det bara cylons och människor. I Farscape kryllar det av intelligent liv och intelligenta varelser, arter, utomjordingar. Precis som i Star Wars, Star Trek och Uplift. I Farscape är till och med rymdskeppen levande och intelligenta varelser.

Aeryn Sun (Claudia Black) och John Crichton (Ben Browder)

Aeryn Sun (Claudia Black) och John Crichton (Ben Browder)

Jag gillar Farscape. Kanske är det för att Claudia Black spelar en av huvudrollerna, kanske är det för att de löst problemet med språksvårigheter mellan olika utomjordingar. En översättningsmikrob, egentligen en variant på babelfisk får man nog säga. I många andra serier pratar ju varenda utomjording engelska rakt av. Kanske för att många skådespelare pratar australiensisk engelska, vilket ju är i grunden samma som den dialekt som talas i södra London och därmed av min engelska släkt.

Jag visste inte heller innan jag såg Farscape att Ben Browder och Claudia Black i stort sett fortsatte spela samma roller, fast som andra rollfigurer, när de spelade med i Stargate SG-1. Det finns också fler kopplingar mellan serierna, exempelvis parodieras rollfigurerna Chiana, Ka D’Argo och Rygel från Farscape i ett avsnitt av Stargate SG-1 (avsnittet ”200”).

Så här långt har jag bara sett de två första säsongerna. Kanske är de fortsatta två inte lika bra. I så fall får jag väl återkomma med en ny recension. Varje avsnitt är ett avslutat sperartat äventyr, men samtidigt en del i ett lång historia om det levande rymdskeppet och dess passagerare på flykt. Det har blivit rätt lyckat även om vissa avsnitt känns som om de faller lite utanför ramen. Lite påklistrade eller inklistrade.

[imdblt]Farscape[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,