Okunnigt om utopier i ETC, eller?

Rasmus Landström har i ETC skrivit en intressant artikel om en av världens bästa science-fiction-böcker, The Dispossessed (De obesuttna), av Ursula K. LeGuin. Det är en bra artikel om en mycket bra bok av en mycket bra författare. Jag tycker alla borde läsa allt av LeGuin, att alla borde läsa The Dispossessed och att alla borde läsa Landströms artikel.

Men i slutet av artikeln presterar Lindström en enorm och ofattbar märklighet när han skriver:

En sak som man frågar sig när man läser ”De obesuttna” i dag är om det var den sista utopin? Boken skrevs i svallvågorna av 1968 och sedan dess har det rått ideologisk stagnation inom såväl högern som vänstern. Efter Pol Pot och Stalin drömmer ingen längre om det minutiöst planerade samhället och att upprätta ett lyckorike i en 8 grader varmare värld känns närmast löjeväckande.

Uppenbarligen läser han inte speciellt många SF-böcker. För då hade han känt till vad som kanske är de mest fantastiska utopierna i modern tid. Iain M. Banks böcker om ”The Culture”. Han kan uppenbarligen heller inte se på SF-filmer och tv-serier. För Star Trek är ju verkligen en otrolig utopi. Fast kan det verkligen vara så? att han inte läser SF och inte känner till Star Trek.

Andra ETC-artiklar om science fiction:

Intressant om robotar och framtidens samhälle i ETC

Senaste ETC-Helg har en rad artiklar om robotar och framtidens samhälle. De som finns på nätet är alla mycket intressanta. Det handlar om feminism, teknik och robotar, en Robyn-robot och mycket annat. En artikel av Johan Ehrenberg menar att robotisering kräver ett annat samhälle. Socialism.

Även om Johan Ehrenberg överdriver i vissa hänseenden har han säkert rätt när han påstår att ett robotiserat samhälle kräver socialism och att klassklyftor motverkar utvecklingen:

Nu kommer robotrevolutionen. Den beror på teknisk mognad, den digitala tekniken gör smarta maskiner möjliga. Ny nanoteknologi gör produktionsprocesserna annorlunda, plötsligt kan maskiner växa och förändras, intelligenta datorer gör att de kan lära sig nytt och det är inte långt borta tills robotar gör barn, det vill säga nya robotar och programmerar om sig själva.

Människan får snart en ny vän, en ny varelse att umgås med, gräla på och utvecklas med.

Våra barnbarn kommer dansa med robotar och självklart kan intelligenta varelser lära sig att älska varandra. Men inte under nuvarande ekonomiska ordning. Robotarna är nämligen ett hot så länge vi har en värld där några få äger, där inkomstklyftorna ökar och där fattigdom handlar om att man inte får vara med som kreativ kraft i samhället. Robotar och arbetslöshet kan inte gå hand i hand. Då slås samhället sönder. Och för den delen robotarna.
[…]
De ekonomiska konsekvenserna av ett verkligt robotsamhälle är enorma. Så länge roboten kör din bil eller rensar ditt avlopp eller lagar din mat är det nog inget problem. Men när roboten tar ditt jobb krävs en samhällsförändring. För att inte ekonomin ska självdö i lånebubblor till konsumenter som inte får jobba, eller dö i en hysterisk klassklyfta mellan de som äger och de som inte ens längre har jobb, måste hela samhällets ägande förändras. Det går inte att utveckla robotsamhället utan någon typ av socialism. Alla måste ha samma rätt att leva, utvecklas, upptäcka och känna trygghet. Och i takt med att robotarna utvecklas kommer dessutom ägandet minska som makt över produktionsmedlen.
[…]
De stora tekniksprången i människans historia kommer från stora gemensamma investeringar. Offentlig sektor (antingen militär eller civil) är grunden för den mesta grundforskning och ny teknik. Datorer, internet, robotar… allt föds ut skattemedel från början. Lönekampen tvingar samtidigt kapitalägarna att effektivisera produktionen. Ny teknik hoppade från flygplanet Drakens radarsystem, och blev mobiler som blev del i ett giganät och nu sitter du i soffan och streamar fotbollsmatchen från andra sidan jorden och du kanske tror att det är privat entreprenörskap som ligger bakom vardagens förändring. Jag påstår att det kommer från människans skaparkraft och att ägandeformen idag hindrar mer än den befriar. För när roboten befriar människor från jobb de inte vill ha kommer den självklart också ta bort ägarens jobb.

Så vad återstår för dig att göra? Leva livet kanske? Tanken att meningen med livet skulle vara försörjning via jobb är ju absurd, meningen är gemenskap, att lära nytt, att älska nyfikenhet och förändring. Men varför skulle vi behöva organisera det som jobb? Det återstår bara ett stort problem med robotsamhället, ett problem som vi inte löst och faktiskt nästan aldrig diskuterat. Vad gör vi när robotarna inte längre vill jobba? Intelligenta maskiner kommer ju inte nöja sig med att sköta tvätten. De vill lära, diskutera och tänka som vi. Intelligens i maskiner gör dem till varelser vi kommer få samma problem med som med oss själva.

Precis som Johan Ehrenberg är jag inte oroad av en sådan utveckling. Den dagen vi inte längre behöver arbeta för vår försörjning utan kan låta maskiner arbeta är en bra dag. Mer Iain Banks än Terminator helt klart.  Men en sådan utveckling kräver ett annat samhälle. Ett samhälle utan klassklyftor.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,