Science fiction är naturligtvis lämplig för att diskutera, fundera över och analysera miljöproblem liksom ekologiska problem. Den första SF-roman som tog upp sådant och där det var en viktig del av handling och skeenden var förmodligen Frank Herberts Dune från 1965.
Andra tidiga exempel inkluderar Ursula K. Le Guins The Word for World is Forest från 1972 och The Dispossed från 1974, John Brunners Stand on Zanzibar från 1968. En del menar dock att Earth Abides från 1949, skriven av George R. Stewart var den allra första. Här i Norden har vi tidiga böcker som Knut Faldbakkens Oår, Aftonlandet från 1977 och PC. Jersilds Efter floden från 1982.
Tidiga SF-filmer med eko-teman är förstås Mad Max från 1979 och Mad Max 2, The Road Warrior, från 1981 liksomSoylent Green från 1973, Logan’s Run (Flykten från framtiden) från 1976.
Nuförtiden är ekologiska frågeställningar legio inom SF. En stor del av alla SF-filmer liksom många böckertar upp det på olika sätt. I själva verket kryllar det avböcker, och avfilmer som ta upp ekologi, miljö, miljöförstöring, ekologiska katastrofer (ett exempel är Avatar), det förekommer i avsnitt i de flesta SF-tvserier osv.
Peter Nilsons två böcker Rymdväktaren och Nyaga tillhör enligt mig det bästa som skrivits på svenska i sciencefictiongenren tillsammans med P.C. Jersilds och Per Wahlöös SF-böcker. De senare förbises alltför ofta när det skrivs om svensk sciencefiction men borde läsas av alla intresserade. Samtidigt måste jag också nämna att jag inte läst speciellt mycket svensk SF så mitt tyckande i frågan får tas med en nypa salt.
En film som är gjord i Sverige men kanske ändå inte kan kallas svensk är Triers Melancholia. Detta blev mycket kortfattat om filmerna och jag ämnar därför återkomma till SF-filmerna och TV-serierna samt deras regissörer med mera.
Efter denna genomgång så kan man nog säga att det finns mycket mer svensk sciencefiction än vad människor i allmänhet är medvetna om.
Till svensk fantasy och fantasyförfattare ska jag också återkomma i ett annat inlägg då de numera blivit rätt så vanliga även om också de i allmänhet är rätt okända. Med ett undantag förstås. Astrid Lindgren.