Inte kan vi åka till främmande stjärnsystem

Om människan inte uppfinner några nya metoder för att driva raketer och rymdfarkoster lär alla typer av transporter till avlägsna planeter i solsystemet och till främmande solsystem förbli science-fiction och drömmar. Det finns dock diskussioner ett framdrivningssystem som skulle innebära att restiden till Alpha Centauri skulle bli 50 år:

Skeppet avses väga 50 000 ton, gå med 12 procent av ljushastigheten och ta 50 år på sig att komma till Alpha Centauri. Sådana restider är smällar man få ta på människans väg ut i universum.

Det behövs en helt enorm energikälla, men låt inte det hindra dina vidare tankegångar. För att bara få upp ett ton massa i en tiondel av ljusets hastighet krävs dryga 10^17 joule eller mer än 100 miljarder kilowattimmar.
Tanken är att man ska ha med sig små piller av fruset helium-3 och tungt väte, deuterium, som man tänder i mitten av motorn.

Resultatet blir en fusionsreaktion med väte och helium som avgaser, som blåser ut ur mynningen och skjuter skeppet åt andra hållet. Reaktioner av ungefär motsvarande slag, fast med enbart fruset väte, har redan genomförts i National Ignition Facility i Livermore, Kalifornien.

Projekt Daedalus

50 år till närmaste stjärnan alltså. Men det skulle ändå inte möjliggöra för människan att åka dit. För ingen människa skulle kunna överleva 50 år i rymden. Så även om nya transportsätt, bränslen, framdrivningsmekanisner etc kan uppfinnas så räcker inte det:

Rymden är inte något trevligt ställe att visats för den ynkliga människan. Soleruptioner, eller andra stjärnors dito, kastar ut ofattbara mängder laddade partiklar, främst protoner och elektroner, i rymden. De far iväg i hastigheter kring 400 kilometer per sekund och kan åstadkomma väldig skada om de träffar ett rymdskepp, en satellit eller en människa.

Omedelbart föreställer man sig att bygga ett yttre skydd av någon tung metall, eller en metall som är bra på att absorbera heta elektroner, till exempel tantal. Men det blir tungt och dyrt att frakta och man kan inte ha någon annan nytta av metallen.

Det mesta tyder dock på att det inte går att skydda människor på färd genom rymden och att det måste till transportmetoder som innebär att det går att färdas snabbare än ljuset för att ordentliga rymdfärder ska vara möjliga. Att vika rymden som i Dune, warpmotorer som i Star Trek, konstgjorda maskhål som i Stargate eller nåt annat fanstasifullt är helt enkelt det som behövs.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Planeter kring Alpha Centauri

Alpha Centauri planetAstronomer har hittat en jordliknande planet kring den stjärna, rättare sagt i det stjärnsystem, som ligger närmast vårt eget solsystem, Alfa Centauri. Systemet består av en dubbelstjärna med en tredje kompanjon lite längre ut från sin dubbelsystemet, Proxima Centauri.

Planeten ligger för nära sin sol/stjärna, Alfa Centauri B, för att vara beboelig. Men det är naturligtvis uppseendeväckande och stort att hitta en jordliknande planet så nära. Inga fler planeter har hittats i dubbelstjärnsystemet, men teoretiskt har man beräknat att det kan finnas fler. Det är sånt här som kan få en att fundera på om vi ändå, trots allt, inte är ensamma i universum.

Alfa Centauri-systemet är på grund av sin belägenhet är inom SF-litteraturen ett mycket populärt stjärnsystem för planeter.  I Larry Nivens Known Space Universe ligger planeten Wunderland i systemet, spelet Alpha Centauri utspelas på planeten Chiron i systemet, spelet Escape Velocity har planeten Landfall is Alfa Centauri-systemet, i C.J. Cherryh’s Alliance-Union framtidshistoria är systemet platsen för Beta Station,  i Star Trek och Doctor Who finns bebodda planeter där osv.

Omarbetat inlägg ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,