Svenska arbetarförfattare förknippas sällan med science fiction (sf) men ändå är ett av de mesta kända SF-verken på svenska skrivna av en av Sveriges mest kända arbetarförfattare, nämligen Aniara av Harry Martinsson som gavs ut 1956. Andra arbetarförfattare som skrivit science fiction är Folke Fridell som skrev Äldst i världen som gavs ut 1980. Ivar-Lo Johansson har för sin del skrivit Elektra : kvinna år 2070 med 1967 som utgivningsår. Aniara har dessutom resulterat i en opera, teaterföreställningar, en musikal, inspirerat till musiktycken och låtar, blivit en film och mycket annat.
Nils Parling har skrivit den postapokalyptiska Korset (1957, reviderad upplaga 1994: Detta är deras kors). Vi har också Arvid Rundbergs De sista (1962) och Mr Bilks död (1963). Redan 1892 skrev också Axel Danielsson en bok som måste anses vara science fiction, nämligen Främlingen : ett besök i det nya samhället om mannen som återkommer till Malmö och ett utopiskt Sverige.
Av mer sentida arbetarförfattare så kan Ove Allansson nämnas. Han har skrivit flera böcker som kanske inte är sf men i alla fall inspirerade av science fiction, bl.a. Värmen (1970) med inslag av bitsk satir mot datorisering och automatisering, men också rena sf-böcker som De kosmiska havens bokanjärer (2005) som är en skepparhistoria från rymden om kampen för pappersbokens existens. Även Sven Wernströms Mannen på tåget (1971, 2009) är sf och beskriver hur en svensk revolution hade kunnat se ut. Även hans bok, Ett författarliv (2009) är science fiction. Wernström har dessutom skrivit flera böcker för barn och ungdomar som har sf-karaktär. Lena Kallenbergs roman Elena och Europa (2007) kan på sätt och vis anses vara sf liksom Tony Samuelssons Jag var en arier : en nordisk fantasi (2009). och Kafkapaviljongen (2014)
Sen vet jag inte riktig om Zac O’Yeah kan betraktas som arbetarförfattare men hans bok Tandooriälgen från 2006 är helt klart science fiction som beskriver arbetarklassen i ett framtida Göteborg. Det är också en bra deckare.
Läs också: