Sex böcker har nominerats till Hugopriset 2021. Tre av böckerna är rena fantasyböcker, The City We Became av N.K. Jemisin, Piranesi av Susanna Clarke och Black Sun av Rebecca Roanhorse. Men de andra tre böckerna, Network Effect av Martha Wells, The Relentless Moon av Mary Robinette Kowal och Harrow The Ninth av Tamsyn Muir.
Jag har inte läst nån av de aktuella böckerna och inte heller läst nåt av de aktuella författarna men de alla tre SF-böckerna låter intressanta, möjligtvis med undantag av Harrow the Ninth. Detta i alla om jag ska döma efter SF-bokhandelns omdöme:
Ren science fiction hittar vi i Martha Wells Network Effect, den första fullängdaren om cyborgen Murderbot, vars nyvunna mentala frihet och komplicerade känsloliv ger en annorlunda vinkel på de välskrivna rymdopera-äventyr den upplever. För även om Murderbot helst skulle chilla med lite nedladdade TV-serier, är det sällan lugnt i livet för en överbeväpnad livvaktscyborg. Även Mary Robinette Kowals The Relentless Moon är klassisk sf, här av det alternativhistoriska slaget. Denna avslutande del i The Lady Astronaut-trilogin som började under Kalla Krigets rymdrace när en enorm meteorit slog ner, fortsätter nu färden från månen till Mars. Jorden kokar, intrigerna tätnar och någon måste leda migrationen ut i rymden.
Sist men inte minst, har vi böckerna mellan fantasy och science fiction: Harrow the Ninth av Tamsyn Muir sorterar vi som sf, men det är snarare rymdextravaganza med allt och lite till, inklusive lesbiska nekromantiker, popkulturreferenser som inte står Ready Player One efter, och antydan om en värld lika svindlande komplicerat och krigshärjad som ”the grim dark of eternal war” i Warhammer 40k – men alltid presenterat med tillräckligt mycket lätthet och glimten i ögat att det inte blir deppigt.
De som väljer och röstar på de som kan få Hugopriset och också utser vinnare är besökarna (talare, besökare, författare etc) på science fiction och fantasykongressen World Con.
