Fantastik från och om Göteborg

Svensk fantastik, dvs skräck, fantasy och science fiction är relativ ovanligt. Svensk science-fiction är mycket ovanlig. Men trots det finns det ganska många exempel på svensk science-fiction, både etablerade vanliga skönlitterära författare och mer specialiserade SF-författare. När det gäller de senare finns det väldigt lite som jag tycker är bra.

Men när det gäller vetenskapliga författare och skönlitterär författare finns det några som sticker ut. Det är Peter Nilson, som mest har skrivit vetenskaplig litteratur, med bl.a. Arken, Rymdväktaren och Nyaga, några av de bästa svenska SF-böckerna som finns. En annan som sticker ut är Per Wahlöö som skrivit ett par mycket bra böcker, Mord på 31:a våningen och Stålsprånget. Även P.C. Jersild med böcker som DjurdoktornEn levande själ och Efter floden är värd att nämna.

Lars Wilderäng

Lars Wilderäng

I nutid finns dessutom en författare som skrivit ett antal SF-böcker som enligt personer jag känner ska vara väldigt bra. Det är Lars Wilderäng med Stjärnklart, Stjärndamm och Stjärnfall. Det är också böcker som till stor del handlar om Göteborg och Göteborgsområdet av en författare som lever i Göteborg. Böckerna handlar ett samhälle där elförsörjning, livsmedelsdistribution, media med mera slås ut och hur människor reagerar på det. Wilderäng är också samhällsdebattör och driver en mycket läst blogg, Cornucopia.

Från Göteborg har vi också Karin Boye med den mycket välkända Kallocain

Pål Eggert

Pål Eggert

Flyttar vi oss till fantasy och skäck har vi Pål Eggert som romandebuterade med fantasyboken Ars moriendi 1998. Hans andra roman, De döda fruktar födelsen, gavs ut av Järnringen 2010 och hans tredje roman Borde vara död gavs ut på Styxx Fantasy 2013. I år har Dödfödd utkommit på förlaget Swedish Zombie. Förutom författarskapet har Pål Eggert arbetat med missbrukare och andra som tidigare varit hemlösa. Han bor i Göteborg.

Det är ungefär det jag kan hitta i Göteborg med utvidgar vi författarbegreppet lite kan vi inkludera de som skriver för rollspel av olika slag. Då har vi exempelvis SF-lajvet Monitor Celestra som ägde rum i Göteborg och de som skrev för detta (om nu någon av dem var göteborgare) och de som skrivit för SF-lajven The Solution och Do Androids Dream varav Simon Svensson och Anna-Lisa Muckas Gustavsson är från Göteborg. I det senare lajvet var även Carl Nordblom inblandad och han har skrivit i andra sammanhang. Just nu håller teamet bakom Do Androids Dream på med att förbereda ytterligare ett lajv som kan klassas som SF, Echo Chamber.

Det finn säkert en massa fantasy-lajv med koppling till Göteborg som jag inte har koll på och därmed troligen också författare till dem i Göteborg. Det får jag skriva om nån annan gång.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Merovingen Nights – delat universum som är del av ett större

C.J. Cherryh är en SF-författare som jag gillar. Hon är mycket bra på att skapa trovärdiga intelligenta arter som kommer från andra planeter osh stjärnsystem. Dessutom är hon bra på att framställda dem på ett begripligt sätt och göra berättelserna om deras mellanhavanden med andra intelligenta varelser eller med människor trovärdiga. Mina favoritböcker är de tre böckerna om de kringvandrande Mri, eller ska vi säga kringresande som drar från planet till planet och förstör dem. Eller. Är det nån som förföljer dem och förstör planeterna. Böckerna är en trilogi, The Faded Sun: Kesrith (1978), The Faded Sun: Shon’Jir (1978) och The Faded Sun: Kutath (1979) – The Faded Sun Trilogy (UK, 1987 and US, 2000).

Det finns också uppenbara referenser mellan dessa böcker och en annan bra SF-bok från 1970-talet, nämligen Dune. För en läsare idag kanske böckerna också påminner oss om konflikterna i Mellanöstern och om att vi är på väg att delvis förstöra vår egen planset.

Angel with a SwordUnder samma historiska period i C.J. Cherryhs Alliance-Union Universum utspelar sig också berättelserna om Merovingen Nights. Dessa berättelser är een del av sitt universum som Cherryh öppnat upp för andra författare att skriva om. I huvudsak är det kvinnor som skrivit berättelser som ingår i böckerna om Merovingen Nights. Det är författare som Lynn Abbey, Nancy Asire, Robert Lynn Asprin, Leslie Fish, Mercedes Lackey, Chris Morris, Janet Morris, Roberta Rogow och Bradley H. Sinor. Flera av dem är också politiska aktivister vilket gör det lite extra intressant även om de kanske inte har samma uppfattningar som jag har i många frågor. Leslie Fish är anhängare av de US-amerikanska vapenlagarna och libertarian, Janet Morris är rådgivare till den US-amerikanska militären. De verkar båda ha varit radikalare som unga på 1970-talet dock och det gäller även de andra nämnda författarna. Just böckerna om Merovingen Nights har jag inte läst, men misstänker att också de är bra böcker liksom de flesta av Cherryhs egna böcker som jag läst.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inlägg om andra delade universum: Isaac Asimovs Robot & Foundation, Larry Nivens Known Space, Anne McCaffreys Federated Sentient Planets,

McCaffreys delade universum

Anne McCaffrey har skrivit den mycket populära serien av romaner och berättelser om planeten Pern. Historierna framstår på ytan främst som fantasyberättelser då det på planeten finns drakar med telepatiska förmågor. Men samtidigt är det SF då planeten Pern koloniserats av människor som rest från Jorden. Drakarnas telepatiska egenskaper är skapade genom att de förändrats genetiskt av de tidiga kolonisterna. Med tiden har de tekniska och biologiska kunskaperna gått förlorade på Pern och samhället utvecklats till något som påminner om medeltiden på Jorden. Som bakgrund i Pern-böckerna finns ett universum som har namn efter den ledande interstellära statsbildningen, Federated Sentient Planets (FSP). Pern är dock inte medlem i Federationen.

Anne McCaffrey har också skrivit andra böcker som utspelar sig i samma universum och som är att betrakta mer typisk science fiction. Framförallt gäller det böckerna om så kallade brainships i den serie som kallas Brain & Brawn Ships men även en del andra bokserier utspelar sig i samma universum.

De bokserier där Anne McCaffrey låtit andra författare skriva berättelser i innefattar Pern-böckerna och Brain & Brawn Ship-böckerna. När det gäller Pern är det än så länge bara sonen Todd McCaffrey som skrivit böcker som handlar om planeten Pern men när det gäller böcker om brainships så är det flera författare som skrivit böcker ihop med Anne McCaffrey. Dessa författare är Margaret Ball, Mercedes Lackey, S.M. Stirling och Jody Lynn Nye. De två sistnämnda har också skrivit var sin egen roman. Jody Lynn Nye har också skrivit böcker till spel som utspelar sig på Pern liksom böcker ihop med Anne McCaffrey om Pern-världen.

Federated Sentient Planets är ett mycket outvecklat universum utan detaljer och djup. Det används bara som en bakgrund i Pern-böckerna men spelar en större roll i böckerna om barinships liksom i den serie böcker som kallas Ireta-serien, vilket är en serie barnböcker om en dinosaurplanet och om rymdpirater.

De olika serierna har i allmänhet i stort sett inget samband med varandra förutom att de utspelar sig mot en bakgrund av vad som verkar vara samma universum. Anne McCaffrey själv tycks inte ha betraktat de olika serierna som om de utspelade sig i samma universum.

De enda av böckerna i de bokserier som här nämns jag läst är Brain & Brawn Ships-böckerna. Det är ganska alldaglig och slätstruken SF som tiden och världen utveckling delvis gjort inaktuella och därmed mindre läsvärda. Jag är för den skull inte beredd att hålla med om den postmoderna identitetspolitiska kritik som framförts mot böckerna från funkisaktivister (aktivister som arbetar med funktionshindrades rättigheter:

In a 2010 essay, ”The Future Imperfect”, published in Redstone Science Fiction, disability rights advocate Sarah Einstein criticizes the Brain & Brawn Ship series — as a stand-in for science fiction in general — for its use of disability. Regarding one novel in the series, The Ship Who Searched (1992) by McCaffrey and Mercedes Lackey, Einstein observes that in fact we have

”many more technological wonders than McCaffrey had imagined. The protagonists in the story would have been much helped, for instance, by a secure communications channel and a GPS system, both of which I have in my battered old car. But most of all, the heroine of this book would have been helped by a future shaped by the actions of today’s disability activists. Because, at its heart, this series of books tells the story of the enslavement of extremely promising children who have the bad luck to be born—or in this one case alone, become—disabled.”

Även förslavandet av funktionshindrade kan vara underlag för bra och helt okej böcker. I berättelser måste även en dålg utveckling kunna beskrivas utan att böcker för den skull döms ut. Men helt klart är att dagens teknologi inneburit att böckernas framtidsvision aldrig kommer att kunna bli verklighet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Known Space – läsvärt på grund av kzinti

Known Space är ett delat universum som från början skapades av Larry Niven. De flesta av hans böcker och noveller utspelar sig i Known Space och en mängd andra författare har också skrivit böcker som handlar om händelser i Known Space. Niven har bara öppnat upp en speciell historisk period för de andra författarna. Det rör sig om krigen mellan de främmande intelligenta kattlika kzinti och människorna. Genom detta har kzinti förmodligen blivit bäst beskrivna och mest utvecklade utomjordingar. Därmed också kanske de mest intressanta utomjordingarna som beskrivits i Science-Fiction.  Kanske kan vissa utomjordingar i rollspelet Traveller och cylonerna (cylons) i Battlestar Galactica tävla om den utnämningen.

Kzinti

Larry Nivens bästa egna  böcker är dock kanske  inte de böcker som utspelar sig under kriget mellan kzinti och människor. Istället är det böckerna som handlar om Ringvärlden (Ringworld) som är de mest kända och de som anses vara bäst. Det handlar inte om några radikala böcker. Niven har en ganska konservativ, för att inte säga reaktionär samhällssyn. Utifrån det är inte hans böcker så läsvärda utan det är de på grund av att han prövar många intressanta tekniska, biologiska och sociala koncept. En del av dem är också riktigt spännande. Som thrillers eller deckare. Detta gäller också många andra författares berättelser som kzinti. Det senare är förstås också en följd av att de handlar om krig, dess orsaker, följder och konsekvenser.  Personligen anser jag dock att serien böcker om krigen mellan människor och Kzinti är de mest läsvärda. Kanske på grund av det inte bara är Niven som skrivit dem.

Noterbart är att även de flesta av de andra författare som vid sidan av Niven som skrivit böcker som berör kriget mellan kzinti och människor, Man-Kzin Wars, är konservativa författare. De som skrivit böcker och noveller om Man-Kzin Wars är S.M. Stirling, Jerry Pournelle, Poul Anderson, Dean Ing, Donald Kingsbury, Greg Bear, Thomas T Thomas, Warren W. James, Mark. O Martin, Gregory Benfrod, Hal Colebatch, Paul Chafe, Jean Lamb, Matthew Joseph Harrington, Jessica Q. Fox, Jane Lindskold, Charles E. Gannon, Alex Hernandez och David Bartell.

Flera av dessa författare har också skrivit böcker som utspelar sig i ett annat delat universum, några som Donald Kingsbury, Greg Bear och Gregory Benford för Asimovs Stiftelse-universum och i egna universum som dock sällan är delade universum.

Författare som skrivit mycket för delade universum är bl.a. Jerry Pournelle (vars universum, CoDominium också är ett delat universum med bland annat Larry Niven som en av författarna), Greg Bear (förutom Known Space också Star Trek, Halo och Star Wars) och S.M. Stirling som också berättelser som utspelar sig i CoDominium-universat, i Anne McCaffreys Federated Sentient Planets, David Webers Honorverse och Babylon 5-universat.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Stiftelsen – Asimovs delade universum

Stiftelsen/FoundationIsaac Asimov är en av världens mest produktiva författare av alla kategorier. Han har skrivit skönlitterära böcker i stort sett alla genrer som finns samt en mängd fackböcker.

Han mest kända skapelse är nog ändå den framtidshistoria han skapade genom sina Stiftelsetrilogin (Foundation trilogy). Från början var det bara tre böcker med en viss koppling till tre andra böcker som handlade om samma universum men i en helt annan tid. Böcker som kallas Imperieserien.

Inget samband fanns mellan hans Stiftelse- och Imperieböcker och hans böcker om robotar, böcker där han skapade robotikens tre lagar såväl som ordet robotik (robotics).

På 1980-talet skrev Isaac Asimov till slut ett antal böcker som kopplade samman Robot- och Stiftelseserierna så att de utspelar sig i samma universum. Så långt var det också bara han som skrivit böcker för detta universum. Men i slutet av sitt liv tillät Asimov att andra författare skrev böcker som utspelade sig i hans universum. Precis som hans egna nyare böcker så fyllde de nya böckerna av andra författare ut hål och löste motsättningar i hans framtidshistoria men utvecklade egentligen inte det hela vidare. Efter hans död har hans arvtagare tillåtit ytterligare författare att skriva för det universum som skapats av Asimov.

Så skapades till slut ett delat universum (shared universe) som genom att det skapats av en person som skrivit en mängd böcker och korta berättelse om och för att hålla ihop det hela blivit ganska sammanhållet och enhetligt. Författarna som skriver böcker placerade i Stiftelse-universat vet vad de ska och måste hålla sig till. Sådant som psykohistoria, robotikens tre lagar, en redan utlagd historielinje som bara behöver fyllas ut osv.

De författare (förutom Asimov) som skrivit romaner eller noveller som handlar om Stiftelse-universat är Robert Silverberg, Hal Clement, Poul Anderson, Orson Scott Card, Harry Harrison, Mike Resnick, Sheila Finch, Pamela Sargent, Robert Scheckley, Harry Turtledove, George Zebrowski, Roger Macbride Allen, Mark W. Tiedemann, Alexander C. Irvine, Mickey Zucker Reichert, Gregory Benford, Greg Bear, David Brin, Michael P. Kube-McDowell, Mike McQuay, William F. Wu, Arthur Byron, Rob Chilson, Stephen leigh, Cordell Scotten, Robert Thurston, Jerry Oltion och Bruce Bethke. En ganska lång lista med end el mycket kända författare och en del ganska okända.

Att så många skrivit böcker och noveller i stiftelseuniversat visar på den respekt Asimov åtnjutit och efter sin död fortfarande åtnjuter bland SF-författare och SF-fans. Asimov har kanske inte skrivit de mest spännande SF-böcker som finns , men utan Asimov vore science-fictiongenren sannolikt inte likadan som den idag är. Hans framtidshistoria är också den mest genomtänkat och omfattande som skapats. Den lämpar sig för andra författare att skriva i och ger utrymme till att utforska en mängd olika frågeställningar kring människa och maskin, kring rymden och rymdresor. Böckerna av Gregory Benford, Greg Bear, David Brin, Roger Macbride Allen och Mark W. Tiedemann anser jag vara klart bättre skrivna, mer lättlästa och mer spännande än Isaac Asimovs egna böcker.

The Best Isaac Asimov Books

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Iain Banks – har skrivit några av de allra bästa SF-böckerna

Iain BanksJag har skrivit om Iain Banks tidigare. Han är en av många SF-författare med hjärtat till vänsterHan är enligt min åsikt en av de bästa SF-författarna och har skrivit en lång rad mycket intressanta SF-böcker om en framtida högteknologisk och anarkistiskt kultur, The CultureBanks finns nästan alltid med på listor över de bästa SF-författarna och alltid med på listor över de bästa vänstervridna och socialistiska SF-författarna. Om detta har jag också skrivit:

Red Peppers tio SF-favoriter – en klar dag kan man se revolutionen
SF-författare som är vänster – del 3
50 SF och Fantasyböcker en röd nörd bör läsa
Science Fiction-författare som är vänster

Han har speciella namn på sina rymdskepp. På sina intelligenta rymdskepp. Namn som påminner om de namn som skotska fiskebåtar har. Om han inspirerats av de skotska fiskebåtarna eller inte har jag ingen aning om. Däremot vet jag att vi tyvärr aldrig kommer att få se några mer böcker från hans penna då han dog förra året. Alldeles för tidigt förstås.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

, ,

Red Peppers tio SF-favoriter – en klar dag kan man se revolutionen

Red Pepper är en radikal brittisk tidskrift som skriver så här om sig själva:

Red Pepper is a bi-monthly magazine and website of left politics and culture. We’re a socialist publication drawing on feminist, green and libertarian politics. We seek to be a space for debate on the left, a resource for movements for social justice, and a home for anyone who wants to see a world based on equality, meaningful democracy and freedom.

Red Pepper is completely independent, and whilst not rejecting party politics, seeks to help build the kind of pluralistic, dynamic movements which can fundamentally challenge our economic system, with its entrenched injustice, structures of power and oppression, and tendency towards war and environmental destruction. Although based in London, we have links around Britain, and have always covered events and perspectives from outside the capital.

Jag citerade i ett annat inlägg tidningens intervjuer med några kända SF-författare med hjärtat till vänster. De beskrev på ett bra sätt varför jag tycker om science-fiction. Tidningen har också gjort en lista på 10 favoriter bland SF-böcker:

  • Iron Council, China Miéville
  • Body of Glass, Marge Piercy
  • The Star Fraction, Ken MacLeod
  • White Queen, Gwyneth Jones
  • The Dispossessed, Ursula K Le Guin
  • Swastika Night, Katharine Burdekin, writing as Murray Constantine
  • Fahrenheit 451, Ray Bradbury
  • Babel-17, Samuel R Delany
  • Culture Series, Iain M Banks
  • Forty Signs of Rain, Kim Stanley Robinson

CultureTre av mina favoritförfattare i genren finns med på listan, Ursula K. LeGuin, Iain M Banks och Ken MacLeod. Om Iain M Banks Cultureserie skriver Red Pepper så här:

Banks just has to be included here but it’s pretty much impossible to select one from among the ten books in the decades-spanning Culture series. What Star Trek would have been if the Federation was organised on anarchist principles and the Enterprise was a living ship guided by a prodigious artificial intelligence with a nice line in wry humour, the Culture universe is a provocative playground for committed post-humanists. The sad news of Banks’ death means the series is at a close, but these books will be read, re-read, pondered and critiqued long after the rest of us have returned to galactic dust.

The Star FractionCulture-serien är bland det bästa som skrivits i SF-genren. Bland de bästa är förstås också The Dispossessed av Ursula K. LeGuin, från vilken bok namnet på denna blogg hämtats. Men jag tycker Left Hand of Darkness är hennes bästa bok. Värt att citera är också det som Red Pepper skriver om Ken MacLeods The Star Fraction:

First in the ‘Fall Revolutions’ series and a somewhat wry dig at the factionalisation of the left in the wake of neoliberalism. A near-future UK is split into mini-states with competing ideologies; a small part of north London exists as a libertarian/anarchist enclave and the green eco-warriors are armed and dangerous. Riffing on cyberpunk’s preoccupation with artificial intelligence and its ubiquitous multi-functioning mirrorshades (here called ‘glades’), The Star Fraction is part send-up of conspiracy theorising paranoia and part serious call-to-arms for an entrenched left. ‘On a clear day,’ writes MacLeod, ‘you can see the revolution.’

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fint om Ray Bradbury

the-martian-chronicles-book-coverCecilia Verdinelli skriver fint om en av min favoritförfattare inom science-fictiongenren. Ray Bradbury. Hon gör det i GP:

Jag läste nyligen om boken, med den försiktighet man läser om böcker man idiotälskat som mycket ung. Jag blev inte besviken, däremot lite generad över att bokens budskap till stor del gått mig förbi som tonåring. Boken är framförallt en kritik av imperialism och kolonialism. Med tanke på att novellerna skrevs under sent 1940-tal är det en sanslöst radikal kritik.

[…]

Bradburys marsnoveller säger ungefär samma saker som det som i dag skrivs inom postkoloniala studier. Han gör det helt utan tungfotad teoribildning och i en form som är begriplig för envar. Beteckningar som ”finkultur” och ”populärkultur” är irrelevanta i förhållande till Bradburys verk. Han överskrider majestätiskt de flesta genrebeteckningar. För Bradbury handlar science fiction varken om teknologi eller nödvändigtvis om framtiden. Genom att förlägga sin berättelse utanför vår verklighets fysiska begränsningar ger han narrationen en lätthet som i själva verket blixtbelyser vårt här-och-nu. Från Mars ser vi jorden klarare. Jag önskar att fler författare tillät sig själva den lättheten.

Den bok hon skriver om är Invasion på Mars. En bok som är nästan lika bra som Den illustrerade mannen.

Jag läste också Bradbury när jag var ung. Första gången alltså. Jag har läst flera av hans böcker ytterligare ett antal gånger sen dess. I motsats till Verdinelli greppade jag budskapet när jag var ung och har förstått det än bättre med tiden. Jag kan inte heller se vad böckerna har gemensamt med postkoloniala studier. När det gäller äldre sådan kan jag se det, men inte moderna postkoloniala studier med rötter i postmodernism. Det är för mig i det mesta obegriplig och oanvändbar teroibildning. Men kanske vet jag för lite om det hela.

Oavsett vilket så duger Bradbury bättre. Det är lättare att förstå, lättare att ta in. Det ger helt enkelt mer. Bättre. Det är skolande med science-fiction.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Svensk fantasylitteratur

Fantasy

Fantasy kan egentligen sägas vara en paradgren inom svensk litteratur. Det är bara det att ingen tänker på det som fantasy, men de flesta fornnordiska sagor är fantasy och en stor del av de många senare sagor som finns är också fantasy. Mycket av barnlitteraturen är egentligen fantasy osv. Astrid Lindgren är en klassisk fantasyförfattare med böcker som Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter och Mio min Mio, men även en del andra böcker innehåller vad som måste kallas fantasyelement. Pysslingar, flygande farbröder och annat.

De flesta menar dock att svensk fantasy lever i skymundan. Men det menar jag beror på att man identifiera fantasy på ett felaktigt sätt. Man glömmer den bort de fornnordiska sagorna och all barnlitteratur som finns och som är fantasy. Modern svenskspråkig originalfantasy för vuxna kan man nog däremot hävda att den lever i skymundan:

Medan fantasy utomlands står bakom några av de senaste årens största försäljningsframgångar, har svensk fantasy länge levt en ganska undanskymd tillvaro, åtminstone om man talar om den som är skriven för äldre målgrupper. För bortser man från framgångsrika ungdomsböcker som Cirkeln, så har de svenska fantasyförfattarna till stor del varit hänvisade till små förlag, utan några marknadsföringsresurser att tala om.

[…]

Cecilia Wennerström insåg snabbt att det hon kallade fantasy skilde sig från vad som allmänt ansågs tillhöra genren. Maria Gripe låg för henne närmare till hands än fältslag och hjältar med dubbelfattade svärd. Hon slogs också av hur avskräckande själva genrebeteckningen verkade i den övriga bokbranschen, där man slentrianmässigt tycktes likställa all fantasy med ungdomslitteratur.
– Det är lite lustigt. För egentligen stämmer det inte att det inte ges ut fantasy i Sverige. Det är bara det att de stora förlagen nästan aldrig kallar det för fantasy. De vill inte ha den genrestämpeln. I synnerhet inte om det är vuxenböcker, säger hon.
– Själv ger jag helst ut böcker för vuxna. Men även dessa böcker brukar hamna på barn- och ungdomshyllorna.

Delvis tror hon att detta beror på gamla fördomar. Precis som att science fiction från början associerades med kiosklitteratur, förknippas fantasy för väldigt många med rollspel, dataspel och så kallad sword and sorcery, den typ av hjälte-fantasy som främst drar tankarna till Conan Barbaren.
– Men jag tror inte att det är förlagens fel. De har nog egentligen inget emot fantasy och science fiction. Nej, tyvärr tror jag att det är de svenska läsarna som inte gillar det. När jag har försökt sälja in mina böcker till olika bokhandlar får jag alltid svaret: ”Nej, folk köper inte fantasy. Sånt får du sälja in till SF-bokhandeln”, berättar hon.

Det finns dessutom en del vuxenfantasy som inte kallas för fantasy:

– Eller det som kallas urban fantasy, det ligger ganska nära verkligheten, ofta med inslag av socialrealism. Lite som dagens deckare fast med övernaturliga inslag, och för vuxna läsare.
Till skillnad från många andra tvivlar hon inte på att det finns en stor marknad för svensk vuxenfantasy. Hon nämner böcker som Historikern av Elizabeth Kostova, Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke och Alla själars natt av Deborah Harkness. Alla är enligt henne exempel på storsäljande fantasy som kommit ut i Sverige, men som inte lyfts fram som just fantasy.
– På ett sätt är det ju positivt att en fantasyroman kan ses som vilken roman som helst. Men samtidigt tror jag att fler skulle hitta sådant de gillade om genren faktiskt fick stå under sitt rätta namn. För idag läser många fantasy utan att veta om det, säger hon.

Förutom Astrid Lindgren och de i citaten nämnda författarna Maria Gripe och Cecilia Wennerström finns dessutom författare som Viktor AlgrenAnna BlixtPål Eggert, Sara Bergmark ElfgrenSaga Borg (tidigare Teo Troy, författarkollektiv), Sven Bergersjö, Karolina Bjällerstedt Mickos, Christina Brönnestam, Inger Edelfeldt, Aengeln Englund, Mia FranckErik Granström, Johanne Hildebrandt, Göran Holmqvist, Dan Hörning, Per Jorner, Niklas Krog, Oskar Källner, Tobias Landström, Henrik Larsson, Kristoffer Leandoer, Eric Leijonhufvud, Dénis Lindbohm, Sam J. LundwallMattias LönneboMaud MangoldBertil Mårtensson, Moni Nilsson-Brännström, Lotta OlivecronaAndreas Roman, Göran Sahlén, Jo Salmson (Catharina Wrååk), Mats Strandberg, Sven Christer SwahnKarin Tidbeck och Gull Åkerblom.

Många av fantasyförfattarna omnämns på sajten Catahaya (en del av länkarna här ovan är dit), exempelvis Bertil Mårtensson och Andreas Roman. Presentationerna har dock i flera fall några år på nacken.

Flera författare har skrivit många böcker och några har egna hemsidor, som exempelvis Sara Bergmark Elfgren, Saga BorgPål EggertNiklas KrogDan HörningErik GranströmMattias LönneboNene OrmesMats Strandberg, Karin TidbeckSara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har dessutom en engelskspråkig hemsida om Engelsforsböckerna.

En del har också recenserats på flera bloggar och internetsajter som exempelvis Dan Hörning vars bok Stormens vandrare har recenserats av Martin Ackerfors, Torbjörn Granström i Ergo, Viktor AlgrenAnna Blixt, Pål Eggert och Bertil Mårtensson recenserade på sajten Feuerzeug som har mängder recensioner utöver de länkade. Både av svenska och utländska fantasyböcker.

Åter andra finns intervjuade såsom Christina Brönnestam, Erik Granström på sajten Catahaya Niklas KrogFantasybloggen och Nene Ormes på Malmö stads hemsida.

Många svenska fantasyböcker har getts ut av rollspelsföretag som Neogames och på författarnas egna förlag liksom på förlag specialiserade på skräck och fantasy som Styxx i Göteborg, Järnringen (förlaget är nerlagt) och Undrentide.

Det är möjligt att svensk fantasy kan sägas leva i skymundan, men en ska är säker. Det finns många som skriver fantasy så uppenbarligen finns det en publik för fantasylitteratur skriven på svenska. Mycket mer än jag som inte läser fantasy kunde tänka mig. Förutom det jag nämnde i inledningen så finns det även en del mycket välkända äldre svenska författare som skrivit fantasy:

Det första verk på svenska som kommer i närheten av fantasy är Per Daniel Amadeus Atterboms versepos Lycksalighetens ö som publicerades mellan åren 1824 och 1827. 1835 kom Carl Jonas Love Almquists versepos Arthurs jakt som också kan räknas till ett verk som tangerat fantasy som genre.

Även Viktor Rydberg var inne och tassade på fantasyns utmarker när han 1848 lät trycka följetongen Vampyren. Dessutom var stora delar av Selma Lagerlöfs produktion fylld av fantastiska inslag, även om det bara är i ett fåtal romaner som det fantastiska blir en viktigt ingrediens för handlingen; En herrgårdssägen (1899, som förövrigt blev till opera 2004; komponerad av Lars-Åke Frankeblom med libretto av Lasse Zilliacus), Herr Arnes penningar (1903), Nils Holgerssons underbara resa (1906-1907) och Körkarlen (1912).

[…]

Sven Delblanc har skrivit en roman som tangerar fantasy-genren; Gunnar Emanuel, en bok som handlar om tidsförskjutning. Men även Kerstin Ekman (Rövarna i Skuleskogen), Mare Kandre (Quinnan och Dr. Dreuf) och Anna-Karin Palm (Faunen) är alla författare som åtminstone nosat på fantasyn.

Läs mer: DN1, 2SVD, AB, Tonårsboken, Mythotopes, Debutantbloggen, Bokdjungeln

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svensk science fiction

Karin BoyeSvenskspråkig science-fiction och fantasy är inte speciellt välkänd. Det har dock genom åren förekommit en del författare i dessa genrer och ett antal mainstreamförfattare har skrivit böcker som tillhör genren. Till de senare hör Harry Martinsson som skrivit Aniara, Karin Boye med den mycket välkända Kallocain, P.C. Jersild med böcker som exempelvis DjurdoktornEn levande själ och Efter floden, Per Wahlöö med Mord på 31:a våningen och StålsprångetIvar Lo-Johansson med Elektra: Kvinna år 2070, Hans Alfredson med Attentatet i Pålsjö skog, Lars Gustafsson med bl.a. Det sällsamma djuret från norr, Steve Sem-Sandberg med Sländornas världSökare i dödsskuggan, Menageriet och novellsamlingen Vilse . Pär Lagerkvist, P O Enquist, Jan Guillou med Gudarnas Berg och Per Rådström. I allmänhet har det i dessa fall handlat om dystopier. Forskare menar också att svenska författare faktiskt påverkat den internationella SF-romanen. Aniara har också resulterat i en opera och det förekommer planer på en filmatisering av Kallocain.

Bland författare som främst har skrivit och skriver science-fiction och fantasy återfinns Otto WittClaes Lundin, Vladimir SemitjovDénis LindbohmSam J. Lundwall, Bertil Mårtensson, Peter Nilson (har dock mest skrivit vetenskaplig litteratur) med bl.a. Arken, Rymdväktaren och Nyaga, Sven-Christer Swahn och Lars Jakobson.

Förutom den redan nämnde Lars Jakobsson återfinns fler nutida svenska författare bland dem som skriver eller skrivit SF och fantasy. En är Jerker Virdborg som skrivit Kall feber som är influerad av Kallocain och Staden och lågorna. Vidare Eskil Block med Kvinnoplaneten, Gunnar Gällmo, George Johansson och K.G. Johansson med Chimärerna och Googolplex.

Andra författare som skrivit SF och Fantasy inkluderar Bertil Cleve, Börje Crona, Sture Lönnerstrand, Olof Möller, Eugen Semitjov (son till Vladimir Semitjov)

Peter Nilsons två böcker Rymdväktaren och Nyaga tillhör enligt mig det bästa som skrivits på svenska i sciencefictiongenren tillsammans med P.C. Jersilds och Per Wahlöös SF-böcker. De senare förbises alltför ofta när det skrivs om svensk sciencefiction men borde läsas av alla intresserade. Samtidigt måste jag också nämna att jag inte läst speciellt mycket svensk SF så mitt tyckande i frågan får tas med en nypa salt.

Utanför böckernas värld förekommer ett antal svenska TV-serier för vuxna som är SF, Ålder okändSvenska Slut och Äkta människor som jag skrivit om tidigare. Humorserien Kenny Starfighter kan väl anses vara ytterligare en även om jag nog uppfattat den som avsedd för barn. Dessutom några serier för barn, Galaxer i mina braxer, Vintergatan 5a, Vintergatan 5bVintergatanTillbaka till Vintergatan, Vid Vintergatans slut, Pax jordiska äventyr, Volrammos och Vägen till Gyllenblå.

Om Kenny Starfighter finns också en film, Kenny Begins. Andra svenska SF-filmer är komedin Blinka lilla stjärna, Gladiatorerna, barnfilmen Gröna gubbar från Y.R., Kraftwerk 3714, Kunskapens pris, den animerade filmen Metropia, Monismanien, kortfilmen Ned$kärning, Res aldrig på enkel biljett, Rymdinvasion i Lappland, Sektor 236 – Tors vrede och Sommarens tolv månader.

En film som är gjord i Sverige men kanske ändå inte kan kallas svensk är Triers Melancholia. Detta blev mycket kortfattat om filmerna och jag ämnar därför återkomma till SF-filmerna och TV-serierna samt deras regissörer med mera.

Efter denna genomgång så kan man nog säga att det finns mycket mer svensk sciencefiction än vad människor i allmänhet är medvetna om.

Till svensk fantasy och fantasyförfattare ska jag också återkomma i ett annat inlägg då de numera blivit rätt så vanliga även om också de i allmänhet är rätt okända. Med ett undantag förstås. Astrid Lindgren.

Läs mer: AB, Bonniers1, 2UNT, SVD1, 2, 3HD, SR, ArbB, Sydsvenskan, DN1, 2Svensson-galaxen, Bokmaffian, Google, Den svenska Argus, Beroende av böcker, Feuerzeug, Ackerfors, Politisk Filosofi, Drömmarnas Berg, Wastelandz, Maskinskrift, Goodreads,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fler kvinnliga SF-författare

I mitt tidigare inlägg om kvinnliga SF-författare tog jag upp en del listor som olika tidningar, tidskrifter och bloggar gjort. Några av de sajterna och andra sajter har istället listat de bästa SF-böckerna för kvinnor. Det innebär då förtås också en del böcker skrivna av män. En av dessa sajter är FlavorWire som listat 10 böcker:

A Wrinkle in Time, Madeleine L’Engle
The Left Hand of Darkness, Ursula K. LeGuin
Nausicaä, Hayao Miyazaki
The Windup Girl, Paolo Bacigalupi
Ender’s Game, Orson Scott Card
The Female Man, Joanna Russ
Stranger in a Strange Land, Robert A. Heinlein
Frankenstein, Mary Shelley
Dune, Frank Herbert
The Handmaid’s Tale, Margaret Atwood

Listan (5 män och 5 kvinnor) som inkluderar ett par klassiska SF-böcker skrivna av män vilka knappast har några aktiva och starka kvinnor som huvudpersoner har fått en del kvinnliga SF-fans att gå i taket. En av dem skriver på Culturally Disoriented:

A couple weeks ago, Flavor Wire came out with an article titled “Great Science Fiction Books for Girls.”

[…]

Now, as a female science fiction fan who always wants to see more female representation in the Sci-Fi field – and who is always looking for interesting books to read – I was cautiously excited about this article.

I shouldn’t have been.

I was with them for their first three picks, but when they pulled out The Windup Girl by Paolo Bacigalupi, I went “EXCUSE ME?”
And then it was just a comedy of errors. Horrible, horrible, horrible errors.
Who in the name of the Jane Austen, Emily Bronte and Virginia Woolf thought it was a good idea to put Strangers in a Strange Land on a list of books meant to appeal to women? The writer of the article even says: “ the female characters in this novel aren’t particularly inspiring.” Which, frankly, is pretty generous. Most of the female characters in the novel exist to worship the main (male) character, and one of them says this (inspiring) line: “Nine times out of ten, if a girl gets raped, it’s at least partly her own fault. The tenth time – well, all right.”

Yeah, that’s the kind of line that’ll get women to read science fiction.

Med tanke på listan är det inte utan att man håller med ovanstående skribent. Stranger in a Strange Land är möjligtvis en klassiker, men det finns som jag ser det ingen anledning för nån att läsa den. Culturally Disoriented har gjort en alternativ lista:

Lois McMaster Bujold

Lois McMaster Bujold

The Left Hand of Darkness, Ursula K. Le Guin
Cordelia’s Honor, Lois McMaster Bujold
Kindred and Wild Seed, Octavia Butler
Air, Geoff Ryman
China Mountain Zhang, Maureen McHugh
Doomsday Book, Connie Willis
Feed, Mira Grant (Seanan McGuire)
The Sparrow, Mary Doria Russell

Ursula K. LeGuin finns med på båda och det är förväntat. Den andra listan ser för mina ögon ut att vara betydligt bättre sammansatt och mer intressant än den första från Flavorwire. För alla läsare, inte bara för kvinnliga läsare.

Mer: Karen Woodward, Worlds Without End, Amazing Stories, Tor.com,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bästa kvinnliga SF- och fantasyförfattare

Precis som med alla typer av SF och Fantasy finns det en uppsjö med sajter och artikalr som listar de bästa kvinnliga SF-författarna och fantasyförfattarna. Vill man ha listor på alla ledder kan man kolla in sajten Feminist Science Fiction, Fantasy & Utopia där det finns hundratals.

Octavia Butler

Octavia Butler

 

På topplistor där folk, tidskrifter och andra listar de bästa kvinnliga SF- och fantasyförfattarna så återfinns vissa namn i varenda lista. En som ständigt, alltid, finns med är Ursula K. LeGuin. Exempelvis finns hon på en lista hos AfterEllen där också Octavia Butler, Madeleine L’Engle, Doris Lessing, Margaret Atwood och J.K. Rowling finns med. Av dessa återfinns LeGuin, Butler, L’Engle och Lessing på en lista hos Flavorwire där dessutom Angela Carter, Anne Rice, Connie Willis, Kelly Link, Marion Zimmer Bradley och Susanna Clarke finns med.

I Guardian har Gwyneth Jones plockat fram en lista på 10 bästa böcker av kvinnliga SF-författare. Representerade författare är Ursula K. LeGuin, Kate Wilhelm, James Tiptree Jr (Alice Sheldon), Joanna Russ, C.J. Cherryh, Sheri Tepper, Pat Cadigan, Karen Joy Fowler, Kathleen Ann Goonan och Justina Robson. På sajten Goodreads där läsarna (medlemmarna) bestämmer vilka böcker som ska rankas högst så är de författare som finns på de tio första platserna, Margaret Atwood (två böcker), Suzanne Collins, Madeleine L’Engle, Ursula K. LeGuin (tre böcker), Mary Shelley, Octavia Butler och Lois McMaster Bujold.

Ursula K. LeGuin är i en klass för sig. Finns med på varenda lista jag kan hitta. Också Octavia Butler och Madeleine L’Engle finns med på de flesta.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Några kvinnliga SF-författare

Alice SheldonDet råder ingen brist på kvinnliga SF- och fantasyförfattare. Förr var det annorlunda och tidiga kvinnliga sciencefictionförfattare skrev ofta under mansnamn. Ett typexempel är Alice Sheldon (1915-87) som skrev under namnet James Tiptree Jr. Denna praxis förekommer till och med än idag:

”It sometimes makes sense for a female author to use a pseudonym, particularly when the main characters are male, or when it’s a genre with a strong appeal to men, like military science fiction, certain types of fantasy or gritty thrillers,” says Penguin editor Anne Sowards, whose fantasy authors K.A. Stewart, Rob Thurman and K.J. Taylor are women. …

”For a new author, we want to avoid anything that might cause a reader to put a book down and decide, ’not for me,’ ” Ms. Sowards says. ”When we think a book will appeal to male readers, we want everything about the book to say that-the cover, the copy and, yes, the author’s name.”

Några av mina favoriter bland SF-författare är kvinnor. Bäst är förstås Ursula K. Le Guin som dessutom är vänster. Andra jag läst och läser med behållning är C.J. Cherryh, Kristine Kathryn Rusch, Nancy Kress, Anne McCaffrey, Elisabeth Moon, Lois McMaster Bujold och Joan Vinge.

Antalet kvinnliga SF-författare är mycket stort och det finns en lång rad listor, bland annat en på Sci-Fi Fan Letter som är uppdelad på olika genrer. Några författare som nämns där, ihop med böcker de skrivit, är:

Hard SF

Nancy Kress – Probability Moon
Glynn Latner – Hurricane Moon
M. J. Locke – Up Against It
Syne Mitchell – Changeling Plague
Joan Slonczweski – Brain Plague

General SF

Ann Aguirre – Grimspace
C. L. Anderson – Bitter Angels
Margaret Ball – Disappearing Act
Elizabeth Bear – Dust
Lauren Beukes – Zoo City
Leigh Brackett – The Secret of Sinharat
M. M. Buckner – Watermind
C. J. Cherryh – Foreigner
Sara Creasy – Song of Scarabaeus
Julie Czerneda – A Thousand Words for Stranger
Marienne de Pierres – Dark Space
Diane Duane – Omnitopia Dawn
Jaine Fenn – Principles of Angels
J. M. Frey – Triptych
Nicola Griffith – Ammonite
Jane Jensen – Dante’s Equation
Kay Kenyon – The Braided World
Sharon Lee & Steve Miller – Fledgling
Ursula K. Le Guin – The Word for World is Forest
Doris Lessing – Re: Colonised Planet 5, Shikasta
Karin Lowachee – Warchild
Anne McCaffrey – The Ship Who Sang
Maureen McHugh – China Mountain Zhang
Chris Moriarty – Spin State
Sheryl Nantus – Blaze of Glory
Andre Norton – Prison Ship
Diana Palmer – Morcai Batallion
Kit Reed – Thinner Than Thou
Justina Robson – Mappa Mundi
Joanna Russ – The Female Man
Melissa Scott – Trouble and Her Friends
Suzan Shwartz – Hostile Takeover
Kristine Smith – Code of Conduct
Wen Spencer – Tinker
Sheri Tepper – Grass
Karen Traviss – City of Pearl
Joan Vinge – Psion
Lynda Williams – The Courtesan Prince
Liz Williams – Banner of Souls
Phoebe Wray – Jemma 7729

Military SF

Lois McMaster Bujold – Cordelia’s Honor
Tanya Huff – Valor’s Choice
Jean Johnson – A Soldier’s Duty
Anne McCaffrey & Elizabeth Moon – Sassinak
Sandra McDonald – The Outback Stars
Elizabeth Moon – Hunting Party

Romantic SF

Gini Koch – Touched by an Alien
Stephenie Meyer – The Host
Sharon Shinn – Jenna Starborn
Lisa Paitz Spindler – The Spiral Path

Time Travel

Kage Baker – In the Garden of Iden
Linda Evans & Robert Asprin – Time Scout
Kay Kenyon – Seeds of Time
Audrey Niffenegger – Time Traveler’s Wife
Andre Norton – Echoes in Time
Marge Piercy – Woman on the Edge of Time
Connie Willis – Doomsday Book

Alternative History

Virginia DeMarce – 1635: The Tangled Web
Debbra Doyle – Land of Mist and Snow
Bernardine Evaristo – Blonde Roots
Sophia McDougall – Romanitas
Naomi Novik – His Majesty’s Dragon
Ekaterina Sedia – Heart of Iron
Jo Walton – Farthing
Connie Willis – Blackout

Steampunk (part 1 and part 2)

Gail Carriger – Soulless
Phil & Kaja Foglio – Agatha H and the Airship City
Dru Pagliassotti – Clockwork Heart
Cherie Priest – Boneshaker
Ekaterina Sedia – The Alchemy Stone

Apocalyptic & Post-Apocalyptic

Margaret Atwood – Oryx & Crake
Octavia Butler – Parable of the Sower
Suzanne Collins – Hunger Games
Nalo Hopkinson – Brown Girl in the Ring
P. D. James – Children of Men
Nnedi Okorafor – Who Fears Death
K. M. Ruiz – Mind Storm
Mary Shelley – The Last Man

Series Books

Karen Traviss – Star Wars: Legacy of the Force: Sacrifice, Halo: Grasslands, Gears of War: Anvil Gate
Diana Carey – Aliens: Cauldron, Star Trek TNG: Ship of the Line
Diana Dru Botsford – Stargate SG1: Four Dragons
Olivia Woods – Star Trek DS9: The Soul Key
Kristen Beyer – Star Trek Voyager: Children of the Storm
Christie Golden – Star Craft: The Dark Templar Saga

Detta är bara ett inledande litet inlägg om kvinnliga SF- och fantasyförfattare. Fler kommer på samma sätt som jag skrivit flera inlägg om SF-författare som är vänster.

Läs mer: The Galaxy Express, Vaginal Fantasy Hangout, SF Mistressworks, Daughters of Prometheus, Fantasy Café, Guardian,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Afro SF – afrikansk science fiction

Afro SFDe flesta SF och fantasyförfattare som läses och är kända i Sverige skriver på engelska. De flesta av dem är följaktligen från USA och Storbritannien. I Afrika som helhet finns också ett antal SF- och fantasyförfattare som publicerats på engelska och/eller skriver på engelska redan från början. En antologi med afrikanska SF och fantasyförfattare gavs ut i december 2012, Afro SF. Den innehåller följande berättelser av en lång rad afrikanska författare (namngivna efter novellens namn):

’Moom!’, Nnedi Okorafor
’Home Affairs’, Sarah Lotz
’The Sale’, Tendai Huchu
’Five Sets of Hands’, Cristy Zinn
’New Mzansi’, Ashley Jacobs
’Azania’, Nick Wood
’Notes from Gethsemane’, Tade Thompson
’Planet X’, S.A. Partridge
’The Gift of Touch’, Chinelo Onwualu
’The Foreigner’, Uko Bendi Udo
’Angel Song’, Dave de Burgh
’The Rare Earth’, Biram Mboob
’Terms & Conditions Apply’, Sally-Ann Murray
’Heresy’, Mandisi Nkomo
’Closing Time’, Liam Kruger
’Masquerade Stories’, Chiagozie Fred Nwonwu
’The Trial’, Joan De La Haye
’Brandy City’, Mia Arderne
’Ofe!’, Rafeeat Aliyu
’Claws and Savages’, Martin Stokes
’To Gaze at the Sun’, Clifton Gachagua
’Proposition 23’ (Novelette), Efe Okogu

Dave de Burgh (Dave Brendan) har en egen blogg där han skrivit om antologin, de ingående berättelserna och deras författare i tre olika inlägg:

Contributor Spotlight (Part One): AfroSF – Science Fiction by African Writers (edited by Ivor W Hartmann)
Contributor Spotlight (Part Two): AfroSF – Science Fiction by African Writers (Edited by Ivor W Hartmann)
Contributor Spotlight (Part Three): AfroSF – Science Fiction by African Writers (Edited by Ivor W Hartmann)

De flesta författarna är från Nigeria och Sydafrika, två av de befolkningsmässigt största länderna söder om Sahara. Redaktör för boken är zimbabwiern Ivor W. Hartmann. Den mest kända afrikanska SF-författaren är väl annars Doris Lessing.

Läs mer: Strange Horizons, Goodreads, Bookshy, City Press, South African SF, Pan African Space Station, SFWA,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Svarta sciencefiction- och fantasyförfattare

En lista på svarta SF-författare från list.ly.

 REPORT
20 items   10 followers   46 votes   2.78k views

Black Science Fiction Writers

A collection of speculative fiction and fantasy writers

Feb 29, 2012 - aliciamccalla.com - 470
Alicia McCalla

Alicia began her career at the ripe age of 10 when her grandmother gave her an old re-conditioned typewriter. The moment she touched the keys she felt like a literary genius. It took thirty years for Alicia to accept her calling as a writer of "unusual stories."

2

Author Dion Lack

May 24, 2015 by Dion Lack
Author Dion Lack

Hailing from Dayton Ohio, Dion Lack is a writer making major waves in the entertainment industry. After years of working as a sketch and screenwriter, Dion has added author to his resume. "The Voyage of Truth" is the debut novel that introduces the readers to Dion's vivid imagination in science fiction. This forever evolving renaissance man now resides in Los Angeles with his wife and children.

Feb 29, 2012 - chroniclesofharriet.wordpress.com - 454
Balogun Ojetade

Author of the bestselling “Afrikan Martial Arts: Discovering the Warrior Within” (non-fiction), “Moses: The Chronicles of Harriet Tubman” (Steampunk) and the feature film, “A Single Link”.

Feb 29, 2012 - imdb.com - 376
Brandon Easton

Brandon Easton, Writer: Thundercats and Shadowlaw. Born and raised in Baltimore, MD, Brandon is an only child who spent many years going to movie theaters and other shows alone. By the time Brandon reached college, he realized that he had writing talent. Cultivating that talent first at Ithaca College and then at Boston University's prestigious Film & TV Screenwriting program.

Feb 29, 2012 - carolemcdonnell.blogspot.com - 438
CaroleMcDonnell

Carole McDonnell writes Christian, speculative fiction, and multicultural stories. Her first novel is Wind Follower. Her short fiction has appeared in many anthologies and have been collected in an ebook, Spirit Fruit: Collected Speculative Fiction. http://writersofcolorblogtour.blogspot.com/

Jun 25, 2013 - dkgaston.com - 392
D. K. Gaston

D. K. Gaston writes in several genres that include speculative fiction, thrillers, and mysteries. He has written Taurus Moon: Relic Hunter, PANTHEON: Escape, Juju Man, and other novels. He's currently working on his next project. He works in the Information Technology field.

Mar 19, 2013 by Geoffrey Thorne - en.wikipedia.org - 366
Geoffrey Thorne - Wikipedia, the free encyclopedia

As a screenwriter, Thorne has worked with Kickstart Entertainment to develop two of their properties, Of Bitter Souls and Sword of Dracula, for television. He was a writer for season 9 of the USA network's Law & Order: Criminal Intent, season 2 of Ben 10: Ultimate Alien, seasons 3,4 and 5 of TNT's , and is the co-writer of an in-development audio drama from Pendant Productions.

Feb 29, 2012 - facebook.com - 438
Hannibal Tabu

I write weekly comic book reviews for Comic Book Resources (heading towards my eighth year). My personal Twitter feed is @hannibaltabu. I am also the owner of komplicated.com

Feb 29, 2012 - blacksciencefictionsociety.com - 464
Jarvis Sheffield, M.Ed.

Jarvis Sheffield, M.Ed. – is owner & operator of TheDigitalBrothers.com, BlackScienceFictionSociety.com & BlackCommunityEntertainment.com.

Mar 19, 2013 by Geoffrey Thorne - en.wikipedia.org - 500
John Ridley - Wikipedia, the free encyclopedia

His works include the feature films , , Three Kings, and Undercover Brother ; novels The Drift, Those Who Walk in Darkness , A Conversation with the Mann, Love is a Racket, Everybody Smokes in Hell, and Stray Dogs; and the graphic novel The American Way .

Feb 29, 2012 - mvmediaatl.com - 490
Milton Davis

I'm a full time chemist and a part time writer. I'm finally fulfilling my dream of writing by self publishing my novels and stories. Check here for my ramblings on self publishing, cool books, cool writers and a bunch of other stuff. RSS feed for comments on this post.

Feb 29, 2012 - nicolesconiers.com - 466
Nicole D. Sconiers

Author of Escape from Beckyville. My Twitter handle is @NicoleSconiers, and Facebook fan page is http://www.Facebook.com/EscapefromBeckyville. Let's connect and build!

Mar 19, 2013 by Geoffrey Thorne - en.wikipedia.org - 487
Octavia E. Butler - Wikipedia, the free encyclopedia

Octavia Estelle Butler (June 22, 1947 - February 24, 2006) was an American science fiction writer. A recipient of both the Hugo and Nebula awards, Butler was one of the best-known African-American women in the field. In 1995, she became the first science fiction writer to receive the MacArthur Foundation Genius Grant.

Feb 29, 2012 - firstcauseproject.wordpress.com - 381
Paul West

Paul West was born and raised in New York City; he currently resides in Harlem, where he has lived for much of his life. After graduating from NYU with a B.A. in History, he worked in the education and nonprofit world for many years before switching lanes and working in advertising and then fashion.

Feb 29, 2012 - mochamemoirspress.com - 412
Ronald Jones

Ronald Jones grew up in Chicago. He is the author of two science fiction novels and a number of short stories. He's a huge science fiction fan, an avid reader of the genre enjoys a host of scifi movies and tv shows. His book Warrior of the Four Worlds can be found at Mocha Memoirs Press. http://mochamemoirspress.com/warriors-of-the-four-worlds/

Mar 19, 2013 by Geoffrey Thorne - en.wikipedia.org - 367
Samuel R. Delany - Wikipedia, the free encyclopedia

His science fiction novels include , The Einstein Intersection (winners of the Nebula Award for 1966 and 1967 respectively), , , and the Return to Nevèrÿon series. After winning four Nebula awards and two Hugo awards over the course of his career, Delany was inducted into the Science Fiction Hall of Fame in 2002.

Mar 19, 2013 by Geoffrey Thorne - en.wikipedia.org - 443
Steven Barnes - Wikipedia, the free encyclopedia

He has written several episodes of The Outer Limits and . He has also written the episode "Brief Candle" for Stargate SG-1 and the episode "The Sum of Its Parts". Barnes's first published piece of fiction, the 1979 novelette "The Locusts", was written with Larry Niven, and was a Hugo Award nominee.

Feb 29, 2012 - hubcityblues.wordpress.com - 455
Thaddeus Howze

Science fiction and fantasy writer, technology consultant, polymath, autistic, creator of worlds, iconoclast, humanist and occasional bastard.

Writer/Journalist: Examiner.com, The Good Men Project, BIT Digest, Black Enterprise

Author: Hayward's Reach (scifi)

Blogs: Hub City Blues - science fiction, fantasy
A Matter of Scale - social commentary, technology

Feb 29, 2012 - valjeanne.wordpress.com - 441
Valjeanne Jeffers

Valjeanne Jeffers is an editor and the author of the SF/fantasy novels: Immortal, Immortal II: The Time of Legend and Immortal III: Stealer of Souls. Her fourth and fifth novels: Immortal IV: Collision of Worlds and The Switch: Clockwork will be released this spring.

Feb 29, 2012 - blakelyworks.blogspot.com - 459
Winston Blakely

Winston Blakely is a Fine Arts/Comic Book artist, having a career spanning 20 years, whose achievements have included working for Valiant Comics and Rich Buckler’s Visage Studios.

He is also the creator of Little Miss Strange, the world’s first black alien sorceress and the all- genre anthology entitled – Immortal Fantasy. Both graphic albums are available at Amazon, Barnes and Nobles and other online book store outlets. Visit him at http://blakelyworkstudio.weebly.com/

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

SF-författare som är vänster – del 3

Michael Moorcock

Michael Moorcock

Många människor får ibland för sig att författare som Robert Heinlein är vänster. Det är naturligtvis ett helt vansinnigt ställningstagande. Från 1950-talet fram till 1970-talet var en majoritet av science-fictionförfattarna inte vänster på något sätt. Det gäller också många som uppges ha varit vänster som unga, exempelvis Isaac Asimov. Michael Moorcock, en SF-författare som är frihetlig anarkist skrev 1977 en text, Starship Stormtroopers, som totalt sågade en stor del av den SF som fram tills dess skrivits:

John W. Campbell, who in the late thirties took over Astounding Science Fiction Stories and created what many believe to be a major revolution in the development of sf, was the chief creator of the school known to buffs as ’Golden Age’ sf and written by the likes of Heinlein, Asimov and A.E. Van Vogt wild-eyed paternalists to a man, fierce anti-socialists, whose work reflected the deep-seated conservatism of the majority of their readers, who saw a Bolshevik menace in every union meeting. They believed, in common with authoritarians everywhere, that radicals wanted to take over old-fashioned political power, turn the world into a uniform mass of ’workers’ with themselves (the radicals) as commissars. They offered us such visions, when they attempted any overt discussion of politics at all. They were about as left-wing as The National Enquirer or The Saturday Evening Post (where their stories occasionally were to appear). They were xenophobic, smug and confident that the capitalist system would flourish throughout the universe, though they were, of course, against dictators and the worst sort of exploiters (no longer Jews but often still ’aliens’). Rugged individualism was the most sophisticated political concept they could manage — in the pulp tradition, the Code of the West became the Code of the Space Frontier, and a spaceship captain had to do what a spaceship captain had to do…

[…]

By the early fifties Astounding had turned by almost anyone’s standard into a crypto-fascist deeply philistine magazine pretending to intellectualism and offering idealistic kids an ’alternative’ that was, of course, no alternative at all. Through the fifties Campbell used his whole magazine as propaganda for the ideas he promoted in his editorials. His writers, by and large, were enthusiastic. Those who were not fell away from him, disturbed by his increasingly messianic disposition (Alfred Bester gives a good account of this). Over the years Campbell promoted the mystical, quasi-scientific Scientology (first proposed by one of his regular writers L. Ron Hubbard and aired for the first time in Astounding as ’Dianetics: The New Science of the Mind’), a perpetual motion machine known as the ’Dean Drive’, a series of plans to ensure that the highways weren’t ’abused’, and dozens of other half-baked notions, all in the context of cold-war thinking. He also, when faced with the Watts riots of the mid-sixties, seriously proposed and went on to proposing that there were ’natural’ slaves who were unhappy if freed. I sat on a panel with him in 1965, as he pointed out that the worker bee when unable to work dies of misery, that the moujiks when freed went to their masters and begged to be enslaved again, that the ideals of the anti-slavers who fought in the Civil War were merely expressions of self-interest and that the blacks were ’against’ emancipation, which was fundamentally why they were indulging in ’leaderless’ riots in the suburbs of Los Angeles! I was speechless (actually I said four words in all — ’science-fiction’ — ’psychology’ — Jesus Christ!’- before I collapsed), leaving John Brunner to perform a cool demolition of Campbell’s arguments, which left the editor calling on God in support of his views — an experience rather more intense for me than watching Doctor Strangelove at the cinema.

Starship Troopers (serialised in Astounding as was most of Heinlein’s fiction until the early sixties) was probably Heinlein’s last ’straight’ sf serial for Campbell before he began his ’serious’ books such as Farnham’s Freehold and Stranger in a Strange Land — taking the simplified characters of genre fiction and producing some of the most ludicrously unlikely people ever to appear in print. In Starship Troopers we find a slightly rebellious cadet gradually learning that wars are inevitable, that the army is always right, that his duty is to obey the rules and protect the human race against the alien menace. It is pure debased Ford out of Kipling and it set the pattern for Heinlein’s more ambitious paternalistic, xenophobic (but equally sentimental) stories which became for me steadily more hilarious until I realised with some surprise that people were taking them as seriously as they had taken, say, Atlas Shrugged a generation before — in hundreds of thousands! That middle-America could regard such stuff as ’radical’ was easy enough to understand. I kept finding that supporters of the Angry Brigade were enthusiastic about Heinlein, that people with whom I thought I shared libertarian principles were getting off on every paternalistic, bourgeois writer who had ever given me the creeps! I still can’t fully understand it. Certainly I can’t doubt the sincerity of their idealism. But how does it equate with their celebration of writers like Tolkein and Heinlein? The clue could be in the very vagueness of the prose, which allows for liberal interpretation; it could be that the ciphers they use instead of characters are capable of suggesting a wholly different meaning to certain readers. To me, their naive and emblematic reading of society is fundamentally misanthropic and therefore anti-libertarian. We are faced, once again, with quasi-religion, presented to us as radicalism. At best it is the philosophy of the Western applied to the complex social problems of the twentieth century — it is Reaganism, it is John Wayne in Big John Maclean and The Green Berets, it is George Wallace and Joe McCarthy — at its most refined it is William F. Buckley Jr., who, already a long way more sophisticated than Heinlein, is still pretty simple-minded.

Michael Moorcock är uppenbarligen mycket upprörd och har svårt att förstå varför annars bra, tänkande och reflekterande vänstermänniskor gillar reaktionär och/eller konservativ science-fiction. Han verkar inte förstå att man faktiskt kan gilla saker utan att köpa eller gilla själva budskapet i boken man läser eller just läst. Det är för övrigt väldigt lite SF-litteratur som faller Moorcock i smaken:

It was Alfred Bester who first attracted me to science fiction. I’d read some fantasy and Edgar Rice Burroughs before that, but I thought that if The Stars My Destination (also called Tiger! Tiger!) was sf, then this was the fiction for me. It took me some years to realise that Bester was one of the few exceptions. At the ending of The Stars My Destination the self-educated, working class, ’scum of the spaceways’, Gully Foyle, comes into possession of the substance known as PyrE, capable of detonating at a thought and probably destroying the solar system at very least. The plot has revolved around the attempts of various powerful people to get hold of the stuff. Foyle has it. Moral arguments or forceful persuasions are brought against him to make him give PyrE up to a ’responsible’ agency. In the end he scatters the stuff to ’the mob’ of the solar system. Here you are, he says, it’s yours. Its your destiny. Do with it how you see fit.

This is one of the very, very few ’libertarian’ sf novels I have ever read. If I hadn’t read it, I very much doubt I should have read any more sf. It’s a wonderful adventure story. It has a hero developing from a completely stupefied, illiterate hand on a spaceship to a brilliant and mature individual taking his revenge first on those who have harmed him and then gradually developing what you might call a ’political conscience.’ I know of no other sf book which so thoroughly combines romance with an idealism almost wholly acceptable to me. It is probably significant that it enjoys a relatively small success compared to, say, Stranger in a Strange Land.

Leaving aside the very worthy but to my mind journalistic The Dispossessed by U.K. Le Guin, it is quite hard for me to find many other examples of sf books which, as it were, ’promote’ libertarian ideas. M. John Harrison is an anarchist. His books are full of anarchists — some of them very bizarre like the anarchist aesthetes of The Centauri Device. Typical of the New Worlds school he could be described as an existential anarchist. There is Brian Aldiss with his Barefoot in the Head vision of an LSD ’bombed’ Europe almost totally liberated and developing bizarre new customs. There are J. G. Ballard’s ’terminal ironies’ such as The Atrocity Exhibition and Crash and so on, which have brought criticisms of ’nihilism’ against him. There is Joanna Russ’s marvellous The Female Man. So little sf has fundamental humanitarian values, let alone libertarian ideals, one is hard put to find other examples. My own taste, I suppose, is sometimes at odds with my political views. I admire Barrington J. Bayley, whose stories are often extremely abstract. One of his most enjoyable books recently published is The Soul of the Robot which discusses the nature of individual identity. Charles L. Harness is another favourite of mine. The Rose, in particular, lacks the simplifications of most sf, and The Paradox Men with its sense of the nature of Time, its thief hero, its ironic references to America Imperial, is highly entertaining. I also have a soft spot for C. M. Kornbluth who to my mind had a rather stronger political conscience than he allowed himself, so that his stories are sometimes confused as he tried to mesh middle-American ideas with his own radicalism. One of my favourites (though structurally it is a bit weak) is The Syndic (about a society where a rather benign Mafia is paramount). Fritz Leiber is probably the best of the older American sf writers for his prose-style, his wit and his humanity, as well as his abiding contempt for authoritarianism. His Gather, Darkness is one of the best sf books to relate political power to religious power (this was also serialised in Astounding during the forties . John Brunner, author of the CND marching song ’H-Bomb’s Thunder’, often writes from a distinctly socialist point of view. Harlan Ellison, who for some time had associations with a New York street gang and who has identified himself for many years with radicalism in the US, writes many short stories whose heroes have no truck with authority of any sort, though the conventions of the genre sometimes get in the way of the essential messages of his stories. This has to be true of most genre fiction. Ellison’s best work is written outside the sf genre. Philip K. Dick, John Sladek, Thomas M.Disch, Joanna Russ…

I ovanstående uppräkning av författare han gillar så förekommer en del författare som även nämnts i mina tidigare inlägg om SF-författare som är vänster. Exempelvis Joanna Russ, Harlan Ellison, John Brunner, C.M. Kornbluth, Ursula K. Le Guin och J.G. Ballard men även en del jag inte tidigare nämnt som John Sladek, Thomas M. Disch (fast är han verkligen vänster?), Fritz Leiber, Charles L. Harness, Barrington J. Bayley, M. John Harrison och Alfred Bester.  Men han avfärdar såna som H.G. Wells och Jack London som överhuvudtaget varande frihetliga eller vänster. Båda är kända för en del reaktionära och konservativa ställningstaganden.

En del av de författare Moorcock tar upp nämns också i en del andra texter om röd SF som exempelvis ett blogginlägg på Spirit of Contradiction där förutom Iain Banks, Ursula K. Le Guin och Ken MacLeod också Harry Harrison, Charles Stross och James P. Hogan nämns. Charles Stross uppfattar inte jag som politiskt radikal på något sätt och James P. Hogan var kanske politisk radikal som ung, men tycks ha blivit allt mer reaktionär och förvirrad. Inlägget på Spirit of Contradiction hänvisar också till China Miévilles lista på 50 SF-böcker en vänstermänniska bör läsa.

 Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Fler SF-författare som är vänster

Efter att ha skrivit mitt tidigare inlägg om SF-författare som är vänster har jag gjort mer efterforskningar. Dessa tyder på att författare som Isaac Asimov och Donald A. Wollheim var marxister/kommunister som unga liksom även andra personer som var medlemmar i fangruppen Futurians som Frederik Pohl (nämnd redan i mitt tidigare inlägg), Damon KnightCyril M. KornbluthJames BlishRichard Wilson, Virginia Kidd, John Michel och Judith Merril. Judith Merril ska ha varit en organiserad trotskist i likhet med Bernard Wolfe som jag nämnde i mitt tidigare inlägg. John Michel gav namn till en hel rörelse, Michelism, inom SF genom sin uppfattning att science fiction skulle stå i framåtskridandets tjänst, vara litteratur för förändring och för att presentera och plädera för radikala utopier.

Andra äldre författare som kanske främst är kända för annan typ av litteratur, men som skrivit science fiction är Jack London (Järnhälen, Iron Heel, är väl den mest kända) och Upton Sinclair med It Can’t Happen Here. Dessutom har jag hittat omnämnanden av följande författare som varande personer som hade kontakter med kommunistpartiet i USA eller anses ha varit kommunister under nån period av sitt liv och som har skrivit enstaka verka som kan anses vara science fiction; Granville Hicks,  Howard Fast, Julius Fast, Tom McGrath, Rolfe Humphries, Ben Barzman, Ben Appell, Henry Myers, Francis Flagg (Weiss), Arthur H. Landis och Theodore Cogswell.

Eric Flint

Eric Flint

Bland nutida SF och Fantasy-författare jag inte nämnde i mitt tidigare inlägg märks den tidigare medlemmen i US-amerikanska Socialist Workers Party, Eric Flint. Eric Flint är fortfarande socialist och har radikala uppfattningar som mycket väl platsar i dagens organiserade revolutionära vänster:

By the summer of 1971, I decided to leave the academic world. The reason, in a nutshell, was that after years of being politically active (mainly in the civil rights movement and the anti-Vietnam war movement) I had become a socialist. And the truth is that I didn’t have much use — still don’t — for academic socialists. It seemed to me then — still does — that a socialist political activist belongs on the shop floors of American industry and in its union halls, not in the ivory tower.

So I packed up my bags and went to work as a longshoreman and then a truck driver, working mainly out of union hiring halls. By 1974, needing more stable employment, I became a machinist’s apprentice and wound up spending most of the next quarter of a century working as a machinist. At various times, however, I also worked as a meatpacker, auto forge worker, glassblower — quite a few things. During most of those years I was a member of the Socialist Workers Party, and, as is generally true of members of that organization — whose traditions go back to the footloose Wobblies — I kicked around the country a lot. At various times I lived and worked and was politically active in California, Michigan, Ohio, Illinois, West Virginia and Alabama. (I ran for Birmingham City Council when I lived in Alabama back in 1979.) (No, I didn’t win the election.)

By 1992, to bring this little story back to its origins, I decided it was time to forgo my political activity and try my hand at writing. After more than 25 years as a political activist, I figured I’d paid my dues and I could in good conscience spend the rest of my life trying to see if I could succeed at what at been my original daydream as a young man — write science fiction and fantasy.

En US-amerikansk politisk grupp som delvis härstammar från SWP är Solidarity och de har på sin sajt ett längre inlägg om Kim Stanley Robinson.

Andra som nämns på en del andra sajter är John Barnes, Terry Bisson, David Brin, Octavia Butler, Eugene Byrne, Kim Newman, Paul Di Filippo, Nicola Griffith, Nancy Kress, Simon Louvish, Marge Piercy, Joan Slonczewski, Norman Spinrad, Bruce Sterling, Michael  Swanwick och Warren Wagar, Flertalet av de nämnda är inte på något sätt vad jag skulle kala vänster även om Octavia Butler nog kan sägas vara det, liksom sannolikt Simon Louvish. Kanske även en del andra, men det får jag kanske anledning att komma tillbaks till.

Läs också China Miévilles lista på SF-böcker en socialist bör läsa.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Iain Banks – SF-författare med hjärtat till vänster

Iain BanksIain Banks, född 16 februari 1954 i Dunfermline, är en skotsk författare. Han skriver mainstreamlitteratur som Iain Banks och science fiction som Iain M. Banks.

Banks läste engelska, filosofi och psykologi vid University of Stirling. Efter sina akademiska studier flyttade han till London och bodde i södra England till 1988, då han återvände till Skottland, först i Edinburgh och senare Fife.

Banks’ far var officer i Amiralitetet och hans mor var professionell skridskoåkare. Banks träffade sin blivande hustru Annie i London, innan hans första bok släpptes 1984. De gifte sig i Hawaii 1992.

En stark medvetenhet om historia och övertygelser skymtar i Banks författargärning. Politiskt står han till vänster och tillhör den grupp som försöker ställa Tony Blair inför riksrätt för att bland annat ha ljugit om Irakkriget. Banks har även uttalat sitt stöd för skotsk självständighet. Tidigare var han en av de som skrev under Declaration of Calton Hill, som krävde skotsk självständighet.

Banks är en sekulär humanist och ”Honorary Associate of the National Secular Society” och en framstående supporter för Humanist Society of Scotland.

Kulturen-romanerna består för närvarande av en dekalogi:

1987 Consider Phlebas

Den första Kulturen-romanen. Dess huvudperson arbetar åt det religiösa Idiran-imperiet mot Kulturen. En rik, även om den i grunden är en rak berättelse om att rädda en av Kulturens artificiella nästan mänskliga ”förnimmare”, Qualia-medvetandena, så äger den rum mot bakgrundsmullret från det galax-omspännande Idirankriget.

1988 The Player of Games

En skicklig men uttråkad game-spelare från Kulturen är insyltad och utpressad att arbeta som Särskilda Omständigheter agent i det brutala interstellära Azad-Imperiet. Deras samhällssystem och statsledning är helt baserad på ett sinnrikt strategispel.

1990 Use of Weapons

En snårig berättelse om en Kulturens legosoldat kallad Zakalwe. Kapitel som beskriver dennes äventyr för Särskilda Omständigheter växlar med historier från hans förflutna, där läsaren sakta upptäcker varför denne man är så bekymrad

1991 The State of the Art

En novellsamling, varav flertalet saknar samband med Kulturen. Den innehåller dock två noveller och den eponymiska titel-kortromanen, vilka utspelar sig i detta universum. Kortromanen handlar om ett Kulturen-uppdrag till Jorden under 1970-talet.

1996 Excession

Kulturens Psyken upptäcker ett Externkontext Problem, en term myntad av Banks för romanens ändamål; något är så sällsport oväntat och sällsamt att det skulle kunna skaka deras civilisation i sina grundvalar.

1998 Inversions

Detta är helt klart ett Särskilda Omständigheter uppdrag sett från andra sidan – på en planet vars utvecklingsnivå är ungefär på 1200-talets Europas. Inversions har inte fått etiketten ”En Kulturen-roman”, men den anses allmänt utspela sig i samma universum.

2000 Look to Windward

Lite av en uppföljare till Consider Phlebas. Kulturen har lagt sig i Chels utveckling med förskräckande följder. Nu i ljuset av en stjärna, som förstördes 800 år tidigare under Idiran-kriget, kläcks planer för hämnd.

2008 Matter

Djan Seriy Anaplian, en Särskilda Omständigheter agent, återvänder till sin krigshärjade feodala värld. Kulturen måste avgöra om man ska blanda sig i denna världs problem eller ej.

2010 Surface Detail

En före detta slavinna, som blev mördad av sin ägare och sedan reinkarnerad genom intervention från en av Kulturens goldondrar, söker hämnd mot den vidare backgrunden av en intrig i ett krig mellan de virtuella och verkliga världarna över virtuella Helvetens framtid.

Intressant intervju med Iain Banks i Socialist Review. Enligt media har Iain Banks drabbats av cancer och har bara en kort tid kvar att leva.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

50 SF och Fantasyböcker en röd nörd bör läsa

En lista sammanställd av den socialistiska SF-författaren China Miéville. Han är medlem i US-amerikanska International Socialist Organisation och gjorde ursprungligen listan för Fantastic Metropolis. Listan hittades på The Weekly Ansible. Den publiceras också här på engelska då många av böckerna inte finns på svenska. En intervju med China Miéville finns i International Socialist Review.

Flera av de författare som nämnts i ett  tidigare inlägg om SF-författare som är vänster finns på listan. Flera författare som är vänster men som inte nämns i inlägget finns också med liksom SF-författare som är allt annat än vänster. Observera att ordet libertarian på engelska betyder anarkist (vänster) såväl som det svenska ordet libertarian (högeranarkist).

Med China Miévilles ord:

China Miéville

This is not a list of the “best” fantasy or SF. There are huge numbers of superb works not on the list. Those below are chosen not just because of their quality—which though mostly good, is variable—but because the politics they embed (deliberately or not) are of particular interest to socialists. Of course, other works—by the same or other writers—could have been chosen: disagreement and alternative suggestions are welcomed. I change my own mind hour to hour on this anyway.

Iain M. Banks — Use of Weapons (1990)

Socialist SF discussing a post-scarcity society. The Culture are “goodies” in narrative and political terms, but here issues of cross-cultural guilt and manipulation complicate the story from being a simplistic utopia.

Edward Bellamy — Looking Backward, 2000–1887 (1888)

A hugely influential, rather bureaucratic egalitarian/naïve communist utopia. Deals very well with the confusion of the “modern” (19th Century) protagonist in a world he hasn’t helped create (see Bogdanov).

Alexander Bogdanov — The Red Star: A Utopia (1908; trans. 1984)

This Bolshevik SF sends a revolutionary to socialist Mars. The book’s been criticized (with some justification) for being proto-Stalinist, but overall it’s been maligned. Deals well with the problem faced by someone trying to adjust to a new society s/he hasn’t helped create (see Bellamy).

Emma Bull & Steven Brust — Freedom & Necessity (1997)

Bull is a left-liberal and Brust is a Trotskyist fantasy writer.F&Nis set in the 19th Century of the Chartists and class turmoil. It’s been described as “the first Marxist steampunk” or “a fantasy for Young Hegelians.”

Mikhail Bulgakov — The Master and Margarita (1938; trans. 1967)

Astonishing fantasy set in ’30s Moscow, featuring the Devil, Pontius Pilate, The Wandering Jew, and a satire and critique of Stalinist Russia so cutting it is unbelievable that it got past the censors. Utterly brilliant.

Katherine Burdekin (aka “Murray Constantine”) — Swastika Night (1937)

An excellent example of the “Hitler Wins” sub-genre of SF. It’s unusual in that it was published by the Left Book Club and it was written while Hitler was in power, so the fear of Nazi future was immediate.

Octavia Butler — Survivor (1978)

Black American writer, now discovered by the mainstream after years of acclaim in the SF field.Kindredis her most overtly political novel, the Patternmaster series the most popular. Survivor brilliantly blends genre SF with issues of colonialism and racism.

Julio Cortázar — “House Taken Over” (1963?)

A terrifying short story undermining the notion of the house as sanctity and refuge. A subtle destruction of the bourgeois oppositions between public/private and inside/outside.

Philip K. Dick — A Scanner Darkly (1977)

Could have picked almost any of his books. Like all of them, this deals with identity, power, and betrayal, here tied in more directly to social structures than in some other works (though see Counter-Clock World and The Man in the High Castle). Incredibly moving.

Thomas Disch — The Priest (1994)

Utterly savage work of anti-clericalism. A work of dark fantasy GBH against the Catholic Church (dedicated, among others, to the Pope…)

Gordon Eklund — All Times Possible (1974)

Study of alternative worlds, including an examination of hypothetical Left-wing movements in alternative USAs.

Max Ernst — Une Semaine de Bonté (1934)

The definitive Surrealist collage novel. A succession of images the reader is involved in decoding. A Whodunwhat, with characters from polite commercial catalogues engaged in a story of little deaths and high adventure.

Claude Farrère — Useless Hands (1920; trans. 1926)

Bleak Social Darwinism, and a prototype of “farewell to the working class” arguments. The “useless hands”—workers—revolt is seen as pathetic before inexorable technology. A cold, reactionary, interesting book.

Anatole France — The White Stone (1905; trans. 1910)

In part, a rebuttal to the racist “yellow peril” fever of the time—a book about “white peril” and the rise of socialism. Also interesting isThe Revolt of the Angels, which examines now well-worn socialist theme of Lucifer being in the right, rebelling against the despotic God.

Jane Gaskell — Strange Evil(1957)

Written when Gaskell was 14, with the flaws that entails. Still, however, extraordinary. A savage fairytale, with fraught sexuality, meditations on Tom Paine and Marx, revolutionary upheaval depicted sympathetically, but without sentimentality; plus the most disturbing baddy in fiction.

Mary Gentle — Rats and Gargoyles (1990)

Set in a city that undermines the “feudalism lite” of most genre fantasy. An untypical female protagonist has adventures in a cityscape complete with class struggle, corruption, and racial oppression.

Charlotte Perkins Gilman — “The Yellow Wallpaper” (1892)

Towering work by this radical thinker. Terrifying short story showing how savage gender oppression can inhere in “caring” relationships just as easily as in more obviously abusive ones. See also her feminist/socialistic utopias “Moving the Mountain” (1911) andHerland(1914).

Lisa Goldstein — The Dream Years (1985)

A time-slip oscillating between Paris in the 1920s, during the Surrealist movement, and in 1968, during the Uprising. Uses a popular fantastic mode to examine the relation between Surrealism as the fantastic mode par excellence and revolutionary movements (if nebulously conceived).

Stefan Grabiński — The Dark Domain (1918–22; trans. and collected 1993)

Brilliant horror by this Polish writer. Unusually locates the uncanny and threatening within the very symbols of a modernizing industrialism in Poland: trains, electricity, etc. This awareness of the instability of the everyday marks him out from traditional, “nostalgic” ghost story writers.

George Griffith — The Angel of Revolution (1893)

Rather dated, but unusual in that its heroes are revolutionary terrorists. Very different from the devious anarchist villains of (e.g.) Chesterton.

Imil Habibi —The Secret Life of Saeed the Pessoptimist (1974; trans. 1982)

The full title is much longer. Habiby was a member of the Palestinian Community Party, a veteran of the anti-British struggle of the 40s, and a member of the Knesset for several years. This amiable, surreal book is about the life of a Palestinian in Israel (with surreal bits, and aliens).

M. John Harrison — Viriconium Nights (1984)

A stunning writer, who expresses the alienation of the modern everyday with terrible force. Fantasy that mercilessly uncovers the alienated nature of the longing for fantastic escape, and show how that fantasy will always remain out of reach. Punishes his readers and characters for their involvement with fantasy. See alsoThe Course of the Heart.

Ursula K. Le Guin — The Dispossessed: An Ambiguous Utopia (1974)

The most overtly political of this anarchist writer’s excellent works. An examination of the relations between a rich, exploitive capitalist world and a poor, nearly barren (though high-tech) communist one.

Jack London — Iron Heel (1907)

London’s masterpiece: scholars from a 27th Century socialist world find documents depicting a fascist oligarchy in the US and the revolt of the proletariat. Elsewhere, London’s undoubted socialism is undermined by the most appalling racism.

Ken MacLeod — The Star Fraction (1996)

British Trotskyist (of strongly libertarian bent), all of whose (very good) works examine Left politics without sloganeering. The Stone Canal, for example, features arguments about distortions of Marxism. However, The Star Fraction is chosen here as it features Virtual Reality heroes of the left, by name—a roll call of genuine revolutionaries recast in digital form.

Gregory Maguire — Wicked (1995)

Brilliant revisionist fantasy about how the winners write history. The loser whose side is here taken is the Wicked Witch of the West, a fighter for emancipatory politics in the despotic empire of Oz.

J. Leslie Mitchell (Lewis Grassic Gibbon) — Gay Hunter(1934, reissued 1989)

By the Marxist writer of the classic work of vernacular Scots literature A Scots Quair, and Spartacus, the novel that proves that propaganda can be art. This is great science fiction. Bit dewy-eyed about hunter-gatherers perhaps, but superb nonetheless. As an added bonus, it also has a title that sounds amusing today. Check out his short fiction, which includes a lot of SF/Fantasy work.

Michael Moorcock — Hawkmoon (1967–77, reprinted in one edition 1992)

Moorcock is an erudite Left-anarchist and a giant of fantasy literature. Almost everything he’s written is of interest, but Hawkmoon is chosen here in honor of Moorcock having said about it: “In a spirit consciously at odds with the jingoism of the day, I chose a German for a hero and the British for villains.” There are also plenty of satirical references and gags about 1960s/70s politics for the reader to decode.

William Morris — News From Nowhere (1888)

A socialist (though naively pastoral) utopia, written in response to Bellamy (above), that unusually doesn’t shy away from the hard political question of how we get the desired utopia-proletarian revolution. See alsoThe Well at the World’s Endand his other fantasies.

Toni Morrison — Beloved (1987)

It’s well known that Beloved is a superb book about race and slavery and guilt, but it’s less generally accepted that it’s a fantasy. It is. It’s a ghost story that wouldn’t have half the charge without the fantastic element.

Mervyn Peake — The Gormenghast Novels (1946–59)

An austere depiction of dead ritualism and necessary transformation. Don’t believe those who say that the third book is disappointing.

Marge Piercy — Woman on the Edge of Time (1976)

A Chicano woman trapped in an asylum makes contact with a messenger from a future utopia, born after a “full feminist revolution”.

Philip Pullman — Northern Lights (1995)

Pullman let us down. This book is here because it deals with moral/political complexities with unsentimental respect for its (young adult) readers and characters. Explores freedom and social agency, and the question of using ugly means for emanicipatory ends. It raises the biggest possible questions, and doesn’t patronise us that there are easy answers. The second in the trilogy,The Subtle Knife, is a perfectly good bridging volume… and then in book three,The Amber Spyglass, something goes wrong. It has excellent bits, it is streets ahead of its competition… but there’s sentimentality, a hesitation, a formalism, which lets us down. Ah well. Northern Lightsis still a masterpiece.

Ayn Rand — Atlas Shrugged (1957)

Know your enemy. This panoply of portentous Nietzcheanism lite has had a huge influence on American SF. Rand was an obsessive “objectivist” (libertarian pro-capitalist individualist) whose hatred of socialism and any form of “collectivism” is visible in this important an influential—though vile and ponderous—novel.

Mack Reynolds — Lagrange Five (1979)

Reynolds was, for 25 years, an activist for the U.S. Socialist Labor Party. His radical perspective on political issues is reflected throughout his work. This book—examining a quasi-utopia without sentimentalism—is only one suggestion. Also of huge interest are Tomorrow Might Be Different (1960) and The Rival Rigelians (1960), which explicitly examine the relation between capitalism and Stalinism.

Keith Roberts — Pavane (1968)

These linked stories take place in a present day where Elizabeth I was assassinated and Spain took over Britain. This examines life in a world where a militant feudal Catholicism acts as a fetter on social and productive functions. Though Roberts was no lefty at all, and you could probably power France on the energy from his spinning grave at being included in this list.

Kim Stanley Robinson — The Mars Trilogy (1992–96)

Probably the most powerful center of gravity for Leftist SF in the 1990s. A sprawling and thoughtful examination of the variety of social relations feeding into and leading up to revolutionary change. (It’s also got some Gramsci jokes in it.)

Mary Shelley — Frankenstein, or the Modern Prometheus (1818)

Not a warning “not to mess with things that should be let alone” (which would be a reactionary anti-rationalist message) but an insistence on the necessity of grappling with forces one unleashes and the fact that there is no “innate” nature to people, but a socially-constructed one.

Lucius Shepard — Life During Wartime (1987)

Horrific vision of a future (thinly disguised Vietnam) war. Within the savage examinations of the truth of war and U.S. foreign policy, Shepard also investigates the relation between SF, fantasy, and “magic realism”, and uses their shared mode to look back at reality with passion.

Norman Spinrad — The Iron Dream (1972)

A SF novel by Adolf Hitler… Spinrad’s funny, disturbing and savage indictment of the fascist aesthetics in much genre SF and fantasy. What if Hitler had become a pulp SF writer in New York? Not a book about that possibility but a book from it. “By the same author: Triumph of the Will and Lord of the Swastika.” Brave and nasty.

Eugene Sue — The Wandering Jew (1845)

Huge book by radical socialist Sue, about the adventures of the family of the Wandering Jew of legend. Symbolic fantasy elements: the Jew is the dispossessed laborer and his partner is downtrodden woman. Marx hated Sue as a writer (not without reason—less, for Sue, is not in more) but hell, it’s an important book.

Michael Swanwick — The Iron Dragon’s Daughter (1993)

Great work that completely destroys the sentimental aspects of genre fantasy. From within the genre—fairies, elves, and all—Swanwick examines the industrial revolution, the Vietnam War, racism and sexism, and the escapist dreams of genre fantasy. A truly great anti-fantasy.

Jonathan Swift — Gulliver’s Travels (1726)

Savage attack on hypocrisy and cant that never dilutes its fantasy with its satire: the two elements feed off each other perfectly.

Alexei Tolstoy — Aelita (1922; trans. 1957)

Distant relative of the other Tolstoy. The “revised” version is less good, written in the stern environment of Stalinism. A Red Army officer goes to Mars and foments a rebellion of native Martians. Good rousing stuff, but also interesting in terms of “exporting” revolution. See also the superb avant-garde film version from 1924.

Ian Watson — Slow Birds (1985)

Left-wing author whose short story collection above includes a cold demolition of Thatcher and Thatcherism. His take on oppression—cognitive and political—informs all his rather austere, cerebral writing.

H.G. Wells — The Island of Dr Moreau (1896)

Like a lot of Wells’s work, this is an uneasy mixture of progressive and reactionary notions. It makes for one of the great horror stories of all time. A fraught examination of colonialism, science, eugenics, repression, and religion: a kind of fantasy echo of Shakespeare’sThe Tempest.

E. L. White — “Lukundoo” (1927)

One of the most utterly extraordinary (and almost certainly unconscious) expressions of colonial anxiety and guilt in the history of literature.

Oscar Wilde — The Happy Prince and Other Stories (1888)

Children’s fantasies by this romantic, socialist author. Marked by a sharp lack of sentimentality, a deeply subversive cynicism, which doesn’t blunt their ability to be intensely moving.

Gene Wolfe — The Fifth Head of Cerberus (1972)

Wolfe is a religious Republican, but his tragico-Catholic perspective leads to a deeply unglamorized and unsanitized awareness of social reality. This book is a very sad and extremely dense, complex meditation on colonialism, identity and oppression.

Yevgeny Zamyatin — We (1920; trans. 1924)

A Bolshevik, who earned semi-official unease in the USSR even in the early 1920s, with this unsettling dystopian view of absolute totalitarianism. These days often retrospectively, ahistorically, and misleadingly judged to be a critique of Stalinism.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,