Med anledning av min tidigare post om ett steampunkkonvent i Alingsås kan det vara intressant att ge några beskrivningar av vad steampunk är. Kortfattade sådana, det finns en del som är lite väl långa. Jag hämtar beskrivningar från lite olika sidor. Hemsidan för konventet i Alingsås skriver så här:
Steampunk kan förklaras som en återskapning av en alternativ historia från 1800-talet. Det är det sena 1800-talet eller sekelskiftet som det kunde ha varit om personer som Ada Lovelace och Jules Verne hade fått se sina visioner om framtiden förverkligas i sin egen tid. Genren har sitt ursprung i 1800-talets science fiction och fick en renässans under 1980-talet då några författare myntade begreppet steampunk som en utveckling av det då redan existerande ordet cyberpunk.
Framför allt har genren varit litterär och estetisk men under senare tid har även flera andra sammanhang anammat genren. Steampunk flyttar sig även i tiden och det är numer inte bara den viktorianska tiden som genren grundar sig i, hela den moderna tiden från reformationen till en avlägsen framtid speglas genom steampunk.
Med anledning av konventet skriver Alingsås kommun lite annorlunda och ger några exempel:
Steampunk är en stil inom film, mode, musik och litteratur, som blandar science-fiction med 1800-tal och industrialism till en egen, spännande värld full av mäktig mekanik och fantasirika uppfinningar. Det är en fantasibild av en framtid, som den hade kunnat se ut om allt drevs av ånga och inte av el eller olja (som idag). Har du sett filmer som Sherlock Holmes, Guldkompassen, En världsomsegling under havet, Bladerunner och Mad Max så har du träffat på Steampunk.
Steampunk och Alingsås har mer gemensamt än man tror – i Alingsås har industrialismen spelat en huvudroll historiskt.
Jag hålelr dock inte med om exemplen. Sherlock Holmes är inte setampunk, bara historisk litteratur, Mad Max är knappast steampunk, men har väl kanske drag gemensamt med steampunk, Blade Runner är väl inte direkt steampunk det heller. Däremot kan nog filmen Iron Sky liksom rollspelet DragonMech anses vara steampunk.
Men kanske handlar det om att det är svårt att dra gränsen för vad som steampunk och inte steampunk. Steampunk som begrepp tycks dock först ha uppstått på 1980-talet:
Själva begreppet, ordet steampunk, myntades av K.W. Jeter och spreds genom ett par brev han skrev till tidskriften Locus. Hans kommentar till en recension av sin egen bok Infernal Devices 1987 har blivit citerad så ofta att den blivit tröttsam:
Personally, I think Victorian fantasies are going to be the next big thing, as long as we can come up with a fitting collective term for Powers, Blaylock and myself. Something based on the appropriate technology of the era; like ‘steampunks’, perhaps.
De verk Jeter refererade till är The Anubis Gates av Tim Powers (på svenska Anubisportarna) och Homunculus av James P. Blaylock (som följdes upp med Lord Kelvin’s Machine). Samtidigt påpekade han att hans egen Morlock Night skrevs före dessa två och kom ut redan 1979. Det var dessa få det handlade om då. Fantasy med viktorianska London som bakgrund, eller förgrund, eller i centrum.
En sak Jeter inte nämnde, eller inte visste, men som somliga tycker om att påpeka var att Michael Moorcock hela luftskeppsgrejen redan 1971 i sin Warlord of the Air. Man kan tvista om vem som var först, men i praktiken spelar inte det så stor roll. Det började i liten skala med att olika författare uppfann just den här retrovinklingen på sin fantastik på egen hand. Sedan fick det ett namn, och man kunde tala om steampunk, söka upp steampunk, och bli inspirerad av steampunk. Jag gissar att det inte alls hade blivit samma sak utan det här namnet. Vem sade att namn inte spelar någon roll?
Detta ska inte bli någon fullständig litteraturhistoria över steampunken, men jag kan inte låta bli att nämna The Difference Engine av William Gibson och Bruce Sterling. Detta är boken som är den logiska länken mellan cyberpunk och steampunk i litteraturens värld. Här har informationsåldern kommit tidigare med hjälp av den differensmaskin som Charles Babbage tänkte ut.
Numera verkar begreppet steampunk ha satt fart på mångas fantasi, och det har blivit en subgenre som spretar åt alla möjliga håll. Mekaniska datorer, ångdrivna drakar, monstruösa experiment, städer på räls, eller en industriell revolution satt ur spel av magi. Det kan vara ganska realistisk alternativhistoria, eller urban fantasy i det viktorianska London, eller helt främmande världar där man återfinner ångteknologi och klasskillnader.
Åtminstone de tidiga steampunk-verken var nog mer influerade av Charles Dickens än av Jules Verne och H G Wells. London står i centrum, och perspektivet är ofta de mindre lyckligt lottades. Verne och Wells är ändå av begripliga skäl stora inspirationskällor för steampunk numera, med sina tidstypiska visioner av fantastisk teknik. Jag undrar vad verneåwells hade tyckt om de fått ta del av nutidens spekulationer i hur det hade kunnat vara ifall deras underbara infall hade varit verklighet.
Egentligen borde det väl var så att steampunk innebär en framtid där dagens verkliga teknologi inte uppfunnits utan man har utvecklat ett framtida samhälle utifrån andra premisser och med annan teknologi (ånga istället för förbränningsmotorer och krut, mekanik istället för elektronik etc). Det handlar alltså inte som samhällen som gått bakåt i utvecklingen eller utvecklats på annat sätt som Mad Max, Waterworld och Blade Runner.
Det är också tydligt att det finns beröringspunkter mellan goth och steampunk i klädstil och mode. Fast med svart utbytt mot brunt och grått:
När vi ändå är inne på det visuella finns det blandade bud om hur goth-kulturen egentligen hänger ihop med steampunk. Helt klart är att där finns en hel del överlapp, och somliga har skämtsamt beskrivit steampunk (eller åtminstone mode-aspekten av det hela) som ”goths discover brown”. Här finns hur som helst en hel del intressant subkultursteori och -arkeologi man kan ägna sig åt. Steampunk har lockat många, inte bara gamla gothare, som vill bort från det massproducerade, uttjatade och invanda. Steampunk är oexploaterat, och känns äkta och gediget därför att man måste göra det själv.
Intressant?
Mer: Steampunk Magazine, Anders Lindh, Varganess, Nene Ormes, DAST, Sari, Nittonde stolen, Landet Annien, FitB, Boktycke, Kingmag, SFbok, Io9, SPT,
Läs även andra bloggares åsikter om Film, RPG, Böcker, Fantasy, Science Fiction, Steampunk, DragonMech, Iron Sky, Difference Engine, Warlord of the Air, Homunculus, Anubis Gates, Morlock Night, Lord Kelvin’s Machine, Viktorianskt, Infernal Devices, Fantasy, Science Fiction, Samhälle
Även Erik Wijk har plockat in lite oväntade steampunk-referenser i sin roman ”Tivoli” (som han skrev under pseudonymen Kim Colliander). En av fyra Historier utspelar sig i en alternativ framtid där mycket drivs på ånga. Läs den!
Kommer du på Steampunkfestivalen? Årets Swecon!
Nej, jag är en gammal man. Brukar inte går på sådana saker.
Brukar och brukar – det går alltid att börja 😉 (Och ålder har aldrig varit något hinder förr. För du är inte äldre än Lars-Olov Strandberg va? Han är född 1929 och gick till nyligen på varenda sf-kongress i Sverige och många utomlands också. Och han har inte lagt ner det, bara börjat välja bort några ibland.)
Nej, jag är inte äldre än vad han är. Mycket yngre i själva verket. Född 1956. Men jag är blyg och bortkommen i sammanhang där jag inte känner nån. I det offentliga är jag däremot inte det, jag är ju trots allt politiskt aktiv. 10 personer är jobbigt att prata för. 1000 är enkelt.