Vilda västern och science fiction i film och TV

Det är kanske framförallt TV-serien Firefly som en tänker på i samband med vilda västern som kombineras med science-fiction. Firefly är en kultserie som misshandlades vid den ursprungliga Tv-visningen och senare fick serien en mycket trogen skara fans vilket ledde till att filmen Serenity gjordes för att avsluta flera av de berättelsetrådar som inte avslutats i och med att TV-serien avbröts tvärt och utan att historietrådarna kunde knytas ihop eller avslutas.

De flesta anser nog idag att Firefly var en mycket lyckad serie som dödades av ett ointresserat TV-bolag. Kanske var serien också före sin tid.

Men Firefly är inte ensam om att kombinera vilda västern med science-fiction och i allmänhet har just detta kritiserats då filmerna och Tv-serien Firefly inte blir typisk vilda västern men inte heller typsik science-fiction. De bryter mot mönster vilket många filmkritiker inte gillar.

Det finns kanske framförallt två filmer vid sidan av TV-serien Firefly som kombinerar samma genrer på ett liknande sätt. Båda två är gjorda långt senare än Firefly. Den första gjordes 2009 och heter High Plains Invaders, en lågbudgetproduktion som är en del av Syfy Channels Maneater-serie. Det verkar enligt recensioner vara kompetent action och ”trovärdiga” monster men inte mycket mer.

Cowboys & AliensBetydligt bättre verkar Cowboys & Aliens från 2011 ha mottagits även om den kritiseras för genreblandningen (detta i likhet med High Plains Invaders och Firefly). Kritiker tycks ha svårt för den kombinationen. Två mycket kompetenta och bra skådespelare är med i filmen, Daniel Craig och Harrison Ford. Denna har jag sett och i min ögon är det kompetent science fiction, bra action och med bra skådespel från just Craig och Ford. Olivia Wilde som spelar den enda kvinnliga huvudrollen är inte lika övertygande som de två herrarna. Filmen bygger på en grafisk novell som sannolikt inspirerades av en tidigare serie i en serietidning.

Andra filmer som kombinerar dessa två genrer är Westworld (1973) och Outland (1981). Något som visar att regisörer och manusförfattare redan tidigare försökt sig på att kombinera de två. Bägge dessa filmer mottogs mycket positivt av recensenterna, betydligt positivare än de tre filmerna som jag skrivit om ovan. Kanske beroende på en annan mer öppen tidsanda. 1976 gjordes en uppföljare till Westworld, Futureworld och 1980 en kortlivad TV-serie, Beyond Westworld. Futurewolrd mottogs inte så väl av kritikerna medan Beyond Westworld blev en publikmässig flopp och dödades av TV-bolaget efter 5 avsnitt.

Det finns förstås också andra SF-filmer som har en hel del vilda västern i sig även om det inte är det första en tänker på. Exempelvis Mad Max och Star Wars. Men de ligger lite utanför ämnet för detta lilla inlägg.

Utanför film och TV finns det förstås också serier och böcker som kombinerar science-fiction med vilda västern.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

[imdblt]Cowboys & Aliens[/imdblt]

Tecken på utomjordiskt liv?

En gammal nyhet har av okänd anledning vållat uppmärksamhet i media. Den 15 maj 2015 uppsnappades en signal från stjärnan HD 164595 som kunde uppfattas som en signal från utomjordiskt liv:

In 2015 a brief, single radio signal at 11 GHz (2.7 cm wavelength) was observed in the direction of HD 164595 by a team involving Claudio Maccone at the RATAN-600 radio observatory. The signal may be due to terrestrial radio-frequency interference or gravitational lensing from a more distant source. It was observed only once (for two seconds), by a single team, at a single telescope, giving it a Rio scale score of 1 (insignificant) or 2 (low). The discovery team has suggested that permanent monitoring is needed, but the source has been observed 39 times already, yielding only one detection.

Signalen har inte hittats igen och därför anses det inte vara någon bekräftad signal utan en tillfällighet. Att det skulle handla om utomjordiskt liv är därmed mycket osannolikt.

Media spekulationer nu, mer än ett år senare, beror på att en bloggare i USA tog upp saken och skrev att det kunde handla om en signal från intelligent liv. Något som forskare redan för ett år sen i praktiken avfärdade. Det handlar om en icke-nyhet som blivit en nyhet. En gammal sak som inte betyder nåt. Gammelmedia är lättpåverkade och lättlurade.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

PS. HD 164595 ligger 94,4 ljusår från jorden och har en känd planet, HD 164595 b.

Xenomorpherna i Alien-filmerna är björndjur

Aliens (Xenomorphs) i Alien-filmerna kan överleva extrema temperaturer, framförallt låga, de är dock känsliga för eld. De kan överleva i vakuum, dvs i rymden, i vatten och på planeter med atmosfär som inte är så nyttig. Det är för mig uppenbart att xenomorpherna är en evolutionär utveckling av björndjur (också kallade trögkrypare eller tardigrader). Möjligtvis handlar det om genetiskt manipulerade evolutionärt utvecklade björndjur i jätteformat.

Björndjuren finns överallt på jorden där det finns fritt vatten någon gång på året, från Sibiriens tundra till oceanernas djup. De flesta lever i fuktig mossa. Björndjuren klarar temperaturer från åtminstone cirka -200 till cirka +150 grader Celsius. De klarar ren koldioxid, intensiv strålning och total uttorkning.

Björndjur

Framänden av björndjuret Minibiotus intermedius. Det svarta skalstrecket motsvarar 0,02 mm. Djuret är mindre än en millimeter långt. Svepelektronmikroskopisk bild. Modified image. Courtesy of Dr. William Miller, under Creative Commons Attribution 2.0 Generic License.

De kan vid kyla eller torka gå in i ett tillstånd som kallas för kryptobios. De ser då ut som små tunnor och slutar att förbruka syre. De skaffar sig inte energi på något annat sätt heller och de verkar döda. Det handlar inte om liv på sparlåga, utan om ett tillstånd där livsprocesserna stannat av helt. Det är i detta kryptobiotiska tillstånd som de kan överleva de extremaste förhållanden.

Björndjur i kryptobiotiskt tillstånd klarar 6 000 atmosfärers tryck. Detta tryck är nästan sex gånger högre än trycket i oceanernas djupaste djuphavsgrav. De klarar sig till och med i rymden. Två arter av björndjur befann sig under tio dagar utanför en satellit som cirklade runt jorden. De hade inga problem med att överleva rymdens vakuum och den kosmiska strålningen. Däremot hade de problem med UV-strålningen från solen. Men ett fåtal djur överlevde även UV-strålningen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Exoskelett ska hjälpa gamla klara vardagen

I science fiction har olika typer av exoskelete funnits med ett tag. Redan så tidigt som i E.E. Doc Smiths bok Lensman från 1937 förekom exoskelett. Mer känt är att de förekommer  Robert Heinleins bok Starship Troopers (1959). I filmer som Aliens, Avatar, Elysium, Matrix Reloaded, Matrix Revolutions med flera förekommer exoskelett. De som finns i Elysium är mycket verklighetstrogna och den typen av exoskelett finns faktiskt i verkligheten även om de inte ä så snabba som i filmen. Dessutom är energiproblematiken inte löst. De drar mycket ström.

Elysium

Elysium

Artificiella exoskelett utvecklas av en lång rad företag och på en lång rad platser på jordklotet. Syftet är i allmänhet att hjälpa äldre och rörelsehindrade att utföra sysslor i vardagen. En av de platser där utveckling pågår är Högskolan i Gävle där professor Gurvinder Virks arbetslag är i slutfasen med att utveckla ett exoskelett för underkroppen, exoben. Det ska hjälpa äldre att stå och gå balanserat och därmed kunna bo kvar i sin invanda miljö.

Exobenen är tänkta att  ge självförtroende och stöd efter ett höftledsbrott eller liknande. De ska vara till hjälp för att utföra normala dagliga rörelser. De kommer att tillföra 30 procent styrka, vilket är vad många äldre förlorat. Via sensorer vid höft, lår och fot, som känner av när muskeln börjar arbeta fungerar exoskelettet som artificiella muskler som bär upp benet och böjer knät.

Världen går mot en allt mer åldrande befolkning och trycket och kostnaden på hälsovården blir större. Om 20 år beräknas tio procent av befolkningen är 80 år och äldre.

Människor vill bo hemma i sin invanda miljö och det kommer att behövas hjälp då orken tryter och sjukdom påverkar rörligheten. Hela världen fokuserar nu på hur stödjande hjälpmedel kan utvecklas. Det som finns idag är rollatorer eller rullstolar. Det är billiga hjälpmedel men kostnaden kommer när boenden måste byggas om för att eliminera trapport, trösklar och andra hinder. Det är inte bara äldre som har nytta av exoskelett. Även personer med MS och andra sjukdomar som ger problem med att gå och röra sig kan ha nytta av exoskelett så länge en viss muskelstyrka finns kvar.

För att göra det möjligt att utveckla exoskelett, vilket är en slags robotar, har nya säkerhetsregler fått tas fram. Denna standard heter ISO 13482 och säger att människan måste kunna stå emot, om människan är starkare än roboten så är den säker i sig.Det betyder att den kraft som exoskeletten i Elysium har kan de inte få enligt den normen.

Det exoskelett för underkroppen som utvecklas vid Högskolan i Gävle ger 30% av den sammanlagda styrkan när en människa använder det. 70% av kraften får personen själv stå för.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Tre potentiellt bebeoliga planeter hittade kring närliggande ultrasval stjärna

Med hjälp av teleskopet TRAPPIST vid ESO:s La Silla-observatorium har astronomer upptäckt tre planeter som kretsar kring en ultrasval dvärgstjärna bara 40 ljusår från jorden. Dessa världar, som är jämförbara med Venus och jorden i både storlek och temperatur, är de bästa målen hittills för forskare som söker efter liv utanför solsystemet. De är också de första planeterna som hittats hos en sådan pytteliten och ljussvag stjärna. .

Ett forskarlag lett av astronomen Michaël Gillon vid Institutet för astrofysik och geofysik vid Lièges universitet i Belgien har använt det belgiska teleskopet TRAPPIST [1] för att observera stjärnan 2MASS J23062928-0502285, nu även känd som TRAPPIST-1. De upptäckte att vid jämna mellanrum bleknade stjärnan lite grann, vilket tydde på att flera föremål passerade mellan stjärnan och jorden [2]. En detaljerad analys visade sedan att här fanns tre planeter, var och en ungefär lika stor som jorden.

TRAPPIST-1 är en ultrasval dvärgstjärna. Den är mycket svalare och rödare än solen, och knappt större än Jupiter. Sådana stjärnor är både mycket vanligt förekommande i Vintergatan och väldigt långlivade, men det är första gången som planeter har hittats kring en av dem. Trots att den ligger så nära jorden är stjärnan för ljussvag och för röd för att kunna ses med blotta ögat, eller ens med ett större amatörteleskop. Den ligger i stjärnbilden Vattumannen.

Emmanuël Jehin, medförfattare till den nya studien, tycker att de nya resultaten är spännande.

– Det här innebär verkligen ett paradigmskifte vad gäller planetpopulationen och vägen mot att hitta liv i universum. Fram tills nu har förekomsten av “röda världar” som kretsar kring ultrasvala dvärgstjärnor var rent teoretisk. Men nu har vi inte bara en ensam planet runt en sådan ljussvag, röd stjärna, utan ett helt system med tre planeter! säger han i ett pressmeddelande från ESO.

Michaël Gillon, förstaförfattare till forskningsartikeln som beskriver upptäckten, förklarar betydelsen av de nya fynden.

– Varför försöker vi detektera jordliknande planeter hos de minsta och svalaste stjärnorna i solens omgivning? Skälet är enkelt: system kring dessa pyttestjärnor är de enda ställen som vi med dagens teknik kan detektera liv på en jordstor planet. Så om vi vill hitta liv på annat håll i universum är det här som vi borde börja leta, säger han.

Astronomer kommer att söka efter tecken på liv genom att studera hur atmosfären på en planet som passerar framför sin stjärna påverkar det stjärnljus som når jorden. För jordstora planeter som kretsar kring de flesta stjärnor överglänses denna väldigt lilla effekten helt av stjärnans starka ljus. Bara i fallet röda, ultrasvala dvärgstjärnor – som TRAPPIST-1 – är effekten stor nog för att kunna registreras.

Uppföljningsobservationer med större teleskop, bland dem med instrumentet HAWK-I på ESO:s 8-metersteleskop Very Large Telescope (VLT) i Chile, har visat att planeterna runt TRAPPIST-1 har storlekar som liknar jordens. Två av planeterna har omloppstider på ungefär 1,5 dygn respektive 2,4 dygn; den tredje planeten har en mindre välbestämd omloppstid på mellan 4,5 och 73 dagar.

– Med så korta omloppstider ligger planeterna mellan 20 och 100 gånger närmare sin stjärna än jordens bana kring solen. Detta planetsystem har en struktur vars skala snarare liknar Jupiters månar än solsystemets, förklarar Michaël Gillon.

Trots att de kretsar väldigt nära sin lilla värdstjärna tar de två inre planeterna emot bara fyra gånger respektive dubbelt så mycket strålning som jorden får från solen, därför att deras stjärna är mycket ljussvagare än solen. De ligger därför närmare stjärnan än systemets beboeliga zon, men det är också möjligt att deras ytor har beboeliga delar. Den tredje, yttre planetens bana är ännu inte välbestämd. Den fångar troligen upp mindre strålning än jorden men kanske ändå tillräckligt mycket för att ligga i den beboeliga zonen.

Julien de Wit, astronom vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i USA, är också medförfattare till studien.

– Tack vare att flera jätteteleskop nu håller på att byggas, bland dem ESO:s E-ELT och NASA/ESA/CSA:s James Webb Space Telescope som ska sändas upp 2018, kommer vi snart att kunna studera atmosfärernas sammansättning hos dessa planeter och utforska först deras vatten, och sedan efter spår av biologisk aktivitet. Det är ett jättekliv i sökandet efter liv i universum, fastslår han.

Detta arbete öppnar upp ett nytt fält för exoplanetjägare därför att omkring 15 procent av stjärnorna i solens närhet är ultrasvala dvärgstjärnor. Det visar dessutom att sökandet efter exoplaneter har nu intagit ett nytt territorium, nämligen det som tillhör jordens potentiellt bebeoliga kusiner. TRAPPIST:s kartläggning är en prototyp för ett mer ambitiöst projekt, kallat SPECULOOS, som kommer att installeras vid ESO:s Paranalobservatorium [3].

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Noter

[1] TRAPPIST (the TRAnsiting Planets and PlanetesImals Small Telescope) är ett belgiskt, robotstyrt, 0,6-metersteleskop som drivs från Lièges universitet och ligger vid ESO’s La Silla Observatory i Chile. Teleskopet ägnar en större del av sin tid på att bevaka ljuset från ett 60-tal av de närmaste ultrasvala dvärgstjärnorna och bruna dvärgar (“stjärnor” vars massor inte riktigt är tillräckliga för att hålla igång fusionsreaktioner i sina kärnor) – allt för att leta efter tecken på planetpassager. Målet i detta fall, TRAPPIST-1, är en ultrasval dvärgstjärna med omkring 0,05 procent av solens luminositet och en massa på cirka 8 procent av solens.

[2] Detta är en av de vanligaste metoderna som astronomer använder för hitta planeter runt andra stjärnor än solen. De tittar på ljuset från stjärnan för att försöka upptäcka om en del av ljuset blockeras när planeten passerar framför värdstjärnan längs siktlinjen mot jorden. Det kallas för en passage. Allt medan planeten kretsar kring solen förväntar man sig att kunna se små, regelbundna minskningar av ljuset från stjärnan när planeten passerar framför den.

[3] SPECULOOS är till största del finansierat av det Europeiska forskningsrådet ERC och leds också av Lièges universitet. Fyra robotstyrda enmeterstelekop kommer att installeras vid Paranalobservatoriet under de närmaste fem åren med mål att söka efter beboeliga planeter hos omkring 500 ultrasvala stjärnor

Star Wars: The Force Awakens – den första filmen fast bättre

3 out of 5 stars (3 / 5) Star Wars: The Force Awakens är som den första Star Warsfilmen fast bättre. Kanske är det bara för att den är modernare och med ett högre tempo. Den är också gjord för vuxna på ett sätt som jag upplever att de tidigare Star Wars-filmerna kanske inte är. Det påminner också om hur J.J. Abrams gjort med den nya serien Star Trek-filmer. Fast där är det uttalat att det handlar om samma saker som ursprungsfilmerna. Om än placerat i en annan tidslinje.

Den ny Star Wars-filmen är istället en fortsättning. De gamla skådespelarna spelar sin gamla roller, fast de blivit gamla. Det är ett bra grepp och såväl Carrie Fisher som Harrison Ford gör det bra. Mest imponerad är jag ändå av Daisy Ridley i rollen som Rey.

Filmen är i jämförelse med de gamla Star Wars-filmerna ett under i jämställdhet. Mycket bättre. Kvinnlig huvudroll och allting. De som klagar på det är ärligt sagt rubbade. Tycker de inte att Alien-filmerna är bra?

Jag gillade filmen, men genom att den i det stora hela upprepar originalstoryn får den inte mer än en trea i betyg.

[imdblt]Star Wars: The Force Awakens[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jupiter Ascending – överlastat

2 out of 5 stars (2 / 5) Jupiter Ascending är en överlastad film i samma anda som Flash Gordon och Dune. Fast bättre men utan bra skådespelare. Det är för mycket, hysteriskt, förstås inte trovärdigt, inte ens för en SF-nörd.

Mila Kunis är ingen bra skådespelare och det är ingen av de andra heller. Fast de flesta tycker nog att Eddie Redmayne är bra. Men ärligt sagt kan jag inte med honom. Jag gillar honom inte som skådespelare. Och, ja, jag har sett flera filmer med honom.

En del kompetent action är det förstås, men det hela hänger inte ihop. Visserligen får Jupiter planeten jorden som sin egen egendom och räddar människorna. Men om 80 år dör hon ju och alla människor kommer då att avlivas. Fast filmen klarar Bechdeltestet. Och Sean Beans rollfigur dör inte. Vilket är ovanligt. Sen är det ju romantik. Det gillar jag.

[imdblt]Jupiter Ascending[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommande SF-böcker i början av 2016

Även när det gäller SF-böcker så föredrar jag space opera och andra typer av SF-böcker platsar inte på min lilla lista över kommande SF-böcker detta år. För den som vill kolla in fler böcker och böcker som inte är space opera så hänvisar jag till sajten io9, Guardian och SF-bokhandeln.

Ancestral MachinesEn bok som jag tycker verkar intressant är Ancestral Machines av Michael Cobley. Det är en fristående roman som utspelar sig i samma universum som serien Humanity’s Fire.

Vidare så verkar Ken MacLeods The Corporation Wars: Dissidence som handlar om en AI-kultur som har uppstått långt från jorden. Företag från denna kultur har sen skickat AI-styrda maskiner till jorden för att utvinna råvaror.

Även nästa bok i James R.A. Coreys Expanseserie, Babylon’s Ashes, är förstås intressant. Det ska vad jag förstår också komma några Star Wars-böcker från uppmärksammade Chuck Wendig.

Andra böcker som är intressanta är Stephen Baxter och Alastair Reynolds The Medusa Chronicles, Transgalactic av James Gunn, Gentleman Jole and the Red Queen av Lois McMaster Bujold, Alastair Reynolds Poseidon’s Wake och Visitor av C. J. Cherryh för att nämna några av de böcker som kommer de första fyra månaderna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommande SF-filmer 2016

Eller rättare sagt, kommande SF-filmer jag gillar, dvs kanske främst space opera. Det är vad jag i huvudsak är intresserad av. Dessutom är jag intresserad postapokalyptiska filmer av olika slag och en del annat smått och gott. Tidsresor finner jag inte så intressant och andra typer av fantasy- och SF-filmer ser jag mycket sällan. Superhjältefilmer tycker jag inte om alls. Det begränsar förstås utbudet så att min lista på filmer som kommer 2016 blir betydligt mindre än den som presenteras på sajten io9.

Filmer som verkar lovande är Midnight Special som enligt regissören Jeff Nichols ska vara inspirerad av bl.a. Starman, E.T. och Close Encounters of the Third Kind, Allegiant som bygger på bokserien The Divergent av Veronica Roth vilken naturligtvis blir mer intressant av att den utspelar sig i Chicago där en av mina döttrar bor, kanske duger The 5th Wave vilket med stor sannolikhet Independence Day: Resurgence säkerligen gör. Självklart ser jag fram mot Star Trek Beyond liksom Rogue One: A Star Wars Story som bland annat har Alan Tudyk (Firefly) bland skådespelarna och kanske också Passengers med bland annat Jennifer Lawrence (The Hunger Games).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bechdeltestet och SF-filmer åren 2014-2015

Jag har tidigare listat en lång rad SF-filmer och deras resultat i Bechdeltest. Nu återkommer jag med de filmer som haft premiär efter att och en del andra filmer jag inte hade med när jag publicerade den tidigare översikten i december 2013. Urvalet är personligt och jag har inte med skräck eller zombiefilmer av olika slag. Inte heller animerat, tecknat och superhjältehistorier. Jag har inte sett alla filmerna själv, utan har hämtat testresultaten från en sajt på nätet. Om jag sett filmen och inte delar sajtens uppfattning om testet har jag ändrat resultatet,

Automata, 1
Dark Space, 3
Dawn of the Planet of the Apes, 1
Edge of Tomorrow, 1
Escape form the Planet of the Apes, 1
Ex Machina, 1

Halo 4: Forward unto Dawn, 1
The Hunger Games, 3
The Hunger Games: Catching Fire, 3
The Hunger Games: Mockingjay 1, 3
The Hunger Games: Mockingjay 2, 3
Infini, 1
Interstellar, 3 (nätt och jämt)
The Island, 3
Jupiter Ascending, 3

Mad Max, 3
Mad Max: The Road Warrior, 3
Mad Max: Fury Road, 3
The Maze Runner, 1
The Maze Runner: The Scorch Trials, 3

Pacific Rim, 1
Planet of the Apes (1968), 1
Planet of the Apes (2001), 3
Prometheus, 3

RoboCop 2, 1
RoboCop 3, 3
RoboCop (2014), 2
Starship Troopers, 3
Starship Troopers 3: Marauders, 3

Terminator 3: Rise of the Machines, 3
Terminator: Salvation, 2
Terminator: Genisys, 1

Det ser inte på något sätt ut som om läget när det gäller kvinnor i SF-film håller på att bli bättre utan det handlar som tidigare mer om vilka regissörer det är som gör filmerna och vilka manusförfattare eller böcker som ligger bakom. Inte förvånande klarar sig Hunger Games-filmerna, men kanske mer förvånande klara sig också Mad Max-filmerna, inte bara den senaste. Ex Machina som har en kvinna i en av huvudrollerna klara sig dock inte och vad det gäller Intestellar kan en trea diskuteras.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Cynism och utnyttjande – Ender’s Game

4 out of 5 stars (4 / 5) Efter att en utomjordisk ras anfallit Jorden, förbereder den internationella flottan sig för nästa invasion genom att utbilda de bästa barnen för att hitta framtidens ledare för den internationella flottan. Utomjordingarna kallas Formics då de är myrliknande både vad det gäller samhällets organisation, artens fortplantning och utseende. Ett annat namn för dem är Buggers (vilket kommer från ett nedsättande ord i engelskan, ursprungligen ett franskt ord för bulgariska kättare, katharer).

Ender Wiggin (Asa Butterfield), en blyg men strategiskt briljant pojke, tas ur sin skola på Jorden för att arbeta med International Fleet och studera på den legendariska Stridsskolan i rymden. Efter att ha bemästrat de allt svårare krigsspelen och utmärkt sig och vunnit respekt bland sina kamrater, blir Ender snart rekommenderad av överste Graff (Harrison Ford) som militärens nästa stora hopp.

Detta resulterar i hans befordran till Befälskolan. Väl där tränas han av Mazer Rackham (Ben Kingsley) för att leda militären i ett krig som kommer att avgöra framtiden för Jorden och mänskligheten.

Filmen baseras på en mycket känd bok av Orson Scott Card med samma titel, skriven år 1985. Boken berättar dock en mer komplex och intressant historia än filmen.

Det  är en välspelad och välgjord film om barnsoldater, mänsklig cynism, utnyttjande av barn och folkmord. Det är kriget i Kongo förvandlat till en science-fictionfilm som utspelar sig i framtiden. Eftersom boken är skriven långt innan det nuvarande kriget i Kongo startade kan det väl kanske istället ses som om verkligheten bekräftar det användande av barnsoldater som beskrivs.

Cyniska krigsherrar styr, barnen utnyttjas i sammanhang de saknar förmåga att egentligen relatera till. Ender’s Game berättar en ruggig historia om folkmord, men på nåt sätt är den gjord så att det kan gå tittaren förbi. Det är fullt möjligt att bli manipulerad precis som barnen i filmen. Det är bara ett spel, inte verklighet. Vilket ju delvis stämmer också. Det är bara en film, bara en bok. Inte verklighet. Men det filmen handlar om är verklighet i dagens Kongo och var för några år sen verklighet i Liberia och Sierra Leone också.

Det finns kritik mot boken och filmen för att Ender Wiggin begår obeskrivligt fruktansvärda handlingar, men ändå är moraliskt ren och en hjälte. Det är så i både boken och filmen, men det är inget att kritisera. Han är ett barn och är inte ansvarig för sina handlingar. De som är ansvariga är de vuxna som utnyttjar honom, bedrar honom och ljuger för honom. De vuxna som gör honom till en barnsoldat. Träningen i boken och filmen ses på en del amerikanska militär utbildningsanstalter som föredömligt. Det är däremot värt att kritiseras. Hjärntvätt, psykiska och fysiska övergrepp är inte okej. De är aldrig oje och än mindre så mot barn.

[imdbltid]1731141[/imdbltid]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

ESO-kalendern 2016

ESO-kalendern 2016 är en skitsnygg årskalender att ha på väggen för den som gillar astronomi, rymden och science-fiction. Jag har ett exemplar som bara dök upp i min brevlåda en dag.

ESO Calendar 2016

ESO-kalendern 2016.  Källa: Y. Beletsky (LCO)/ESO

Omslagsbilden som syns ovan föreställer ESO:s Very Large Telescope (VLT) som observerar ett område runt det supermassiva svarta hålet i Vintergatans (vår galax) mitt. Kalendern är full med snygga och fantastiska bilder från rymden och från ESO rymdobservatorium i norra Chile:

Highlights include Comet Lovejoy glowing emerald green above ESO’s La Silla Observatory for the month of February, and the most detailed image ever taken of the strange Medusa Nebula for September. In June, the sharpest image taken so far by ALMA — sharper than is routinely achieved with the NASA/ESA Hubble Space Telescope in visible light — shows the protoplanetary disc surrounding the young star HL Tauri. Each month also marks the dates of lunar phases.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Hur en Dödstjärna byggs

Brian Muirhead, chefsingenjör på NASA Jet Propulsion Lab har räknat ut bästa sättet att bygga en dödsstjärna på. Enligt honom så gjorde Rymdimperiet och Palpatine det mesta fel. För det bäst hade varit att börja med en asteroid och bygga utifrån den och med material som utvinns ur den samtidigt som dödsstjärnan byggs på platsen för asteroiden:

The Empire’s blueprints were crap. To make Death Stars they always built them—literally—out of thin air. What they should’ve done was use something that was already up there.

The best way to build a Death Star is to construct one out of an already-existing asteroid, says Brian Muirhead, chief engineer at NASA’s Jet Propulsion Laboratory. “It could provide the metals,” he says. “You have organic compounds, you have water—all the building blocks you would need to build your family Death Star.”

Brian Muirhead jobbar i vardagslag med NASA:s Asteroid Redirect Mission som går ut på att en farkost ska land på en asteroid, ta en stor bit material och sen placera detta material i en bana runt månen där andra forskare senare kan studera den, hämta material och mycket mer. Att besöka en liten himlakropp som snurrar kring månen är mycket enklare och snabbare än att åka ända ut till asteroidbältet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

NO-A – en mänsklig robot

”No – A” , a CGI Animated Short Film Directed by Liam Murphy. The world is a desolate, unforgiving place in this action sci-fi with a surprising amount of heart. We follow NO-A (Noah), as he attempts to rescue Aixa, the young woman that created him. In his desperate attempt to save her, he must face an unknown enemy force and fight to keep them both alive.

[imdbltid]4817826[/imdbltid]

Credits
————
Liam Murphy: Director
Andrew Finley: VFX Supervisor
Mathew Benson: FX Lead
Michelle Gao: Lighting
Matt Karan: Compositing Lead
Dayna Kelly: Texturing Lead
Raed AlAmoudi: Character Art Lead
Kevin Herjono: Lighting
Will Cavanagh: Piperline
Kevin Herjono: Lighting
Harsh Agrawal: Pipeline
Xeon Xai: Executive Producer
Chloe Mortensen: Producer

Star Wars: The Force Awakens Trailer

Watch the official trailer for Star Wars: The Force Awakens, coming to theaters December 18, 2015.

Visit Star Wars at http://www.starwars.com
Subscribe to Star Wars on YouTube at http://www.youtube.com/starwars
Like Star Wars on Facebook at http://www.facebook.com/starwars
Follow Star Wars on Twitter at http://www.twitter.com/starwars
Follow Star Wars on Instagram at http://www.instagram.com/starwars
Follow Star Wars on Tumblr at http://starwars.tumblr.com/

[imdblt]Star Wars: The Force Awakens[/imdblt]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Star Trek: Generations – sämsta Star Trek-filmen?

1 out of 5 stars (1 / 5) Star Trek: Generations är en amerikansk film från 1994. Det är den första långfilmen baserad på TV-serien Star Trek: The Next Generation. Den är regisserad av David Carson, och Patrick Stewart, Jonathan Frakes, Brent Spiner och många andra repriserar sina roller från TV-serien. Filmens efterföljare är den betydligt bättre Star Trek: First Contact.

Trots raddan av stjärnor i filmen, trots att både kapten Kirk och kapten Picard är med så är detta en usel film. träaktigt (vilket i och för sig ofta är det normala i gamla Star Trek-filmer) och oinspirerat skådespel från de flesta, en i mycket tycke tveksam berättelse med låg trovärdighet (vilket kanske är en viss självmotsägelse när det handlar om SF) samt extremt mycket meningslöst, obegripligt och ovidkommande technobabbel. Kände mig totalt oengagerad genom hela filmen. Kanske den sämsta av alla Star Trek-filmer, definitivt den sämsta av de jag sett så här långt.

[imdblt]Star Trek: Generations[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Reavers – från Shatterzone till The 100

Som jag skrivit tidigare är de Reavers som finns i Firefly inget annat än moderna zombier i rymden. Jag trodde då att Reavers var en uppfinning i Firefly inspirerade av zombie-flmer och postapokalyptiska filmer som utspelar sig på jorden. Det är sannolikt ett felaktigt antagande då Reavers finns i rollspelet Shatterzone från 1993 där de beskrivs nästan på exakt samma sätt som i Firefly. Det verkar sannolikt att de Reavers som finns i Shatterzone påverkat utformningen av Reavers i Firefly.

I Shatterzone från 1993 beskrivs Reavers som extremt våldsamma humanoida aliens som om de inte finner några yttre fiender slåss inbördes. Deras ursprung och bakgrund beskrivs inte.

I Firefly har Reavers skapats genom ett kemiskt experiment som inte blev så som myndigheterna tänkt sig och som de sedan försökt dölja. Men Reavers lyckades från planeten ta  sig ut i rymden för att terrorisera andra människor. De mördar, slaktar och äter andra människor utan några som helst reflektioner och eftertankar. De är extremt våldsamma och påminner enormt mycket om zombies i zombiefilmer eller Reavers i Shatterzone.

Reavers

Reavers finns också i filmen Ghosts of Mars även om de inte kallas så. Där är de människor som blir besatta av en slags levande organismer i from av ett rött damm, sannolikt resterna av ursprungsbefolkningen på Mars som inte gillar att andra kommit dit. När människor blir besatta av dessa organismer blir de extremt våldsamma och hela deras beteende är exakt som Reavers i Firefly.

Även i The 100 är Reapers som de kallas där resultatet av medicinska experiment. Överlevande människor som hållit sig undan radioaktiviteten inuti ett berg (Mountain Men) har skapat en drog som förvandlar de människor som överlevt och anpassat sig till hög radioaktivietet på ytan (Grounders) till extremt våldsamma kannibaler utan tankar eller annat syfte än att mörda och slakta samt få tag på drogen igen. Vilket de gör genom att leverera fångade Grounders till människorna i berget. Grounders som sen kan förvandlas till Reapers eller användas för att säkra överlevnaden för människorna i berget.

Även i Star Trek-universat förekommer Reavers, detta i spelet Star Trek: Voyager: Elite Force. Där är de skapade genom genom ett massivt genetiskt experiment.  De kan ha olika genetiskt ursprung och komma från vilken art som helst. Utseendemässigt påminner de om Wraith i Stargate Atlantis. En vampyrras som skapades av mänsklighetens föregångare, Lanteans (Ancestors).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Stargate: The Ark of Truth

3 out of 5 stars (3 / 5) Filmen Stargate: The Ark of Truth är uppföljare till TV-serien Stargate SG-1, och kommer att följa upp de händelser som utspelade sig i den sista säsongen. Ursprungstanken var att fortsätta genom att spela in en elfte säsong av serien, men den lades ner av i augusti 2006, och filmen tar vid där serien slutade, med avsnittet ”Unending”. I filmen besegras slutligen de falska ”gudarna” Ori. Filmen utspelar sig innan säsong 4 av TV-serien Stargate Atlantis.

Även om min favorit Claudia Black som Vala Mal Doran är med i filmen måste jag säga att den inte är speciellt engagerande. Hon får spela allt för oseriös och sexigheten från de sista säsongerna i TV-serien är som försvunnen. Skådespeleriet känns inte helt superbra och filmens story är inte helt rimlig. Det sista är iofs vanligt när det gäller filmer och avsnitt som utspelar sig i Stargate-universat. Men filmen bibehåller utan tvekan präktigheten från Stargate SG-1. Det som gör att jag inte så himla förtjust i TV-serien och därmed inte denna film heller. Det är hyfsad action, men filmen försöker omfamna för mycket då den ju försöker komprimera vad som skulle blivit en hel säsong av Stargate SG-1.

Ben Browder, Cameron Mitchell, Amanda Tapping, Samantha Carter, Christopher Judge, Teal’c, Michael Shanks, Daniel Jackson, Beau Bridges, Henry Landry, Claudia Black, Vala Mal Doran

[imdblt]Stargate: The Ark of Truth[/imdblt]

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Star Trek : First Contact – Borg och Steppenwolf

4 out of 5 stars (4 / 5) Star Trek: First Contact är en film från 1996 som utspelar sig på 2300-talet. Det kommendör Jean-Luc Picard har fruktat i många år händer. Ännu en borgkub kommer till jorden för att ta över den. Trots att stjärnflottan förstör borgkuben lyckas en mindre kapsel från kuben undkomma. Denna kapsel öppnar en tidsvirvel och reser tillbaka i tiden till mitten av 2000-talet för att förstöra människans första kontakt med civilisationen från Vulcan. Picard och besättningen på rymdskeppet Enterprise följer efter kapseln in i tidsvirveln för att försöka stoppa borgerna innan de hinner göra för mycket skada.

Filmen utspelar sig efter Star Trek: Generations och före Star Trek: Insurrection. De baserar sig på samma persongalleri som återfinns i TV-serien Star Trek: The Next Generation (TNG).

Filmen handlar om Star Treks mest intressant aliens, Borg och det gör den mer intressant än den normalt skulle vara. Att Steppenwolfs ”Magic Carpet Ride” spelas i filmen när jordens första farkost med Warp-drift lyfter från jorden ger också extra poäng.  Det som drar ner betygen är dessa tidsresor som jag hatar och den vanliga förekomsten av stelhet och stelbenthet bland skådespelarna som förekommer i så många Star Trekfilmer och TV-serier. Men som helhet betraktat en av de bättre Star Trek-filmer jag sett och mycket bättre än den ursprungliga TV-serien.

Filmen regisserades av Jonathan Frakes från ett manus skrivit av Brannon Braga och Ronald D. Moore. Musiken komponerades av Jerry Goldsmith.

[imdblt]Star Trek: First Contact[/imdblt]

Rymdsonden som ska studera gravitationsvågor

Den 2 dec 2015 skickas Lisa Pathfinder mot rymden från Kourou i Franska Guiana. Det är första gången som en rymdsond ska försöka studera gravitationsvågor. Rymdsonden är en teknikdemonstration, ett slags experiment med målet är att testa tekniken för att hitta och studera gravitationsvågor. Inuti Lisa Pathfinder finns två guldpläterade kuber som befinner sig i fritt fall och ska ta upp minsta rörelse från dessa små och svårfunna vågor. Hittills har det aldrig lyckats att mäta gravitationsvågor.

Efter Lisa Pathfinder hoppas den europeiska rymdorganisationen ESA kunna påbörja ett betydligt större rymduppdrag där tre liknande rymdfarkoster ska flyga i formation med 5 miljoner kilometers mellanrum. I varje farkost ska då finnas en kub och genom laser ska avstånden mellan de fritt svävande kuberna mätas. Det är samma teknik i större skala som den som nu ska testas i Lisa Pathfinder. Flera svenska forskare vill delta i projektet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,